Det är så förbannat sorgligt att det ska vara såhär. Att klimakteriet sätter ner livskvalité vet vården men de rycker ändå på axlarna. Jag var 34 när jag hamnade i klimakteriet efter att min enda fungerande äggstock togs bort. Trots det fick jag ingen hjälp förren jag var 47. 13 år av försök att få hjälp innan någon lyssnade. Då var testosteronet så lågt att det inte var mätbart, risken för benskörhet skyhög och såklart det vanliga med förhöjd risk för hjärt/kärlsjukdomar och högt kolesterol. När hormonprover väl togs var det såklart ingen tvekan om att jag var i klimakteriet.
Det jag gjorde som gjorde lite skillnad är ganska stor dos havtornsolja, GLA, (båda finns att köpa rent till bra pris hos topformula) att äta så rent som möjligt och mycket soja. Soja innehåller naturligt östrogen och det är därför det kan hjälpa litegrann. När jag väl kom ur rullstolen insåg jag att rörelse hjälper. Börja försiktigt och se till att du aldrig gör så mycket att du får träningsvärk. Klarar du fem minuters promenad så klarar du det. Efter en månad kanske du klarar 8 minuter osv.
Avslappning, rutiner på mat, sömn, vila gör också skillnad.
Andra tips är att ha ett färdigt täcke med påslakan på och ett stort badlakan bredvid sängen. När du vaknar genomsvettig lägger du badlakanet i sängen, vänder på kudden, drar nya täcket över dig och slipper det där vridandet när svettningen är över, du är iskall och ska försöka somna om.
Men, stå på dig. Gå inte med på att bli bortviftad. Lättare sagt än gjort såklart men känn att du har hela världens av klimakteriet lidande kvinnor i ryggen när du kräver att få den hjälp du faktiskt behöver.