Varför så viktigt med stamtavla?

[Pontevecchio]

jag tänkte på skogskatter. Jag tycker britter är väldigt fina men temperamentet är inte lagom för mig, jag gillar fullblod och inte kallblod

 

[Pontevecchio]

Är väl mer att jag inte ser nyttan med en bengal kontra en bondkatt.

 

[Marty]

jag tänkte på skogskatter. Jag tycker britter är väldigt fina men temperamentet är inte lagom för mig, jag gillar fullblod och inte kallblod

Skogkatter *petipet*

Om du syftade på Norsk Skogkatt dvs.

 

[Sassy]

Jag vill ha en klok, energisk katt som är en riktig knäkatt som sover under täcket.
De flesta raskatter är antingen väldigt stora eller långhåriga eller med extremt utseende eller utan det temperamentet jag söker.

Det finns faktisk flest raser i korthårskategorierna, och det råder en klar övervikt av fullblodsmentaliteter i de kategorierna (tyvärr, det är rätt många som föredrar lugnare raser och då har att välja på en typ av pälsmonster eller en annan).

Några exempel på hög-(i vissa fall extrem-) sociala och -aktiva raser är korat, abessinier, burma, burmilla, snowshoe, ocicat, sokoke, bengal, egyptisk mau; alla med vad man skulle kalla en "normal" typ och kroppsbyggnad.

 

[Smulis]

Trist att se att den gamla myten om att katthem bara har skygga och osociala katter fortfarande lever kvar, det är så långt ifrån sanningen man kan komma =/ Min tjej, som kommer ifrån ett katthem, är t.o.m. mer social än de "hemmafödda" huskatter vi hade när jag var yngre och går utan att tveka fram till okända som kommer på besök bl.a. En annan katt som jag hälsade på samtidigt på katthemmet visste inte hur hon skulle bete sig för att kunna komma så nära som möjligt för lite kel, gick och strök sig mot benen konstant. Samma med de båda kullarna kattungar de hade då, pigga och glada och framför allt sociala. Det är inte bara vildkatter katthemmen tar in (som för övrigt inte placeras ut förrän de är redo ändå) utan i mån av plats kan det även komma katter ifrån privatpersoner som inte kan ha sina kvar av någon anledning (nu var dock inte min en av dom).

Min tjej var t.o.m. på sin första utställning ett halvår efter att hon hade flyttat hem till mig vilket hon klarade med bravur tack vare sitt kanon temperament, något hon alltid får beröm för av domarna.

 

[cirkus]

Det är faktiskt bara en kattras som ska vara stor enligt rasstandarden och det är maine coon. Övriga (utom singapuran) är medelstora. Europé, britt, russian blue, abessinier eller oci är inte särskilt extrema heller.

Bengaler behöver inte vara innekatter. De är ju en av de mest aktiva raserna och kan absolut hållas ute om man bor rätt till och en uppfödare är beredd att sälja. Priserna varierar rätt ordentligt idag också. Snabb koll på Blocket från 3000 kr och uppåt.

Räknas inte Ragdoll som en stor ras?

(jag har för övrigt en Somalipojke som flyttar in imorgon och han kommer att få gå ute - till uppfödarens stora glädje)

 

[Marty]

Räknas inte Ragdoll som en stor ras?

(jag har för övrigt en Somalipojke som flyttar in imorgon och han kommer att få gå ute - till uppfödarens stora glädje)

I rasstandarden används uttrycket "stor", så ja, den ska vara stor, med en medium till kraftig benstomme .

 

[sthu]

Det är inte bara vildkatter katthemmen tar in (som för övrigt inte placeras ut förrän de är redo ändå) utan i mån av plats kan det även komma katter ifrån privatpersoner som inte kan ha sina kvar av någon anledning (nu var dock inte min en av dom).

Tror många glömmer bort det här, både de som ska skaffa och de som ska göra sig av med katter.
Många katthem fungerar dessutom som en slags paraplyorganisation med flera jourhem anslutna. Alla katter sitter inte i själva katthemmet, utan kan vara hemma hos andra privatpersoner i väntan på egna ägare.

Två av våra tre katter kommer från katthem.
Den ena satt i bur på katthemmet och var flyförbannad. Tre år, omplacering, hade varit hos katthemmet länge med några tillfälliga nya ägare emellan (som lämnade tillbaka henne igen efter någon vecka). Hon avskydde tillvaron och började fräsa så fort någon kom in i djurhuset. Inte speciellt trevlig med andra ord. Den ville jag ha! Hon är idag tio år och en riktig värdinna som hälsar alla välkomna i dörren och älskar uppmärksamhet.
Den andra är en vildkatt, upphittad som kattunge på soptippen. Satt i jourhem och var livrädd för alla. Vi såg ett par ögon under sängen hos jourhemmet, det var allt. Det var min sambo som ville ha henne. Hans första djur, och han väljer en sån. Idag är de oskiljaktiga! Hon är fortfarande rädd för andra än oss två, men är husse med kan hon tänka sig att kanske komma fram lite.

Min poäng är att det finns alla sorter och kattens beteende på katthemmet speglar inte nödvändigtvis vem den faktiskt är.

 

[Pontevecchio]

Det finns faktisk flest raser i korthårskategorierna, och det råder en klar övervikt av fullblodsmentaliteter i de kategorierna (tyvärr, det är rätt många som föredrar lugnare raser och då har att välja på en typ av pälsmonster eller en annan).

Några exempel på hög-(i vissa fall extrem-) sociala och -aktiva raser är korat, abessinier, burma, burmilla, snowshoe, ocicat, sokoke, bengal, egyptisk mau; alla med vad man skulle kalla en "normal" typ och kroppsbyggnad.

Jag håller inte med om att de är av "normal typ", jag tycker de är väldigt säregna. Förutom Kora som jag tycker är fina. Mnga av de raserna du nämner är väldigt ovanliga, risken för inavel och därmed ökade hälsoproblem tordes vara stora. Jag kan inte se fördelen med en raskatt då.

 

[Pontevecchio]

Tror många glömmer bort det här, både de som ska skaffa och de som ska göra sig av med katter.
Många katthem fungerar dessutom som en slags paraplyorganisation med flera jourhem anslutna. Alla katter sitter inte i själva katthemmet, utan kan vara hemma hos andra privatpersoner i väntan på egna ägare.

Två av våra tre katter kommer från katthem.
Den ena satt i bur på katthemmet och var flyförbannad. Tre år, omplacering, hade varit hos katthemmet länge med några tillfälliga nya ägare emellan (som lämnade tillbaka henne igen efter någon vecka). Hon avskydde tillvaron och började fräsa så fort någon kom in i djurhuset. Inte speciellt trevlig med andra ord. Den ville jag ha! Hon är idag tio år och en riktig värdinna som hälsar alla välkomna i dörren och älskar uppmärksamhet.
Den andra är en vildkatt, upphittad som kattunge på soptippen. Satt i jourhem och var livrädd för alla. Vi såg ett par ögon under sängen hos jourhemmet, det var allt. Det var min sambo som ville ha henne. Hans första djur, och han väljer en sån. Idag är de oskiljaktiga! Hon är fortfarande rädd för andra än oss två, men är husse med kan hon tänka sig att kanske komma fram lite.

Min poäng är att det finns alla sorter och kattens beteende på katthemmet speglar inte nödvändigtvis vem den faktiskt är.

Visst kan de ändra sig men då jag inte säljer djur vill jag veta direkt att den funkar. Tog omhand 3 vilda kattungar. En blev en riktig soffpotatis, en helt normaltam katt men den sista var exakt lika aggressiv som den var när vi fångade in den Den fick bli stallkatt vilket den trivdes bäst med.

 

[Pontevecchio]

Om katthemskatterna är sådana är det synd att de inte beskrivs så Jag kollade på katthemmets första sida, de 10 föra beskrivs som "lynniga" "har stort säkerhetsavstånd" "osäker" "försiktig".
Ger inte intryck av att vara några kelgrisar.

 

[Sol]

Jag håller inte med om att de är av "normal typ", jag tycker de är väldigt säregna. Förutom Kora som jag tycker är fina. Mnga av de raserna du nämner är väldigt ovanliga, risken för inavel och därmed ökade hälsoproblem tordes vara stora. Jag kan inte se fördelen med en raskatt då.

Torde men så är det inte nödvändigtvis. Det internationella utbytet inom de numerärt små raserna är som regel väldigt bra, inom vissa raser mönstras det in foundationkatter från ursrpungsområdet och inom andra ägnar man sig åt utavel. Det förekommer att den genetiska variationen inom numerärt små raserna är större än den är inom numerärt stora raser. Birman är ju t.ex. en numerärt stor ras men den totala inavelsgraden hos firmor är ofta högre än den är inom min ras (devon rex) som är betydligt mindre, yngre och där alla individer härstammar från en individ. @Sassy som har korat kan nog berätta mer om hur de arbetar inom just den rasen som är av de minsta i Sverige.

Och med all respekt, i 99 fall av 100 har man ingen som helst aning om inavelsgraden på huskatter. Det är ju inte så att det inte förekommer inavel bland huskatter. Man vet bara ingenting om det och litar på att "naturen sköter sitt".

 

[Pontevecchio]

Nej så kan det såklart vara. Risken att de avkommorna jag födde upp är inavlade såg jag dock som minimala då mamman är skåning boendes i sthlm. En ganska vanlig föreetelse, att katterna flyttas runt om i sverige. Men på gårdar där mamma och barn fortsätter leva i all evighet är inaveln troligen stor.

 

[Smulis]

Och på "mitt" katthem så beskrivs de katter de har inne nu med ord som: snäll, gosig, härlig, jättego, mysig, nyfiken, busig, rar, lekfull osv. osv. Ingen av katterna beskriv med orden lynnig, osäker eller försiktig så man kan inte dra alla över en kam. Sedan behöver man ju inte välja det närmaste katthemmet heller om de inte har någon individ som passar temperamentsmässigt, jag åkte 22 mil t.o.r. x2 trots att det finns katthem på närmre håll men jag fastnade för beskrivningen av min tjej och resan var helt klart värt det.

 

[MidnightSoul]

Det jag verkligen inte förstår med denna busskavel är alla dessa konstiga blandningar av raser. Jag förstår inte alls meningen med att perser och norsk skogskatt är så populär mix för tillfället. Dom raserna är väldigt olika i min mening.

Just nu har jag en perser av den enkla anledningen att jag får med störst sannolikhet en katt som fungerar bra på mindre yta. Sen finns det så klart undantag. Men jag vet en bondkatt som har rivit en större lägenhet för den inte fungerade på sån liten yta. Flyttar jag till större med ute möjligheter kommer jag välja annorlunda om det blir ny katt i framtiden.

 

[Sol]

Att para perser med någon annan ras är väldigt populärt eftersom du får söta och lättsålda kattungar. Många tycker att dagens perser är för extrem och vänder sig därför till Blocket och liknande för att hitta söta "halvperserkatter".

 

[MidnightSoul]

Att para perser med någon annan ras är väldigt populärt eftersom du får söta och lättsålda kattungar. Många tycker att dagens perser är för extrem och vänder sig därför till Blocket och liknande för att hitta söta "halvperserkatter".

Så enbart för att det är sött? För som jag sa korsning norsk skogskatt perser förstår jag inte. Den norska skogskatten är en väldigt aktiv ras medans persern som standard är lugnare. Enda norska skogskatten jag träffat på jagade allt å jag menar allt, inklusive hundar.

 

[Sol]

Så enbart för att det är sött? För som jag sa korsning norsk skogskatt perser förstår jag inte. Den norska skogskatten är en väldigt aktiv ras medans persern som standard är lugnare. Enda norska skogskatten jag träffat på jagade allt å jag menar allt, inklusive hundar.

Om det nu är renrasiga norska skogkatter det paras med gissar jag att det till stor del beror på att det är en vanlig långhårig ras och vill man ha söta, långhåriga kattungar behöver man para persern med en långhårig katt. Norska skogkatter är tämligen lätta att få tag i.

 

[Mia_R]

Apropå katthemskatter ...

 

[sthu]

Apropå katthemskatter ...

Usch! Men hur kommer det sig att de tror att det är någon som skurit?
Vår ena har inga öron, eller ja hon har små blomkålsöron. Det första veterinären gissade på var frätskador.

Spelar ingen som helst roll egentligen, huvudsaken är att katterna får det bra!