Varför romantiseras vin och bubbel?

[Fetaost]

Fast grejen var ju mer att alkohol kanske inte är en lämplig gåva att ge, det är i alla fall så jag tolkat diskussionen. Inte att någon blir hemsk upprörd eller sur. Jag ser inte någon heller som skriver att andra ger gåvor av elakhet.

Flera har skrivit ganska starka åsikter och ordval om att ge alkohol som gåva, så jag tolkar det som att de blir upprörda.

Varför är det egentligen olämpigare än trisslotter, godis, blommor och ätbara saker? Folk kan vara spelberoende, allergiska och gud vet vad.

Som sagt. Blir det fel så släng eller ge vidare. Det som A inte gillar kan B bli jätteglad över

 

[Enya]

Flera har skrivit ganska starka åsikter och ordval om att ge alkohol som gåva, så jag tolkar det som att de blir upprörda.

Varför är det egentligen olämpigare än trisslotter, godis, blommor och ätbara saker? Folk kan vara spelberoende, allergiska och gud vet vad.

Som sagt. Blir det fel så släng eller ge vidare. Det som A inte gillar kan B bli jätteglad över

För mig därför att det är en drog.

 

[Fetaost]

För mig därför att det är en drog.

Men du kan väl sträcka dig så långt att människor kan tycka olika i det så det som är olämpligt i ditt tycke är det inte för alla?

 

[Sel]

Förklara då vad det symboliserar?

Jag skulle bli skitglad för båda. Kaktusar är ascoola växter som luktar en massa och vem vill inte ha en bra kniv i köket?

Samma här, jag tycker att en kniv är en helt Fantastisk gåva! Och kaktusar är alltid gulliga - de brukar ofta säljas i lite roliga "presentkrukor" dessutom.

 

[Motacilla]

Mycket av sån etikett kommer ju från urgamla seder och skrock. Känner väl spontant att vi borde ha kommit längre än så.
Det känns jättelöjligt att tro att någon ger mig en gåva som en medveten symbol för något negativt. Då ger man väl inget alls om man tycker illa om någon eller skulle vilja säga något elakt?

Ribbing i all ära men i bland blir det bara för mycket underförstådda regler.
Orkar verkligen folk leva efter en hel etikettbok i sitt sociala liv?

Det handlar knappast om att "leva enligt en etikettbok" för att man ens är medveten om vad som varit brukligt åtminstone tidigare?

Var och en känner sin bekantskapskrets bäst och vet själv vilka traditioner som är viktiga i ens sociala krets.

 

[Mia_R]

Om någon jag inte känner gav mig en limpa cigg skulle jag helt enkelt säga tack men jag röker inte. Jag hade inte brytt mig mer och definitivt inte varit upprörd eller kränkt. Varför inte bara säga nej tack om man inte vill ha vad det nu är eller ta emot gåvan, ge den vidare eller släng?

Varför är det så svårt att säga vad man tycker, istället för att prata i gåtor? Nej tack, jag tycker inte om vin. Nej tack, jag röker inte. Nej tack, jag tycker inte om choklad. Nej tack, jag tycker inte om blomsterbuketter.

Om någon tycker ovanstående är olämpliga gåvor så ge inte bort det till någon annan och vill du inte ha vad det nu är så säg nej tack.

 

[Enya]

Men du kan väl sträcka dig så långt att människor kan tycka olika i det så det som är olämpligt i ditt tycke är det inte för alla?

Så för att jag inte tycker att alkohol är en lämplig gåva från arbetsgivare eller någon annan att ge slentrianmässigt utan att veta något om personen som får den, så tar du för givet att jag inte förstår att människor kan tycka olika?

Jag har givit min mamma likör i present eftersom hon uttryckligen sagt att hon vill ha det och eftersom jag vet att hon typ aldrig dricker något (har alltså inga alkoholproblem), så vet man att det passar så varför inte. Diskussionen kom sig ju av att någon ger bort det utan att veta hur det passar mottagaren, och visst, det får andra tycka vara lämpligt, jag gör det inte.

 

[Sel]

Om någon jag inte känner gav mig en limpa cigg skulle jag helt enkelt säga tack men jag röker inte. Jag hade inte brytt mig mer och definitivt inte varit upprörd eller kränkt. Varför inte bara säga nej tack om man inte vill ha vad det nu är eller ta emot gåvan, ge den vidare eller släng?

Varför är det så svårt att säga vad man tycker, istället för att prata i gåtor? Nej tack, jag tycker inte om vin. Nej tack, jag röker inte. Nej tack, jag tycker inte om choklad. Nej tack, jag tycker inte om blomsterbuketter.

Om någon tycker ovanstående är olämpliga gåvor så ge inte bort det till någon annan och vill du inte ha vad det nu är så säg nej tack.

Jag brukar faktiskt få reaktioner liknande det människor beskriver angående kaffe och vin, när jag säger att jag inte gillar choklad. Jag blev nästan tårögd när en kollega kom ihåg det och tog med ett alternativ till chokladkaka när de envist skulle ha fika på min födelsedag.

*kl
(och ja, när jag tidigare tagit emot den svenska obligatoriska alladinasken till jul har jag tackat så mycket och låtit andra äta upp den eller gett den vidare utan att ta anstöt.)

 

[Fetaost]

Det handlar knappast om att "leva enligt en etikettbok" för att man ens är medveten om vad som varit brukligt åtminstone tidigare?

Var och en känner sin bekantskapskrets bäst och vet själv vilka traditioner som är viktiga i ens sociala krets.

Så om vi då slopar Ribbing så är det tydligen då trendigt att ge bort kaktusar och lär symbolisera värme och uthållighet numera

 

[Fetaost]

Så för att jag inte tycker att alkohol är en lämplig gåva från arbetsgivare eller någon annan att ge slentrianmässigt utan att veta något om personen som får den, så tar du för givet att jag inte förstår att människor kan tycka olika?

Jag har givit min mamma likör i present eftersom hon uttryckligen sagt att hon vill ha det och eftersom jag vet att hon typ aldrig dricker något (har alltså inga alkoholproblem), så vet man att det passar så varför inte. Diskussionen kom sig ju av att någon ger bort det utan att veta hur det passar mottagaren, och visst, det får andra tycka vara lämpligt, jag gör det inte.

Du misstolkar mig väldigt mycket.
Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva mer utan att det blir mer fel så jag släpper detta.

 

[Voeux]

Om någon jag inte känner gav mig en limpa cigg skulle jag helt enkelt säga tack men jag röker inte. Jag hade inte brytt mig mer och definitivt inte varit upprörd eller kränkt. Varför inte bara säga nej tack om man inte vill ha vad det nu är eller ta emot gåvan, ge den vidare eller släng?

Varför är det så svårt att säga vad man tycker, istället för att prata i gåtor? Nej tack, jag tycker inte om vin. Nej tack, jag röker inte. Nej tack, jag tycker inte om choklad. Nej tack, jag tycker inte om blomsterbuketter.

Om någon tycker ovanstående är olämpliga gåvor så ge inte bort det till någon annan och vill du inte ha vad det nu är så säg nej tack.

Jag tror inte det handlar om att bli upprörd eller kränkt, men för en del alkoholister kan det bli komplicerade känslor kring att plötsligt ha alkohol så tillgängligt. Om man är nära ett återfall kan just tillgängligheten vara det som gör skillnaden. Det kan även väcka en del olust att prata om alkohol genom att exempelvis tacka nej, det kommer nämligen ofta följdfrågor och det är inte helt enkelt att hantera för alla. Så jag vidhåller att en inte bör köpa alkohol till någon som man inte vet om uppskattar det.

/Dotter till en alkoholist

 

[Madalitso]

Alltså, jag blev inte illa berörd när maken fick en flaska vin och två vinglas i bröllopspresent från jobbet, vi behöll glasen och gav bort vinet. Men kan ju ändå tycka det blir tråkigt när man googlar vad man ger till någon man inte känner så bra och första resultatet är "Vin går alltid hem!" (har själv sett det när jag googlat om disputationspresenter t.ex.), det spär liksom på kulturen att alla tycker om alkohol. Och det hade ju räckt med typ "Vin går ofta hem, men om du inte är säker på att person dricker så kan en ask praliner eller liten ost/kex bricka vara annat sådant som precis som en vinflaska ofta ser tjusigt ut, inte tar plats i hemmet (eftersom det äts) och som lätt kan ges vidare till andra om mottagaren själv inte uppskattar det." Men varför just vin är så speciellt universellt som det på många ställen jag läst anses vara, gör att man lätt känner sig "konstig" som inte uppskattar det, och för mig gör det att jag ofta suckar lite när jag får vin i present. Kan också sucka lite när jag undrar vad det finns för alkoholfritt på bjudningar där serveringspersonal går runt och frågar om dryck och de verkar förvånade över att jag som vuxen vill ha något annat än alkoholfritt öl eller vin då, så det är inte bara en fråga om alkoholen utan också om att många verkar se en som barnslig om man inte gillar smaken av (särskilt) vin.

Dricker inte heller kaffe och vet inte hur många gånger under studierna som jag fick höra "ja, det lär ändras innan du är klar", även det ytterst tröttsamt.

Och nu tyckte som tur var alla våra gäster att det var okej med ett alkoholfritt bröllop, och de hade kul ändå, men har hört många gånger i många olika kretsar, både nationellt och internationellt (dock ingen av mina nära kretsar som bröllopsgästerna kom ifrån, som tur är), hur förfärligt det är med folk som har alkoholfria bröllop, och att om man nu prompt ska vara en sådan snål tråkmåns att man inte bjuder på alkohol så borde man i alla fall ha hyfs nog att berätta det på inbjudan så folk vet att ta med egen dricka.

Och när det skulle skålas på jobbet till oss som gjort halvtidskontroller så var det bara för att min handledare vet att jag inte dricker alkohol som han köpte in en flaska herrgårdscider tillsammans med champagnen, så att jag också hade något att skåla i. Och då var jag en av de som skulle firas, men de som ordnade tänkte inte tanken att kanske inte alla dricker champange. Så även om ingen av dem kommenterade på att jag inte drack eller försökte truga, så var det ändå tydligt att jag var den udda.

Det är i alla fall sånt jag tänker på kring romantisering kring vin/bubbel, inte att folk nödvändigtvis tjatar om eller vägrar erbjuda annat än alkohol, men det tas bara för givet att alla gillar det och då blir man lätt både bortglömd (som när det enda alkoholfria alternativet är vattenkaraffen som står framme för att folk ska ha vatten till vinet, har hänt mig vid 3 finare bjudningar, inklusive ett bröllop) och får känna sig udda eller barnslig som inte gör det, även om det inte låg något illvilja bakom kommentarer som "Va, dricker du inte vin?", "Då blir det köpa champange att skåla i på vägen hem!" eller "Jamen en fin flaska vin blir ju alla glad för!".

 

[Gnist]

Så för att jag inte tycker att alkohol är en lämplig gåva från arbetsgivare eller någon annan att ge slentrianmässigt utan att veta något om personen som får den, så tar du för givet att jag inte förstår att människor kan tycka olika?

Jag har givit min mamma likör i present eftersom hon uttryckligen sagt att hon vill ha det och eftersom jag vet att hon typ aldrig dricker något (har alltså inga alkoholproblem), så vet man att det passar så varför inte. Diskussionen kom sig ju av att någon ger bort det utan att veta hur det passar mottagaren, och visst, det får andra tycka vara lämpligt, jag gör det inte.

Lär vara försvinnande få ag i sverige, idag som ger bort alkohol till sina anställda mtp hur dyrt det skulle bli.

Jag tror inte heller det är supervanligt att "vanliga människor" helt oförhappat ger bort alkohol till random, ytligt bekanta faktiskt och gissningsvis får du aldrig nån alkoholhaltig "drog" i gåva av dina vänner eftersom de vet din inställning, så man behöver kanske inte skriva folk på näsan i hur olämpligt det är, när de tydligt uttryck att det för dem faktiskt inte ses som olämpligt eller jämställer en flaska vin i gåva med att langa droger.

Världen är liksom inte svart/vit.

Den mest olämpliga gåvan till mig personligen är diverse ätbara gåvor mtp att jag är multiallergiker mot m a s s o r av ätbara saker, varav vissa på nivå farligt allergisk.
Det innebär inte att jag anser att ätbara gåvor är olämpliga för alla, i alla möjliga olika sammanhang.

Har jag fått ätbara gåvor? Absolut
Har jag tackat och tagit emot? Absolut
Har jag ätit allt? Absolut INTE.

Skulle aldrig sätta givaren i en sjukt obekväm situation genom att börja rabbla allt jag inte kan äta och tar definitivt inte för givet att alla som känner mig har koll på alla mina allergier.
Gåvan kommer från "rätt ställe" även om den är helfel just för mig och där sätter jag "det är tanken som räknas" skyhögt över att skriva någon på näsan i hur olämpligt just den gåvan är för mig.

 

[sidensvans]

Jag skulle bli glad för både kaktus, knivar, trisslotter och vin! Skulle jag däremot få en biobiljett skulle jag bli grymt besviken. Har inte varit på bio på 20 år, nästan. Göta kanal 3 fick mig att aldrig mer vilja gå. Jag är i stallet söndag kväll till och med torsdag kväll. Fredag och lördag vill jag äta och dricka gott och prata skit med sambon eller vänner, definitivt inte sitta tyst i en mörk biosalong.

 

[Bison]

Jag har fått alkohol i present ett antal gånger, bla rödvin som jag knappt skulle dricka ens under hot
Men jag har absolut inte tagit illa upp, det är ju inte av elakhet jag fått det. Istället har jag tagit med mig det när jag besökt någon kompis som jag vet tycker det är gott och lämnat det därv

 

[sidensvans]

Alltså, jag blev inte illa berörd när maken fick en flaska vin och två vinglas i bröllopspresent från jobbet, vi behöll glasen och gav bort vinet. Men kan ju ändå tycka det blir tråkigt när man googlar vad man ger till någon man inte känner så bra och första resultatet är "Vin går alltid hem!" (har själv sett det när jag googlat om disputationspresenter t.ex.), det spär liksom på kulturen att alla tycker om alkohol. Och det hade ju räckt med typ "Vin går ofta hem, men om du inte är säker på att person dricker så kan en ask praliner eller liten ost/kex bricka vara annat sådant som precis som en vinflaska ofta ser tjusigt ut, inte tar plats i hemmet (eftersom det äts) och som lätt kan ges vidare till andra om mottagaren själv inte uppskattar det." Men varför just vin är så speciellt universellt som det på många ställen jag läst anses vara, gör att man lätt känner sig "konstig" som inte uppskattar det, och för mig gör det att jag ofta suckar lite när jag får vin i present. Kan också sucka lite när jag undrar vad det finns för alkoholfritt på bjudningar där serveringspersonal går runt och frågar om dryck och de verkar förvånade över att jag som vuxen vill ha något annat än alkoholfritt öl eller vin då, så det är inte bara en fråga om alkoholen utan också om att många verkar se en som barnslig om man inte gillar smaken av (särskilt) vin.

Dricker inte heller kaffe och vet inte hur många gånger under studierna som jag fick höra "ja, det lär ändras innan du är klar", även det ytterst tröttsamt.

Och nu tyckte som tur var alla våra gäster att det var okej med ett alkoholfritt bröllop, och de hade kul ändå, men har hört många gånger i många olika kretsar, både nationellt och internationellt (dock ingen av mina nära kretsar som bröllopsgästerna kom ifrån, som tur är), hur förfärligt det är med folk som har alkoholfria bröllop, och att om man nu prompt ska vara en sådan snål tråkmåns att man inte bjuder på alkohol så borde man i alla fall ha hyfs nog att berätta det på inbjudan så folk vet att ta med egen dricka.

Och när det skulle skålas på jobbet till oss som gjort halvtidskontroller så var det bara för att min handledare vet att jag inte dricker alkohol som han köpte in en flaska herrgårdscider tillsammans med champagnen, så att jag också hade något att skåla i. Och då var jag en av de som skulle firas, men de som ordnade tänkte inte tanken att kanske inte alla dricker champange. Så även om ingen av dem kommenterade på att jag inte drack eller försökte truga, så var det ändå tydligt att jag var den udda.

Det är i alla fall sånt jag tänker på kring romantisering kring vin/bubbel, inte att folk nödvändigtvis tjatar om eller vägrar erbjuda annat än alkohol, men det tas bara för givet att alla gillar det och då blir man lätt både bortglömd (som när det enda alkoholfria alternativet är vattenkaraffen som står framme för att folk ska ha vatten till vinet, har hänt mig vid 3 finare bjudningar, inklusive ett bröllop) och får känna sig udda eller barnslig som inte gör det, även om det inte låg något illvilja bakom kommentarer som "Va, dricker du inte vin?", "Då blir det köpa champange att skåla i på vägen hem!" eller "Jamen en fin flaska vin blir ju alla glad för!".

Ha, ha, jag kom att tänka på min mor som lider av svår ost-fobi. Hon hade gråtit, sprungit och ev spytt om hon fick en ostbricka. Vin dricker hon som en svamp däremot …

 

[GoldieII]

Lär vara försvinnande få ag i sverige, idag som ger bort alkohol till sina anställda mtp hur dyrt det skulle bli.

Jag tror inte heller det är supervanligt att "vanliga människor" helt oförhappat ger bort alkohol till random, ytligt bekanta faktiskt och gissningsvis får du aldrig nån alkoholhaltig "drog" i gåva av dina vänner eftersom de vet din inställning, så man behöver kanske inte skriva folk på näsan i hur olämpligt det är, när de tydligt uttryck att det för dem faktiskt inte ses som olämpligt eller jämställer en flaska vin i gåva med att langa droger.

Världen är liksom inte svart/vit.

Den mest olämpliga gåvan till mig personligen är diverse ätbara gåvor mtp att jag är multiallergiker mot m a s s o r av ätbara saker, varav vissa på nivå farligt allergisk.
Det innebär inte att jag anser att ätbara gåvor är olämpliga för alla, i alla möjliga olika sammanhang.

Har jag fått ätbara gåvor? Absolut
Har jag tackat och tagit emot? Absolut
Har jag ätit allt? Absolut INTE.

Skulle aldrig sätta givaren i en sjukt obekväm situation genom att börja rabbla allt jag inte kan äta och tar definitivt inte för givet att alla som känner mig har koll på alla mina allergier.
Gåvan kommer från "rätt ställe" även om den är helfel just för mig och där sätter jag "det är tanken som räknas" skyhögt över att skriva någon på näsan i hur olämpligt just den gåvan är för mig.

Exakt så rn gåva är en gåva. Inget som man kan kräva att få. Tacka så hemskt mycket för presenten och häll ut den i slasken om det inte passar. Oartigt o ohyfsat har vi nog av i Sverige.

 

[nexxa]

I skuggan av trådar runt alkoholism:
Är det bara jag som reagerar på att vin och "bubbel" på något sätt romantiseras och ses som en självklar del i livet?
Ser jag det extra mycket eftersom jag själv inte dricker vin?
När jag säger att jag inte dricker vin ser folk ut som frågetecken och undrar om jag är nykterist eller renlevnadsmänniska. Jag dricker inte vin för att jag dels inte tycker att det är gott (Hur kan man tycka att jäst druvsaft smakar gott? För mig obegripligt, men det finns uppenbarligen andra som inte tycker som jag.) och dels för att jag får migrän av det. Jag är absolut inte nykterist, men jag dricker väldigt sällan alkohol av flera skäl. (inte gott, mår illa av att vara onykter, krockar med mediciner, vill vara nykter, känner inget behov, dricker bara sån jag tycker är gott osv)
På sociala media ser jag relativt ofta memes och andra inlägg som jag upplever romantiserar vindrickande. T.ex "det enda ord som är okej att särskriva är vin äger". Det är ofta självklart att det ska drickas vin till mat och bubbel varje gång man firar något.
Jag är dålig på konkreta exempel just nu, men får hela tiden känslan av att vin och/eller bubbel löser alla problem. Varför är det så?
Med det i bakhuvudet tycker jag inte att det är ett dugg konstigt att personer dricker så mycket att det går över gränsen till beroende.

Ja det romantiseras verkligen! Även om jag nog inte reflekterar över det så mycket. Jag tycker i perioder det är gott med ett glas rött till en bit kött, en kall cider en varm sommardag eller kanske bubbel ibland vid firande men för min del är det knutet till vad jag känner mig sugen på. Ibland kan de andra dricka vin till middagen och jag är oftast nöjd med en Coca-Cola Hetsen kring alkohol är så onödig, att en del "måste" dricka för att man bör eller ännu värre folk som tjatar om att folk ska dricka. Värsta jag vet.

 

[Lumos_Nox]

Jag dricker inte men bryr mig inte om vad andra gör. Dock blir jag illa till mods runt påverkade personer (ja det märks fort) och undviker sammanhang för folk dricker.

Men jag upplever ofta att det vid tillställningar (ej äta ute på restaurang) oftast inte erbjuds roliga alkoholfria alternativ. Jag har inget emot läsk osv men ibland finns inte ens det utan vatten är alltid det självklara alternativet. En rolig cider tycker jag inte är så svårt att erbjuda.

Jobbet var på gala och innan fick man boka dryckespaket: vin eller öl. Ville man ha alkoholfritt fanns ingen ruta och på plats blev det trist kranvatten ur karafferna på bordet. Inte ens en jäkla iskub. Så besviken.

 

[Mia_R]

Jag dricker inte men bryr mig inte om vad andra gör. Dock blir jag illa till mods runt påverkade personer (ja det märks fort) och undviker sammanhang för folk dricker.

Men jag upplever ofta att det vid tillställningar (ej äta ute på restaurang) oftast inte erbjuds roliga alkoholfria alternativ. Jag har inget emot läsk osv men ibland finns inte ens det utan vatten är alltid det självklara alternativet. En rolig cider tycker jag inte är så svårt att erbjuda.

Jobbet var på gala och innan fick man boka dryckespaket: vin eller öl. Ville man ha alkoholfritt fanns ingen ruta och på plats blev det trist kranvatten ur karafferna på bordet. Inte ens en jäkla iskub. Så besviken.

Fast om man säger till brukar det aldrig vara något problem att iaf få is och någon citronskiva. Cider i min värld är alkoholhaltigt om det inte är typ läskeblask, men dåligt att det inte fanns alkoholfritt alternativ. Det behöver ju inte bero på alkoholproblem, att man kör bil eller inte vill dricka alkohol, man kanske medicinerar och inte bör dricka alkohol av den anledningen. Alkoholfritt med jobbet borde vara en självklarhet, utan att man ska behöva motivera varför.

Jag är lite förvånad över vilka kretsar ni rör er i som upplever att omgivningen försöker övertala många av er att dricka.