@Fruentimber !
Jag vaknade i morse och funderade på den här tråden, på kritiska djurstudier och annat relaterat.
Nu tänker jag så här (vilket kanske en miljon människor har gjort före mig, men ändå): jag tror som du att det inte är läge (och kanske aldrig blir det) att se veganism eller någon sorts perspektiv i stil med med kritiska djurstudier som en del av hållbar utveckling. (Jag hoppar över det där med undervisning för/i HU, för det går lite över min kapacitet.)
Men! En riktigt intressant sak med frågeställningen, tänker jag är att hållbar utveckling-diskursen globalt är antropocentrisk. Veganism och/eller kritiska djurstudier utmanar antropocentrismen, på det sättet är diskussionen spännande.
Och nu kommer vi till det jag funderade på: Snarare än att införliva den typen av djurrättsliga perspektiv, och på så vis utmana antropocentrismen, så tror jag mer på att utmana antropocentrismen genom att anta ett mer ekocentriskt perspektiv. Det skulle också stämma med den ekologiska hållbarheten, och som jag ser det göra den delen mer tilltalande. Exakt hur detta skulle kunna utformas vet jag förstås inte, men den teoretiska inriktning jag spontant tänker mig är den trots allt globala rörelsen för naturens rättigheter. Terminologin med rättigheter, funkar ju också rätt bra i politiska sammanhang. Det matchar också hjälpligt med de natursyner som ursprungsbefolkningar betonar, tex i FN.
Sen tänker jag mig att djur är sociala aktörer (i alla fall typ ryggradsdjur). Om vi erkänner djur som sociala aktörer, så kan frågan om djur och djurvälfärd ses som en del av den sociala hållbarheten.
Tänker jag fel eller är de gammal skåpmat?