tess91a
Trådstartare
Hej
Behöver verkligen hjälp nu då det snart brister för mig. Har nog lagt tråden rätt då det är ridproblem jag har.
Varning för mega långt inlägg, men hoppas att ni orkar läsa och ge mig råd och tips på vad jag kan göra.
Vart tog "min" fina häst vägen?
Rider ett fd travar sto ca 5-6 dagar i veckan sedan snart 2 år tillbaka(min medryttarhäst), har tills i början av året gått hur bra som helst, vi kunde rida med flera och racea utan problem.
I början av året hade vi vår första dust/testperiod, beskrev den situationen så här:
En häst är extremt pigg, när energin/viljan(?) att galoppera tar över så börjar hästen hoppa framåt/på stället, näst intill reser sig(Känslan, men hoppar uppåt/framåt) ( = Gjorde mig rädd! )
Min gör så ibland, när hon inte har fått galoppera på ett tag.
Själv så har jag börjat med att stanna henne, och sen backa ett par steg för att hon inte ska tänka för mycket framåt.
Fick då rådet att börja rida framåt, vilket gjorde att hon slutade efter tag (då jag är en rädd ryttare när hästen konstrar efter diverse hästar som jag inte klarat av så var detta att jag vann över henne den gången väldigt stort för mig)
Men tillbaka till det nya problemet, det hela började för ca 8 veckor sedan.
Började med att hon blev extremt sur så fort vi skulle trava, la man till skänkeln så var det lika med döden (främst i paddocken). Red kanske en vecka(?) Ställde sedan av henne 3-4 veckor för jag trodde det var pälssättningen som störde henne, höll istället på med longering, tömkörning och promenader under tiden och ingen ridning.
Började rida igen, första 1-2 ridturerna var hon jätte go och sitt vanliga jag igen. Sedan eskalerad problemet igen, blev jätte grining så fort man lägger till skänkeln för att öka till trav, nästan så hon lättar baktill (vilket hon har gjort ett par gånger så det räknas som bakutspark nästan) och kör upp huvudet och öronen ligger slickade bakåt. Verkligen mega arg.
Nu har det eskalerat så pass att hon har börjat med samma sak hon gjorde ute i början av året, reser sig och nästan kastar sig framåt. Man kan inte göra halt ute för då reser hon sig, man kan knappt rida i backar för då vill hon galoppera och när jag säger nej börjar hon studsa osv.
Häromdagen när vi gick en promenad, skulle ägaren peta in baken intill kanten för hon körde ut rumpan mitt i vägen när vi mötte en person(vi gjorde halt), när ägaren petade till henne så sparkade hon ägaren. Det är en häst som i vanliga fall ALDRIG skulle skada en människa, de gånger man ramlat av så har hon hoppat undan för att inte trampa på mig.
Både jag och ägaren blev jätte förvånade när hon sparkade. (Då petade ägaren på rumpan)
Idag red vi i paddocken, nu gjorde hon samma sak i paddocken som hon gör ute. Hoppar/studsar osv.
Ute startar hon traven jätte bra, nästan inte sur alls. Men då får jag det andra problemet på halsen istället. Det gör ingen skillnad på om man har eller inte har spö/sporrar. De få som också testat att rida henne (då i ridhuset) gjorde hon samma sak,men slappnade av med en av dem till slut och gick jätte fint. Man kan inte bli arg på henne, då blir det bara värre(för mig allafall). Hon är en väldigt speciell häst att rida.
Jag orkar snart inte med mer sånt här, bara haft hästar det senaste som jag inte klarat av pga att jag blivit rädd, (haft endel hästar innan som skrämt upp mig rejält när det gäller bråk/bus)
Vad ska göra? Kämpa på med någon ny metod?
Ställa av henne igen?
Ge upp och inse att vi har växt ifrån varandra? = jag har blivit rädd och kan inte säga till på rätt sätt
Tips? Råd?
Ursäktar ev stavfel osv, sitter med gråten i halsen för jag ORKAR inte mera. Vill bara ha en snäll och mysig häst som jag kan lulla runt på i skogen och lite på banan.
Behöver verkligen hjälp nu då det snart brister för mig. Har nog lagt tråden rätt då det är ridproblem jag har.
Varning för mega långt inlägg, men hoppas att ni orkar läsa och ge mig råd och tips på vad jag kan göra.
Vart tog "min" fina häst vägen?
Rider ett fd travar sto ca 5-6 dagar i veckan sedan snart 2 år tillbaka(min medryttarhäst), har tills i början av året gått hur bra som helst, vi kunde rida med flera och racea utan problem.
I början av året hade vi vår första dust/testperiod, beskrev den situationen så här:
En häst är extremt pigg, när energin/viljan(?) att galoppera tar över så börjar hästen hoppa framåt/på stället, näst intill reser sig(Känslan, men hoppar uppåt/framåt) ( = Gjorde mig rädd! )
Min gör så ibland, när hon inte har fått galoppera på ett tag.
Själv så har jag börjat med att stanna henne, och sen backa ett par steg för att hon inte ska tänka för mycket framåt.
Fick då rådet att börja rida framåt, vilket gjorde att hon slutade efter tag (då jag är en rädd ryttare när hästen konstrar efter diverse hästar som jag inte klarat av så var detta att jag vann över henne den gången väldigt stort för mig)
Men tillbaka till det nya problemet, det hela började för ca 8 veckor sedan.
Började med att hon blev extremt sur så fort vi skulle trava, la man till skänkeln så var det lika med döden (främst i paddocken). Red kanske en vecka(?) Ställde sedan av henne 3-4 veckor för jag trodde det var pälssättningen som störde henne, höll istället på med longering, tömkörning och promenader under tiden och ingen ridning.
Började rida igen, första 1-2 ridturerna var hon jätte go och sitt vanliga jag igen. Sedan eskalerad problemet igen, blev jätte grining så fort man lägger till skänkeln för att öka till trav, nästan så hon lättar baktill (vilket hon har gjort ett par gånger så det räknas som bakutspark nästan) och kör upp huvudet och öronen ligger slickade bakåt. Verkligen mega arg.
Nu har det eskalerat så pass att hon har börjat med samma sak hon gjorde ute i början av året, reser sig och nästan kastar sig framåt. Man kan inte göra halt ute för då reser hon sig, man kan knappt rida i backar för då vill hon galoppera och när jag säger nej börjar hon studsa osv.
Häromdagen när vi gick en promenad, skulle ägaren peta in baken intill kanten för hon körde ut rumpan mitt i vägen när vi mötte en person(vi gjorde halt), när ägaren petade till henne så sparkade hon ägaren. Det är en häst som i vanliga fall ALDRIG skulle skada en människa, de gånger man ramlat av så har hon hoppat undan för att inte trampa på mig.
Både jag och ägaren blev jätte förvånade när hon sparkade. (Då petade ägaren på rumpan)
Idag red vi i paddocken, nu gjorde hon samma sak i paddocken som hon gör ute. Hoppar/studsar osv.
Ute startar hon traven jätte bra, nästan inte sur alls. Men då får jag det andra problemet på halsen istället. Det gör ingen skillnad på om man har eller inte har spö/sporrar. De få som också testat att rida henne (då i ridhuset) gjorde hon samma sak,men slappnade av med en av dem till slut och gick jätte fint. Man kan inte bli arg på henne, då blir det bara värre(för mig allafall). Hon är en väldigt speciell häst att rida.
Jag orkar snart inte med mer sånt här, bara haft hästar det senaste som jag inte klarat av pga att jag blivit rädd, (haft endel hästar innan som skrämt upp mig rejält när det gäller bråk/bus)
Vad ska göra? Kämpa på med någon ny metod?
Ställa av henne igen?
Ge upp och inse att vi har växt ifrån varandra? = jag har blivit rädd och kan inte säga till på rätt sätt
Tips? Råd?
Ursäktar ev stavfel osv, sitter med gråten i halsen för jag ORKAR inte mera. Vill bara ha en snäll och mysig häst som jag kan lulla runt på i skogen och lite på banan.
