Varför är det så svårt för mig att säga...

[Nepenthe]

Jag har övat och det blir lättare
Tänkte att jag inte vill ångra något, insett att livet är för kort för det.

 

[Lo_]

Det har aldrig sagts till mig under min uppväxt och därför säger jag det till mina barn varje dag. Jag vill verkligen att de ska veta och bära med sig att jag älskar dem till månen och tillbaka, utan tvivel.

 

[TheRedLightning]

Jag har övat och det blir lättare
Tänkte att jag inte vill ångra något, insett att livet är för kort för det.

För mig är det svårt att öva, jag har inga problem att säga det utan mening så att säga, men vill inte verka tjatig och säga med mening hela tiden. Finns det något annat man kan säga som har samma innebörd men kanske är lättare att säga?

 

[Hippocampus]

"Jag älskar dig" till någon jag verkligen tycker om t ex. pojkvän, partner, sambo osv. Jag har aldrig kunnat säga det, istället blir det "jag tycker om dig" eller "jag gillar dig". Har aldrig va jag kommer ihåg sagt det till mina föräldrar eller hört dom säga det till mig.

När jag försöker säga det är det precis som om jag får tunghäfta och inte kan säga det. Känns lite som om ordens innebörd är väldigt laddat och har stor innebörd eller va man ska skriva.

Vet även att om t ex. pojkvän, partner, sambo osv sagt det till mig har jag börjat gråta. Nu var det ett tag sedan det hände mig, har ett vagt minne att jag blivit ledsen för att jag aldrig hört någon säga det till mig innan och inte känner mig värdig orden.

Jag har inga problem att säga det när man pratar om det (vänner emellan) och nu menar jag prata i som att prata om det liknande som den här tråden eller att jag säger det utan att mena det fullt ut, men det är när jag verkligen menar det som tunghäftan uppstår. Det retar mig lite och jag förstår inte riktigt varför det blivit så. Kan inte ens skriva det i text till den personen det berör alternativt lägga upp något där jag skulle t ex. skrivit att jag älskar personen.

Det sistnämnada med texter och lägga upp handlar enbart om pojkvän, partner, sambo osv gäller inte vänner för det kan jag konstigt nog skriva i text om.

Är det någon mer som inte kan säga den frasen? Har ni kommit fram till varför det är så? Har det blivit någon ändring? Hur gjorde ni osv?
Många frågor här, för mig personligen är det här väldigt känsligt och svårt. Har tagit mig lång tid att försöka författa ihop det här, kanske var det dumt av mig att ens skriva det, har en vag känsla att inte alla kommer förstå varför det är svårt för mig. Inte ens jag kan svara på den frågan, hade jag kunnat det hade jag inte skrivit detta.

Vill egentligen kunna säga det när det verkligen är läge, inget jag vill säga bara för att, vill inte att de ska förlora sin innebörd, vilket jag tycker det gör om man säger det för ofta (typ varje dag alternativt hela tiden) i alla fall i min värld. Svårt att förklara på ett bra sätt hur jag tänker.

Jag har aldrig sagt den frasen till en människa. Jag vet inte vilken människa som skulle "uppfylla" den meningen faktiskt. Men jag har inte tänkt på det så mycket varför det är så.

 

[Bapelsin]

Det har aldrig sagts till mig under min uppväxt och därför säger jag det till mina barn varje dag. Jag vill verkligen att de ska veta och bära med sig att jag älskar dem till månen och tillbaka, utan tvivel.

Precis så är det för mig också. Fick aldrig höra det vilket påverkat min självbild och därför säger jag det jämt till mina barn. Avslutar alla telefonsamtal med ”jag älskar dig”, varje kväll när jag säger godnatt, och utöver det utspritt lite här och där.

Säger det också till min kille varje dag, flera gånger om dagen. Jag tycker som @parellikusken att det uttrycket aldrig kan bli utvattnat, och jag menar det genuint varje gång jag säger det, även om det är tionde gången på samma dag.
Det blir heller aldrig utvattnat för mig att ta emot. Blir lika varm i själen varje gång min kille eller mina barn säger det till mig

 

[Takire]

Jag minns inte att mina föräldrar under min uppväxt skulle ha sagt att de älskar mig, så kanske är det därför det inte går att säga?

Jag har dock aldrig behövt tvivla på att jag är älskad . Och har väl fått höra andra ord (typ "världens bästa tjej").

 

[Hoarfrost]

För mig är det svårt att öva, jag har inga problem att säga det utan mening så att säga, men vill inte verka tjatig och säga med mening hela tiden. Finns det något annat man kan säga som har samma innebörd men kanske är lättare att säga?

Jag brukar mest verkligen uppmärksamma saker folk gör för mig och hoppas att det visar dem att jag älskar dem.
Kanske lite löjligt och "slår" väl inte lika mycket men ändå.
Bara att säga typ "Tack för hjälpen, det var så himla bra att få din hjälp, det hade jag inte klarat själv eftersom X."
Eller typ "Vad skönt att du orkar skjutsa mig, jag uppskattar det verkligen."

Kom på att jag en gång försökte säga typ jag älskar dig till min pappa, men det slog slint i huvudet på mig så det kom ut på ett lite annorlunda sätt.
Jag sätter mig i hans bil och drar fram sätet en aning, ska skjutsa honom någonstans och allt är inställt efter honom.
Kläcker då ur mig (i stället för jag älskar dig som var meningen): "VET DU vad jag VERKLIGEN gillar med dig pappa?"
Han, något förvånad: "Näe?"
Jag, med en hjärna som går på högvarv: "När jag ska köra din bil, så behöver jag bara flytta fram stolen lite och peta till backspegeln en aning, jag behöver inte hålla på och ändra något annat!"
... Det blev sådär men ett gott skratt, pappa erkände att han tänkte att men oj här kommer något stort. Men nog glittrade hans ögon på det där speciella sättet som jag lärt mig betyder att han fattar ändå.

 

[Sel]

Jag tycker verkligen inte att det är viktigt med just de orden, det går minst lika bra (eller bättre) med handling. Det går utmärkt att leva livet utan att någonsin ord för ord säga Jag Älskar Dig till någon annan.

 

[TheRedLightning]

Jag tycker verkligen inte att det är viktigt med just de orden, det går minst lika bra (eller bättre) med handling. Det går utmärkt att leva livet utan att någonsin ord för ord säga Jag Älskar Dig till någon annan.

Vad är det för handlingar?

 

[Sel]

Vad är det för handlingar?

Ingen aning. Man hör av sig ibland, man finns där när det är jobbbigt. Jag säger aldrig någonsin "jag älskar dig" till min familj eller närstående men vi vet ju att vi tycker om varandra ändå.

Undantaget mormor då, som uppenbarligen behööver höra det just nu. Hon säger det och jag säger det tillbaka, men det känns mer märkligt än kärleksfullt.

 

[TheRedLightning]

Jag brukar mest verkligen uppmärksamma saker folk gör för mig och hoppas att det visar dem att jag älskar dem.
Kanske lite löjligt och "slår" väl inte lika mycket men ändå.
Bara att säga typ "Tack för hjälpen, det var så himla bra att få din hjälp, det hade jag inte klarat själv eftersom X."
Eller typ "Vad skönt att du orkar skjutsa mig, jag uppskattar det verkligen."

Jag tackar alltid för hjälpen och för mig är det ingen speciellt med det, mer artighetsfras som alltid ska sägas är uppväxt med det så finns inte direkt något speciell tanke bakom mer än att det är artigt och hör till att tacka. Svårt att beskriva upptäcker jag nu när jag försöker skriva om det.

 

[TheRedLightning]

Ingen aning. Man hör av sig ibland, man finns där när det är jobbbigt. Jag säger aldrig någonsin "jag älskar dig" till min familj eller närstående men vi vet ju att vi tycker om varandra ändå.

Undantaget mormor då, som uppenbarligen behööver höra det just nu. Hon säger det och jag säger det tillbaka, men det känns mer märkligt än kärleksfullt.

Åh, ja trodde de va några speciella handlingar. Är verkligen lost på det här. Kanske hänger ihop med att ja har inget självförtroende/självkänlsa när det kommer till den här biten....

 

[Hoarfrost]

Jag tackar alltid för hjälpen och för mig är det ingen speciellt med det, mer artighetsfras som alltid ska sägas är uppväxt med det så finns inte direkt något speciell tanke bakom mer än att det är artigt och hör till att tacka. Svårt att beskriva upptäcker jag nu när jag försöker skriva om det.

Är uppvuxen med att inte säga tack, typ någonsin. Eller visa uppmärksamhet för något andra gör. Kanske därför jag tycker det är stort (och får nästan gåshud när någon säger att jag gjort något bra)
Frågade mamma om det där med att säga tack någon gång i tonåren men hon typ "Men vadå, det är väl självklart att vi hjälper varandra? Behöver man inte tacka för."

 

[parellikusken]

Åh, ja trodde de va några speciella handlingar. Är verkligen lost på det här. Kanske hänger ihop med att ja har inget självförtroende/självkänlsa när det kommer till den här biten....

I en kärleksrelation, tar det som exempel, är kommunikation a och o. Tycker det är bra prata om vad som får partnern och en själv att känna sig sedd, uppskattad och älskad. Speciellt viktigt är det om man känner dig osäker på det. Känns bra att kunna ha en öppen dialog om sådana saker

 

[Bison]

Vi har, aldrig använt den typen av kärleksförklaringar i min familj under min uppväxt. Har dock aldrig känt mig oälskad, orden har bara inte använts.

Jag tyckte det kändes motigt att säga jag älskar dig förr, nu har det gått över.
Säger det till min sambo flera gånger om dagen, tycker inte det blir mindre värt för det.
Vi är väldigt bra på lyfta varandra med ord och kärleksförklaringar.
För mig är det fint och viktigt.
Vi tackar varandra och berömmer varandra, tycker det lyfter en som person.
Fattar inte alls den där surattityden att man inte ska tacka om ens partner har diskat, dammsugit osv bara för att det är en självklarhet att man hjälps åt.
Vi vill vara snälla och gulliga mot varandra i vår relation.

 

[Marita73]

Det var inget man fick höra hemma under tiden jag växte upp. Jag däremot är noga med att ofta tala om för mamma, syster och ett par vänner att jag älskar dem (singel och inga barn). Mamma blir ganska besvärad eftersom det inte är naturligt för henne men några gånger har hon sagt det på äldre dar.

Vad gäller att säga det till partner kan jag tveka eftersom jag är rädd att känslorna inte är lika starka hos honom. När det väl är sagt en gång är det lätt dock.

 

[TheRedLightning]

Är uppvuxen med att inte säga tack, typ någonsin. Eller visa uppmärksamhet för något andra gör. Kanske därför jag tycker det är stort (och får nästan gåshud när någon säger att jag gjort något bra)
Frågade mamma om det där med att säga tack någon gång i tonåren men hon typ "Men vadå, det är väl självklart att vi hjälper varandra? Behöver man inte tacka för."

Rätt intressant ändå, det visar verkligen hur vår olika uppväxter påverkar oss. Mycket intressant.

 

[Lickety]

"Jag älskar dig" till någon jag verkligen tycker om t ex. pojkvän, partner, sambo osv. Jag har aldrig kunnat säga det, istället blir det "jag tycker om dig" eller "jag gillar dig". Har aldrig va jag kommer ihåg sagt det till mina föräldrar eller hört dom säga det till mig.

När jag försöker säga det är det precis som om jag får tunghäfta och inte kan säga det. Känns lite som om ordens innebörd är väldigt laddat och har stor innebörd eller va man ska skriva.

Vet även att om t ex. pojkvän, partner, sambo osv sagt det till mig har jag börjat gråta. Nu var det ett tag sedan det hände mig, har ett vagt minne att jag blivit ledsen för att jag aldrig hört någon säga det till mig innan och inte känner mig värdig orden.

Jag har inga problem att säga det när man pratar om det (vänner emellan) och nu menar jag prata i som att prata om det liknande som den här tråden eller att jag säger det utan att mena det fullt ut, men det är när jag verkligen menar det som tunghäftan uppstår. Det retar mig lite och jag förstår inte riktigt varför det blivit så. Kan inte ens skriva det i text till den personen det berör alternativt lägga upp något där jag skulle t ex. skrivit att jag älskar personen.

Det sistnämnada med texter och lägga upp handlar enbart om pojkvän, partner, sambo osv gäller inte vänner för det kan jag konstigt nog skriva i text om.

Är det någon mer som inte kan säga den frasen? Har ni kommit fram till varför det är så? Har det blivit någon ändring? Hur gjorde ni osv?
Många frågor här, för mig personligen är det här väldigt känsligt och svårt. Har tagit mig lång tid att försöka författa ihop det här, kanske var det dumt av mig att ens skriva det, har en vag känsla att inte alla kommer förstå varför det är svårt för mig. Inte ens jag kan svara på den frågan, hade jag kunnat det hade jag inte skrivit detta.

Vill egentligen kunna säga det när det verkligen är läge, inget jag vill säga bara för att, vill inte att de ska förlora sin innebörd, vilket jag tycker det gör om man säger det för ofta (typ varje dag alternativt hela tiden) i alla fall i min värld. Svårt att förklara på ett bra sätt hur jag tänker.

Jag har inte hört "jag älskar dig" från mina föräldrar.
Däremot, nån gång i tonåren i ett av alla bråk mellan mina föräldrar, så förklarade min berusade far synnerligen länge och väl hur han inte älskade varken mig eller mamma eller någon annan. Jag tror honom och tycker det är sorgligt, tyvärr har han nog någon slags personlighetsstörning som medför det utöver sin alkoholism. Jag tror att han både ville såra så mycket som möjligt för att det är så han "vinner" sina konflikter, och att han sa sanningen så som han upplever den. Nu blev jag inte så sårad på grund av ovanstående omständigheter som han hade hoppats, men nog minns jag det och kommer minnas det för resten av mitt liv.
Jag har inga problem att säga jag älskar dig till min partner eller mitt barn, bemödar mig om att säga att jag älskar dem ofta

 

[ii-ssa]

Både jag och killen har sagt jag älskar dig till varandra, men jag kan själv tycka att de är lite jobbigt fortfarande att säga ibland då jag aldrig kännt såhär för någon partner innan.
Men vet att jag älskar honom av hela mitt hjärta.

 

[Luem]

Jag känner också igen mig mycket i att det känns onaturligt, att det är lättare på engelska, att min familj aldrig pratade på det sättet när jag växte upp osv. Det är fortfarande skitsvårt även om jag verkligen försöker säga det så ofta som möjligt, känns som att orden verkligen inte vill komma ut. Det tog nästan två år innan jag och min sambo sa det till varandra, och det var första gången jag någonsin sagt det i en romantisk relation.

Som tur är har jag haft vänner och även en släkting som på senare år strött det kring sig så med dem har jag kunnat träna lite på det. Brukar även ta till ett knep att om jag inte lyckas få ur mig orden på svenska så säger jag det på engelska, då brukar brukar det öppna upp till att jag kan säga det på svenska efteråt. Låter kanske lite knäppt men det funkar för mig

Jag tycker verkligen inte att det "urvattnas" genom att säga det ofta - tvärtom så växer kärleken. Tycker även oerhört mycket om att höra det från människor i min närhet trots att jag nog hade vetat om att de älskade mig även om de inte sa något. Närheten i relationen växer liksom.