Det här med att ta emot råd eller ny kunskap är väll svårt av flera anledningar. Dels så har man ju hela skuldpuckeln att ta sig över. Det vill säga att när man lär sig något nytt och då inser att man kanske gjort något som var "mindre bra" för sin älskade häst så måste man först acceptera detta. Att erkänna den nya läran är ju att erkänna att man hitills gjort fel, verkligen en jobbig del. En del människor kanske inte ens klarar av att ha fel och därmed vägrar att ta in ny kunskap bara för det. Det har ju med självförtroende att göra med, ju säkrare man är på sig själv (som jag ser det) desto lättare har man att separera sig själv från sina handlingar (jag gjorde fel men det betyder inte att jag är fel ungefär...). Det är ju det som är så svårt, därför så räcker det inte med att kunna en massa saker när man är lärare man måste vara en god pedagog med, annars kan man inte förmedla sin kunskap till sina elever.
Därför så tror jag att folk har svårt för att ta emot råd, oftast så får man ju råden när saker inte funkar så bra (självförtroendet är då redan lågt) och då är det lätt att man slår i från sig. Att ta emot råd är ju också att erkänna att man inte kan allt, kan man inte allt så är man svag, ingen vill visa sig svag ergo ingen vill ta emot råd...
Så är de för mig iallafall
, fast efter att jag funderat på det ett tag och smält det så brukar jag prova råden (om jag nu kommer fram till att det är något bra råd), men det tar en stund.
