Heja dig!Liveuppdaterar.
Fy helvete vad jag är imponerad av alla er som gått igenom detta med förlossning. Jag vill just nu skjuta mig själv i huvudet helst, åkte in går ca 12. Blev ordinerad igångsättning och fick första drickdosen cytotec ca 14. Då kom de inte ens åt tappen för att den var så omogen. 6 doser senare var den 2 cm lång och jag var 2 cm öppen. Då hade helvetet börjat med värkar sen några timmar tillbaka, ganska värdelösa värkar dessutom 2 ytterligare doser så sitter jag här och har 4-5 värkar per 10 minut med ordinationen att jag ska "försöka sova". Går inte så bra kan jag säga antar att det blir en ny hemsk undersökning av tappen snart. Jag grät hysteriskt efter den inatt, det var fruktansvärt! Så, det är status för mig just nu
(Sambon är på väg hem och ska kolla till stoet och bevaka hur hennes mjölk ser ut, genomskinlig igår iaf)
Jag förstår dig! Men när bebis väl är ute så är allt det här förarbetet och det jättejobbiga bortblåst
Efter sonen för bara ett år kände jag 'aldrig aldrig mer'. Och jag kände så av en anledning såklart, så sjukt utdraget och jobbigt! meeen nu sitter jag här