Om vi struntar i resonemangen om hur stort antalet vargar är som krävs för att en livskraftig vargstam ska finnas, så anser jag i princip, att finns den där genetiskt varierade, livskraftiga vargstammen, så kan (observera ordet "kan") någon form av jakt bedrivas.
Men, p.g.a. bland annat den fobiska "vargskräck" som finns, och p.g.a. de personer jag mött som verkligen är "varghatare", så tror jag att jakten i så fall under ett antal år, skulle behöva ha särskilda utbildningskrav och ett särskilt urval av jägare. Kanske en särskild "vargjaktslicens" skulle vara bra, så att det är kunniga och väl förberedda jägare som jagar varg.
T.ex. kan god kunskap om hur vargen och vargflocken fungerar innebära att man lyckas välja att skjuta "rätt" djur i flocken. Och krav på att jaktlaget som vill delta i vargjakt, också lägger mycket tid på att spåra och studera det revir där de senare kommer att jaga gör att det blir tydligare för jaktlaget vilket/vilka djur som är kandidater att skjuta. Här tror jag också att lokalbefolkningen är de som ska jaga varg, inte tillfälliga besökare.
En begränsning av antalet jägare, men istället längre jakttid, har också potential att resultera i en mer "pricksäker" jakt vad avser vilka vargar som skjuts. Det finns helt enkelt mer utrymme för att avstå från att skjuta första varg som dyker upp, om nu denna är en av alfa-paret, och vänta tills någon av de andra flocken dyker upp.
Några få "extremister" i ett jaktlag kan förstöra inställningen helt, jag har sett sådana exempel, dock inte bland vargjägare, utan t.ex. folk som helt snöat in på troféer, och som börjat skjuta "djur med stora horn", och inte ens vill ha köttet längre...
