Vårmammor 2010 del 10!

[Armani__]

Sv: Vårmammor 2010 del 10!

Vet egentligen inte vad jag tänkte skriva till dig men jag lider med dig. Mådde så vansinnigt dåligt när min älskade häst bara gick av å an i hagen i början av sommaren. Har också både mina och sambons föräldrar nära så eg kan jag lämna Theo hos dom om dagarna å rida (innan han blev halt) men känner som dig att den tiden vill jag ha med Theo. Vi har ju lyckats få in en bra kvällsrutin för gossen så han går och lägger sig 19.00 ungefär och då far jag till stallet. Nu har jag bara gångavstånd till stallet jämfört med dig så för oss funkar det bra, vi försöker se till att vara hemma så pass i tid att vi hinner umgås innan vi går i säng.

Hoppas verkligen att din lösning med sambons systrar funkar för dig!!! Ni får hålla span efter en gård, även om det är mer jobb så blir det närmare och lättare att få tid. Men precis som du skriver, det känns inte kul att åka till stallet om man måste stressa genom allt!

Ja visst mår man verkligen skitdåligt av att se dem bara stå? Jag tyckte det var sjukt jobbigt när jag var gravid, men då fanns det inte direkt någon möjlighet till något annat. Nu är det ju ännu värre, jag har all möjlighet i världen att rida egentligen men vill ändå inte

Hade jag haft egen gård så hade jag t.ex. kunnat mocka och fixa iordning allt under tiden som Milton sover på förmiddagen, han sover ju alltid utomhus i vagn och sover då minst 1,5 timme. Sedan hade jag kunnat motionera dem när sambon har kommit hem från jobbet (precis som du gör) på kvällen. Men då hade iaf stallet varit klart. Eller så hade jag kunnat lämna honom till svärmor under den stunden jag ska göra iordning häst och rida. Han är iaf med mig då när jag mockar (dock sovande, men ändå, jag kan titta på honom hur mycket jag vill och om han vaknar så är JAG där).
Vill verkligen ha hästarna hemma, just nu finns det nog ingen som vill det så mycket som jag.
Jag hoppas och tror att det hade gjort massor för mitt intresse..

 

[Lottch]

Sv: Vårmammor 2010 del 10!

Jag förstår precis hur du känner dig och är i lite samma situation... Jag köpte två unghästar för snart två år sedan, en ettåring och en tvååring. Tanken var att jag och min kusin skulle rida in dem och tävla dem upp i 140 och sen sälja valacken vidare och behålla stoet för avel, om det gick som det skulle. Samma månad jag hämtade dem fick jag reda på att jag var gravid.

Då började en period med konstant illamående, som gjorde att jag knappt kunde ta mig ur sängen, och efter det foglossningar och mage av storlek xxxl som gjorde att jag blev helt otymplig, efter att jag blivit sparkad och var tvungen att kravla mig 400m hem när jag var höggravid var inte poppis hos sambon. När det hände fick jag inte ha någon kontakt med hästarna öht utan han åkte med och fyllde på vatten och gav dem mat. När Selma skulle komma ut var det så skönt, för då skulle jag slippa det konstanta dåliga samvete som jag haft sen hästarna kommit för att jag inte kunnat sköta om dem ordentligt. Min kusin som skulle hjälpa mig fungerade det inte med, så jag var helt ensam.

Sen så kom ju selma ut med kejsarsnitt och av diverse orsaker, som jag inte orkar gå in på, fick jag hästförbud i minst ett halvår. Kul! Som tur var så fixade det sig och jag kunde skicka iväg dem på inridning hos en tjej som jag blivit jättebra vän med och hästarna har blivit jätteduktiga, MEN, jag har varken tid eller lust att rida. Efter att min fyraåring blivit ren från sin hovböld, så har jag inte kunnat sätta igång honom. Jag kan i stort sett bara fixa skötseln utav dem och borsta mina fyra hästar i stallet och sen är klockan 22 och jag är helt slut. Jag känner inte att jag får något stöd från min sambo heller, han ser det mer som att om jag ska kunna ägna så mycket tid åt mitt intresse och ha roligt, så ska han minsann få lägga med lika mycket tid på hans intressen och göra roliga saker. Känns sådär roligt när jag vet att jag kommer få vara ensam ännu mer med Selma då...

Känner att det bästa vore att sälja unghästarna och köpa en klar häst som inte tar lika mycket tid och som inte kräver lika mycket arbete och "fara", men jag älskar ju min bajke, jag vill inte skiljas från honom. Han har varit ett så stort stöd många gånger utan att ha vetat om det. Samtidigt vet jag att jag inte kan ha kvar honom för mitt egoistiska tänkande, utan han ska naturligtvis vara hos någon som har tid och möjlighet att utveckla honom. tycker verkligen att det är så hemskt.

Blev så ledsen på min sambo precis då han var så taskig. Vår flispanna la av och han får inte igång den, i vanliga fall skulle jag varit nere och hjälpt honom, men jag måste ju vara med Selma nu när hon somnat. Jag förstår att han är trött och less och inte ville spendera lördagkvällen såhär och jag vet att det går ut över den som är närmast, men jag är så less på all skit. Suck

 

[Juzzzen]

Sv: Vårmammor 2010 del 10!

Jag förstår dig!! Jag känner samma ibland, iaf gällande pengarna "tänk om vi haft de tusenlapparna o lagt på familjen ist" osv

Dock är jag fortfarande väldigt hästfrälst och motiverad till att åka till min häst, så jag har inga tankar eller planer på att ge upp hästarna.

Men jag tror det beror på att jag har en superbra medis nu, som tar 3 dagar i veckan, tar in hästarna dessa dagar och ställer upp om det krisar. Det gör SKITMKT! Jag vet att min häst blir motionerad, jag får helt fritt från all stallskötsel och får lite ekonomiskt stöd.

Så det dagar jag är i stallet är jag motiverad och det är min tid, jag stressar inte längre utan det får ta den tiden det tar. jag behöver den avkopplingen.

Men hade jag fortfarande haft stallet alla dagar, hade jag känt att jag hade missat för mkt tid med Nelly, så jag förstår! Det ska vara rättvist för alla, både för dej, Milton o dina hästar!
Försök få lite avlastning och tid att andas och tänka...Låt beslutet mogna, för dte kommer det göra..men jag vet ångesten innan det gör det, den är hemsk
*kramar till dej*

 

[Modett]

Sv: Vårmammor 2010 del 10!

Känner igen mig mycket i det du skriver, och vore det inte för att jag har hästarna på gården så vete gudarna hur det alls skulle ha gått ihop. Borde egentligen leta medryttare men vill liksom inte ha vem som helst, och eftersom vi bor en bit utanför stan och utan bussförbindelse så krävs det att personen har tillgång till bil.. Hoppas det löser sig till det bättre för dig nu, så att du slipper det gnagande samvetet!

 

[Armani__]

Sv: Vårmammor 2010 del 10!

Och nu kom min tårar usch vad det är hemskt att känna såhär och jag känner verkligen igen mig i så mycket av det du skriver, typ i det mesta.
Speciellt det där med sambon. Han är verkligen en klippa och visste när vi blev tillsammans att min hobby tar mycket tid och kostar mycket (Armani har ju funnits med i mitt liv längre än sambon ). Men han har noll intresse för det. Visst, är det stressigt, jag är sjuk etc. så följer han med ner och hjälper till. Likaså när jag var gravid så ställde han upp supermycket.
Men ingen skulle bli gladare än han om jag valde att göra mig av med dem. Han tycker de kostar åt skogen för mycket pengar och visst det gör de med många gånger. Samtidigt nekar jag ju aldrig honom att köpa grejer till jakten, åka till Norrland på hösten för jakt etc.

Armani är en skithärlig häst att rida, lätt, känslig och passar mig ganska bra. Dock är han (som många andra araber tror jag?) mycket snabb och kvick, både i sitt tänkande och i sin kropp. Mycket känslig för hur jag mår etc. Och jag har blivit så mycket fegare på hästryggen de senaste åren. Är sjukt rädd för att trilla av. Har en skada i nacken ju och vill inte skada mig mer. dessutom känner jag nog ett ansvar över Milton, nu har man ju inte bara sig själv utan ett litet barn också (hoppas ingen tar det fel, speciellt inte stackars Cyllene som ligger hemma och har skadat sig så illa, menar inte så mycket med det och hoppas ni förstår hur jag menar).
Kanske hade jag varit lyckligare med en något lugnare häst där jag kan känna mig tryggare. Fast å andra sidan är det mycket sällan jag missförstår Armani och inte hänger med honom i hans svängar. Vi har ju som sagt hängt ihop i snart 10 år, min fina vita springare

 

[EmelieR]

Sv: Vårmammor 2010 del 10!

Oj va alla var nere här inne idag.... Hoppas att det rättar till sig med pannan. Typiskt att det skulle hända nu när ni precis blivit "vänner om boendet" igen.

Armani- Jag tror att vi alla nyblivna mammor känner likadant. nu är vi hemma, mammalediga med bra tid för annat om vi planerar väl... Men hur ser det ut om ett år?
Upp tidigt, lämna till dagis, jobba- förhoppningsvis, hämta på dagis, fixa mat, natta... Jaha- o stallet då? Var prioriteras det? Hur hinner andra mammor med?
Men vi får inte glömma att vi är i de mörka trista dyra månaderna att ha häst... I sommar är det bättre...

Jag ser inte riktigt mig själv heller hålla på med hästar längre. Men när man precis byggt ett stall och har en treåring och tvååring i stallet så skäms man lite för att känna så...

 

[AKB]

Sv: Vårmammor 2010 del 10!

*kl*

Ett litet fylleinlägg ifrån mig som jag får skämmas över i morgon.
Men sjutton vad kul jag haft! Skickade ett litet sms till sambon om att jag va lite för full men ville inte bli hämtad än. Men visst. 20 min senare ringde han och sa att han stod utanför och vi skull hem.
Glädjedödare.
Men en femtielva drinkarr, whiskey och irländsk öl senare så sitter jag här och är snurrig i bollen. Sambon gör gröt till lilleman som jag tydligen ska mata honom med. Men han får ta honom resten av natten. För nu går jag i ide till i morgon, typ till elva eller nåt. För då ska vi klippa våra får. Jippi...

 

[Armani__]

Sv: Vårmammor 2010 del 10!

Hur hittar man en sådan härlig och bra medryttare?
Jag vill verkligen ha en sådan jag med.
Sambons syster rider bara lite då och då, när hon har lust och inte har för mycket i skolan att göra.
Den andra, som ska mocka och ta in två dagar i veckan rider redan en annan häst och jag tror inte hon passar riktigt för min häst, tyvärr.

 

[Armani__]

Sv: Vårmammor 2010 del 10!

Ett inlägg som talar för att ha hästarna på hemmaplan, tack!
Vi letar gård för fullt och vare sig hästarna får bo kvar hemma eller flytta så vill vi båda bo på landet, så det är alltså inte bara för hästarna som vi vill ut på landet, tack och lov! Då hade ju pressen varit ännu större på att jag varit tvungen att bestämma mig

Kl

Tack alla för era stöttande och fina inlägg, de värmer och det känns så bra att ni förstår det jag skriver. Även om inläggen i nuläget kanske låter lite svamliga från min sida. Tårarna bränner och livet känns lite tungt just nu..

 

[Armani__]

Sv: Vårmammor 2010 del 10!

Jag har också tänkt på hur jag ska lösa det sedan när Milton börjar på dagis. Jag ska ju plugga och har kanske hemstudier under vissa dagar, kanske väljer att ha Milton hemma, farmor vill kanske ha honom, jag rider på dagen och pluggar på kvällen etc.

Är glad över att jag ska plugga under de åren jag kommer ha små barn. Visst kommer det bli tight ekonomiskt, men jag kan ändå lägga tiden lite mer som jag vill kanske på ett annat sätt än hur man gör om man jobbar heltid och är "fast" på sin arbetsplats under de timmar man jobbar om dagen.

 

[Armani__]

Sv: Vårmammor 2010 del 10!

*kl*

Ett litet fylleinlägg ifrån mig som jag får skämmas över i morgon.
Men sjutton vad kul jag haft! Skickade ett litet sms till sambon om att jag va lite för full men ville inte bli hämtad än. Men visst. 20 min senare ringde han och sa att han stod utanför och vi skull hem.
Glädjedödare.
Men en femtielva drinkarr, whiskey och irländsk öl senare så sitter jag här och är snurrig i bollen. Sambon gör gröt till lilleman som jag tydligen ska mata honom med. Men han får ta honom resten av natten. För nu går jag i ide till i morgon, typ till elva eller nåt. För då ska vi klippa våra får. Jippi...

Det låter som att du har haft riktigt roligt, jag blev nästan lite avundsjuk! Sådana här kvällar är det härligt att komma hemifrån ibland på =) Sov sedan riktigt gott under natten, det är du säkert värd - händer kanske inte så ofta Inte här i alla fall!

 

[Kaktusblomma]

Sv: Vårmammor 2010 del 10!

Haha, Mathilda kom också äntligen på hur man vänder sig från rygg till mage just idag Eller, ja igår då eftersom klockan passerat 00.

Usch vad tråkigt att det är så många här inne som tycker att det är tungt med häst nu. Jag prioriterar faktiskt bort det en del själv nu för att kunna träna annat. Man kan ju liksom inte göra hur mycket som helst nu känner jag, jag vill ju hinna umgås familjemässigt också. Hoppas ni alla hittar rätt lösning för just er, vilken lösning det än är.

 

[Lottch]

Sv: Vårmammor 2010 del 10!

Jag är också rädd för att göra mig illa efter att jag fick Selma. Kör mycket försiktigare och tar inga medvetna risker längre, vilket resulterat i att jag inte vill vara ensam när jag jobbar med min unghäst. Dels så har jag ingen färdig ridbana, stallet har i stort sett precis blivit färdigt, bara foderkammaren och alla hängare som ska upp, så jag har inte riktigt vektygen på min sida. Just nu står jag och longerar honom på gårdsplanen mellan alla lador, vilket inte är ultimat, men det är enda stället jag har en stark lampa på. Hade jag haft en färdig häst hade hg linne jobba honom på dagarna och min mamma hade kunnat passa selma, men jag kan som inte rida ut på unghästen utan sällskap och jag vill inte hoppa upp på honom utan att någon är med.

Nu har jag det så lyxigt förspänt att hästarna står på företaget och att min pappa därför står för alla kostnader, så det kan min sambo inte klaga på, däremot så är han avundsjuk på att jag ska få göra det jag tycker är roligt och att det tar sån tid, när han inte kan lägga lika mycket tid på hans hobbyer. Jag tycker det är jobbigt, för hästarna och gården kom inte som en överraskning när han träffade mig. Jag är verkligen ledsen, för det känns så ruttet att bara ge upp allt jobb man lagt med och allt slit för att få det bra, men jag är verkligen så delad nu. Funderar på att sälja mina unghästar och bara ha kvar Selmas ponny och köpa någon gammal ponny till sällskap och ha tills Selma blir stor och sen skaffa en häst till mig.

Jag vet varken ut eller in längre. Samtidigt som jag älskar att hålla på med hästarna och ta en ridtur, så känns det inte rätt just nu. Det vettigaste kanske vore att lämna ut på foder eller hitta någon fodervärd som kan tänka sig att ha honom här.

 

[Modett]

Sv: Vårmammor 2010 del 10!

För min del har det bara varit positivt med eget stall, så det kan jag tala mig varm om! Klart det är visst arbete, men betydligt mindre än jag väntade mig. Beror såklart lite på hur man löser det: jag får höet hemkört, nu under de kallaste och jobbigaste månaderna har de fri tillgång på grovfoder i hagen vilket sparar tid och arbete etc. Sen gör jag precis som du tänkt, dvs mockar och förbereder på dagen medan H sover i vagnen :-) Nog blir det ändå många kvällar som hästarna får stå, men jag slipper den där halvtimman i pendling och kan lätt föreställa mig hur illa det varit annars. Hoppas ni hittar er gård snart!

 

[zazzarazz]

Sv: Vårmammor 2010 del 10!

Jag kan också ställa mig i kön av alla som funderar på det här med hästen...

Nu har jag iofs, efter ett år ca, hittat en ny bra medis som rider 3 dagar i veckan, plus att han står på fullskötsel, vilket gör att jag inte måste måste åka till stallet mina dagar. Jag känner mer dåligt samvete för min medis som betalar dyra pengar för att rida honom om jag inte håller igång honom... Och att det känns extremt onödigt att lägga galet mkt pengar på honom om jag ändå inte rider...

Jag har haft han i drygt fem år, sen han var tre. Han är en mastodontlurk som jag började få ordning på precis innan jag blev gravid. Har haft tuffa år innan det, med ffa hoppningen. Köpte honom för att hopptävla och -träna, så visst känns det som att jag vill skörda lite av frukten nu när jag lagt ned så mkt tid, pengar och jobb på det.

Men samtidigt, många gånger känns det inte värt det. Jag är alltid stressad i stallet, för jag vill hem till T. Är aldrig där onödigt länge som man lätt kunde vara tidigare och bara fika och snacka med folk...

Han är dessutom egentligen på TOK för stor för mig (182 cm) och jag börjar känna det mer nu när kraven blir högre.

Mina tankar går så att jag kanske borde sälja honom, placera pengens lite smart samt spara dom där sextusen i månaden och sen köpa en mer rutinerad, färdig häst (som dessutom är dressyrig, eftersom jag nuförtiden är alldeles för feg för att hoppa några egentliga höjder...) när T har fått syskon som blivit några år... OM jag skulle göra så skulle jag säkert ha en halv miljon att köpa häst för om jag ville... (inte för att jag tror jag skulle spara motsvarande vad han kostar varje månad, men i teorin...)

Men jag får panik bara jag tänker tanken... Jag har velat ha en häst så länge jag minns... Gav seriösa kalkyler till min mamma när jag var 8-10 år för att visa att vi visst kunde ha råd att ha häst... Utan att jag fick någon. Jag kämpade, sparade och snålade tills några månader innan jag fyllde 25, då köpte jag min hästbebis! Jag trodde inte det var sant! I flera veckor gick jag bara omkring och nöp mig i armen för att känna om det verkligen var sant att jag ÄNTLIGEN hade en EGEN häst. Så, mitt största problem är att faktiskt känna att jag kanske inte vill ha häst nu... Det är som att jag sviker hela mig själv... Allt jag levt för och anledningen till att jag pluggat för att få ett jobb som det jag har nu osv... Jag vill känna att det är värt varenda minut och varje krona... Och det är svårt att känna och tänka så egoistiskt sedan sju månader tillbaka...

Sen gör det ju inte sken lättare att min sambo verkar vara lite som din Armani, med skillnaden att han inte jagar (än), utan spelar golf... (och är väldigt noga med att det inte är i närheten av lika dyrt som att ha häst...)

Hoppas jag inte är för svamlig... Känns dock skönt att flera känner liknande som jag. Jag kan inte låta bli att undra hur man säljer sin häst... Så fort jag tänker seriöst på det blir jag alldeles kallsvettig...

 

[Macken22]

Sv: Vårmammor 2010 del 10!

Vad glad jag är över att ha 100 meter till stallet. Vet inte heller hur jag hade hunnit rida annars. Då hon som har stallet oxå har fått barn så är stallet ganska lågprioriterat. Vi gör det vi ska och inte mer. Vi tar nu varannan morgon. Då stiger jag upp 4.45 och går ut och släpper ut hästarna och fixar i stallet. Allt är klart och är det helg kan jag rida på FM medans gubben är hemma (han är väldigt morgonseg) Är det vardag brukar jag kunna få rida på kvällen i mörkret. De dagar då jag inte har morgonfodringen brukar jag gå ut till lunch och fixa allt medans S sover.
Sen har jag kvällsfodringen ibland och då brukar S vara kvar hemma med pappa. Brukar då passa på att fylla höpåsar så att det finns. Har så att det räcker 6 dagar till mina två hästar. Mycket smidigt, spar tid de helgdagarna jag inte morgonfodrar och vill rida, för då gör jag allt när jag rider.

Men det känns alltid som om jag får stressa runt en tur i skogen. Tror knappast gubben känner att han måste stressa runt sin joggingtur. Ridningen nuförtiden är damma av hästarna, slänga på grejjerna ut rida effektivt (skulle helst vilja rida minst 90 min när jag rider, rider ca 45-60 nu) av med grejjerna och kasta ut dem i hagen igen. Inte för att det är så bråttom in längre då hon äter annan mat. Utan för att jag känner att jag inte kan vara borta hela dagen. För då får man höra att ridningen tar för mycket tid. Att vi sen kan sitta och slösurfa resten av dagen spelar ingen roll, bara han slipper ha huvudansvaret för henne för att jag håller på med min hobby.

Jag hinner rida 5-6 ggr i veckan nu. Men i sommras fanns det dagar då jag inte ens gick ut och tittade på dem i hagen. Tur att grannen kollar till dem varje dag. Då undrade jag hur jag skulle få ork att över huvudtaget gå ner och mocka.

Jag får också höra att hästarna tar för mycket tid och pengar. Fast han vet det och jag sa att jag tänker inte ge upp hästarna när vi får barn. Jag sålde en häst för det hade blivit för mycket jobb (och pengar) med 3 st.

Jag har medryttare på ena hästen (en granne som kom och knackade på och frågade om jag behövde hjälp!) Hon behöver bara rida och är ute 2 ggr i veckan. Detta gör att jag oftast rider ut med henne så blir bägge hästarna ridna ett par dagar i alla fall.


Vet inte ifall du blev något klokare med mitt inlägg mer än att det talar för att ha hästarna nära för att få ut bästa möjliga.

Jag uppskattar min timme/timmar i skogen. Så skönt att bara få vara ifred och rida.

 

[EmelieR]

Sv: Vårmammor 2010 del 10!

Alltså- jag tror att vi allihopa snarare än vi tror har riktig tid med våra hästar igen- OM vi vill det...
Barnen är inte så små och helt hjälplösa resten av livet.
Min sambo är ju faktastisk- han har ALDRIG gnällt över att hästarna kostar pengar. Inte ens när vi betalade 35000 för att få hem Connie som en låda sot

Ingen häst mår dåligt av att vila lite extra- jag tror mest att det är vårat samvete som gnager. Jag tycker jättesynd om Ebba de dagar jag måste gå ut fast att hon inte vill sitta i gungan. Men inom ett år tycker de att det är skitkul att packa en höpåse.

Rent ekonomiskt kan jag verkligen förstå om man vill göra av med sin häst. Men glöm inte hur underbart det är att rida ut en ljummen sommarkväll...

 

[Ia*]

Sv: Vårmammor 2010 del 10!

Håller verkligen med EmelieR. Vi behöver absolut den tiden vi får i stallet. Men sänk kraven och sluta ha dåligt samvete när ni är i stallet! Inget blir bättre för det och så mycket fortare går det ju inte heller. Det man måste göra måste man ju göra... Som någon sa så tror jag knappast karlarna har dåligt samvete när de är ute på sitt... Och man blir en mycket bättre och gladare mamma när man får rå sej själv ett tag ibland...
När jag var gravid med sonen så hade jag hästen hemma hon min kompis och en annan kompis tog hand om hästen. När sonen var kanske 1½ år så sålde jag hästen men det var för att pappan och jag separerade.

Men försök sänka kraven. Jag är fanatisk sopare tex... Vill helst inte att det ska finnas en smula på stallgången. Jag lovar, det är värt det! Ni vet när man inte vill se ungen mer för man inte fått sova ordentligt på en vecka och ungen bara skriker och gnäller och bläää... Och så åker man till stallet och njuter av tystnaden och LITAR på att gubben fixar det därhemma. Så kommer man hem och har faktiskt börjat sakna den där skrikande ungen. Och är mycket gladare, vilket ungen ser och blir GLAD
Så sant, been there, flera gånger!

 

[AKB]

Sv: Vårmammor 2010 del 10!

*kl*
Jahapp, då får jag väl sitta här och skämmas över mitt senaste inlägg
Är inte särskilt bakis idag, lite trött bara.

Hakar på ert hästsnack här.
Jag hade två shettisar när Oscar va nyfödd. De sålde jag för jag insåg att tiden inte räckte till. Dessa gillade jag inte så mycket. Låter hemskt, men de bara "va". Tog ju självklart hand om dem, men hade inga direkta känslor.
Men insåg hur tråkigt jag hade det utan häst. Men jag bestämde mig ändå för att vänta några år.
Det gick inte så bra då jag snubblade över annonsen på Julia. Blev störtförälskad på en gång. Åkte och tittade på henne, gick inte åka därifrån utan att ha skakat hand på att det skulle bli en affär.

Försöker prioritera så pållan får sin lilla tid om dagen. Blir inte jättemycket ridande. Kanske bara en gång i veckan för min del. Men jag har snälla stalltjejer som rider henne åt mig lite med.

 

[Mikan]

Sv: Vårmammor 2010 del 10!

Jag valde att låna ut min pålle och det känns väldigt bra. Visst kan jag sakna honom men han står inte särskilt långt bort och jag möjlighet att rida någon gång om jag vill. Ska åka och hälsa på när vi är friska igen.
Men jag vet vilken ångest och dåligt samvete jag hade innan jag bestämde mig. Och sen att jag hittade en tjej som ville ha en såpass gammal häst dessutom.

Jag hade ändå stall hemma, men det är dåligt med sommarbete och granntanten är inte särskilt pigg på att låna ut hagarna till mig.

Framförallt så är det skönt att slippa det dåliga samvetet!

*kl*

Är det någon som har problem med att vara hungriga så kolla in tråden på senior som handlar om obehagliga bilder. Länken på jättefinnen gjorde att min aptit försvann direkt

Sen har jag lyckats smitta sambon rejält så idag ligger han däckad, han som skulle börja jobba imorgon
Viktigast är iaf att A inte blir lika sjuka som vi varit, jobbigt när de ändå är så pass små och inte kan tala om var de har ont.