@landsbygdsbo
Än en gång, jag är inte jaktmotståndare, jag kan faktiskt tycka att du argumenterar fel ändå.
1. Jakten föll inte på grund av ett överprövningsbegränsning, det har du helt missförstått. Eftersom det handlar om en prövning av EU-rätten kan regeringen inte begränsa överprövningsmöjligheterna till att enbart avse andra myndigheter än domstolar - vilket de hade försökt. Hade överprövningsbegränsningen ansetts giltigt så hade Naturvårdsverkets beslut stått fast och licensjakten blivit av.
(Överprövningsbegränsningen hade skapats genom en, i mitt tycke ganska 'sneaky', krumbukt där regeringen genom en lagteknisk konstruktion gav Naturvårdsverket rätt att delegera jaktbesluten till länsstyrelserna och göra sig själv till enda överprövningsinstans.)
2. För inhibition krävs en tämligen hög grad av sannolikhet för att domstolen beslut hade blivit annorlunda än den tidigare beslutsinstansens (alltså att licensjakten hade underkänts) vid en fullständig prövning. Grunden till varför domstolen finner det sannolikt att denna hade underkänt licensjakten finns antagligen att finna i Kammarätten i Stockholms dom den 14 november 2014 i mål 3273-13.
3. Det är en brist att vi inte fått en prövning i högsta instans men det ska noteras att både Naturvårdsverket och Svenska Jägareförbundet godtog ovanstående dom och överklagade inte.
4. Art och habitatdirektivet är inget avtal, utan författning från ett överstatligt organ som trumfar alla former av författning och beslut vi har och kan skapa i Sverige. Vi har bara att rätta oss utefter det eller lämna hela EU-sammarbetet.
5. Det är inte riksdagen som skapar EU-rättens innehåll och definierar vad EU-rätten innebär. Det är alltså inte vatten värt att riksdagen anser att de följer EU-rätten, om inte de instanser som fyller ut EU-rätten håller med.
6. Så som skyddsjakt menar jag jakt på individuellt bestämda individer där man kan argumentera för jakt utifrån fler juridiska grunder än som tidigare gjorts. Och även stärka sambandet mellan åtgärden och den grund som tidigare angetts. Det torde avsevärt öka möjligheterna för att vinna framgång. Eller med andra ord, minska risken för att EU-rätten hindrar jakten. Denna typ av licensjakt är ju redan prövad och underkänd flera ggr tidigare. Att försöka samma väg igen känns som att springa in i betongväggen backa och springa in i den igen och igen, på samma ställe. Istället för att backa och se om man kan komma runt/hitta en öppning.
För att vara så engagerad i frågan finner jag det lite förvånande att du inte läst och satt dig in de centrala avgörandedockument som finns. Här finns lite om du faktiskt vill förstå varför jakten underkändes:
- Kammarätten i Stockholms dom den 14 november 2014 i mål 3273-13
- Europeiska kommissionens överträdelse ärenden 2014/2178 och 2010/4200
- Förvaltningsrätten i Karlstads beslut meddelade den 8 januari 2015 i mål 71-15 och 72-15
Än en gång, jag är inte jaktmotståndare, jag kan faktiskt tycka att du argumenterar fel ändå.
1. Jakten föll inte på grund av ett överprövningsbegränsning, det har du helt missförstått. Eftersom det handlar om en prövning av EU-rätten kan regeringen inte begränsa överprövningsmöjligheterna till att enbart avse andra myndigheter än domstolar - vilket de hade försökt. Hade överprövningsbegränsningen ansetts giltigt så hade Naturvårdsverkets beslut stått fast och licensjakten blivit av.
(Överprövningsbegränsningen hade skapats genom en, i mitt tycke ganska 'sneaky', krumbukt där regeringen genom en lagteknisk konstruktion gav Naturvårdsverket rätt att delegera jaktbesluten till länsstyrelserna och göra sig själv till enda överprövningsinstans.)
2. För inhibition krävs en tämligen hög grad av sannolikhet för att domstolen beslut hade blivit annorlunda än den tidigare beslutsinstansens (alltså att licensjakten hade underkänts) vid en fullständig prövning. Grunden till varför domstolen finner det sannolikt att denna hade underkänt licensjakten finns antagligen att finna i Kammarätten i Stockholms dom den 14 november 2014 i mål 3273-13.
3. Det är en brist att vi inte fått en prövning i högsta instans men det ska noteras att både Naturvårdsverket och Svenska Jägareförbundet godtog ovanstående dom och överklagade inte.
4. Art och habitatdirektivet är inget avtal, utan författning från ett överstatligt organ som trumfar alla former av författning och beslut vi har och kan skapa i Sverige. Vi har bara att rätta oss utefter det eller lämna hela EU-sammarbetet.
5. Det är inte riksdagen som skapar EU-rättens innehåll och definierar vad EU-rätten innebär. Det är alltså inte vatten värt att riksdagen anser att de följer EU-rätten, om inte de instanser som fyller ut EU-rätten håller med.
6. Så som skyddsjakt menar jag jakt på individuellt bestämda individer där man kan argumentera för jakt utifrån fler juridiska grunder än som tidigare gjorts. Och även stärka sambandet mellan åtgärden och den grund som tidigare angetts. Det torde avsevärt öka möjligheterna för att vinna framgång. Eller med andra ord, minska risken för att EU-rätten hindrar jakten. Denna typ av licensjakt är ju redan prövad och underkänd flera ggr tidigare. Att försöka samma väg igen känns som att springa in i betongväggen backa och springa in i den igen och igen, på samma ställe. Istället för att backa och se om man kan komma runt/hitta en öppning.
För att vara så engagerad i frågan finner jag det lite förvånande att du inte läst och satt dig in de centrala avgörandedockument som finns. Här finns lite om du faktiskt vill förstå varför jakten underkändes:
- Kammarätten i Stockholms dom den 14 november 2014 i mål 3273-13
- Europeiska kommissionens överträdelse ärenden 2014/2178 och 2010/4200
- Förvaltningsrätten i Karlstads beslut meddelade den 8 januari 2015 i mål 71-15 och 72-15
