Vart går gränsen? Fodervärdsavtal + känslor

Sv: Vart går gränsen? Fodervärdsavtal + känslor

När man är foderhäst lånar man en häst, man äger den inte, man har inte full bestämmelserätt över den.
Sen så kan man ju vara just och inte vara en tyrann...

Instämmer helt. Självklart har man inte full bestämmanderätt då man inte äger hästen. Visst kan man skriva i vissa önskemål i avtalet som tex klippa manen, men inte kräva att få kontrollera ALLT. Fodervärden måste ändå få känna att den har fått förtroendet att vårda sin fodervärdshäst på bästa sätt.
 
Sv: Vart går gränsen? Fodervärdsavtal + känslor

joo jag vet att medryttare vore ett ypperligt alternativ, MEN jag får känslan av att en medryttare inte är lika seriös på något sätt. en medryttare kan lätt bli sjuk och pang bom sluta. då kan jag inte heller släppa ansvaret även om jag vill (kan)

Men, alltså... Det finns ju inga garantier för att en fodervärd stannar längre än en medryttare. Fodervärden kan också bli sjuk. Fodervärden kan också pang bom sluta, även om ni reglerat det i avtal.

Rent spontant känner jag att det skulle vara bättre att benämna den person som rider hästen för medryttare snarare än fodervärd, och det baserar jag på vilka förväntningar som ligger i respektive begrepp.

Är jag fodervärd åt en häst ser jag det som en självklarhet att själv lägga upp träning, foderstat, skaffa lämplig utrustning et.c. Som foderhäst har jag fullt ansvar för hästens skötsel. Inklusive att trimma man och svans. ;)

Är jag medryttare förväntar jag mig att huvudansvaret ligger hos ägaren. Som medryttare rättar jag mig efter ägarens önskemål om ridning, foder et.c. Jag har inte sista ordet när det gäller något rörande hästen.

Om det är en fodervärd du letar efter finns det en risk för att personen förväntar sig att få fatta beslut gällande hästen. Får personen inte det väljer han/hon kanske att säga upp avtalet - medan en medryttare är nöjd och stannar.

Ja, nu kanske det funkar bra med den här tjejen som blir fodervärd, så diskussionen är kanske överflödig. Tänkte bara bidra med en tanke!
 
Sv: Vart går gränsen? Fodervärdsavtal + känslor

Om hästen ska stå kvar i samma stall, under din uppsikt fast med fodervärd som tar över skötseln så får väl aktuella stallregler gälla. Då har du någorlunda koll på att hästen mår bra, inte lämnas ensam osv. Se till att skaffa en fodervärd som är vettig, ödmjuk och villig att LÄRA Sig så ska du se att du kan få mesta möjliga på ditt sätt.
Vad gäller foderstat hade jag skrivit in en vettig grundfoderstat i kontraktet så har du åtminstone det överstökat. Sen får väl ni ändra den allteftersom.

Fundera en aning på VAD Du vill lägga din vikt på - vad är viktigast för dig vad gäller hästens mående?
Välj 2-3 saker du skriver in i kontraktet, resten får du acceptera att dina hönsmammeinstinkter måste släppa efter på, och hoppas att skeppet håller sig flytande ändå.

Vad gäller sadeln så kan det vara en av de saker du bör skriva in i kontraktet - att endast utprovad utrustning skall användas vad gäller just sadel och ev. bett. Däremot känns det inte lika ok att tvinga fodervärden att åta sig halva kostnaden vid byte av sadel, utan jag skulle tagit hela kostnaden själv, i och med att jag har full bestämmanderätt i och med att detta sätts i klausul i kontraktet. Vill fodervärden utöver utprovad sadel ha en egen, så får hon skaffa en egen som kan provas ut vid de tillfällen det ändå är inbokat för ny inprovning av den sadel du valt, så kan ni diskutera det vid avslut av kontrakt om du vill köpa sadeln eller om fodervärden ska sälja den på annons.

Verknings/skoningsintervall samt vaccination är ytterligare en sak som bör regleras i kontraktet samt att fodervärd ska hålla hästen avmaskad (vilket ofta sker enligt stallets rutiner).
I övrigt kan du vidare kräva att fodervärden tränar åtminstone ett pass/månad för valfri tränare för att ha en koll på att ekipaget fungerar ridmässigt, men att fodervärden får välja tränare. I övrigt åtar sig faktiskt fodervärden enligt standardkontraktet att hålla hästen i ett välmående skick, vilket per automatik innebär mockning och fodring och veterinärvård ska fungera. Däremot känns det oerhört fel att lägga sig i HUR man mockar??? Eller HUR man ryktar, kratsar hovar eller rider, så länge hästen inte tar skada.

Hoppas du hittar en fodervärd du känner att du kan lämna över ansvaret för din häst på, för som ovan skribent sagt, du kan inte både ha kakan kvar och äta den.
 
Sv: Vart går gränsen? Fodervärdsavtal + känslor

kl

Om den här tjejen är så dum att hon skriver på ett sådant kontrakt, så lär hon inte stanna särskilt länge...
 
Sv: Vart går gränsen? Fodervärdsavtal + känslor

Apollo 13;11580440 Jag ska lämna ut mitt sto på foder skrev:
men jag har verkligen inte möjlighet att ta ansvaret för två hästar just nu.[/B] QUOTE]

Du får nog bestämma dig.
Jag hade som många skriver; inte heller skrivit på ett sånt avtal.
Jag hade verkligen inte velat betala för att hjälpa någon som inte hinner med sin häst, speciellt inte med såna otroligt överdrivna regler :eek:

Jag har själv varit fodervärd på en häst som stod kvar hos sin ägare, och även om jag och ägaren inte alltid var helt 100% sams så fick hon inte köra över mig så totalt. Jag stod för alla hästens utgifter och såg hästen som min egna. Jag träffade ägaren i stortsett varje dag och hon såg ju hästen varje dag och var det något vi undrade över så diskuterade vi. När hästen blev dålig så delade vi på självrisken. Jag betalade försäkringen till henne.

Det är inte lätt att vara fodervärd när man har ägaren i ryggen hela tiden och det är inte lätt att vara ägaren och "lämna över" sin häst till en annan människa, men så länge den står kvar i stallet så ser du ju hur hästen sköts/ missköts.


Lycka till!
 
Sv: Vart går gränsen? Fodervärdsavtal + känslor

:bow::bow::bow:

Det var detta jag ville få fram. ;)
 
Sv: Vart går gränsen? Fodervärdsavtal + känslor

Du verkar ha dåliga erfarenheter av medryttare. Men väljer man att bli fodervärd så ansvarar man för hästen själv. Det är lite grann hela påängen med att vara fodervärd, man kanske lämnar ut hästen på foder i låt oss säga 12 månader, sen länger man eventuellt kontraktet eller så avbryts det.

Jag skulle rekomendera halvfodervärd eller medryttare (jag lovar, det finns seriösa med). Du måste våga släppa taget lite, för det är väl ígentligen det du vill, så att du har tid med din andra häst?
"Noga ska man va, men kontrollfreak är aldrig bra"
 
Sv: Vart går gränsen? Fodervärdsavtal + känslor

Innan jag skaffade egen häst har jag och min dotter haft ett flertal foderhästar. Jag hade aldrig vågat ta hand om din häst med alla dessa krav. Jag förstår att du bara vill väl och att du vill att din häst ska ha det bra, men inte sjutton skulle jag vilja ta hand om en häst "på nåder" och dessutom ha kostnader för den och inte få göra någonting "på mitt sätt". Å andra sidan kan det ju vara ett gyllene tillfälle för någon som inte är så hästvan, att lära sig massor av dig, så det finns säkert någon som nappar.

Oavsett vilket så kan du aldrig skriva bort allt. Ett fodervärdsskap bygger på förtroende. I båda riktningar.

/FiaLotta
 
Sv: Vart går gränsen? Fodervärdsavtal + känslor

Men, alltså... Det finns ju inga garantier för att en fodervärd stannar längre än en medryttare. Fodervärden kan också bli sjuk. Fodervärden kan också pang bom sluta, även om ni reglerat det i avtal.

Eg behöver jagi nte diskutera detta längre då hästen inte ska ut på foder längre....

men ang de att en fodervärd kan bli sjuk och säga upp sig, visst, men fodervärden har en uppsägningstid då h*n ansvarar för hästen ekonomiskt och att det ska finnas mat och vara mockat VARJE dag.
om en medryttare blir sjuk så är det ju bara ringa o säga "jag är sjuk" men är man fodervärt så har man ju fortfarande ett ansvar över att det är mockat, hur sjuk man än blir. i detta fallet hade tjejens pappa skrivit på kontraktet och jag och hans dotter verkade ligga på en bra nivå om hur vi kunde hjälpa varandra till att få det att passa bra för oss båda.

men som sagt, nu ska inte hästen ut på foder så "problemet" är ur världen.
 
Sv: Vart går gränsen? Fodervärdsavtal + känslor

Något jag funderar över... när något står i ett kontrakt så innebär ju det att om det inte följs så innebär det ett avtalsbrott och sådana brukar ha en typ av följd...
Om du nu ska skriva in saker som att tjejen skall rida lektion 2ggr/vecka och blir sjuk... vad händer? ska hon böta? sägs fodervärdsavtalet upp? ska hon få spöstraff...?
 
Sv: Vart går gränsen? Fodervärdsavtal + känslor

hoppade av och hoppade av... jag FLÖG av min andra häst i lördags och kan inte gå ordentligt... jag har bestämt mig för att ställa av honom och rida stot som håller sig på marken. :cry:

... när jag kan gå ordentligt igen vill säga...
 
Senast ändrad:
Sv: Vart går gränsen? Fodervärdsavtal + känslor

Du verkar ha dåliga erfarenheter av medryttare. Men väljer man att bli fodervärd så ansvarar man för hästen själv. Det är lite grann hela påängen med att vara fodervärd, man kanske lämnar ut hästen på foder i låt oss säga 12 månader, sen länger man eventuellt kontraktet eller så avbryts det.

Jag skulle rekomendera halvfodervärd eller medryttare (jag lovar, det finns seriösa med). Du måste våga släppa taget lite, för det är väl ígentligen det du vill, så att du har tid med din andra häst?
"Noga ska man va, men kontrollfreak är aldrig bra"
Var det ett knapplån, eller? Jag skrev ingenting om medryttare i mitt inlägg....
Fast jag har haft flera riktigt bra medryttare, ifall du nu undrar. Däremot har de inte behövt betala ett öre utan jag har tacksamt tagit emot lite avlastning med hästen deras dagar. Jag värdesätter det mer än pengarna. De har även fått träna och dyligt, men då de inte har betalat något har det känts lättare för mig att "ha sista ordet" gällande hästen. Fast allt har funkat så bra och flytit på utan problem. Jag har då aldrig lagt mig i hur de har mockat, så länge det varit rent då de är klara och de inte bytt ut ALLT spån. :bow:
 
Sv: Vart går gränsen? Fodervärdsavtal + känslor

Du verkar ha dåliga erfarenheter av medryttare.

och ja det stämmer. jag har haft sex stycken genom åren. 1 slarvade, red inte på en häst som MÅSTE ridas varje dag. 1 vågade inte åka ut till stallet om inte jag var med. 1 betalade inte och lämnade hela stallet fullt med skit. 1 lämnar skottkärran full med skit framme, lämnar träns framme, lovar och ge hästarna mat men glömmer, glömmer lägga på täcken som hästen haft på sig innan ridturen, mockar antingen ut hela boxen eller slarvar.
Jag har haft två stycken som skött sig okej, men dom kom, red, och gjorde inget annat... dessutom på en ponny som jag inte haft mycket till övers för :angel:
 
Sv: Vart går gränsen? Fodervärdsavtal + känslor

Stackars 15-åring, hon måste vara jätteledsen att hon inte fick sin foderhäst i alla fall!

Men var det inte så att ni redan skrivit på fodervärdsavtalet? I så fall så bär ju du dig lika tråkigt åt mot henne som du befarade att hon skulle göra mot dig (dvs helt plötsligt - pang bom - sluta) och i så fall så spelar det väl ingen roll om man har fodervärdsavtal eller medryttaravtal??

Men vet du, ni verkade ju komma bra överens och hon verkade glad för chansen att få lära sig ta hand om hästar på bästa sätt, varför tar du inte och låter henne vara medryttare någon dag i veckan! Då kan ju du lära upp henne och om du behöver lite avlastning någon gång så finns det någon du kan känna dig trygg med? Många unga tjejer är fantastiskt duktiga och ansvarsfulla!
 
Sv: Vart går gränsen? Fodervärdsavtal + känslor

nej vi har inte skrivit något avtal...

och hur ledsen hon än blir så är inte riktigt det vad jag behöver ta in i mina beslut om hur jag vill göra med min häst. hur ledsen hon än må bli så vill jag kunna gå när jag blir 25.
 
Senast ändrad:
Sv: Vart går gränsen? Fodervärdsavtal + känslor

Men varför har du två hästar egentligen? Om du har så dåliga erfarenheter av medryttare och har ett sådant kontrollbehov att du inte vågar släppa ifrån dig ansvaret, skulle det inte vara trevligare att ha EN häst som du hann med själv? Så slipper du bekymret med medryttare som inte duger.

Jag menar inget elakt med frågan, jag undrar bara om det inte skulle kännas lättare att veta att man hinner med att ta hand om hästen som man själv vill.
 
Sv: Vart går gränsen? Fodervärdsavtal + känslor

Ja, det där förklarar ju en del...
Jag hade nog aldrig satt mig på den hästen igen. Jag hade gett upp för länge sedan.
 
Sv: Vart går gränsen? Fodervärdsavtal + känslor

Kära värld!:eek:
Ge upp ridningen med den hästen. FÖR DIN EGEN SKULL! Ridning ska vara en kul hobby, ingen man riskerar livet på. Känn ingen skuld i ditt beslut. Du har ju inte gett upp i första taget, utan verkligen försökt. Stort av dig att behålla honom ändå och ta eget ansvar för att han inte säljs vidare den dagen inte du kan ha honom kvar, om du förstår vad jag menar?
Krya på dig!
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej! Jag är 14 år och älskar hästar över allt annat (förstås);) Jag behöver tips och råd om hur vida jag ska göra med en svårhanterlig...
2
Svar
25
· Visningar
1 821
Senast: ameo
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
3 4 5
Svar
86
· Visningar
12 302
Senast: lizzie
·
Juridik & Ekonomi Jag sitter i en väldigt tråkig och frustrerande sits. För fyra månader sedan gick vår TV sönder, precis en sådan där dag när vi var...
2
Svar
24
· Visningar
1 813
Senast: Derivata
·
Relationer Varning för långt desperat inlägg. Jag vet inte hur jag ska börja. Jag och min sambo skaffade en gård för några år sedan. Det blev så...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 315
Senast: corzette
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp