Vårmammor 2010 &Co del 15 <3

[aneka]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 15

Fy va hemskt! Alla smågräl känns verkligen fjantiga när något sånt här händer
Lider med din mamma och hennes vänninas familj.
Stor kram till dig också!

 

[aneka]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 15

Haha va kul för Oscar att få åka traktor till förskolan! Förstår att han satt som en kung!

Doris: yepp vi fick plats på den nya(igt nygammla) förskolan!

 

[aneka]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 15

Idag har vi varit i badhuset i avesta med Milton. Nu med mat i magen så är jag helt slut. Milton är iaf pigg igen efter att ha sovit en stund. Sambon ligger dock och vilar. Jag förlorade eftersom det va jag som fick sovmorgon idag( fast det är helt onödigt nuförtiden för jag kan inte somna om när dom gått upp iaf) men börjar bli lite piggare nu iaf skönt nog.

 

[Bollen]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 15

Åh jag lider med dig!

 

[Lottch]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 15

Tack ni alla för era fina ord! Det har varit en lång dag.

Min mamma kom hit så att jag kunde stötta henne och finnas där. Sen följde hon med och hämtade S på dagis och sen dess har hon inte lämnat hennes sida. Hon sa med en suck att "tänk att xxxx inte fick uppleva det här" och så grät vi lite till.

Det är sånna här dagar som det är så fantastiskt med djur. Mina hundar har varit som skuggor och inte lämnat min sida och jag stod och grät i Blancas man.

Förstår att det är tufft att vara ensam! Jag förstår din känsla, samtidigt som jag förstår din sambo. Det är något visst med älgjakt. Hoppas att dina nära har tid att avlasta dig lite, jag hade inte klarat mig utan mina föräldrar när J varit borta, bara att kunna få 1 timme eller två att fixa hästarna på och kanske unnat sig en dusch har varit guld värt.

Sen så måste jag erkänna att jag alltid har Zelda i sängen när J är borta. saknaden blir så stor.

 

[Lottch]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 15

Hon har kunnat vara hemma hela tiden, hennes man har tagit ledigt sen i midsommar då hon bara föll ihop och de upptäckte hur cancern spridit sig i hela kroppen. Man kan tydligen ta ut 100 "sista" dagar om man har en nära som är dödssjuk och man ska vårda denne. De ar haft hjälp från "mobila" sköterskor som kommit med medicin osv.

Känner att jag behöver få ur mig lite bitterhet, så jag spyr lite galla här.

Allt började för 4 år sedan när hon tog bort ett födelsemärke på magen som visade sig vara "aktivt". För ett år sedan så upptäckte de en tumör som opererades bort, i levern tror jag det var, och de kunde härleda det till detta födelsemärke som de upptäckt inte blivit borttaget ordentligt. De klantade sig vid operationen och gjorde ingen skiktröntgen på hela kroppen, hade de gjort det så hade de redan då kunnat upptäcka att hela kroppen var full med metastaser och kunnat behandla henne med strålning och cellgifter.

Jag vet att det är många "om", men hade man gjort rätt från början så hade hon kanske inte fått cancer. Hade man gjort en röntgen så hade hon haft en ärlig chans att slåss tillbaka. När hon föll ihop var det redan för sent. Jag önskar också att jag kunde säga att hon fick somna in i sömnen, men efter att ha hört om hennes 4 timmars dödsångest och hyperventilering så känner jag mig så bitter mot sjukvården.

Det var precis likadant när min morfar fick cancer. Enligt hans första läkare så var det inget fel på honom. 4 år senare när det upptäcktes var det försent.

 

[Kaktusblomma]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 15

Men fy vad jag lider med dig, din familj och hennes familj. Fruktansvärt! Stor kram!

Livs bortgång har påverkat även mig mycket, jag har ingen form av relation till honom, visste knappt vem han var, men det kan verkligen gå så fort, något kan försvinna så fort. Det kör igång en massa tankar. Det som jag främst kan ta på är att jag och sambon inte har något skrivet och vi delar liksom hela livet! Lättast vore kanske att gifta sig, men det ligger nog en bit bort. Hur har ni andra löst det?

 

[Modett]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 15

Cancer är en sån fruktansvärd sjukdom Fasar för att någon gång få det beskedet från en släkting eller gällande mig själv för den delen. Även om man idag ofta kan behandla.

*behöver också spy lite osammanhängande..typ*
Ingen rolig kväll. Skulle ut och rida med medisen, jag på araben och hon på A.

Hann väl kanske 200 meter från stallet när hon säger "han känns liten idag". Precis i samma veva ser jag en bil på vägen en bit bakom oss (smal väl) och säger till henne att vi travar de ca 20 meter som återstod till närmaste uppfart, där vi kunde rida åt sidan. Ser hur A inte vill börja trava, för att sedan - på urtypiskt A-vis - bli helt okontaktbar och bara dra iväg med henne med slängande huvud/bockar. Hinner konstatera att han vill verkligen ha av henne, och undrar om det är något under sadeln för det skiner av obehag om honom. Ser hur nära de är att dels fara ner i ett dike och därefter nästan gå omkull på asfalten innan hon till sist dimper av.

A vill inte alls vara med utan far iväg från oss in i skogen, fortfarande uppjagad. Trampar såklart sönder tränset. När vi fått fast honom och kommit ut på vägen igen har han flera stora sår på bakbenen, och jag konstaterar att han rör sig konstigt, kanske korset?

In i stallet, känner igenom honom och kollar så att inget är under sadeln. Nothing. Tar ut honom på töm och han är lite seg i vänster varv. I höger varv vill/kan han knappt trava. Solklar framföringshälta. Snubblar flera gånger och vill inte ta ut steget.

Med tanke på att han är den han är känns det väldigt nära till hands att misstänka att han sprungit som en idiot på blöta gräset och fått en ordentlig sträckning. Så han får väl vila över helgen till att börja med. Bläääääh, han har aldrig varit halt förut

Blä blä blä.

 

[Modett]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 15

Jag är också "förvånad" över att jag påverkas så mycket av Liv, klart jag brukar bry mig med det här gick verkligen under huden. Är väl mycket beroende på att han är i min mans ålder, och vi har en liten själva. Det blir nära till hands att relatera.

Vi är ju då gifta. Pratade förr om någon form av samboavtal/testamente, mycket för att min man inte ville gifta sig. Men han ändrade sig (för honom var det hela grejen med stort bröllop/vara i centrum som tog emot, så ett litet borgeligt löste problematiken)

 

[Oregano]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 15

Jag har ju "alltid" velat bli gift, men det var inte helt självklart för maken. Iaf då tror jag ändå att han tänkte till när vi skulle få Vilgot. Jag hade naturligtvis också påmint honom om det juridiska.

Fast ärligt talat vet jag inte om det skulle ha sån stor betydelse just nu om vi är gifta eller inte om det skulle hända något. Huset är ju fullbelånat och vi har inget kapital att tala om. Men det känns iaf bra att vara gift.

 

[Oregano]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 15

Usch, det låter verkligen fruktansvärt... Lider verkligen med er.
Jag glömmer liksom bort att min mamma också har cancer, men blev nu påmind om det. Hon hade väl tur som fick behandling i tid, även om det spridit sig. För varje röntgen hon gör så har skelettmetastaserna gått tillbaka lite. Men friskförklarad tror jag aldrig att hon kommer att bli.

 

[doris]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 15

Usch vad hemskt med din mammas väninna. Det finns ingen sjukdom som är så jävlig som cancer tycker jag. Så oviss och ändå solklar. Usch. När det sedan kommer sig av läkarmissar så blir det ju extra tungt. Det gick ju ändå snabbt för henne från det att hon föll ihop, men fy fan vad jobbigt i vilket fall. Usch usch usch. Min mamma kom precis hem från en begravning av en bekant till oss som också dött av cancer. Även där gick det fort. Några månader från konstaterandet efter läkarbesök för ryggont tills dess att han inte finns mer jobbigt och hemskt!

Kaktusblomma och Modett: Det här med Stefan Liv har verkligen satt sig hos mig. Jag är mycket sportintresserad och har följt honom länge. Jag och sambon är lika gamla och har ju också 2 små. Det är klart att man blir påverkad. Fy fan vad hemskt det känns. Vi är inte heller gifta, och det har börjat bli lite större/bredare tankar om giftermål speciellt nu. Det kan gå så fort när det väl händer. Man vill ju skydda sina barn och sambon om han blir ensam.

 

[Emmah.S]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 15

Ja alltså egentligen är det dumt att man inte är gift ffa nu när man har barn. Livet är så extremt skört egentligen. Har några bekanta där han drabbades av en allvarlig klämningsolycka. Nu var det som tur var "bara" ryggen och revbenen som gick sönder men det hade ju lika gärna kunnat vara huvudet. Dom väntar barn 2 i november....usch det är otäckt hur fort Liverpool och saker kan förändras....

*kl*
är så ledsen så ledsen för Theos skull. Nu håller han på bli sjuk igen... hostar, snorar och gråter. Han som aldrig var sjuk förrut...tror han får vara hemma från dagmamman i morgon. Blir andra gången sen han började där efter inskolningen mao typ 3 veckor. Han är där 3 dagar i veckan.

Har verkligen vart supernoga med mössa och torra å varma kläder men det verkar hjälpt dåligt Tips någon??!! Han äter bra och sover ungefär 14-15 timmar per dygn....

 

[Emmah.S]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 15

Livet, inte Liverpool....

 

[doris]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 15

Jag blev så ledsen igår när jag hörde att min hockeyhjälte dött
Har många kompisar som är vän med han eller hans familj, så det känns lite tungt idag.

Usch och fy när det blir så nära också. Många tankar går till hans familj just nu.

4e dagen på inskolningen avklarad, i morgon är det sista dagen. Sen får han klara sig själv. Tror inte det kommer bli några som helst bekymmer
Idag blev det att åka traktor till dagis Sambon fick inte iordning på den gamle reliken. Fungerade rätt bra. Han monterade dit en sån där stol man har på pakethållaren när man cyklar med barnen i traktorn, så Oscar satt som en kung hela vägen

Men shit!!! Jisses vad avis min S skulle varit om han sett det där. Han som fullkomligt älskar traktorer och vars hela värld stannar upp om han hör en traktor, för att inte tala om ifall han får syn på en

Oscar kommer trivas som en kung på dagis Hur blev det för dig? Sätter du dig som arbetssökande de 3 dagar som han är på dagis och föräldraledig resten av veckan?

 

[doris]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 15

fast Liverpool förändras väl också fort ibland (fotbollslaget alltså)

 

[aneka]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 15

Tror inte mössa och varma kläder hjälper så mkt mot andra barns bakterier. Bla från snoriga näsor som dom flesta verkar ha nu. Hur är dagmamman med handhygienen och handsprit? Är hon noga att torka bort snoret på barnen och sen tvätta händerna mellan varje? Sen blir väll dom flesta barn sjuka mkt när dom precis börjat på förskolan/dagmamman. Trisst men sant.

 

[aneka]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 15

Haha då skulle S inte göra något annat än att bo i köksfönstret om han va här. Man tappar räkningen så ofta som traktorerna åker förbi här varje dag. Till Miltons lycka passerar det även en och annan häst också.

 

[AKB]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 15

Jag tar ut fp mån-fre 3/4 dels dagar. Gick alldeles utmärkt enligt fk. Och så är jag arbetssökande 1/4 av dagen.
Kom på att jag egentligen skulle ändra på det, han är ju bara på dagis mån-tors. Och ta ut heldag fredagen. Men det är så få dagar kvar, och de förlorar ju inget på det, bara jag som förlorar en HEL 1/4 dag
Räknar inte det minsta med att överleva på de små kronorna jag får ändå, så det spelar ingen större roll.

Hur har det gått med era traktorköparplaner? Jag har råkat glömma bort att hålla ögonen öppan åt er

 

[Emmah.S]

Sv: Vårmammor 2010 &Co del 15

Ja alltså helt ärligt så vet jag inte. Men ja reagerade dock när ett nytt barn började där och snoret verkligen bara rann ur näsan....fredan samma vecka var Theo sjuk för första gången. Vet ju inte hur det är barnet är hemma med hosta etc men det är fortfarande ganska snorigt men är där ändå...kanske jag som är pjoskig?! Han har ju ingen feber men hostan låter inte skoj. Sen kanske det inte blev bättre heller av att systers pojk och Theo umgicks så kusin var sjuk....får kanske vara ännu nogrannare med att undvika andra sjuka barn...men då måste ju dom undvika oss också