Varför skulle man inte vilja ha en individualiserad föräldraförsäkring?

[landet]

Tror inte sverige kommer bli mer jämställt om man måste dela lika.

Jag tror det kommer bli mycket dyrare då fler barn kommer börja på förskola innan de fyllt ett. Vilket kommer resultera i ännu större barngrupper.

 

[fijja]

Jag som ammade mer än sex månader hade tyckt att det skulle kännas jobbigt att behöva sluta med det innan 6 månaders ålder för att det måste delas lika.
Jag hoppas verkligen att man kommer få bestämma själv i fortsättningsvis också.
Eftersom det fortfarande är kvinnan som är gravid och allt som följer med det så känns det inte som att det kommer göra så stor skillnad.
Skaffar vi ett till barn så kommer min sambo vara hemma mkt med barnet, men kanske inte prick 50% beroende på amningen.

 

[Tora]

Min man och jag har delat exakt lika mycket på föräldraledigheten på alla tre barnen och kommer att göra så även med det fjärde om inget katastrofalt inträffar.

Jag tycker att en viss del skall vara vikt åt varje förälder och en viss del skall familjen få bestämma över själv.

Man måste ju ha en viss flexibilitet i systemet. Alla har inte samma villkor i livet och ibland händer saker som är oförutsedda.

Om man då skall kritisera andra förmåner man kan få som tex sjukpenning, socialbidrag mm är ju att de är just stelbenta och många gånger ställer till problem för individen helt i onödan bara för att de just är så oflexibla.

Så varför låsa sig vid ett ytterligare stelbent och oflexibelt system helt i onödan?

Så givetvis en viss styrning men ändå så det finns utrymme för flexibilitet.

 

[Inte_Ung]

Jag kan inte se annat än att lösningen är att man ska dela rakt av och på så vis hjälpa till att få ordning på att kvinnor sitter i en sån dålig sits arbetsmässigt.

Precis.
Det är själva orsaken till att föräldraförsäkringen skall vara individuell.

 

[Inte_Ung]

Eftersom det fortfarande är kvinnan som är gravid och allt som följer med det så känns det inte som att det kommer göra så stor skillnad.

Det skulle behöv finnas en "Graviditetsersättning" som komplement.
Som ger kvinnan möjlighet att återhämta sig efter graviditet och förlossning.
Det har ju egentligen inte med föräldrapenningen att göra.

 

[kryddelydd]

Jag är jättenyfiken, varför skulle någon tycka att föräldraförsäkringen inte ska vara individuell? Makar sambeskattas inte längre, änkepensionen är avskaffad och jag tycker att allt talar för att föräldraförsäkringen är nästa sak på tur att omorganiseras. Ändå finns det ett visst motstånd. Och jag kan inte för mitt liv förstå varför.

Vi vet att kvinnors situation på arbetsmarknaden hämmas av att det är de som är hemma med sina barn. (Och varför är just de hemma med sina barn? Jo, ofta för att det är de som tjänar minst. Och så fortsätter det sådär.) Kvinnolönerna hålls nere och en kvinna mellan 25-35 är mindre anställningsbar än dito man. Och det går så förtvivlat långsamt när man försöker ändra på det. Tur då att vi har ekonomiska styrmedel!

Det är ju ingen mänsklig rättighet att få betalt för att vara hemma med sina barn, det är många länder som inte har den dealen. Men nu har vi ändå bestämt i Sverige att samhället pyntar för det. Då är ju det minsta samhället kan kräva tillbaka att medborgarna inte reproducerar taskiga villkor för hälften av befolkningen.

Jag tycker det är så himla enkelt - vill man att staten ska betala för ens barnledighet ser man till att vara jämställd. Kan man betala själv för att vara jämställd - varsågod!

Hur ser ni på det?

Jag hör till dem som tycker att det är barnet som "äger" dagarna och inte föräldrarna, medan det är föräldrarnas ansvar att fördela dem på lämpligaste sätt.

Det finns ett par skäl till att det inte bör vara stämplade mammadagar resp pappadagar.
De familjer där föräldrarna separerat tidigt och en av föräldrarna inte vill ha delaktighet (och man möjligen är eniga i det beslutet): ska det då bara finnas mammadagarna så det barnet får mindre möjlighet att vara med sin förälder?
De barn där ena förälderna dör: ska det då bli färre föräldradagar för det barnet?
Föräldrar där ena parten är arbetslös: familjens ekonomi kanske kraschar av att den som har ett jobb, "måste" ta ut föräldraledighet?
Ena föräldern kanske är psykiskt sjuk eller drogar. Ska den ta ut föräldradagar eller ska den mer fungerande föräldern vara den som tar ut föräldradagarna?

Samtliga mina exempel är tagna ur verkligheten; personer jag träffat inom senaste tvåveckorsperioden. Dock ska man komma ihåg att jag träffar på fler småbarnsfamiljer än de flesta, eftersom jag är ansvarig för en barnavårdscentral, dessutom i ett socialt något utsatt område så vi har ganska många exempel på familjer där det fungerar dåligt.

 

[Inte_Ung]

De familjer där föräldrarna separerat tidigt och en av föräldrarna inte vill ha delaktighet (och man möjligen är eniga i det beslutet): ska det då bara finnas mammadagarna så det barnet får mindre möjlighet att vara med sin förälder?

Föräldrar med enskild vårdnad har i dag och skall fortsätta att ha alla föräldradagarna.
De exempel som du räknar upp är inte några som i dagsläget eller i framtiden påverkas eller kommer att påverkas av individualiserad föräldrapenning.
Reglerna är inte sådana.

Om ena föräldern är arbetslös så har den antingen A-kassa och en inkomst eller så har den ingen inkomst.
I första fallet så kan ju den andra föräldern vara föräldraledig.
I det andra fallet så spelar det ju ingen roll.
Den arbetslösa föräldern är ju ändå hemma.

Ingen tvingas att vara hemma.

 

[kryddelydd]

Föräldrar med enskild vårdnad har i dag och skall fortsätta att ha alla föräldradagarna.
De exempel som du räknar upp är inte några som i dagsläget eller i framtiden påverkas eller kommer att påverkas av individualiserad föräldrapenning.
Reglerna är inte sådana.

Så den familjen där ena föräldern är dysfunktionell av psykiska skäl har dispens? Det tror jag inte, faktisk.
Eller den part som drogar: där "vet" alltid myndigheterna det och att det ger konsekvenser för fördelningen av föräldradagarna? Nej, så fungerar det inte. Faktiskt.
Även om det är sant det du skriver om enskild vårdnad.
Men jag vet många exempel där det efter en separation (oftast) är mamman som tar med sig barnen/et, men där man inte fått beslut om enskild vårdnad. Barnen/et kanske är hos pappan varannan helg eller liknande. Då vet jag inte hur det fungerar med föräldradagarna?

 

[Inte_Ung]

Jo den är sjuk.
Och kan antingen tas ifrån sin vårdnad eller så kan den andra föräldern vara hemma p.g.a. hemmavarande förälders sjukdom.
Det är inte "dispens" utan en familjerättslig fråga.
KAn man inte ta hand om sina barn så kan man inte.

 

[Inte_Ung]

Barnen/et kanske är hos pappan varannan helg eller liknande. Då vet jag inte hur det fungerar med föräldradagarna?

Mamman får söka enskild vårdnad.
Det har blivit lättare att få det numera för att barnen inte skall fara illa.

Att vara hemma med tillfällig föräldrapenning när ordinarie vårdnadshavare är sjuk har man kunnat länge.
Då så är båda föräldrarna hemma.

Hur insatt är du egentligen i föräldraförsäkringen?
Jag har kört 3 barn och nu ett barnbarn genom den så jag är både van och uppdaterad.

De problem som du tar upp är det inte meningen skall hända.
Inte nu och inte sedan heller.

 

[Sol]

Jag som ammade mer än sex månader hade tyckt att det skulle kännas jobbigt att behöva sluta med det innan 6 månaders ålder för att det måste delas lika.
Jag hoppas verkligen att man kommer få bestämma själv i fortsättningsvis också.
Eftersom det fortfarande är kvinnan som är gravid och allt som följer med det så känns det inte som att det kommer göra så stor skillnad.
Skaffar vi ett till barn så kommer min sambo vara hemma mkt med barnet, men kanske inte prick 50% beroende på amningen.

Men amning är inte ett problem (forskning visar även på en korrelation mellan amning och en jämställd relation). Även om mamman tar ut full FP från dag 1 har hon 8 månader hemma. Varför i hela fridens namn skulle hon behöva sluta amma före 6 månaders ålder bara för att hon ska börja jobba efter 8 månader? Jag helammade båda mina barn i 6 månader (med första började jag jobba deltid efter 5 månader) och jag har delammat upp till nästan 2 års ålder. Vi delar FP jämlikt.

 

[hvala]

Vad pluggar han som kommer ha så mycket tid över till barnet?

Lantmätare. Han snittar kanske fyra studietimmar per dag och läser det mesta på distans.

 

[Raderad medlem 19815]

Jag som ammade mer än sex månader hade tyckt att det skulle kännas jobbigt att behöva sluta med det innan 6 månaders ålder för att det måste delas lika.
Jag hoppas verkligen att man kommer få bestämma själv i fortsättningsvis också.
Eftersom det fortfarande är kvinnan som är gravid och allt som följer med det så känns det inte som att det kommer göra så stor skillnad.
Skaffar vi ett till barn så kommer min sambo vara hemma mkt med barnet, men kanske inte prick 50% beroende på amningen.

Men det här är ju en jättekonstig myt. Såg ett liknande resonemang i någon slags krönika i Aftonbladet för ett tag sedan.
Att dela lika innebär verkligen inte att när barnet är 6 månader så måste man a) måste börja jobba och b) sluta amma.
Min man och jag delade exakt lika och vi var hemma 8 månader var dvs jag började jobba när barnet var 8 månader och då hade vi dagar kvar. Vi tog ut 5 dagar i veckan som de flesta gör. Då fortsatte jag amma nattetid, på morgonen, när jag kom hem från jobbet och till kvällen. Mer än så behöver en 8-månaders inte amma. De ska ju börja äta mat!

 

[rutans]

Vi får barn om några veckor. Min man är student, inne på sitt sista läsår. Jag har universitetsexamen och fast anställning sedan flera år. Jag kommer att ta den största delen av föräldraledigheten för jag vill att han ska bli klar med sin utbildning och börja jobba så snart som möjligt, få en möjlighet att etablera sig i sin nya bransch. Som student kommer han vara hemma mycket även om det inte är han som tar ut föräldrapenningen. Jag är tacksam att vi inte behöver dela lika på föräldradagarna för det skulle betyda att vi fick mindre (!) tid tillsammans och kanske att vi inte alls hade kunnat skaffa barn nu. Jag ser helt klart fördelar med att dela lika på föräldraledigheten men det är inte alltid bäst för alla att göra så.

Jag hade en kursare som ansåg att det viktigaste var att få vara hemma sin del för både sin egen och barnets skull. Han tog ett års studieuppehåll, det kan man. Han ansåg sig som lika mycket och viktig förälder.

 

[Clabbe]

Vi har ju redan individuell föräldraförsäkring. Jag har rätt att ta ut 240 dagar för föräldraledighet. Min fru har rätt att ta ut 240 dagar för föräldraledighet. Vi har bägge rätt att dela med oss till den andra eller inte.

 

[Sol]

Vi har ju redan individuell föräldraförsäkring. Jag har rätt att ta ut 240 dagar för föräldraledighet. Min fru har rätt att ta ut 240 dagar för föräldraledighet. Vi har bägge rätt att dela med oss till den andra eller inte.

Fast i praktiken går det inte att kalla den individuell eftersom de flesta fäder ändå skriver över majoriteten av sina dagar på mamman. Detta ofog behöver stoppas.

 

[Raderad medlem 19815]

Jag hör till dem som tycker att det är barnet som "äger" dagarna och inte föräldrarna, medan det är föräldrarnas ansvar att fördela dem på lämpligaste sätt.

Det finns ett par skäl till att det inte bör vara stämplade mammadagar resp pappadagar.
De familjer där föräldrarna separerat tidigt och en av föräldrarna inte vill ha delaktighet (och man möjligen är eniga i det beslutet): ska det då bara finnas mammadagarna så det barnet får mindre möjlighet att vara med sin förälder?
De barn där ena förälderna dör: ska det då bli färre föräldradagar för det barnet?
Föräldrar där ena parten är arbetslös: familjens ekonomi kanske kraschar av att den som har ett jobb, "måste" ta ut föräldraledighet?
Ena föräldern kanske är psykiskt sjuk eller drogar. Ska den ta ut föräldradagar eller ska den mer fungerande föräldern vara den som tar ut föräldradagarna?

Samtliga mina exempel är tagna ur verkligheten; personer jag träffat inom senaste tvåveckorsperioden. Dock ska man komma ihåg att jag träffar på fler småbarnsfamiljer än de flesta, eftersom jag är ansvarig för en barnavårdscentral, dessutom i ett socialt något utsatt område så vi har ganska många exempel på familjer där det fungerar dåligt.

Jag tycker inte att dina exempel ovan skulle vara så krångliga att lösa att de är bra argument mot en delad föräldraförsäkning.

Om en förälder dör borde dagarna självklart kunna föras över till den andra, borde inte vara någon stor sak att ordna med. Om den ena föräldern inte vill ha med barnet att göra skulle den förälderns dagar kunna föras över till den andra genom att en sanningsförsäkran liknande den som gäller för bekräftelse av faderskap för sambo undertecknades på socialkontoret. Angående psykisk sjukdom/missbruk så uppmärksammas ju redan det problemet av socialtjänsten/mvc/bvc/förlossning, inte när det gäller direkt föräldraledighet utan när det gäller att ha hand om barnet över huvud taget. Så där ser jag inte riktigt skillnaden.

Angående ekonomin så är det kanske en lite krångligare fråga. Men som princip kan jag väl undra varför man skaffar barn om man inte klarar lägre inkomster under en 6-månadersperiod utan att hela ekonomin kraschar.

 

[Clabbe]

Effektensom jag ser det är att det kommer att bli så att denkategori som inte tar ut sina dagar nu fortfarande kommer att avstå (fast kanske i något lägre grad), om dagar inte kan överlåtas till den andra föräldern.
Fler kanske kommer att se till att ena parten har ensam vårdnad och därigenom får 480 dagar att förfoga.

 

[No1]

Det här hör jag från så tragiskt många kvinnor. Kvinnor stannar gärna hemma eftersom de har trista/tunga/lågbetalda/dead-end jobb, föräldraledigheten blir en (väldigt kortsiktig) lösning för individer som lider av ett stort samhälleligt problem; att kvinnor sitter fast i pissiga tjänster.

Jag kan inte se annat än att lösningen är att man ska dela rakt av och på så vis hjälpa till att få ordning på att kvinnor sitter i en sån dålig sits arbetsmässigt.

Det är varken korrekt eller rättvist att ensidigt peka ut arbetssituationen som den största problemfaktorn.
Det är kvinnorna som tar ut FP oavsett utbildning, yrke och löneläge.
Det är också kvinnorna som leder sjukskrivningsligan oavsett utbildning, yrke och löneläge.

De analyser som finns idag pekar på att huvudsaklig bov är att kvinnorna är dubbelarbetande eftersom problemen i de flesta fall dyker upp när kvinnorna bildar familj - även för de kvinnor som från dag 1 haft ett arbete som anses vara värsta sortens lågstatus.

Det är sällan arbetena i sig som är boven men alternativet att välja arbetslivet och istället sjukskriva sig från arbetet på hemmafronten är ingen möjlighet.

Det bedrövliga är väl att det inte bara handlar om ensamstående mammor utan ofta om kvinnor som är i en relation.
När jag diskuterar detta brukar jag exemplifiera med rehabfall där kvinnan, tillika mamman, efter separation kunnat öka sin arbetstid från 75 till 100% och samtidigt blivit frisk nog att inte anses vara ett ärende för rehab.
Bara för att påvisa att problemet inte nödvändigtvis finns på arbetet. Många är dem som uttrycker att det är skönt att få arbeta, att det är som semester jämfört med hur det ser ut på hemmafronten.

 

[Sol]

Effektensom jag ser det är att det kommer att bli så att denkategori som inte tar ut sina dagar nu fortfarande kommer att avstå (fast kanske i något lägre grad), om dagar inte kan överlåtas till den andra föräldern.
Fler kanske kommer att se till att ena parten har ensam vårdnad och därigenom får 480 dagar att förfoga.

Och det är väl helt i sin ordning att den som tar hand om barnet också har vårdnad om barnet.