Grattis!Grattis @Rund
Även jag har fått en liten killeKom i natt kl 00.56, 3405 g och 51 cm lång. Blev igångsatt med cytotec, fick en dos kl 17 och 17.45 var värkarna väldigt intensiva. Dessutom knökfullt på förlossningen så fick stanna i ett undersökningsrum till 20.30 och 6 cm öppen, inte så kul
Min lillfis var också väldigt stilla vissa dagar och dessutom svårpårkad när jag försökte med buffar och kall saft osv. Ibland var jag därför elak och la mig på sidan och rullade sakta över mot magen - då brukade det bli fart. Jag hade ju moderkakan i framvägg så det dämpade ju en hel del men det som lugnade mest var att få ett ultraljud där jag kunde se att hon rörde sig hejvilt utan att jag kände speciellt mycket.
Jag njuter för fullt av vår bebisbubbla här, nu har vi varit hemma i två dagar och allt går jättebra. Måste säga att vi har fått perfekta små bebisar!
Men nu så är ungarna på banan! Idag kommer BVC på ett första hembesök, det ska bli spännande.
Men idag har det inte gett mer än minimalt med rörelse i stil med flytta sin hand någon annanstans typ. Jag har ju känt av ongen, så det är inte helt stilla, men det är verkligen bara ytterst få små rörelser. Min moderkaka ligger i bakvägg och jag känner ju vanligtvis oerhört mycket, däremot så ligger bebis med ryggen mot min mage nu och då blir det automatiskt att jag känner mindre såklart eftersom de flesta sparkar osv kommer in mot min kropp, jag VET ju det, men det är inte lika lätt att acceptera det som anledning och lugna ner sig Vi får se hur jag gör, nu medan jag sitter vid datorn så har ongen buffat lite grann, förhoppningsvis drar det igång ordentligt snart och jag slipper både oroa mig och ta mig iväg! (de gjorde inget ultraljud så jag slapp fundera över hur jag eventuellt skulle berätta för sambon) Vi låg ju också på övervakning för syresättningen, som tur var är det inget "fel" på varken hjärta eller lungor. Han var bara inte beredd på att de skulle komma ut. har massor smått kvar att fixa!
Jag är nog lite smått störd... Läser tråden och blir lite avundsjuk på alla er som fortfarande är gravida, letar tecken och väntar på att träffa era små älsklingar för första gången! Har förträngt alla krämpor och tänker bara att det är mysigt att vagga runt med stor mage. Lilla M är andra och sista barnet för oss (var absolut helt övertygad under hela graviditeten) men nu börjar jag fundera på om inte en liten 3:a tätt vore något för vår familj.
Går jag över kommer jag bli världens mest bittra människa Men jag kan tänka mig att när man väl sitter där med sin lilla hallonmuffin till onge så är det rätt lätt att glömma bort alla svårigheter
Skämtåsido, jag vet att många säger sig glömma alla krämpor och småbarnsåren är bara regnbågar och enhörningar när ongen börjat skolan. Det är ju bra att det är så, annars skulle nog många inte skaffa fler barn. Jag är dock inte den sorten, jag minns ALLT...
Folk sa så till mig hela tiden, att "När hon väl är född kommer du glömma aaaallt!". De ljög.
Men håller alla mina två tummar för att jag ska minnas den här graviditeten med de där glasögonen på för annars har jag svårt att se att det någonsin ska bli syskon här... Då får det fan vara en exeptionellt söt och fantastisk onge som kommer ut! 
