Hej,
Jag vill egentligen bara skriva av mej i ren frustration.
Idag var jag och fyra vänner ute och red.
Vi ser att det kommer en traktor bakom oss som kommer i hög hastiget fast han kör på liten väg och med vagn lastad med ensilagebalar.
Vi rider upp på ett led på höger sida så traktorn kan passera,
men han saktar inte in, inte ens lite.
Hästen som går längst bak blir rädd och sticker ut rumpan i vägen.
Inte ens då tycker bonden att det är dags att bromsa.
Han kör rakt in i hästens rumpa med "bal gripen".
(jag vet inte vad det heter)
Dags att bromsa?
Nej.
Hästen springer ut på intilliggande åker, ryttaren far av och hästen är lös.
Dom andra hästarna blir såklart stressade dom åxå, vi får kasta oss ut på åkern på andra sidan.
Då ser jag hur den påkörda hästen har fått tygeln under benet och jag kastar mej av min häst för att ha en chans att fånga honom.
Han springer upp och ställer sej mitt på vägen.
Dags att bromsa?
Nej, han började gasa istället.
Jag springer mot traktorn och viftar som en galning för att han ska stanna.
Han tittar på mej, gestikulerar ett "ÄSCH" och fortsätter.
Paniken infinner sej.
Hästen lyckas ta av sej tränset och springer över på andra sidan.
tack och lov.
Traktorn fortsätter i samma hastighet som om ingenting har hänt.
Det är så man blir mörkrädd, bonden utsätter inte bara hästarna för fara utan även oss ryttare.
Tänk om det hade varit mindre barn som var ute och red på sina ponnysar?
Ryttaren som ramlade av är inne och röntgas just nu.
Hästen har ett stort sår på ena bakbenet och är duktigt öm.
Men annars verkar det ha gått hyfsat bra iaf.
Tack ni som orkade läsa igenom allt!
Jag vill egentligen bara skriva av mej i ren frustration.
Idag var jag och fyra vänner ute och red.
Vi ser att det kommer en traktor bakom oss som kommer i hög hastiget fast han kör på liten väg och med vagn lastad med ensilagebalar.
Vi rider upp på ett led på höger sida så traktorn kan passera,
men han saktar inte in, inte ens lite.
Hästen som går längst bak blir rädd och sticker ut rumpan i vägen.
Inte ens då tycker bonden att det är dags att bromsa.
Han kör rakt in i hästens rumpa med "bal gripen".
(jag vet inte vad det heter)
Dags att bromsa?
Nej.
Hästen springer ut på intilliggande åker, ryttaren far av och hästen är lös.
Dom andra hästarna blir såklart stressade dom åxå, vi får kasta oss ut på åkern på andra sidan.
Då ser jag hur den påkörda hästen har fått tygeln under benet och jag kastar mej av min häst för att ha en chans att fånga honom.
Han springer upp och ställer sej mitt på vägen.
Dags att bromsa?
Nej, han började gasa istället.
Jag springer mot traktorn och viftar som en galning för att han ska stanna.
Han tittar på mej, gestikulerar ett "ÄSCH" och fortsätter.
Paniken infinner sej.
Hästen lyckas ta av sej tränset och springer över på andra sidan.
tack och lov.
Traktorn fortsätter i samma hastighet som om ingenting har hänt.
Det är så man blir mörkrädd, bonden utsätter inte bara hästarna för fara utan även oss ryttare.
Tänk om det hade varit mindre barn som var ute och red på sina ponnysar?
Ryttaren som ramlade av är inne och röntgas just nu.
Hästen har ett stort sår på ena bakbenet och är duktigt öm.
Men annars verkar det ha gått hyfsat bra iaf.
Tack ni som orkade läsa igenom allt!