A
anonym12
Ja, det är klart jag förstår varför allt kostar. Det måste kosta att hålla häst och utöva sporten. Det spelar ingen roll hur mycket man kämpar, inte kommer man nånstans ändå om man inte har någon som stöttar en, i alla fall under junioråren.
Började rida på ridskola tidigt, fick börja rida lite privathästar och så med tiden. Sen dess har jag ridit nästan varje dag. Men det är bara hästar som ingen annan vill rida man får, felridna, unga, knäppa hästar. Har glömt hur det känns att rida en häst över 5. Att komma till riktig ridning vet jag knappt vad det är.
Är man 16 år, med en ensamstående totalt ointresserad förälder som inte kan betala ett öre just nu för mitt intresse är det inte lätt.
Det spelar verkligen ingen roll hur hängivet och enträget man än kämpar. Hästar är allt för mig, dom hjälper mig förtränga alla andra problem, får en på bra humör när allt är skit.
Det är så jobbigt att se sina vänner få fina ponnyer och hästar, få träna och tävla. Det är verkligen min största dröm.
Och ja, jag jobbar. Men de pengarna går mest åt till busskort osv, nödvändigheter.
Vet inte riktigt vart jag vill komma med all självömkan, var bara tvungen att skriva av mig.
Finns det nån som blivit en bra ryttare senare i livet, trots en "dålig" juniortid? Skulle vara skönt med lite solskenshistorier.
Började rida på ridskola tidigt, fick börja rida lite privathästar och så med tiden. Sen dess har jag ridit nästan varje dag. Men det är bara hästar som ingen annan vill rida man får, felridna, unga, knäppa hästar. Har glömt hur det känns att rida en häst över 5. Att komma till riktig ridning vet jag knappt vad det är.
Är man 16 år, med en ensamstående totalt ointresserad förälder som inte kan betala ett öre just nu för mitt intresse är det inte lätt.
Det spelar verkligen ingen roll hur hängivet och enträget man än kämpar. Hästar är allt för mig, dom hjälper mig förtränga alla andra problem, får en på bra humör när allt är skit.
Det är så jobbigt att se sina vänner få fina ponnyer och hästar, få träna och tävla. Det är verkligen min största dröm.
Och ja, jag jobbar. Men de pengarna går mest åt till busskort osv, nödvändigheter.
Vet inte riktigt vart jag vill komma med all självömkan, var bara tvungen att skriva av mig.
Finns det nån som blivit en bra ryttare senare i livet, trots en "dålig" juniortid? Skulle vara skönt med lite solskenshistorier.