Varför är Stockholmare så otrevliga?

[Amha]

Generellt tycker jag att det är ganska skönt att bo i en stad där inte alla känner en, måste hälsa med förnamn och tycker sig veta allt om mig och mina vanor. För mig är det inget som helst fördel. Jag tycker inte att det är ett dugg charmigt helt ärligt.
Jag hade gärna bott i en betydligt större stad än Sthlm. Här träffar jag ändå dagligen på folk jag känner när jag går ut.

Du får börja dra på dig en hoodie och halvsunkiga jeans när du går ut. Då kommer folk säkert titta åt andra hållet i tron om att du är hemlös eller nåt.

Själv känner jag mig mycket anonym bara jag lämnar min gata trots att jag bor i obygden. Jag är inte särskilt social och att jag har väldigt dåligt ansiktsminne (såpass att jag kan träffa en person på jobbet 5 ggr på en dag och fortfarande inte känna igen denne när den dyker upp 6:e gången) hjälper nog till där.

 

[lil-sis]

Det är en på ett paketutlämningsställe här som inte ens behöver aviseringsnummer när jag hämtar ut paket där. Jag bara säger att jag ska hämta ett paket och så går han och hämtar. Men leg måste jag ju visa sen ändå, de måste ju knappa in nåt nummer från det.

Jag får mina paket innan jag ens vet att de kommit fram

 

[hastflicka]

Jag vet inget om resten av Sverige, men ärligt Stockholmare är nog världens otrevligaste människor. Jag har några gånger frågat äldre människor och höggravida kvinnor om de vill sitta på fulla bussar, pendlar och tunnelbana. Visst att de säger tack, men att se så otroligt förvånade ut som att det aldrig hänt förut, hade faktiskt en kvinna med stoor mage som sa det. Många har numera stora lurar för öronen och bokstavligt går rakt igenom människor utan så mycket som en blick än mindre en ursäkt.

Ser hur människor mer eller mindre slår sig fram och går över de som inte har lika vassa armbågar och kroppshyddor. Har också upplevt det från andra sidan, på väg from pendel till buss, halkar och faller handlöst bakåt och slår huvudet i isen, skriker högt av smärta och överraskning. En kille som sitter och väntar på bussen ca tio meter därifrån tittar inte ens upp och när jag långsamt haltar fram och sätter mig, suckar han bara djupt och irriterat att jag också vill sitta. I våras trillar jag när jag ska ut ur bussen, ligger på alla fyra och människor går runt mig med tomma blickar, ingen så mycket som såg mig, mycket mindre frågade hur det gick. Hjälp någon att bära upp en kasse för trappan om du ser någon som behöver hjälp eller låt någon gå före i kön som behöver det - stressade småbarnsföräldrar med hungriga och övertrötta barn i kön på ICA är en höjdare för dom och för dig som slipper höra kink och skrik.

Det kan inte vara en storstadsgrej eftersom människor i London, Paris, New York är fruktansvärt mycket trevligare och artiga. Är det den svenska kulturen, sköt dig själv och skit i andra, eller något unikt för just Stockholm? Jag kan verkligen rekommendera till alla som bor i Stockholm att se upp från mobilen och se andra människor omkring sig, inte knuffa ett barn eller en äldre människa i otåligheten att vara först in i bussen etc. Att göra något för andra, inte för att man är En God MänniskaTM utan för att man själv blir så glad och varm i hjärtat att man gör någon glad.

Forra sommaren tillbringade maken, jag och hundarna en manad mitt i Stockholm. Jag promenerade med hundarna pa stadsgator flera ganger om dagen. Jag gick ofta pa trotoaren efter Lindhagens gatan ensam med hundarna. Nar det da kom 4 personer i bredd, eller flera barnvagnar i bredd fungerade det precis som i London, San Francisco, eller New York. Man tar ogonkontakt med personen man moter och sa "visar man" pa vilken sida man gar och bada flyttar sig lite sa bada far plats.
Nar maken (som haltar och har uppenbart svart att ga) och jag gick ensamna utan hundar plojde alla bara rakt fram. Nar vi ocksa gjorde sa blev vi ett par ganger pa gadda av man i 30 ars aldern och utskallda av ett par kvinnor med barnvagn. Jag har nog aldrig mott sa manga oforskamda manniskor.

/hastflicka som ar en gammal Stockholms tjej och ar valdigt ledsen att se hur favorit staden har forandrats/

 

[Heulwen]

Tillhör den tredje generationen av Stockholmare och jag blir ofta glad över att se hur folk rusar till hjälp så fort det händer något. Jag liksom de flesta människor gillar att hjälpa och känna sig behövda. Men helt klart behöver vissa lära sig hur man beter sig i kollektivtrafiken.

 

[Rosett]

Om man tror nån behöver hjälp är det bra att fråga först. En gång skulle en dam av bussen med rullatorn o jag sträckte mig för att hjälpa lyfta ner den, hon blev helt förskräckt, trodde väl jag sträckte mig efter hennes saker som låg i korgen på rullatorn.

 

[Sunshine]

Forra sommaren tillbringade maken, jag och hundarna en manad mitt i Stockholm. Jag promenerade med hundarna pa stadsgator flera ganger om dagen. Jag gick ofta pa trotoaren efter Lindhagens gatan ensam med hundarna. Nar det da kom 4 personer i bredd, eller flera barnvagnar i bredd fungerade det precis som i London, San Francisco, eller New York. Man tar ogonkontakt med personen man moter och sa "visar man" pa vilken sida man gar och bada flyttar sig lite sa bada far plats.
Nar maken (som haltar och har uppenbart svart att ga) och jag gick ensamna utan hundar plojde alla bara rakt fram. Nar vi ocksa gjorde sa blev vi ett par ganger pa gadda av man i 30 ars aldern och utskallda av ett par kvinnor med barnvagn. Jag har nog aldrig mott sa manga oforskamda manniskor.

/hastflicka som ar en gammal Stockholms tjej och ar valdigt ledsen att se hur favorit staden har forandrats/

Usch jag håller med, tyvärr. Jag kommer från Stockholm men slås varje gång jag är hemma och hälsar på hur otroligt otrevliga, oartiga och oengagerade folk är. Detta gäller innerstan främst. Jag hade ofta tvillingvagn med mig för några år sedan och fick aldrig någonsin hjälp med den, och bad jag om hjälp så suckade folk ljudligt eller ignorerade... Tyvärr blir det ju till slut så att man själv inte hjälper tillbaka - ond cirkel...

Stark kontrast i London - när barnen var små åkte vi ofta in till City med tvillingvagn och allt. I London finns det inte alltid rulltrappor eller hiss vid tåg-och tunnelbanestationerna. Inga problem - kostymklädda män med portfölj i näven tog sig ALLTID tid att hjälpa upp och nerför trappor, utan att man behövde be om det en enda gång. Man pratar med kassörskan i matbutiker, ler mot folk man möter på gatan och säger alltid förlåt och ursäkta om man stöter in i någon, samt håller upp dörren för sina medmänniskor. Älskar att bo i ett så artigt och trevligt land!!!

 

[Angel]

Tycker ofta stockholmare är väldigt mycket antingen eller. Antingen jättetrevliga eller fruktansvärt otrevliga. Gissar på att det till viss del beror på stressnivån och behov av att distansiera sig från andra människor när man är för nära. Är född i en stad i närheten och det var alltid intressant när man skulle åka till dåvarande pojkvännen i sthlm. På tunnelbanan fick man antingen kommentarer om hur snygga skor man hade eller så var det någon som nästan tacklade ner en på spåret.
Att folk låter arga kan säkert ha med dialekten att göra. Är bara att lyssna på en arg gotlänning eller göteborgare så förstår man skillnaden. Folk med munter dialekt låter alltid glada även om dom försöker mordhota någon

 

[Kattennizze]

Jag är också från Stockholm ursprungligen och tycker staden blivit kall och att folk är otrevliga och ohjälpsamma. Däremot gillar jag anonymitet som kommer med en storstad, här där jag bor nu vet alla allt om alla känns det som. O vilket snokande sen, helt sanslöst.

 

[Fan of Bill]

Jag vet inget om resten av Sverige, men ärligt Stockholmare är nog världens otrevligaste människor. Jag har några gånger frågat äldre människor och höggravida kvinnor om de vill sitta på fulla bussar, pendlar och tunnelbana. Visst att de säger tack, men att se så otroligt förvånade ut som att det aldrig hänt förut, hade faktiskt en kvinna med stoor mage som sa det. Många har numera stora lurar för öronen och bokstavligt går rakt igenom människor utan så mycket som en blick än mindre en ursäkt.

Ser hur människor mer eller mindre slår sig fram och går över de som inte har lika vassa armbågar och kroppshyddor. Har också upplevt det från andra sidan, på väg from pendel till buss, halkar och faller handlöst bakåt och slår huvudet i isen, skriker högt av smärta och överraskning. En kille som sitter och väntar på bussen ca tio meter därifrån tittar inte ens upp och när jag långsamt haltar fram och sätter mig, suckar han bara djupt och irriterat att jag också vill sitta. I våras trillar jag när jag ska ut ur bussen, ligger på alla fyra och människor går runt mig med tomma blickar, ingen så mycket som såg mig, mycket mindre frågade hur det gick. Hjälp någon att bära upp en kasse för trappan om du ser någon som behöver hjälp eller låt någon gå före i kön som behöver det - stressade småbarnsföräldrar med hungriga och övertrötta barn i kön på ICA är en höjdare för dom och för dig som slipper höra kink och skrik.

Det kan inte vara en storstadsgrej eftersom människor i London, Paris, New York är fruktansvärt mycket trevligare och artiga. Är det den svenska kulturen, sköt dig själv och skit i andra, eller något unikt för just Stockholm? Jag kan verkligen rekommendera till alla som bor i Stockholm att se upp från mobilen och se andra människor omkring sig, inte knuffa ett barn eller en äldre människa i otåligheten att vara först in i bussen etc. Att göra något för andra, inte för att man är En God MänniskaTM utan för att man själv blir så glad och varm i hjärtat att man gör någon glad.

Vad gör du för andra då? Mer än att fråga om de vill sitta?
Ger du dina närmaste ett varmt leende? Hjälper du dagligen till med barnvagnar upp på bussen eller bära kinkiga ungar ut från ICA? Osv osv osv.

Jag håller envist fast vid "som man ropar får man svar" dvs det man sänder ut får man tillbaka. Slår aldrig fel

 

[Snurrfian]

Jag bor visserligen på landet men är både i Stockholm och Göteborg och om jag tittar på spårvagn kontra tunnelbana så känns det mindre trångt runt spårvagnarna eftersom de är ute i öppna luften jämfört med tunnelbanan som man ska ner i långa rulltrappor och sen stå och trängas på en perrong. Det är dessutom lättare att byta mellan spårvagnarna utan att behöva springa upp och ner i trappor.
Sett till människorna så får man mer frågor om man behöver hjälp i Göteborg när man beter helt bortkommet, men frågar man om hjälp så får man lika mycket hjälp i båda städerna.
Det som slår mig mest är känslan av en småstad när man är i Göteborg jämfört med Stockholm, men det har mest med arkitekturen att göra och att Göteborg har sparat sina gamla hus på 50 och 60 tal.

Bilmässigt är det ungefär samma sak, jag personligen skulle inte klara av att leva mitt liv i en bilkö men samtidigt förstår jag varför de uppstår, på något sätt lär ju folk ta sig...

Det som har slagit oss som turister är dock att det är lägre tempo när folk rör sig i Göteborg mot Stockholm, man kan gå och strosa utan att bli översprungen. Dock tror jag att det kan ha med att göra att det är lite mer åtskilt med turist/flanör stråk mot arbetsstråk, där de istället korsas och möts i Stockholm.

Ang den lite nedlåtande tonen mot Stockholmare på landsbygden så är det nog i grund och botten samma mekanismer som gör att "lantisar" känner sig tilltryckta i storstan, man blir lite osäker och inser att man kanske inte har helt koll på läget/inte har gjort som omgivningen har förväntat sig och därför upplever att omgivningen skrattar lite i mjugg åt en. Det blir lite kulturkrockar ibland helt enkelt, sen kan även jag muttra lite om "jävla stockholmare" åt min grannar som efter snart 10 år på landet inte kan greppa grejen med delade tidningslåda, man tar de tidningar man själva prenumererar på, och inte två om det råkar finnas två DN i lådan... Eller ridsport för att de har hästar, men inte prenumererar på den för det är ju ingen annan som har hästar... Jag kan vara intresserad utan att äga häst själv... Men jag tror inte att det har så mycket med att de faktiskt kommer från Stockholm utan snarare att de är lite tröga...

 

[Sedna]

Du är själv stockholmare och tycker stockholmare är världens otrevligaste människor. Då undrar jag hur trevlig du själv är i din vardag? What goes around comes around...

Själv tycker jag stockholmare är som folk är mest, det finns alla sorter. Konstigt vore väl annat?

Vad är ens en stockholmare? Det finns ju knappast någon enhetlig definition.

 

[Tassetass]

Min upplevelse av "stockholmare" (som redan påpekat är ju de flesta inflyttade någon annanstans ifrån) är att de är som folk är mest. Öppnar jag munnen och dänger på lite dialekt blir 99% supertrevliga, folk från norr verkar vara poppis innanför tullarna.

 

[stjarnhimmel]

Skrattar gott åt denna tråden..

Nu är jag säkert lite provocerande men..

Jag får känslan av att vissa är lite överkänsliga... Och reagerar så fort de får lite kroppskontakt. Åker du kollektivt i en stor stad med 1,8 miljoner människor så kommer du får stå nära folk. Går man i city kommer man också nudda folk, så är det.
Däremot så ska man självklart inte vara bufflig eller gå över folk. Min erfarenhet efter 40 år o staden är att det händer rätt sällan.

Men man måste förstå att i en stor stad så är det mer folk än i en liten stad.

 

[athena_arabians]

Skrattar gott åt denna tråden..

Nu är jag säkert lite provocerande men..

Jag får känslan av att vissa är lite överkänsliga... Och reagerar så fort de får lite kroppskontakt. Åker du kollektivt i en stor stad med 1,8 miljoner människor så kommer du får stå nära folk. Går man i city kommer man också nudda folk, så är det.
Däremot så ska man självklart inte vara bufflig eller gå över folk. Min erfarenhet efter 40 år o staden är att det händer rätt sällan.

Men man måste förstå att i en stor stad så är det mer folk än i en liten stad.

Ja, det är sjukt irriterande att inte kunna ta mina "jag-är-oftast-ute-i-fält-kliv" när jag kommer till rikets hufudstad

 

[Philosophia]

Det som har slagit oss som turister är dock att det är lägre tempo när folk rör sig i Göteborg mot Stockholm, man kan gå och strosa utan att bli översprungen. Dock tror jag att det kan ha med att göra att det är lite mer åtskilt med turist/flanör stråk mot arbetsstråk, där de istället korsas och möts i Stockholm.

Så kan det säkert vara, även om det finns mer eller mindre renodlade turiststråk som Drottninggatan, Västerlånggatan, osv även i Stockholm, men jag tror att storleksskillnaden gör att det inte riktigt går att jämföra Göteborg och Stockholm och att det framförallt är där det avgörs.

Angående tempot så tror jag att det är resultatet av det större antalet människor och infrastrukturen som gör att man inte kan ta bilen om man har bråttom. Resultatet att det är väldigt många människor som tar sig fram till fots mellan bostad, arbete, mataffären, dagishämtningen, och t-banan/pendeltåget en vanlig dag. När folk går långsamt, blockerar dörrar, står på fel sida i rulltrappan, inte går åt sidan om man behöver stanna eller går mot strömmen i gången mellan T-Centralen och Centralen utan att reflektera över att de kanske går på fel sida så riskerar det så klart att skapa irritation. Men jag tror inte att stockholmare är mer lättirriterade eller otrevliga i största allmänhet jämfört med andra människor.

 

[Snurrfian]

Så kan det säkert vara, även om det finns mer eller mindre renodlade turiststråk som Drottninggatan, Västerlånggatan, osv även i Stockholm, men jag tror att storleksskillnaden gör att det inte riktigt går att jämföra Göteborg och Stockholm och att det framförallt är där det avgörs.

Angående tempot så tror jag att det är resultatet av det större antalet människor och infrastrukturen som gör att man inte kan ta bilen om man har bråttom. Resultatet att det är väldigt många människor som tar sig fram till fots mellan bostad, arbete, mataffären, dagishämtningen, och t-banan/pendeltåget en vanlig dag. När folk går långsamt, blockerar dörrar, står på fel sida i rulltrappan, inte går åt sidan om man behöver stanna eller går mot strömmen i gången mellan T-Centralen och Centralen utan att reflektera över att de kanske går på fel sida så riskerar det så klart att skapa irritation. Men jag tror inte att stockholmare är mer lättirriterade eller otrevliga i största allmänhet jämfört med andra människor.

Nej jag tror mer på att det finns fler ställen/orsaker att bli irriterad än i många andra städer just pga mängden människor och infrastrukturen än att det är fler som är lättretade i Stockholm. Sen blir jag lite full i skratt när min mamma som bor i Täby, är pensionär och kan bli sur för att hon missar en tunnelbana och måste vänta fem minuter på nästa, jag ser det som ett icke problem, hon ser det som om det skulle förstöra hela hennes planering..

 

[MJLee]

Nja att det är trångt och stressigt i lokaltraffiken i Stockholm (och fö nästan överallt i innerstan) det tar jag för givet och att man springer som en galning till tunnelbanan fast nästa kommer om två minuter och sedan klämmer sig in förtvivlat det är vardagen. Personal space är liksom inte det samma i en storstad som på en mindre ort. Har aldrig väntat mig något annat. Hade jag tyckt att just det var jobbigt då skulle jag flyttat från Stockholm.

Även om att sitta fast på ett av de gamla pendeltågen i högsommarvärme utan a/c och, eftersom jag är ganska kort, hamna med näsan precis i höjd med någons svettiga armhålla när personen måste hålla i sig, inte precis är någon höjdare för någon av oss Särskilt inte om tåget står stilla i en timme eftersom det är vagn/ban/signal/växel/ fel.

Men, vad jag reagerar mot är att man inte ser andra omkring sig. I går var det min tur, ska in i tunnelbanan och lyckades snubbla in i ett barn, hoppade tillbaka och dunkade då in i en man bakom mig. Oj! Sa jag, ber så otroligt mycket om ursäkt det var verkligen inte meningen, och log mot både barn, mamma och man. De log tillbaka och sa, inga problem. Det behövs inte mer. Jag har aldrig väntat mig att någon ska hjälpa till med väskor, kassar eller annat, det klarar jag bra själv, även om jag gärna hjälper till om jag ser att någon annan behöver det. Men ja, jag väntar mig att om någon trampar mig på fötterna så ska personen inte bara fortsätta som om jag inte fanns. Precis som när jag trampar någon på foten, har hänt eftersom jag är världens klumpigaste person, genast ber om ursäkt, frågar om det gick bra och säger att det var verkligen inte meningen.

 

[Korven]

Nej jag tror mer på att det finns fler ställen/orsaker att bli irriterad än i många andra städer just pga mängden människor och infrastrukturen än att det är fler som är lättretade i Stockholm. Sen blir jag lite full i skratt när min mamma som bor i Täby, är pensionär och kan bli sur för att hon missar en tunnelbana och måste vänta fem minuter på nästa, jag ser det som ett icke problem, hon ser det som om det skulle förstöra hela hennes planering..

Som när jag var barn och man skulle åka rälsbussen till faster, skit också nu får jag vänta till i morron.

 

[Rosett]

Sen blir jag lite full i skratt när min mamma som bor i Täby, är pensionär och kan bli sur för att hon missar en tunnelbana och måste vänta fem minuter på nästa, jag ser det som ett icke problem, hon ser det som om det skulle förstöra hela hennes planering..

När jag nyligen hade flyttat ner från mörka Lappland så var det en snörik vinter här, bodde i Saltsjöbaden då och åkte Saltsjöbanan till jobbet. En gång blev det försening och jag fick vänta inne i ett personalrum i Igelboda eller Neglinge. Jag (som var van vid att det går i bästa fall en-två bussar om dagen) frågade nån trafikledare hur lång förseningen var. Han vågade knappt svara: "hmm...ja....ehh...jo...ja... tio minuter...".
Jag: "Jaha! Bara tio minuter!"
Mina arbetskamrater var nästan utom sig, TIO MINUTER SENT!!! Jag kände lite: Ehm...ja vi kom i alla fall fram samma dag så varför klaga?

 

[hastflicka]

Den har var pa mitt FB flode i dag

https://www.facebook.com/video.php?v=676784049130107