prinsessfeminist
Trådstartare
Sv: Varför är blandras legitimt bland arbetande hundar?
Exakt! Det var precis det jag undrade över. Jag tror iofs inte att brukshundskennlar alltid kollar upp sina avelsdjur, men är de seriösa så gör de det. Vad gäller sällskapshundar så verkar knappt intresset utöver SUCH ec. att finnas?
Jag har nu en sällskapshund själv som jag är otroligt nöjd med, men så fick jag höra hos veterinären att "den rasen är antingen som din eller så skygg". Då börjar man ju undra. Mentalitet borde vara a och o, alldeles oavsett vad man skall ha hunden till?
Nyligen mötte jag en kvinna som var sååå nöjd med sin bedlington terrier. Hunden stod i stallet på ridklubben och han darrade så att man trodde att han nästan skulle falla isär. Jag frågade matten lite grand om hunden och jodå, han var visad på utställning, men det hade inte gått så bra - han lade sig ned i ringen och vägrade att gå upp - annars tyckte domaren att han var fin. Om han var rädd för andra hundar? Nejdå, de visste inte varför han lagt sig, han ville väl bara inte vara med...
Vidare stack han milvis för att söka upp löptikar, åt inte och gnydde vid dörren om någon tik löpte i grannskapet.
Matten strödde beröm över denna "personliga" hund som ju trots små problem var alldeles underbar. Visst skulle hon köpa ytterligare en bedlington när denne hund inte fanns mer. Han var ju så snäll i köket. Lite rädd för tåg och bussar, men annars heeeelt ok.
Strax innan samtalet avslutades så kommer en lös parson russell springande. Bedlington terriern höll på att krypa ur kopplet och ville tydligen springa till skogs, eller komma ur sitt skinn. Den andra hunden nosade och den rädda hunden krafsade och gnydde så matten fick lyfta upp honom. Svansen mellan benen och en djupt olycklig blick fick mig att tycka riktigt synd om honom. Stackarn att vara så räddhågsen!
Jag häpnar över mattens utlåtande om att han är såå bra - en underbar ras! Har sällskapshundsägare INGA krav alls?
Mia_R skrev:Personligen tror jag att många av de olika bruksraserna som verkligen jobbas genomgår en grundligare koll innan de paras än vad många sällskapshundar gör. En arbetande hund som inte håller varesig mentalt eller fysiskt tar man inga valpar efter, men hur många av de som blandar sällskapsraser och/eller bruksraser för sällskap har lika stora krav på sina hundar?
Exakt! Det var precis det jag undrade över. Jag tror iofs inte att brukshundskennlar alltid kollar upp sina avelsdjur, men är de seriösa så gör de det. Vad gäller sällskapshundar så verkar knappt intresset utöver SUCH ec. att finnas?
Jag har nu en sällskapshund själv som jag är otroligt nöjd med, men så fick jag höra hos veterinären att "den rasen är antingen som din eller så skygg". Då börjar man ju undra. Mentalitet borde vara a och o, alldeles oavsett vad man skall ha hunden till?
Nyligen mötte jag en kvinna som var sååå nöjd med sin bedlington terrier. Hunden stod i stallet på ridklubben och han darrade så att man trodde att han nästan skulle falla isär. Jag frågade matten lite grand om hunden och jodå, han var visad på utställning, men det hade inte gått så bra - han lade sig ned i ringen och vägrade att gå upp - annars tyckte domaren att han var fin. Om han var rädd för andra hundar? Nejdå, de visste inte varför han lagt sig, han ville väl bara inte vara med...
Vidare stack han milvis för att söka upp löptikar, åt inte och gnydde vid dörren om någon tik löpte i grannskapet.
Matten strödde beröm över denna "personliga" hund som ju trots små problem var alldeles underbar. Visst skulle hon köpa ytterligare en bedlington när denne hund inte fanns mer. Han var ju så snäll i köket. Lite rädd för tåg och bussar, men annars heeeelt ok.
Strax innan samtalet avslutades så kommer en lös parson russell springande. Bedlington terriern höll på att krypa ur kopplet och ville tydligen springa till skogs, eller komma ur sitt skinn. Den andra hunden nosade och den rädda hunden krafsade och gnydde så matten fick lyfta upp honom. Svansen mellan benen och en djupt olycklig blick fick mig att tycka riktigt synd om honom. Stackarn att vara så räddhågsen!
Jag häpnar över mattens utlåtande om att han är såå bra - en underbar ras! Har sällskapshundsägare INGA krav alls?
Senast ändrad: