Vem FAN ska man prata med?

När "bästa vännen" (??) i ett samtal om självmord säger att han blev visst lite upphetsad nu.
Sen, självskadebeteende är faktiskt lite sexigt.

Bra, tack, objektifiera mig mer. Jag är bra på att bli objektifierad, protesterar aldrig, skrattar bort det bara.

Även när det är min bästa vän som just fått ta del av mina självmordstankar.

Ridå.

 

[Problematisk]

Har en sådan vän också, ställer upp och hjälper mycket när det är svårt men ser mig även som något sexuellt objekt ibland. Lite förvirrande men samtidigt egentligen den enda som jag kan vara helt ärlig med och som ställer upp när det behövs och som faktiskt inte backar trots att mina jobbigare perioder. Sådana vänner måste man vara lite rädd om också, dom växer då inte på träd.

Vet inte hur man gör riktigt med vänner som beter sig som as ibland men samtidigt också dom som faktiskt ställer upp när det behövs, som åker många mil bara för att besöka en på psyk liksom för att lämna en laddare till telefonen bara, det är det inte många som gör. Dom liksom ger mer än vad dom tar men när dom tar så tar dom väldigt mycket. Finns ingen vän som är perfekt har jag märkt.

Precis så! Det suger ju att du har samma erfarenhet, men skönt att veta att nån fattar.

 

[tuaphua]

Ja, som sagt, jag sa ifrån om en annan grej förr, väldigt tydligt. "Oj, jag visste inte att du kände så, jag vet att jag är korkad" typ var resultatet då. Och sen BLEV det bättre. Ett tag. Nu är vi tillbaka på ruta ett igen kring den grejen.
Jag kan ju säga/skriva igen och förklara, men... Orkar inte, vet inte om det är värt det? Det verkar ju ändå inte gå in permanent. Hur ofta är det rimligt att behöva påminna?

Aldrig är rimligt. Och att säga sånt som i TS är lämpligt att aldrig göra. Vem fan går igång på att folk mår dåligt? Det är ju helrubbat!
Och man uttalar inte sånt rubbat till en vän som dessutom varit suicid och mår dåligt.
Det är ju vansinne!

 

[Problematisk]

Det ska räcka att säga ifrån en gång. En normalt funtad människa fattar när man säger till om en sån sak. Du har två alternativ. Och du har ju uppenbarligen bestämt dej.

Jag håller med dig, jag gör det. Men vad menar du att jag har att välja på, när avsluta (pausa) vänskapen blev ännu jobbigare?

 

[Problematisk]

Ber om ursäkt ifall jag uttryckt mig klumpigt. Jag menade mer på att någon som säger såna riktigt rubbade saker och det också till en person som inte mår bra och inte vågar/orkar säga emot är ingen vän.
Och det finns en massa människor i världen som är trevliga eller iaf har någon form av spärrar för vad som är olämpligt och inte.
Jag förstår att det är olika lätt/svårt för folk att skapa kontakter etc. Men någon som säger såna creepy saker hade jag haft svårt att se vad som skulle kunna väga upp för såna saker.
Jättefint att han kom ochhälsade på och stöttade när du mådde dåligt. Det finns dock folk som gör sånt utan att sen göra så du mår dåligt och måste ha garden uppe.

Av de du mött på kurser/stall/hundprommis etc: Har du sagt till någon bara att "Du, jag tycker du verkar så himla skön/trevlig/etc. Har du lust att ta en fika/middag/drink/hundprommis etc?"

Jag tror också det finns människor som är fina vänner utan att vara rövhattar emellanåt. Problemet för mig är att jag inte har några såna.

Jag har provat. Har t.ex. varit och fikat/ätit med några jag gått kurs med, och kommit överens om hundprommis med mattar/hussar osv. Det rinner alltid ut i sanden sen efter en eller ett par gånger, och jag vill inte fortsätta fråga när de visar rätt svalt intresse. Vill inte vara en sån där jobbig, efterhängsen typ som inte fattar att den är oönskad.

 

[Problematisk]

Aldrig är rimligt. Och att säga sånt som i TS är lämpligt att aldrig göra. Vem fan går igång på att folk mår dåligt? Det är ju helrubbat!
Och man uttalar inte sånt rubbat till en vän som dessutom varit suicid och mår dåligt.
Det är ju vansinne!

Nä, jag håller egentligen med, det känns som de flesta har en inbyggd spärr som säger att det är LITE opassande iallafall?

 

[Mia_R]

Ja, som sagt, jag sa ifrån om en annan grej förr, väldigt tydligt. "Oj, jag visste inte att du kände så, jag vet att jag är korkad" typ var resultatet då. Och sen BLEV det bättre. Ett tag. Nu är vi tillbaka på ruta ett igen kring den grejen.
Jag kan ju säga/skriva igen och förklara, men... Orkar inte, vet inte om det är värt det? Det verkar ju ändå inte gå in permanent. Hur ofta är det rimligt att behöva påminna?

Om du vill behålla honom som vän trots alla grodor som hoppar ur munnen får du inse att hjärnan inte är inkopplad utan du kan komma behöva påminna honom flera gånger tills han inte trillar tillbaka i gamla hjulspår. Han är korkad av gammal vana och fattar helt enkelt inte nyanser. Det borde räcka med att du skriver av dig en gång för alla, om han skärper till sig för att sedan falla tillbaka så får du helt enkelt säga att du inte orkar dra det ett varv till. Det ska räcka med det, fattar han inte då så är han helt enkelt förlorad.

Jag har provat. Har t.ex. varit och fikat/ätit med några jag gått kurs med, och kommit överens om hundprommis med mattar/hussar osv. Det rinner alltid ut i sanden sen efter en eller ett par gånger, och jag vill inte fortsätta fråga när de visar rätt svalt intresse. Vill inte vara en sån där jobbig, efterhängsen typ som inte fattar att den är oönskad.

Fast det behöver inte vara ointresse? De kanske tror att du inte är intresserad och låter det bero?

 

[Problematisk]

Om du vill behålla honom som vän trots alla grodor som hoppar ur munnen får du inse att hjärnan inte är inkopplad utan du kan komma behöva påminna honom flera gånger tills han inte trillar tillbaka i gamla hjulspår. Han är korkad av gammal vana och fattar helt enkelt inte nyanser. Det borde räcka med att du skriver av dig en gång för alla, om han skärper till sig för att sedan falla tillbaka så får du helt enkelt säga att du inte orkar dra det ett varv till. Det ska räcka med det, fattar han inte då så är han helt enkelt förlorad.
Fast det behöver inte vara ointresse? De kanske tror att du inte är intresserad och låter det bero?

Jag vet inte hur jag ska göra, måste nog fundera på det. Om jag orkar försöka förklara.

Det där med att umgås med andra, så vet jag inte hur jag annars ska tolka det? Exempel: jag och hundarna träffar hundkompis + matte, alla säger att det är trevligt. Jag hör av mig nån vecka senare och frågar om de skulle vilja ses igen? "Absolut, jag hör av mig!" och sen inget mer. I just det fallet "tjatade" jag faktiskt lite genom att skriva igen några veckor senare och fråga om de haft en bra sommar och att vi gärna träffar dem igen, typ. Men det är på liknande sätt det brukar vara. Antingen "jag hör av mig" eller så rinner det ut i sanden när jag inte är drivande hela tiden.

 

[nightcrawler]

Jag håller med dig, jag gör det. Men vad menar du att jag har att välja på, när avsluta (pausa) vänskapen blev ännu jobbigare?

Antingen så får du acceptera att han är en skit som får dej att må dåligt, han kommer inte ändra sig. Eller så får du ta det obekväma i att avsluta vänskapen och må dåligt tills du kommer över det. Det är tufft och det är svårt men det går.

Du får ursäkta men jag blir så fruktansvärt frustrerad. Jag vet hur det är att sitta där själv och jag vet hur det är att bryta med nån man inte vill bryta med. Bröt både med bästa vännen och exet. Det är så svårt och man mår dåligt och man både vill och inte vill. Man vill bara ta tag och ruska om och vråla "fatta nån gång" i örat. Man måste tänka till " är detta verkligen det bästa för mej". Hoppas du förstår hur jag menar.

 

[Problematisk]

Antingen så får du acceptera att han är en skit som får dej att må dåligt, han kommer inte ändra sig. Eller så får du ta det obekväma i att avsluta vänskapen och må dåligt tills du kommer över det. Det är tufft och det är svårt men det går.

Du får ursäkta men jag blir så fruktansvärt frustrerad. Jag vet hur det är att sitta där själv och jag vet hur det är att bryta med nån man inte vill bryta med. Bröt både med bästa vännen och exet. Det är så svårt och man mår dåligt och man både vill och inte vill. Man vill bara ta tag och ruska om och vråla "fatta nån gång" i örat. Man måste tänka till " är detta verkligen det bästa för mej". Hoppas du förstår hur jag menar.

Ja, då får jag acceptera det då och ta lite obehag med det goda. För "det är tufft och det är svårt men det går" stämde inte för mig. Det GICK inte. Jag klarade inte av den ensamheten, jag trodde det skulle gå efter hur han fick mig att må den gången, och jsg har djuren osv. Men det gick inte.

Är det bra för mig att umgås med honom?
Nej, antagligen inte, iallafall inte med de dåliga bitarna.
Är det bättre för mig att säga upp kontakten?
Nej.

 

[Problematisk]

Vill bara lägga till att det finns mycket mer i vår vänskap ("vänskap"?) än vad jag kan skriva om öppet här. Både bra och dåligt. Men bara så ni vet, att det ni läser här är inte "allt", varken positivt eller negativt.

 

[nightcrawler]

Ja, då får jag acceptera det då och ta lite obehag med det goda. För "det är tufft och det är svårt men det går" stämde inte för mig. Det GICK inte. Jag klarade inte av den ensamheten, jag trodde det skulle gå efter hur han fick mig att må den gången, och jsg har djuren osv. Men det gick inte.

Är det bra för mig att umgås med honom?
Nej, antagligen inte, iallafall inte med de dåliga bitarna.
Är det bättre för mig att säga upp kontakten?
Nej.

Vi får väl hoppas att du kommer till insikt en dag. För nu vill du inte.

 

[Problematisk]

Vi får väl hoppas att du kommer till insikt en dag. För nu vill du inte.

Nej.

 

[nightcrawler]

Nej.

Gnäll inte då

 

[Raderad medlem 120709]

Ja, då får jag acceptera det då och ta lite obehag med det goda. För "det är tufft och det är svårt men det går" stämde inte för mig. Det GICK inte. Jag klarade inte av den ensamheten, jag trodde det skulle gå efter hur han fick mig att må den gången, och jsg har djuren osv. Men det gick inte..

Ibland får man köra på fast det inte går; det var i alla fall enda sättet för mig att få något slags grepp om min ångest. "Är det jobbigt nu? Ja, skitjobbigt. Dör jag? Nej, så då får jag fortsätta knega på fast det är förjävligt." Detta är framför allt viktigt när man försöker bryta sig ur kassa förhållanden, oavsett om de är strikt platoniska eller ej. Herregud, jag sov mig igenom ångesten de första veckorna efter att jag klippt med min så kallade vän, då hade vi känt varandra i över 10 år och det var inget jag gjorde lättvindigt, men det behövde göras för min egen hälsas skull.

Det jag läser är att du verkar ha lite skev syn på relationer människor emellan. En sån sak som att man försöker skapa kontakter men de rinner ut i sanden t ex, det händer typ alla vuxna människor. Det tog mig en evighet att greppa just det (är inget proffs på att handskas med folk ), men nu har jag lärt mig att man klickar helt enkelt inte med alla trots att man "borde" göra det pga gemensamma intressen eller dylikt. Det är tyvärr så att man måste traggla sig igenom en del stela dialoger med nya människor för att kunna hitta guldkornen. Det är inget fel på dig för det, men det är lätt att man intalar sig själv det istället för att fortsätta försöka trots hjärnspökena.

 

[Problematisk]

Gnäll inte då

Men läs inte då?

 

[Problematisk]

Ibland får man köra på fast det inte går; det var i alla fall enda sättet för mig att få något slags grepp om min ångest. "Är det jobbigt nu? Ja, skitjobbigt. Dör jag? Nej, så då får jag fortsätta knega på fast det är förjävligt." Detta är framför allt viktigt när man försöker bryta sig ur kassa förhållanden, oavsett om de är strikt platoniska eller ej. Herregud, jag sov mig igenom ångesten de första veckorna efter att jag klippt med min så kallade vän, då hade vi känt varandra i över 10 år och det var inget jag gjorde lättvindigt, men det behövde göras för min egen hälsas skull.

Det jag läser är att du verkar ha lite skev syn på relationer människor emellan. En sån sak som att man försöker skapa kontakter men de rinner ut i sanden t ex, det händer typ alla vuxna människor. Det tog mig en evighet att greppa just det (är inget proffs på att handskas med folk ), men nu har jag lärt mig att man klickar helt enkelt inte med alla trots att man "borde" göra det pga gemensamma intressen eller dylikt. Det är tyvärr så att man måste traggla sig igenom en del stela dialoger med nya människor för att kunna hitta guldkornen. Det är inget fel på dig för det, men det är lätt att man intalar sig själv det istället för att fortsätta försöka trots hjärnspökena.

Jag sover rätt ofta genom ångesten redan som det är. Men när det var "jag står inte ut med att inte ha NÅN att prata med", så funkade det liksom inte.

Jag har slut på plattformer att hitta potentiellt nya vänner på, kan hända det bara inte klickat nån gång förr, men nu vet jag inte var jag ska försöka mer.

 

[Mia_R]

Jag sover rätt ofta genom ångesten redan som det är. Men när det var "jag står inte ut med att inte ha NÅN att prata med", så funkade det liksom inte.

Jag har slut på plattformer att hitta potentiellt nya vänner på, kan hända det bara inte klickat nån gång förr, men nu vet jag inte var jag ska försöka mer.

Det är helt ok att inte orka allt och du känner bäst själv vad du orkar med som du mår nu.

Jag tror dock för din egen skull att du ska försöka skriva till honom om hur han får dig att må, även han inte klarar av att skärpa till sig mer än några veckor. De veckorna kan ändå göra att du orkar prata mer med honom utan att han är plump mot dig. Självklart ska du inte behöva uppfostra en vuxen man hur man uppför sig, men om han är den ende du kan prata med annars och inte klarar av att byta ut honom mot andra så behöver du sätta gränser, för din egen skull.

 

[Grazing]

Antingen så får du acceptera att han är en skit som får dej att må dåligt, han kommer inte ändra sig. Eller så får du ta det obekväma i att avsluta vänskapen och må dåligt tills du kommer över det. Det är tufft och det är svårt men det går.

Du får ursäkta men jag blir så fruktansvärt frustrerad. Jag vet hur det är att sitta där själv och jag vet hur det är att bryta med nån man inte vill bryta med. Bröt både med bästa vännen och exet. Det är så svårt och man mår dåligt och man både vill och inte vill. Man vill bara ta tag och ruska om och vråla "fatta nån gång" i örat. Man måste tänka till " är detta verkligen det bästa för mej". Hoppas du förstår hur jag menar.

Men hur gör man då om denne vän även är allt man behöver och gör att man mår bra? Det finns ju inte bara en sida av personen så att säga.

För min del är inte ensamheten och mådåligheten så att säga densamma. Utan min sådan vän som är väldigt lik Ts vän så känner jag mig otroligt ensam även i perioder som det är bättre, ensamheten försvinner ju inte för att man inte mår dåligt så att säga eller har en bättre period.

Det är så svårt att hitta folk som ställer upp och finns där oavsett i vått och torrt, som även står ut med det sämre måendet och tar sig tid att muntra upp en. Att hitta vänner som orkar med alla ens sidor så att säga och som inte blir ivägskrämda när man inte är på topp.

Finns det verkligen vänner som bara är bra för en? Jag har nog inte träffat någon faktiskt. Försvarar inte osmakliga beteenden men ibland kanske man faktiskt inte för sin egen skull har råd att välja bort såpass i övrigt bra vänner.

 

[nightcrawler]

Men hur gör man då om denne vän även är allt man behöver och gör att man mår bra? Det finns ju inte bara en sida av personen så att säga.

För min del är inte ensamheten och mådåligheten så att säga densamma. Utan min sådan vän som är väldigt lik Ts vän så känner jag mig otroligt ensam även i perioder som det är bättre, ensamheten försvinner ju inte för att man inte mår dåligt så att säga eller har en bättre period.

Det är så svårt att hitta folk som ställer upp och finns där oavsett i vått och torrt, som även står ut med det sämre måendet och tar sig tid att muntra upp en. Att hitta vänner som orkar med alla ens sidor så att säga och som inte blir ivägskrämda när man inte är på topp.

Finns det verkligen vänner som bara är bra för en? Jag har nog inte träffat någon faktiskt. Försvarar inte osmakliga beteenden men ibland kanske man faktiskt inte för sin egen skull har råd att välja bort såpass i övrigt bra vänner.

Alltså alla vänner sårar en nån gång och får en att bli ledsen. Men om dom faktiskt får dej att må dåligt så är det inga vänner. Och Ts:s väns beteende är definitivt inte normalt eller bra. Jo man har alltid råd att välja bort dåliga vänner. Det är samma som att stanna i ett misshandelförhållande. Ja men han är ju faktiskt snäll för det mesta men vill man inte inse så får man sitta i sin skit då. Man har alltid ett val.

Nu skiter jag i den här tråden.

 

[Grazing]

Precis så! Det suger ju att du har samma erfarenhet, men skönt att veta att nån fattar.

Det är svårt när den bästa vännen både är ens bästa vän och ens ibland värre fiende. Det är ju lite komplext, ensamheten kan skada mer än vad en klumpig vän gör ibland, är vännen bara korkad och slänger ur sig puckade osmakliga kommenterar i allvarliga situationer så nej, då är det inte mycket att ha kvar i livet. Är det däremot även en vän som faktiskt ställer upp och anstränger sig för en också, då är det svårare, då är det inte någon man bara kan göra sig av med.

Jag har gjort så när det gäller min vän när han är på det sättet att jag lägger på telefonen och säger till honom att han kan höra av sig när han är "normal" igen. Trots allt så bryr han ju sig och vill ju inte såra men eftersom han inte förstår riktigt hur det är att må så dåligt så slänger han ur sig helt fel grejer ibland i fel situationer och allt blir fel.