Sv: Varför så fult att ta bort en gammal frisk häst?
Gäller det sin egen häst känns det motbjudande för de flesta, ja. Att ha en soffa i hästskinn (tio andra hästar man inte känner) tror jag inte skulle väcka samma hysteri alls. Man förväntas hysa samma känslor för sina husdjur som för sin familj. För de flesta är det så, men samtidigt lämnar de flesta också bort sina föräldrar till ålderdomshem - som föräldrarna själva får pröjsa. Barnen tar nästan alla ansvar för i tjugo år eller så, ungefär ett hästliv alltså. Men man får inga hästbidrag och en häst i storstan är dyrare i drift än en tonårsunge...
Jag har så goda möjligheter att hålla mina pensionärer hemma, så de får gå här och ha det gott tills det är slut för att de lider eller inte orkar.
Men vad är ett hästliv värt?
Om en häst är köpt för 150 000 kr som 5-årig dressyrtalang till en ryttare som är tävlingsinriktad. Den skadar sig och efter läkning kan den bara gå som promenadhäst. Det går kränga eller låna ut hästen som promenadhäst, kanske går det få några tusen. Men försäkringen ger 125000 kr om hästen döms ut och avlivas. 60 000 om den triangelmärks. Får ryttaren avliva sin häst trots att den inte lider men inte kan användas till det den var köpt för? Är det självklart att man väljer att kasta minst 65 000 kr i sjön?
Om en helt vanlig 40 000 kr häst som ägs av en ägare med medelinkomst går och blir oridbar som unghäst, är hästägaren ålagd att hålla mat, stallplats och lagom stimulering i kanske 20-25 år trots att den inte går att rida, eller vad nu ägaren hade tänkt sig att ha hästen till? Även om det innebär att ägaren inte har råd med ytterligare en, utan får lägga ridningen (eller vad det nu var) på hyllan i 20 år?
Starta däremot en tråd om att du vill göra en skinnsoffa av din häst...
Gäller det sin egen häst känns det motbjudande för de flesta, ja. Att ha en soffa i hästskinn (tio andra hästar man inte känner) tror jag inte skulle väcka samma hysteri alls. Man förväntas hysa samma känslor för sina husdjur som för sin familj. För de flesta är det så, men samtidigt lämnar de flesta också bort sina föräldrar till ålderdomshem - som föräldrarna själva får pröjsa. Barnen tar nästan alla ansvar för i tjugo år eller så, ungefär ett hästliv alltså. Men man får inga hästbidrag och en häst i storstan är dyrare i drift än en tonårsunge...
Jag har så goda möjligheter att hålla mina pensionärer hemma, så de får gå här och ha det gott tills det är slut för att de lider eller inte orkar.
Men vad är ett hästliv värt?
Om en häst är köpt för 150 000 kr som 5-årig dressyrtalang till en ryttare som är tävlingsinriktad. Den skadar sig och efter läkning kan den bara gå som promenadhäst. Det går kränga eller låna ut hästen som promenadhäst, kanske går det få några tusen. Men försäkringen ger 125000 kr om hästen döms ut och avlivas. 60 000 om den triangelmärks. Får ryttaren avliva sin häst trots att den inte lider men inte kan användas till det den var köpt för? Är det självklart att man väljer att kasta minst 65 000 kr i sjön?
Om en helt vanlig 40 000 kr häst som ägs av en ägare med medelinkomst går och blir oridbar som unghäst, är hästägaren ålagd att hålla mat, stallplats och lagom stimulering i kanske 20-25 år trots att den inte går att rida, eller vad nu ägaren hade tänkt sig att ha hästen till? Även om det innebär att ägaren inte har råd med ytterligare en, utan får lägga ridningen (eller vad det nu var) på hyllan i 20 år?