Varför är tjock det värsta en kan vara?

@MagicaDeHex


För mig vore det ett nederlag att resonera så osympatiskt som du gör.

Skulle jag börja gå upp i vikt skulle det rimligtvis betyda att jag slutat motionera, börjat äta massa struntmat...ja, slutat bry mig om mig själv ang. min kropp.

Vrf skulle inte det kunna vara ett nederlag för mig? Vad skulle man annars kalla det för att få det mer PK?
 
@MagicaDeHex Jag tycker att hela din post är gräslig och osympatisk, skulle jag en dag sitta och resonera så skulle det vara ett stort nederlag för mig. Det är allt jag säger.
 
Det här tycker jag är en jätteintressant fråga!

Varför syns så få feta kvinnor i våra medier?

nu svarar jag endast på just den här biten, för det är ganska intressant tycker jag. (De övriga frågorna är också intressanta av precis en massa skäl som lyfts i tråden)
En av anledningarna till att så få överviktiga syns i media är liking bias.
Baserat på dagens ideal, kulturella, sociala aspekter, inklusive vilken målgrupp en riktar sig till, så blir det ganska tydligt:

The more sympathetic we find a person the more likely we are to help this person. This mechanism plays significant role in everyday life for instance in sales. When making a purchase we are naturally more willing too buy something from a person we like more.

The factors that determine if we like someone are: the extend to which we find them psysically attractive, the similarities in the the background we share with them and if the act nice to to us.

We will like an attractive person that we identitify with faster than when this is not the case but we will eventually like everone that is nice to us for long enough.


Jag läste om detta i en bok nyligen, och lustigt nog hittade jag precis någon som rakt av kopierat texten ur boken (och ändrat några namn, den riktige författaren är från Schweiz)
http://rochemamabolo.wordpress.com/2013/12/24/you-like-me-you-really-really-like-me/

Jag vet inte om liking bias är en officiellt erkänd kognitiv bias per se, men tycker det är intressant att fundera på. Hur många beslutsfattare inom media väljer representanter de själva har liking bias för, istället för den faktiska målgruppen, t ex.
 
Därför att övervikt inte är hälsosamt, människan är djupt rotad i övervikt ofta innebär att man har lättare att få diverse sjukdomar osv. VI attraheras av det som på lång sikt kan göra att människosläktet lever vidare. Det måste jag ändå säga att jag personligen tycker är bra, tycker inte att det är en bra ide att börja normalisera övervikt. Sen att problemet absolut INTE kommer lösas genom att folk klankar ner på överviktiga, utan problemet finns där för att vi har alldeles för bra tillgång till mat (förutom länder där svält förekommer såklart). Vi behöver inte jobba för maten utan kan åka i en drive-in och sitta ner på arslet ta fram visakortet och vipps så har man smällt i sig en Big Mac.

Fast det där resonemanget håller ju inte. Dels pga att det finns andra delar av världen och andra tider då överviktig har varit det mest eftersträvansvärda. Dels för att med den där logiken så skulle ju "för" smala inte ses som attraktiva.

Överviktiga personer som säger sig vara nöjda ändå...tror jag inte på. Det är bara en bekväm fras att använda för att slippa ta tag i sitt problem.
För mig vore det ett nederlag att bli tjock. Jag är väldigt mån om mitt utseende och vill vara så attraktiv som möjligt för min man.

För ärligt, jag själv skulle absolut föredra en slimmad snygg kropp framför en fet i sängen.

Så jag vill gärna fortsätta va i bra form, dels för det , dels för mina hästars skull!
Och jag tycker det är otroligt fult med valkar som hänger över byxorna. HU!

Vem gjorde din åsikt till någon slags måttstock? Vad har det du tycker är snyggt/bekvämt med något att göra?
Jag tycker jeans är fruktansvärt obekvämt - men uppenbarligen finns det de som gillar det.
Jag tycker orange är en fruktansvärt ful färg - men det är inte allmängiltigt.
Jag tycker kroppkakor är djävulens påfund - men många älskar detta.
Vad jag, eller du, tycker har ju inget annat med vad någon annan tycker. Så varför, varför, skulle inte någon kunna trivas med sin kropp trots övervikt? (Just att tycka om sig själv har ju försvinnande lite med ens faktiska utseende att göra.) Och framför allt, hur är det något som du ens behöver fundera över?

*KL*

Jag tror att tjock = ful har två grundanledningar.

1. Tjock tyder på att en saknar disciplin. (myt, visserligen, men "vem bryr sig")
2. "Någon" har bestämt att tjock = ful (inte heller sant), alltså är tjocka kvinnor värre än tjocka män. Pga kvinnors främsta uppgift = vara vacker (för män, gud nåde om någon ville vara snygg för sig själv!!)

Jag tycker själv att det finns större problem än enskilda människors överikt.
Att folk bryr sig så jävla mycket om sånt de inte har att göra med. Med risk för att dra en gammal klyscha, men med de problem som finns, är "hen är tjock, usch" verkligen något att oja sig över?

Att det inte ens är tjock = ful utan ofta till och med normalviktig = ful. Att idealet skulle vara att vara hälsosam tycker jag bara syns inom vissa kretsar, min uppfattning är att den stora massan hellre svälter sig än är för tjock.

Att det finns så jäkla mycket skit-mat. Och att tillgången till bra, ren mat är en klassfråga. Det är ju det som är grundproblemet. Det är många gånger enklare och billigare att välja "skräpet" (och då pratar jag inte bara om socker/fett utan även annan skit som finns i maten som knappast är hälsosamt). Tyvärr är det ju de överviktiga som får ta smällen, sånna som ex. jag (som kan äta nästan hur mycket som helst utan att bli tjock) får aldrig blickar på oss när vi köper snabbmat, får aldrig höra att vi borde tänka på vad vi äter, behöver inte ta "the walk of shame" till avdelningen för "tjockis-kläder" osv. Även om vi kan äta lika mycket, eller mer dålig mat som någon "tjock" som haft otur i gen-lotteriet. Det är liksom okej att äta hur dåligt som helst, bara en är S-M-A-L.
 
Att peka på Oprah och säga att överviktiga inte alls har några problem är som att peka på Oprah och säga att rasism inte existerar i USA. Eller peka på Ellen och säga att det inte finns nån homofobi.
Men exakt. Nån hittar en framgångsrik lätt mullig amerikan och yay, problemet finns inte, tråden kan låsas :laugh:
 
Fast det där resonemanget håller ju inte. Dels pga att det finns andra delar av världen och andra tider då överviktig har varit det mest eftersträvansvärda. Dels för att med den där logiken så skulle ju "för" smala inte ses som attraktiva.



Vem gjorde din åsikt till någon slags måttstock? Vad har det du tycker är snyggt/bekvämt med något att göra?
Jag tycker jeans är fruktansvärt obekvämt - men uppenbarligen finns det de som gillar det.
Jag tycker orange är en fruktansvärt ful färg - men det är inte allmängiltigt.
Jag tycker kroppkakor är djävulens påfund - men många älskar detta.
Vad jag, eller du, tycker har ju inget annat med vad någon annan tycker. Så varför, varför, skulle inte någon kunna trivas med sin kropp trots övervikt? (Just att tycka om sig själv har ju försvinnande lite med ens faktiska utseende att göra.) Och framför allt, hur är det något som du ens behöver fundera över?

*KL*

Jag tror att tjock = ful har två grundanledningar.

1. Tjock tyder på att en saknar disciplin. (myt, visserligen, men "vem bryr sig")
2. "Någon" har bestämt att tjock = ful (inte heller sant), alltså är tjocka kvinnor värre än tjocka män. Pga kvinnors främsta uppgift = vara vacker (för män, gud nåde om någon ville vara snygg för sig själv!!)

Jag tycker själv att det finns större problem än enskilda människors överikt.
Att folk bryr sig så jävla mycket om sånt de inte har att göra med. Med risk för att dra en gammal klyscha, men med de problem som finns, är "hen är tjock, usch" verkligen något att oja sig över?

Att det inte ens är tjock = ful utan ofta till och med normalviktig = ful. Att idealet skulle vara att vara hälsosam tycker jag bara syns inom vissa kretsar, min uppfattning är att den stora massan hellre svälter sig än är för tjock.

Att det finns så jäkla mycket skit-mat. Och att tillgången till bra, ren mat är en klassfråga. Det är ju det som är grundproblemet. Det är många gånger enklare och billigare att välja "skräpet" (och då pratar jag inte bara om socker/fett utan även annan skit som finns i maten som knappast är hälsosamt). Tyvärr är det ju de överviktiga som får ta smällen, sånna som ex. jag (som kan äta nästan hur mycket som helst utan att bli tjock) får aldrig blickar på oss när vi köper snabbmat, får aldrig höra att vi borde tänka på vad vi äter, behöver inte ta "the walk of shame" till avdelningen för "tjockis-kläder" osv. Även om vi kan äta lika mycket, eller mer dålig mat som någon "tjock" som haft otur i gen-lotteriet. Det är liksom okej att äta hur dåligt som helst, bara en är S-M-A-L.
Många poänger där!

Inte minst vad gäller disciplin. Att vara normalviktig och lagom tränad signalerar kontroll. Och det är viktigt att visa att man har den kontrollen.
 
Det finns en rad praktiska problem med övervikt.
Om den är stor så påverkar den hälsan.
Skador på inre organ och förslitningsskador blir ofta följden.

Om man är så överviktig att det blir svårt att röra sig så blir man ju mindre arbetsför.
Är man riktigt stor så tar man dessutom mycket plats rent fysiskt.
Typ två säten på bussen och så.
Jag har kört så stora passagerare att enda platsen som har fungerat för den är barnvagnsplatsen.
Och bussen har sjunkit när de har stigit på.

Så visst finns där problem.
Vi hade en förare som var så tung att förarstolarna gick sönder.
Det är också ett problem.
 
Det finns en rad praktiska problem med övervikt.
Om den är stor så påverkar den hälsan.
Skador på inre organ och förslitningsskador blir ofta följden.

Om man är så överviktig att det blir svårt att röra sig så blir man ju mindre arbetsför.
Är man riktigt stor så tar man dessutom mycket plats rent fysiskt.
Typ två säten på bussen och så.
Jag har kört så stora passagerare att enda platsen som har fungerat för den är barnvagnsplatsen.
Och bussen har sjunkit när de har stigit på.

Så visst finns där problem.
Vi hade en förare som var så tung att förarstolarna gick sönder.
Det är också ett problem.


När jag läser ditt inlägg tänker jag samma sak som jag redan tjatat om dvs varför det inte finns mer hjälp att få. Om det är mkt praktiska problem, hälsoproblem både för individ samt samhälle, varför är detta inte prioriterat mer inom sjukvården?
 
Det finns en rad praktiska problem med övervikt.
Om den är stor så påverkar den hälsan.
Skador på inre organ och förslitningsskador blir ofta följden.

Om man är så överviktig att det blir svårt att röra sig så blir man ju mindre arbetsför.
Är man riktigt stor så tar man dessutom mycket plats rent fysiskt.
Typ två säten på bussen och så.
Jag har kört så stora passagerare att enda platsen som har fungerat för den är barnvagnsplatsen.
Och bussen har sjunkit när de har stigit på.

Så visst finns där problem.
Vi hade en förare som var så tung att förarstolarna gick sönder.
Det är också ett problem.

Självklart finns det många problem med övervikt, precis som det finns problem med undervikt, rökning, alkohol och allt annat som människan har för sig ;) men det där gäller ju en ganska stor övervikt. Stigmatiseringen innefattar ju många fler, det behövs ju inte många kilon extra för att en ska vara "fel".
 
Tjaa, alla ser vi olika på saker och ting.

Jag gillar å se snygg ut
Jag är ful. Jag är tjock, eller nej vänta, fet är väl ett ord som gärna används för tjocka personer. När jag var normalviktig så var jag fortfarande ful. Om jag blir normalviktig igen blir jag inte snygg med andra ord. Jag tyckeir nte vikten är det som avgör om en människa är snygg eller ful. I alla fall inte för mig. Mina gener från mamma och pappa, som skapade mitt utseende är det som gjort mig ful, min vikt har inget med det att göra.
 
... men det där gäller ju en ganska stor övervikt. .
Inte alls.
Jag köpte just en stege med max belastning 150kg.
Som arbetsgivare så är det ett problem på riktigt när folk börjar att väga över 120kg för saker och ting håller inte alltid för det.
Stolar börjar att gå sönder och så.
 
Kommer bara skriva om mej och varför jag inte kommer tillåta mej att gå upp i vikt igen.
Har varit 3 gånger på hälsotest men vikterna 62, 75 och 61kg och skillnaderna på antal farliga blodfetter, kolesterolet och blodtrycket var mycket stor på mej beroende på om jag vägde +60 eller 75, ingen skillnad på vad jag stoppade i mej utan bara skillnad på hur mycket jag rörde mej.

Har vägt 56 kg oxå men inget jag vill ner till igen då jag aldrig varit så svag som då.
 
Inte alls.
Jag köpte just en stege med max belastning 150kg.
Som arbetsgivare så är det ett problem på riktigt när folk börjar att väga över 120kg för saker och ting håller inte alltid för det.
Stolar börjar att gå sönder och så.

Okej, I rest my case, typ. (Men det får mig att undra hur sådant ska funka för lite större män? Jag har en vän som är lång + mycket muskler - verkligen inte tjock - och han väger runt 110...)
Men min poäng var att en behöver knappast vara "ett problem" för att få höra att en är "fel". Min mamma är 162 lång och när hon vägde 65 kg fick hon höra tjockisskämt med mera. Och då är ju 65 kg inget. Då kan en ju fortfarande rida ponny...
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Hej, jag har skrivit här i perioder och en del av vet nog redan att jag har anorexi, jag har varit sjuk i 13 år varav 11 år av dom...
5 6 7
Svar
123
· Visningar
14 564
Senast: Qelina
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har haft åldersnojja i stort sett hela mitt liv. Jag har verkligen varit skräckslagen inför tanken på att bli gammal, och tyckt att...
2
Svar
20
· Visningar
5 813

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp