Sv: vätska i benen
Åh, nog kan de det alltid!
Under en boxvila, när min arabvalack blev lite upprörd så lyckades hansparka till en stolpe så att dörrlåset åkte isär och dörren öppnades.
Nästa dag stod han ihärdigt och hamrade på stolpen. Visst, det tog honom ett par gånger att fatta exakt VAR den svaga punkten var. Men han fattade direkt efter EN gång (som var en slump dessutom) att det gick att ta sig ut ur boxen genom att sparka på stolpen. Efter tre gånger hade han lärt sig exakt var han skulle kicka till den med.
Det tog honom LÄNGRE tid att fatta att pappa bultat fast stolpen så tricket inte längre fungerade.
Jag kan ge hur många exempel som helst på hästar som - OM MOTIVATORN ÄR TILLRÄCKLIGT STOR - efter en gång inser ett samband mellan handling och effekt. T ex sparka - komma ut. De förstår ju inte exakt hur, men de är tillräckligt smarta för att kunna koppla sparka - dörr öppnad. Även om det tar ett par ggr till att finslipa tekniken.
Samma sak de av mina som lärt sig knyta upp knutar eller låsa upp boxlås. När de en gång lyckats, ofta av slup, så får man byta knut eller låstyp, för sen är det hopplöst.
Den här ponnyn som la sig etc. Han största motivation i livet var att äta. Det fanns ingen konkurrens, mat var den i särklass största motivatorn i hans liv. Allt som ledde till att han fick äta var en jackpot i hans värld. Så för honom räckte det med en gångs göra så - få gå hem och äta. På samma sätt så allt man kunde godisbelöna lärde han sig reptilsnabbt. Sådant men fick belöna på annat vis tog längre tid. Det fanns dessutom inget annat i ridningen där han själv kunde styra att NU går vi hem.
Dock så anser jag att hästar som lär sig exvis fejka en hälta är extremt få, så jag menar inte att det är vanligt.
O ja, absolut. Och den kategorin är ju mycket, mycket vanligare.
Helt enig med dig, det är extremt få hästar som gör det. 99.99% av de som påstås göra det har nog full anledning för sin hälta och fejkar inte.
Ponnyn jag hade gick iofs emot de flesta instinkter om det fanns en matvinst. Han gick uppför trappen och in i KÖKET flera gånger om man inte passade honom (han gick lös på gården). Han åt dessutom allt som 'satt löst', inkl skinka, sill och leverpastej. (Han var kraftigt vanvårdad som ung, levt under kraftig svält sina första två år i livet, vilket antagligen var anledningen till den livslånga, extrema matfanatismen)
Nej, sånt tänkande har de ju verkligen inte. Och vad som är VIKTIGT, och inte speciellt smickrande för ryttaren, är att man måste tänka på att en häst som tar till såpass 'drastiska' metoder som att lägga sig eller att fejka hälta, den AVSKYR verkligen ridningen som PESTEN. Jag hade dock inte så vida vyer när det begav sig, men IDAG om jag hade träffat på honom idag hade han fått bli körhäst och bara körhäst (då la han sig aldrig nånsin, och aldrig nånsin nån fejkhälta heller), och slippa ridningen. Iofs blev han med åren (mattes ökade kunskap måhända..) en trevlig ridponny med, utan olater, lägga sig, fejkhälta etc.
Men jag tror återigen att det inte räcker med att en häst EN gång förknippa (en sann) hälta med att slippa arbete och sedan upprepa detta. Förekommer ju bara inte att en häst kan koppa någonting så snabbt!
Åh, nog kan de det alltid!
Under en boxvila, när min arabvalack blev lite upprörd så lyckades hansparka till en stolpe så att dörrlåset åkte isär och dörren öppnades.
Nästa dag stod han ihärdigt och hamrade på stolpen. Visst, det tog honom ett par gånger att fatta exakt VAR den svaga punkten var. Men han fattade direkt efter EN gång (som var en slump dessutom) att det gick att ta sig ut ur boxen genom att sparka på stolpen. Efter tre gånger hade han lärt sig exakt var han skulle kicka till den med.
Det tog honom LÄNGRE tid att fatta att pappa bultat fast stolpen så tricket inte längre fungerade.
Jag kan ge hur många exempel som helst på hästar som - OM MOTIVATORN ÄR TILLRÄCKLIGT STOR - efter en gång inser ett samband mellan handling och effekt. T ex sparka - komma ut. De förstår ju inte exakt hur, men de är tillräckligt smarta för att kunna koppla sparka - dörr öppnad. Även om det tar ett par ggr till att finslipa tekniken.
Samma sak de av mina som lärt sig knyta upp knutar eller låsa upp boxlås. När de en gång lyckats, ofta av slup, så får man byta knut eller låstyp, för sen är det hopplöst.
Den här ponnyn som la sig etc. Han största motivation i livet var att äta. Det fanns ingen konkurrens, mat var den i särklass största motivatorn i hans liv. Allt som ledde till att han fick äta var en jackpot i hans värld. Så för honom räckte det med en gångs göra så - få gå hem och äta. På samma sätt så allt man kunde godisbelöna lärde han sig reptilsnabbt. Sådant men fick belöna på annat vis tog längre tid. Det fanns dessutom inget annat i ridningen där han själv kunde styra att NU går vi hem.
Dock så anser jag att hästar som lär sig exvis fejka en hälta är extremt få, så jag menar inte att det är vanligt.
Strider ju mot deras natur att visa hältor dessutom, många försöker snarare visa sig friskare än vad de är. Min häst är ett toppexempel på det, vilket inte alls är bra! Hon har gått igenom veterinärbesiktningar innan hopptävlingar och sedan kunnat hoppa inne på tävlingsbanan (men med någort annorluna psyke, dock inte varit oren) så henne får man verkligen se upp med!
O ja, absolut. Och den kategorin är ju mycket, mycket vanligare.
Om en häst skulle kunna lära sig att det är ett sätt att slippa undan är det nog ytterst få individer som är sällsynt "smarta" och har ett beteende som strider mot det naturliga.
Helt enig med dig, det är extremt få hästar som gör det. 99.99% av de som påstås göra det har nog full anledning för sin hälta och fejkar inte.
Ponnyn jag hade gick iofs emot de flesta instinkter om det fanns en matvinst. Han gick uppför trappen och in i KÖKET flera gånger om man inte passade honom (han gick lös på gården). Han åt dessutom allt som 'satt löst', inkl skinka, sill och leverpastej. (Han var kraftigt vanvårdad som ung, levt under kraftig svält sina första två år i livet, vilket antagligen var anledningen till den livslånga, extrema matfanatismen)
Men, som jag vill får fram.. Kanske det kan förekomma i FÅ fall, men då (precis som du säger) att det känner under ridningen att det blir jobbigt och vet hur den kan slippa. Aldrig att den skulle börja så redan i hagen!
Nej, sånt tänkande har de ju verkligen inte. Och vad som är VIKTIGT, och inte speciellt smickrande för ryttaren, är att man måste tänka på att en häst som tar till såpass 'drastiska' metoder som att lägga sig eller att fejka hälta, den AVSKYR verkligen ridningen som PESTEN. Jag hade dock inte så vida vyer när det begav sig, men IDAG om jag hade träffat på honom idag hade han fått bli körhäst och bara körhäst (då la han sig aldrig nånsin, och aldrig nånsin nån fejkhälta heller), och slippa ridningen. Iofs blev han med åren (mattes ökade kunskap måhända..) en trevlig ridponny med, utan olater, lägga sig, fejkhälta etc.