Det här blir kanske ett lite rörigt och långt inlägg, då jag inte helt har fått grepp om hur jag tänker
Jag har tänkt i liknande banor, då jag tycker det borde vara viktigare att aveln går rätt till med bra hundar än huruvida det är renrasiga hundar eller inte. Men också att det är viktigt att få bort den dåliga aveln.
Anledningen till att jag inte har lika stora problem med blandraser som många andra är kanske därför att jag inte riktigt håller med i det där argumentet om att det finns 400 raser så någon borde passa. Eller i alla fall inte om man inte ska ändra på raserna bort från rasbeskrivningen/sitt ursprung - vilket det finns en hel del som gör idag. Border collies avlade för bruksarbete/lydnad/agility med endast minimal vallning för att bli registrerade, eller lätta retrievers avlade för bruks/lydnad som varken meriterar inom jakt eller utställning - vilket är den enda godkända vägen enligt rasklubben. Är det okej att välja en ras och sedan försöka påverka den åt et annat håll än rasklubben vill? Jag vet inte hur ofta jag sitter och kollar bland olika raser på SKK och försöker hitta den där rasen som är perfekt enligt de kriterierna jag har, men hittills är det alltid så att jag måste tumma på något - antingen storleken, vaktinstinkten, för mycket arbetsvilja, för lite arbetsvilja, ursprungligen en jakthund, för krävande päls eller något annat. Finns det då verkligen en hundras som passar?
Jag är även en sådan som är väldigt kritisk till utställningar och att det ses som en meritering. En premiering mer lik hästarnas där det som bedöms är mer utförligt (poäng på olika delar etc.) hade kanske inte varit fel för att se till att exteriören håller sig inom rimliga gränser, men jag inte ser poängen med att tävla inom skönhet. Och framförallt inte det det landar i för de olika raserna. Schäfrar med sina räkryggar, collievalpar med mynt fastlimmade på örsnibbarna för att öronen ska ställa sig i rätt läge för utställningar, hundar med lång päls där viss avel mer går till att bli pälsmonster (aussie, collie etc.) än arbetande hundar med lite längre päls, kortbenta hundar som får längre ryggar etc.
Men framförallt vill jag se en avel av bättre hundar - hundar som är friska och mentalt stabila. Det här med att man ska kontrollera statusen i flera generationer, vad hjälper det när inom de närmaste tre generationerna endast är minimalt antal individer som är kollade? Dvs. föräldrarna (och deras föräldrar) är röntgade, och kanske en förälder har gjort mentaltest, men ingen annan av deras släktingar. Dvs det kan vara så att endast de absolut bästa individerna i alla kullar har kollats, och hur mycket hjälper det då?
Det jag i slutändan kommit fram till att jag skulle vilja se, vilket jag antar är omöjligt, är en hundförening där alla hundar är registrerade och där data för alla hundar läggs in - i en större omfattning än SKK gör idag. Det är i nuläget lag på att alla hundar ska vara registrerade via Jordbruksverkets ägarregister, det jag skulle vilja se är att man istället ändrar så att alla måste vara registrerade via ett ordentligare register med samma registreringskostnader för hundarna oavsett om de är renrasiga eller inte. Så att man inte kan köra med argumenten att blandrashundar är friskare, eftersom det då finns någonstans man kan kontrollera det. Och så att man inte kan avla på sin renrasiga hund och säga att valparna inte registreras i SKK eftersom det kostar/hunden inte är röntgad/etc., när det egentligen är så att mamman har D höfter, och det finns helsyskon med E. Och så att man har ett system där inte bara vissa sjukdomar läggs in, utan alla så att det inte är som i schäfer där det är problem med allergier, men för att hitta vilka kennlar/linjer gäller det att ha riktigt bra koll på rasen eftersom det inte är något som registreras. Och så att man på ett tidigt stadie ser om det är en sjukdom som börjar bli vanlig i rasen.
Som sagt, långt och rörigt inlägg
