Nu har jag inte den studien på den här datorn så det här är ur minnet och minst ett par år sedan jag läste den, men med reservation för att jag minns fel... Det finns genetiska skillnader i typ såväl som på individnivå hur väl hundar kan hantera kolhydrater/spannmål. En del är närmare vargens (o)förmåga medan andra är närmare oss, alltså i stort sett omnivora.
Ett rätt foder, eller ett rätt sätt, för alla hundar är alltså omöjligt. En del mår garanterat bäst på spannmålsfritt medan andra hanterar spannmål helt problemfritt.
Jag korde helt spannmalsfritt till mina rottisar. De madde helt klart bast av det. Sedan skaffade jag mallen. Han klarade inte alls av spannmalsfritt, vilket foder jag an valde sa hade han diarrhea och verkade ha ont i magen. Nar jag gick over till det mycket billigare fodret med en hel massa (som jag tyckte) "skrap" som uppfodaren anvant fungerade magen perfect igen ...
Nu har vi kommit fram till att vi kor med ris och liknande och alla hundar kan ata samma mat.