Jag var där - 99 eller - 00. Vi var en grupp på 8-10 pers och två eller tre skötare. Instruktionerna var att absolut inte ta med något av päls (typ vantar), hålla oss på avstånd och låta vargarna komma fram om de ville, och att vara beredda på att direkt gå ut ur hägnet om besöket måste avbrytas.
Vargarna var fascinerande, på det sätt att det är tydligt att de inte är vanliga hundar. I interaktionen med oss betedde de sig faktiskt mer som man tänker sig en främmande katt ute.
De var nyfikna, kom fram, flera av dem ville bli klappade, men de var också snabba med att glida undan om någon var lite för mycket för dem. Några låg en bit bort och tittade på oss, några var helt klart mer intresserade av närkontakt. Skillnaden jag upplevde jämfört med hundar generellt är att de inte på något sätt var tillgängliga för någon av människorna. De som var kontaktsökande var det utan att söka bekräftelse från någon människa, om det är en begriplig beskrivning? De var intresserade av oss för att något hände i deras värld, men inte för att de såg oss som den som kan påverka världen.