M
Miss Psyco B
Ja, som rubriken säger, varför blir man det?
Rider en häst som står i ett större stall och det är inte helt ovanligt att hästägare runt omkring behandlar mig som om jag vore mindre värd, okunnig och rent av dum... (Ska bara tillägga att min hästägare har fullt förtoende för mig och behandlar mig alltid fantastiskt bra)
Till saken hör att jag inte är så mycket för att skryta, så jag kan ju förvisso förstå att folk inte ska ha koll på mig eftersom jag inte är där så ofta. Men jag känner samtidigt att jag dels rider bättre än min "hästägare" och dels har mycket mer hästerfarenhet. Det är inte ogrundat på något sätt utan jag är väldigt säker på att det förhåller sig så. Jag har jobbat både i Sverige och utomlands, suttit på mängder av olika hästar med olika temperament och i alla åldrar.
Och ändå... Är det något problem med hästen så gissa vem "dom som vet" vänder sig till när dom förklarar hur man måste göra eller rida? Dom pratar lite övergripande med ägaren och vänder sig sedan mycket specifikt till mig. Och jag känner följande:
1. Jag hade kunnat tala om allt det där om dom hade gett mig chansen inget nytt under solen här inte...
2. Jag gör redan som dom anser att man ska eftersom jag redan uppmärksammat "anledningen" till problemet när jag rider...
3. Jag undrar varför dom vänder sig specifikt till mig och inte till ägaren av två anledningar, den ena jag rider hästen 1 av 6 dagar, den andra, jag anser att jag rider hästen mest åt rätt håll (och det har även andra, som faktiskt sett mig rida, hintat)
För ca 1 år sedan hade jag stora problem med en hästägare i boxen bredvid som låtsades att jag inte ens existerade. Jag blev mer och mer irriterad eftersom dom även ignorerade mig när jag bad att få passera i stallgången. Nu hade jag sådan tur att en tillfällighet (dom ville egentligen bara jämföra sin häst med min medryttarhäst vid ett tillfälle) gjorde att jag inledde ett samtal och lite pö om pö (med små hintar så att dom hela tiden fick fråga om dom hade förstått det rätt...) fick dom att förstå att "oj, hoppsan. Hon vet visst vad hon pratar om" Dom såg helt bortkommna ut resten av dan och efter det ser dom mig på tiotals meter och hälsar väldigt hjärtligt
Ska man behöva gå igenom ett "skrytsamtal" för att folk ska sluta behandla en som om man inget kan?
Jag vet inte riktigt vad jag vill med detta, men känner bara att hela grejen tröttar ut mig nåt så enormt... Och delvis förtar det glädjen med ridningen för att jag känner att folk ser ner på mig. Jag har inget behov av att dom ska se upp på mig, men lite mer respekt för vad jag faktiskt kan hade känts bra. Ofta får jag inte chansen att öppna munnen utan folk pratar bara över mig.
Rider en häst som står i ett större stall och det är inte helt ovanligt att hästägare runt omkring behandlar mig som om jag vore mindre värd, okunnig och rent av dum... (Ska bara tillägga att min hästägare har fullt förtoende för mig och behandlar mig alltid fantastiskt bra)
Till saken hör att jag inte är så mycket för att skryta, så jag kan ju förvisso förstå att folk inte ska ha koll på mig eftersom jag inte är där så ofta. Men jag känner samtidigt att jag dels rider bättre än min "hästägare" och dels har mycket mer hästerfarenhet. Det är inte ogrundat på något sätt utan jag är väldigt säker på att det förhåller sig så. Jag har jobbat både i Sverige och utomlands, suttit på mängder av olika hästar med olika temperament och i alla åldrar.
Och ändå... Är det något problem med hästen så gissa vem "dom som vet" vänder sig till när dom förklarar hur man måste göra eller rida? Dom pratar lite övergripande med ägaren och vänder sig sedan mycket specifikt till mig. Och jag känner följande:
1. Jag hade kunnat tala om allt det där om dom hade gett mig chansen inget nytt under solen här inte...
2. Jag gör redan som dom anser att man ska eftersom jag redan uppmärksammat "anledningen" till problemet när jag rider...
3. Jag undrar varför dom vänder sig specifikt till mig och inte till ägaren av två anledningar, den ena jag rider hästen 1 av 6 dagar, den andra, jag anser att jag rider hästen mest åt rätt håll (och det har även andra, som faktiskt sett mig rida, hintat)
För ca 1 år sedan hade jag stora problem med en hästägare i boxen bredvid som låtsades att jag inte ens existerade. Jag blev mer och mer irriterad eftersom dom även ignorerade mig när jag bad att få passera i stallgången. Nu hade jag sådan tur att en tillfällighet (dom ville egentligen bara jämföra sin häst med min medryttarhäst vid ett tillfälle) gjorde att jag inledde ett samtal och lite pö om pö (med små hintar så att dom hela tiden fick fråga om dom hade förstått det rätt...) fick dom att förstå att "oj, hoppsan. Hon vet visst vad hon pratar om" Dom såg helt bortkommna ut resten av dan och efter det ser dom mig på tiotals meter och hälsar väldigt hjärtligt
Ska man behöva gå igenom ett "skrytsamtal" för att folk ska sluta behandla en som om man inget kan?
Jag vet inte riktigt vad jag vill med detta, men känner bara att hela grejen tröttar ut mig nåt så enormt... Och delvis förtar det glädjen med ridningen för att jag känner att folk ser ner på mig. Jag har inget behov av att dom ska se upp på mig, men lite mer respekt för vad jag faktiskt kan hade känts bra. Ofta får jag inte chansen att öppna munnen utan folk pratar bara över mig.