Sv: Varförskaffar man en unghäst till en 14åring?
*KL*
Min äldsta syster fick en tolvårig läromästare när hon fick ponny. Men två systrar och en ponny var inte så lyckat så länge. Så mellansyster ville ha en egen ponny. Och fick det - en tvåårig, ohanterad hingst. Vanvårdsfall dessutom (det var därför det blev så, SKULLE köpas en läromästare, men på den här tiden åkte man till hästhandlaren, och där stod inte bara läromästare utan också den tvååriga, vanvårdade hingstkraken). ^
Pappa har dock grundhanterat dem och kört in dem, så de var vuxenhanterade. Sen att PAPPA inte kunde mer än systrarna, tja det var tydligen en underordnad detalj
Hur som, ponnyn blev en väldigt trevlig ponny vad det led, det togs in den del hjälp av en jätteduktig tjej från grannbyn när det skulle ridas in etc. Dock var ponnyn alltid minst sagt..egensinnig när han hade nybörjare på ryggen.
Jag ärvde bägge ponnyerna av mina systrar, och jag minns än idag hur jag när jag var 8 - 9 år grät och inte ville rida andraponnyn, utan bara läromästaren. Men endera red jag både eller så red jag ingen (ja, min far har en ganska speciell syn på barnuppfotran). Så jag red, och for ibacken så det small om det. Och satt upp, och for i backen.. Efter några år så hade jag inte bara en grymt god balans, jag hade dessutom lyckats övertala ponnyskrället om tingens ordning och sen blev han supertrevlig. Och vi lyckades enligt devisen 'blind leder blind' lära oss byten ner till vartannat. Och ta oss runt en 70 cm hoppbana (ponnyns talang var INTE på hoppning *s*). Dock, med nybörjare på ryggen så återgick han till sitt gamla beteende (så av ngn anledning ville mina kompisar aldrig rida honom).
Så, bra gick det, idealiskt var det kanske inte dock, men jag lärde mig OTROLIGT mycket av honom, men helt ANDRA saker än jag lärde mig av välmeriterade läromästaren.. Men jag skulle inte vilja vara utan någon av kunskaperna. Och andraponnyn är anledningen att jag fick förmånen att 'trassla ut' andras sk problemponnyer, och har med ojämna mellanrum roat mig med det sen dess (andraponnyn är i graven sen snart tio år..)
Däremot hade jag på högstadiet mer än en kompis som fick en fd travare, utan att någon i familjen kunde ett jota. Och när ungen fått en häst, vad skulle hon då tjata om träning och ridlektioner för, hon hade ju en egen häst att rida? Där blev det inte så bra alla ggr..
(Jag hade också en fd travare när jag gick i högstadiet, fast det var jag som valt den. Jag skulle få/köpa ett fyraårigt hoppavlat halvblod.. Men kom hur det nu blev hem med ett 12-årigt kallblodstravarsto som var 'åkt' på.. )