Vart tog den långa långsamma träningen vägen?

[wearst]

Sv: Vart tog den långa långsamma träningen vägen?

Problemet är att säga till vissa ni måste öka tempot rida fortare och gå upp i klasserna snabbare och till andra ni måste träna mer och ni som ryttare är inte mogna att bedöma detta själva. Ingen vill vara
i kategorier två om inte alla och den vedertagna sanningen säger att så ska det vara.
Under åren har jag sett många som tror att just de har hästen med stort H som är klar för landslaget på ett år och kan gå sin första 120 km ritt med placering. Att då säga till någon att ta det lugnt uppfattas inte positivt utan som elakt spel inför medalj strider eller landslagsuttagninag. Att säga det motsatta rid fortare chansa våga satsa är mot alla gamla vedertagna principer om det " långsamma" men kanske skulle ha gett oss fler konkurrenskraftiga ryttare på internationell nivå.
Sedan får man skilja på att träna långsamt långsiktigt inte alltid inbär
att man behöver tävla långsamt och alltid börja med korta ritter. Träningen har ju skett hemma och en slinga på 40-50 km hittar ju de flesta hemma.
Däremot håller jag med om att många av 50 km ritterna är ett farligt äventyr som jag undviker då de flesta rider alldeles för fort utan att ha koll på sina hästar. Och att vinna dessa ritter inte har något med att göra att vara en duktig Distansryttare eller att det är en bra Distanshäst eller ej.
Ingrid

 

[Litenvit]

Sv: Vart tog den långa långsamma träningen vägen?

Ryttare på olika nivåer har olika mål.
Till och med bland ryttare på samma nivå kan målen skilja sig rejält. Graden av insikt i vad det kostar att vara på topp skiljer sig också.

Den målgrupp jag tänker mig, som bör träna efter LLD och inget annat, är den allra största gruppen: de som inte är ute efter vare sig SM-titel eller tävla internationellt. De som har en eller två hästar och som vill bli så bra de kan, fast inte riktigt till varje pris.

Jag förstår och respekterar den som siktar mot höga mål, som lägger ner mycket i form av pengar, tid och självdisciplin och som lägger upp sin hästs träning för att uträtta storverk inom en viss tid.
Så länge den personen vet vad den håller på med och inser att hästen betalar för det. (Och nu moraliserar jag inte, utan konstaterar bara fakta. Det kostar att prestera i höga klasser, det gäller inte bara distanshästar utan alla discipliner).

Men jag tror att innan man går ut och visar den träningen som "framtidens träning" så bör det tydligt framgå vilken målgrupp som har mest glädje av den. De flesta är - tror jag - kanske gladare om de får behålla sin häst på tävlingsbanan några år till fast den inte är lika snabb och i samma klass som de internationella topphästarna.

Återigen, jag menar inte att den som siktar internationellt är en hemsk hästutsugare som struntar i om deras häst håller färre år på tävlingsbanan. Det är helt enkelt en person som insett det, accepterat det som ett vilkor för att vara med och leka på toppen, och sedan agerar efter det. Men då måste man ha den insikten!

 

[Litenvit]

Sv: Vart tog den långa långsamma träningen vägen?

Problemet är att säga till vissa ni måste öka tempot rida fortare och gå upp i klasserna snabbare och till andra ni måste träna mer och ni som ryttare är inte mogna att bedöma detta själva. Ingen vill vara
i kategorier två om inte alla och den vedertagna sanningen säger att så ska det vara.

Det kanske bara ÄR så att man får inse att man är i en annan nivå och kategori under de första åren som man tävlar distans.

Här har vi kärnan i distansens största problem:

Inom hoppning, dressyr och fälttävlan så finns det ingen som inbillar sig att den som relativ nybörjare ska ge toppryttarna en match. Den som ändå gör det, tas ur sin villfarelse ganska snabbt om den startar i en klass som är för svår för det ekipaget.

Inom distans kan man länge inbilla sig att man visst har på toppen att göra innan det plötsligt tar ett snöpligt slut. Tråkigt nog är det mest slut för hästen och mindre för ryttaren.

Det är därför jag skulle vilja ha ett system som hejdar och samtidigt uppmuntrar de som harvar i uppbyggnadsfasen med sin häst. Alla måste inte vara med på SM. Alla SKA inte vara med på SM även om deras häst kan springa runt den sträckan.

 

[Gizoba]

Sv: Vart tog den långa långsamma träningen vägen?

Fick själv anledning förra vintern att fundera lite runt LSD träningen i sej själv då jag gick på Jondy kursen och verkligen fick prata av mej alla funderingar. Vad innebar LSD träning och vad kom sedan?

Jag köpte min första distans häst när hon var 6 månader gammal och växte ihop med henne och från den dagen jag satt upp på henne fick jag höra,läsa och lära långsamt,lååååångsamt.
Jag tränade verkligen LSD dag ut och dag in i hela hennes liv nästan. Hon tävlade från 1997 tom 2005 med en uteslutning i sin sista 120 km i mål.
Hon dog förra året av en tragisk sjukdom åföljt av en ännu tragiskare händelse utan pålagringar i och för sig men jag kom inte vidare i träningen och framför allt tävlandet på henne. Varför??
Mycket på grund av att hon var min första häst,jag gjorde det jag kunde och lärt mej och längre sträckte sej inte min kunskap.
Hon gick 1710 godkända km upp tom 120 km med några placeringar upp tom 100 km. Jag var jättenöjd med det hon gjorde men det tragiska var att det fanns så mycket mera i henne.
Men jag visste inte vad som skulle ske efter LSD träningen.
Så många gånger jag höll in henne rakt igenom ett helt lopp för att jag inte riktigt visste vad som skulle bli resultatet om jag släppte henne.
Vid några tillfällen släppte jag efter på bromsen och hon gick några tävlingar på hastigheter runt 17-18 km/t. Men jag kände att jag inte liksom hann med att känna efter vad hon behövde så vid längre tävlingar drog jag ner hastigheten igen.
Jag kommer alltid att vilja lägga en LSD grund på mina hästar och mixa den med mycket allround träning i hästens yngre år men förhoppningsvis om jag får en till häst med Gilishas kapacitet så kan jag förvalta det även vid längre tävlingar och under lite större press.
Jag vet mera idag och framför allt att jag har människor som jag kan bolla ideer och träning med. John och Wendy såg till att sätta en bild på min näthinna som jag vill ha. Bilden håller jag för mej själv men tankarna om att lära och få ta del av andra människors tankesätt och vad som skapat deras framgångar den känns aktuellare nu än någonsin i en sådan här diskussion.
Och utan att jag själv tycker rätt eller fel vill jag bara säga att det är aldrig fel med mera vinklar, att se andras sätt att tänka.

Jag tror Yvonne och Växjö har planer på kurs eller seminarium i höst. Perfekt tid att fånga upp tankar,boosta sej inför vintern och testa nya sätt att lägga upp träning.Hoppas det blir av!!

Sedan längtar jag så efter John och Wendy, Måste de vara i Malaysia eller var de nu är?

 

[edvarda]

Sv: Vart tog den långa långsamma träningen vägen?

wearst: Jag kan inte hålla med om att vi måste låta yngre hästar gå längre och fortare för att nå internationell framgång. Detta tror jag inte är nyckeln till att lyckas internationellt.

En sjuåring ÄR inte mogen rent kroppsligt att gå 160 km, de är ju ofta inte ens färdigvuxna!! Konditionsmässigt är det förstås inga problem men senor, leder och ligament behöver en helt annan stamina än vad en sjuåring hunnit få.
Sen kan man alltid hänvisa till skrämmande exempel från andra nationer som har det dåliga omdömet att låta så unga hästar gå ett mästerskap. MEN, exempelvis fransmännen som ju är världsledande i sporten anser att hästarna bör vara äldre för att bli hållbara. En sådan nation som UAE bryr sig ju tyvärr inte om hur många hästar de förbrukar. Det är bara att ta en ny och den attityden till hästarna mår i alla fall jag illa av.

Ett hästliv är ju relativt långt så jag förstår inte vitsen med att forcera. Om man antar att man matchar en häst så att den går de längsta distanserna och har toppen på sin karriär mellan tio och femton år så "hinner" man väl gott och väl?
Det finns många exempel där skickliga ryttare matchat sina hästar över många mästerskap med framgång och det har varit MOGNA hästar. RIO Grand Sultan som ju vann inte mindre än tre VM placerade sig femma och fick pris för best condition på sitt sista VM som nittonåring.

 

[Cleese]

Sv: Vart tog den långa långsamma träningen vägen?

Gizobas inägg tror jag har en viktig poäng - vad bör hända efter LSD-träningen? Jag läser på och läser på, lyssnar på föreläsningar och funderar / provar själv, men rätta mig om jag har fel, visst är det så att mycket (all?) distanslitteratur går på något vis ut på att om du varit noga med din LSD-träning under minst 3 år, tagit upp hästen i träning i takt med dess kapacietet och haft turen att inte drabbas av skador som inte är distans- eller träningsrelaterade (sparkskador osv) så "lever man lycklig på de högre nivåerna i alla sina dagar".

Kanske är det för att det är så individuellt vad olika hästar behöver efter att de kommit till säg 100-120 nivå i 10-12km/h att det helt enkelt inte gå att råda om. Eller är det så att vi börjar tassa in på surt förvärvade tränarerfarenheter som man inte gärna ger bort till sina konkurrenter? Eller vet vi helt enkelt inte - är det bara tur om det håller hela vägen?

En annan ska jag funderar på är den subjektiva bedömningen av vad långsamt innebär. Utöver att långsam träning innebär att inte forcera för snabbt i träningsintensitet (=backiga slingor, unga hästar i för hårt arbete, lååånga arbeten osv), vad innebär långsam träning för er i tempo?

När jag säger att jag tränar långsamt menar jag 8-10km/h alternativt skrittar jag ett par timmar.
En medelrunda går i kanske 12-13km/h.
Därutöver galoppträningar och backträningar.

Pratar man med andra ryttare från andra länder menas ofta att hästarna går långsamt i upp till 15km/h!

Åter då till LSD-träning - vad innebär det i tempo för er?
Vad är er erfarenhet av vad andra ryttare menar med långsam träning?

 

[Pepparn]

Sv: Vad vill vi uppnå? Är det ett motsatsförhållande mellan toppresultat och hållbarh

Bukefalos är ett bra forum men jag vill påpeka att i diskussionerna och kommentarerna blandas inlägg från fritidsryttare, ryttare som rider andra discipliner och satsande distansryttare.

Vad menar du med denna kommentar? Är det ett problem att det blandas elitryttare med fritidsryttare och nybörjare inom distans på buke? Är det inte meningen, ett forum där erfarna kan möta mindre erfarna och utbyta tankar och erfarenheter? Vi "nybörjare" inom distansen har väl också rätt att tycka, tänka och ifrågasätta? Och bara för att man är nybörjare inom distansdisciplinen behöver man ju inte vara nybörjare inom hästvärlden.

Sedan har du mycket mer erfarenhet än vad jag har, du rider på elitnivå, jag är ett blåbär som ska ut på min första clear-round i sommar. Men i mina ögon kan inte en häst i 7-8 års åldern vara färdig för att gå 160 km internationellt. Det känns likvärdigt, för mig, med att vi skulle skicka iväg 13-14 -åriga ungdomar att representera Sverige i internationella maratonsammanhang.

/Karin

 

[wearst]

Sv: Vart tog den långa långsamma träningen vägen?

Bukefalos är ett forum för alla och var och en väljer att ta till sig, besvara, bemöta de inläggen man vill och känner för.
Men alla måste vara medvetna om att det är ett forum för "allmänt tyckande" och inte en teoretisk och praktisk underbygd informationsbank. Som man ropar får man svar......

Jag menar inte att de ska representera Sverige och starta internationella mästerskap utan träna för distansen genom att genomföra lugna ritter på längre sträckor.
Redan idag har vi hästar i absoluta toppen som har startat 160 kmer FEI- ritt på 7 resp 8 år. Guld gick 160 i Aachen som 8 åring och Novator startade 160 km på Björkvik som 7 åring.
Guld startade även 120 km som sexåring och vad jag kan bedöma är han föredömligt matchad för att klara större uppgifter fram i tiden på det internationella banorna. Och Rio Grand Sultan gick enligt uppgifter i en tidning som 5 -åring en ritt på 120 km.
Det är inte längden på ritterna som "dödar" utan farten.

På tal om Marathon för människor kan nämnas att den yngsta deltagaren på Hawaii Maraton nyligen var sju år gammal. Han genomförde loppet innanför maximitiden och vad jag antar så var det för att träna inte för att vinna .

 

[Litenvit]

Sv: Vart tog den långa långsamma träningen vägen?

Ja, det är ju vad som behövs idag - kunniga människor att bolla idéer med. Det är ju vad ryttarna i övriga discpliner har varje vecka i och med sina träningar, medan distansryttarna inte alltid ens tar sig till symposiet en gång om året för att få lite nya impulser...

Jag håller med om att det behövs en linje i träningen. Följt av ett "därför att", så att det inte bara blir så att du måste göra så här bara för att vi säger det. Man måste ha förståelse för vad som ska göras och varför.
Hittills tror jag dock inte att majoriteten LLD:at ihjäl sina hästar och att de som gjort det för mycket, utan vidare kan gå vidare i sin träning om de bara får stöd och vägledning.

Som vanligt så välkomnar jag de som har tankar idéer, erfarenheter om träningen av distanshästen att höra av sig till tidningen Distansryttaren så kan en diskussion komma på pränt där och komma fler till godo.

 

[wearst]

Sv: Vart tog den långa långsamma träningen vägen?

Då tävlingarna nu börjar lämnar jag detta Forum , med hopp om att debatten fortsätter utan mig.
Ovan var också en bra fråga:
Vad är er erfarenhet av vad andra ryttare menar med långsam träning?
Detta varierar självfallet från person till person och skiljer säkert mycket mellan olika lönder beroende på träningsförhållanderna.

-Att jag räknar med att det tar två år av allsidig träning och hållbarhet innan hästen är redo att överhuvudtaget börja tävla ca 80 kmers ritter.
-Själv vet jag att genomsnittet på en ridtur på ca 20-25 km i Stockholmstrakten hamnar runt 10-12km/ timme och maximifarten sällan över 25Km/ timmen beroende på naturen, bilar, mäniskor, hundar etc.- detta ovavsett om man gör allt för att rida på i tempo.
Med de dåliga vägar som finns så får man passa på att rida lite fortare där det går för att inte hamna under 10 km i timmen.
Detta gör att jag gärna använder tävlingarna som träningsritter.

Vi ses på tävlingsbanorna.
Ingrid

 

[Pepparn]

Sv: Vart tog den långa långsamma träningen vägen?

På tal om Marathon för människor kan nämnas att den yngsta deltagaren på Hawaii Maraton nyligen var sju år gammal. Han genomförde loppet innanför maximitiden och vad jag antar så var det för att träna inte för att vinna .

Stackars barn.