ullisdenballe
Trådstartare
Jag har ridit min medryttarhäst som är en halvblods valack på 18 år i 3.5 år nu. Han är en av de snällaste och stabilaste häst jag träffat, följer mig vart jag än går, stannar när jag stannar, går när jag går osv. Jag tycker vi har en bra kontakt och att vi förstår varandra. Har aldrig haft några som helst problem med hanteringen förens i går.
Jag skulle gå ut å gå med honom, vilket jag gjort ett antal gånger förut. Vi gick en väg som jag inte vet om han gått innan och på tillbaka vägen blev han som en helt annan häst. Jag har aldrig under mina 17 hästår vart med om en sån förändring, han kastade sig ut framför bilar, tacktade, galopperade på stället, slängde sig så fort han hörde ett ljud, trava i väg så jag nästan inte kunde hålla honom, knödde mig nästan av vägen, bet efter mig, var allmänt uppstisad. Bilar kunde inte köra om för att jag inte kunde få honom å lugna ner. När han försökte dra iväg sänkte han huvudet och gapade (hade grimma så drog han inte i munnen).
Jag stannade honom för att försöka påkalla min uppmärksamhet och han stanna och stod lugnt men så fort vi gick igen strunta han i mig. Prova också å knö tillbaka med min armbåge som jag brukar gör om han kommer för nära mig. Men då blev han typ arg å mer stirrig.
När vi kom in på stallplanen var han som vanligt igen och gjorde allt jag bad honom om. När jag gjorde i ordning honom vad det nästan som han vill be om ursäkt, nosa på mig å va anmält intresserad av mig vilket han inte brukar vara.
Denna häst har aldrig ens reagerat på ett fordon under den tiden jag ridit honom, vi skrittar på långa tyglar förbi allt! Jag kan inte släppa detta då jag aldrig har haft så lite kontroll över en häst och kände mig så ynklig. Jag funderar om jag bara tror att vi har en bra kontakt och att jag har ett ``falskt`` ledarskap om ni förstår vad jag menar. Jag är lugn och konsekvent i min hästhantering.
Kan det vara vårkänslor? Alla hästar i stallet e lite tossiga nu.
Har någon vart med om samma sak? Skall till stallet om några timmar så får se hur han uppför sig då.
Har inte pratat med ägaren än då hon är bortrest så vet inte om han har vart sån här innan.
Hur hade ni reagerat i en sådan här situation?
Har ni tipps på övningar där jag kan bekräfta mitt ledarskap?
Tacksam för sakliga svar, det är heller inte trådens syfte att diskutera om jag borde haft träns i stället för grimma. Nästa gång blir det träns.
vad långt det blev
/ Ullisdenballe
Jag skulle gå ut å gå med honom, vilket jag gjort ett antal gånger förut. Vi gick en väg som jag inte vet om han gått innan och på tillbaka vägen blev han som en helt annan häst. Jag har aldrig under mina 17 hästår vart med om en sån förändring, han kastade sig ut framför bilar, tacktade, galopperade på stället, slängde sig så fort han hörde ett ljud, trava i väg så jag nästan inte kunde hålla honom, knödde mig nästan av vägen, bet efter mig, var allmänt uppstisad. Bilar kunde inte köra om för att jag inte kunde få honom å lugna ner. När han försökte dra iväg sänkte han huvudet och gapade (hade grimma så drog han inte i munnen).
Jag stannade honom för att försöka påkalla min uppmärksamhet och han stanna och stod lugnt men så fort vi gick igen strunta han i mig. Prova också å knö tillbaka med min armbåge som jag brukar gör om han kommer för nära mig. Men då blev han typ arg å mer stirrig.
När vi kom in på stallplanen var han som vanligt igen och gjorde allt jag bad honom om. När jag gjorde i ordning honom vad det nästan som han vill be om ursäkt, nosa på mig å va anmält intresserad av mig vilket han inte brukar vara.
Denna häst har aldrig ens reagerat på ett fordon under den tiden jag ridit honom, vi skrittar på långa tyglar förbi allt! Jag kan inte släppa detta då jag aldrig har haft så lite kontroll över en häst och kände mig så ynklig. Jag funderar om jag bara tror att vi har en bra kontakt och att jag har ett ``falskt`` ledarskap om ni förstår vad jag menar. Jag är lugn och konsekvent i min hästhantering.
Kan det vara vårkänslor? Alla hästar i stallet e lite tossiga nu.
Har någon vart med om samma sak? Skall till stallet om några timmar så får se hur han uppför sig då.
Har inte pratat med ägaren än då hon är bortrest så vet inte om han har vart sån här innan.
Hur hade ni reagerat i en sådan här situation?
Har ni tipps på övningar där jag kan bekräfta mitt ledarskap?
Tacksam för sakliga svar, det är heller inte trådens syfte att diskutera om jag borde haft träns i stället för grimma. Nästa gång blir det träns.
vad långt det blev
/ Ullisdenballe
