Varför är blandras legitimt bland arbetande hundar?

Sv: Varför är blandras legitimt bland arbetande hundar?

Mia_R skrev:
Personligen tror jag att många av de olika bruksraserna som verkligen jobbas genomgår en grundligare koll innan de paras än vad många sällskapshundar gör. En arbetande hund som inte håller varesig mentalt eller fysiskt tar man inga valpar efter, men hur många av de som blandar sällskapsraser och/eller bruksraser för sällskap har lika stora krav på sina hundar?

Exakt! :bow: Det var precis det jag undrade över. Jag tror iofs inte att brukshundskennlar alltid kollar upp sina avelsdjur, men är de seriösa så gör de det. Vad gäller sällskapshundar så verkar knappt intresset utöver SUCH ec. att finnas?

Jag har nu en sällskapshund själv som jag är otroligt nöjd med, men så fick jag höra hos veterinären att "den rasen är antingen som din eller så skygg". Då börjar man ju undra. Mentalitet borde vara a och o, alldeles oavsett vad man skall ha hunden till?

Nyligen mötte jag en kvinna som var sååå nöjd med sin bedlington terrier. Hunden stod i stallet på ridklubben och han darrade så att man trodde att han nästan skulle falla isär. Jag frågade matten lite grand om hunden och jodå, han var visad på utställning, men det hade inte gått så bra - han lade sig ned i ringen och vägrade att gå upp - annars tyckte domaren att han var fin. Om han var rädd för andra hundar? Nejdå, de visste inte varför han lagt sig, han ville väl bara inte vara med... :crazy:

Vidare stack han milvis för att söka upp löptikar, åt inte och gnydde vid dörren om någon tik löpte i grannskapet.

Matten strödde beröm över denna "personliga" hund som ju trots små problem var alldeles underbar. Visst skulle hon köpa ytterligare en bedlington när denne hund inte fanns mer. Han var ju så snäll i köket. Lite rädd för tåg och bussar, men annars heeeelt ok.

Strax innan samtalet avslutades så kommer en lös parson russell springande. Bedlington terriern höll på att krypa ur kopplet och ville tydligen springa till skogs, eller komma ur sitt skinn. Den andra hunden nosade och den rädda hunden krafsade och gnydde så matten fick lyfta upp honom. Svansen mellan benen och en djupt olycklig blick fick mig att tycka riktigt synd om honom. Stackarn att vara så räddhågsen! :(

Jag häpnar över mattens utlåtande om att han är såå bra - en underbar ras! :eek: Har sällskapshundsägare INGA krav alls?
 
Senast ändrad:
Sv: Varför är blandras legitimt bland arbetande hundar?

I america har de visst "good companion dog test" verkar vara ett lite "miljö och tillgänglighetstest" där man även testar att hunden kan gå förbi andra hundar utan att göra utfall ect. Det tycker jag verkar vara ett alldeles utmärkt test.
Ett MH kan ju ge en vägvising om hudnens temprament - men visar inte ex. hur hunden reagerar med andra hundar. (vilket ofta är viktigt för en "sällskaps hund)
Nåt liknade skulle man kanske promota för sällskapshudnar i sverige?
 
Sv: Varför är blandras legitimt bland arbetande hundar?

escodobe skrev:
I america har de visst "good companion dog test" verkar vara ett lite "miljö och tillgänglighetstest" där man även testar att hunden kan gå förbi andra hundar utan att göra utfall ect. Det tycker jag verkar vara ett alldeles utmärkt test.
Ett MH kan ju ge en vägvising om hudnens temprament - men visar inte ex. hur hunden reagerar med andra hundar. (vilket ofta är viktigt för en "sällskaps hund)
Nåt liknade skulle man kanske promota för sällskapshudnar i sverige?

ABSOLUT! Mycket bra idé! :bow:

Jag vill också passa på att förtydliga att jag generaliserar grovt när jag säger att många sällskapshundar suger - det finns givetvis många bra också.

Jag vill bara spetsa till debatten något, för nog måste det finnas fler än jag som har sällskapshund som man vill skall fungera i stadsmiljö, bland andra hundar, barn och med fyrverkerier etcetera...
 
Sv: Varför är blandras legitimt bland arbetande hundar?

prinsessfeminist skrev:
I USA är blandningar mellan pudel och spaniel eller retriver på frammarsch. Folk vill ha en vänlig hund som inte fäller. Vad jag vet är dessa blandraser inte accepterade av AKC - detta till trots så förs noggrann avel eftersom det är det folk vill ha.

Kan inte dessa cockapoos och labradoodle vara ett resultat av att sällskapshundsägarna har önskemål om en hund som bättre motsvarar deras förväntningar?

Ursäkta men påstår du precis att spaniel och retriver är sällskapshundar? Inte ens pudel är det i grund men har ju tyvärr blivit hårt avlad på att fungera som sällskaps hund...
Men spaniel och retrivers är arbetande jakt och apportörer... De är inte särskilit vänliga om de inte får jobba...
Om man nu vill ha en vänlig hund som inte fäller köp en pudel... Finns i olika storlekar och är de från bra kennlar så är de trevliga...

Cockpoos och labradoodle är ett resultat av folk som inte vet vad de sysslar med och vad raserna är tänkta att arbeta med... Det är detta som är problemet med "sällskapshunds avel" Om en ras blir sönderavlad blanda in någon annan ras som är frisk...
Ev skulle jag köpa en dyl korsning om jag ville hålla på med apportering men det finns så många bra renrasig apportörer så det finns ingen som helst andledning.
 
Sv: Varför är blandras legitimt bland arbetande hundar?

jag påstår inte att de är sällskapshundar, utan bara att aveln har startat för att folk vill ha sällskapshundar.

Skall man tro rasböckerna var inga raser sällskapshundar från början. Bulldoggen användes till tjurhetsning, pinscher var råttjägare etcetera.

Varför inte acceptera att det numera finns ett behov av sällskapshundar, hundar för nöjets skull och avla på sådana som passar?

Jag skall titta i min hundbok och se om jag kan hitta några raser som ursprungligen var sällskapshundar. Jag tror att de var få.

Vad gäller pudeln, yes - det var inga sällskapshundar, men de är det nu. Jag fattar inte varför en pudel inte duger som den är i USA (jag gillar dem! :love: ), men tydligen vill folk ha blandningen pudel och labrador.

Alldeles oavsett AKC eller SKK existens så kommer marknaden att fyllas med hundar som marknaden vill ha. De som sysslar med doodles etc. vet nog många gånger lika lite vad de gör som andra uppfödare som endast vill tjäna pengar.

Vad jag undrar över är hur sällskapshundarna skulle kunna bli bättre? Inkorsning? nej, enligt denna tråden, tydligen inte.

I övrigt tycker jag att escodobes förslag var jättebra. Jag skall framföra det till min rasklubb! :bow:
 
Senast ändrad:
Sv: Varför är blandras legitimt bland arbetande hundar?

Men varför börja blanda när det redan finns så många raser? Varför inte börja jobba för att göra de raser vi redan har att bli bättre.
Att inte acceptera tex den där hunden du skrev om (bedlington), utan avla på bra mentalt hundar.
Vad hjälper det att blanda om man glömmer bort den biten?

Jag håller egentligen med Geezer. Men kan också acceptera en viss blandavel för att få fram bättre jakthundar. Jag har läst att det förekommer inom en jakthundsras, men kommer inte ihåg vilken. Och har för mig att SKK även stod bakom det.
Iofs går det ju emot vad jag skrev innan. Men finns det lite avelsmaterial så kan jag nog först att man gör så.

Men börja bland pudel och labbe (eller vad det nu var), det förstår jag inte. Vad är det som säger att de blir bättre sällskapshundar? Eller är det pengar det handlar om i slutändan? Som du skrev, att det suger efter sällskapshundar. Är det så, då är det ju pengar det handlar om tycker jag.


Peters inlägg tog jag som att det finns många sällskapshundar som är så sönderavlade så de inte fungerar till sällskap. men inte i den bemärkelsen att de inte fungerar att vara som sällskap, utan att en sällskapshund ska kunna gå promenade och fungera som en hund. Jag anser tex att en bulldog inte skulle orka gå långa promenader varje dag, även om stoleken skulle fixa det. Men med den extriören den har, så fixar den det inte (tror jag)
 
Senast ändrad:
Sv: Varför är blandras legitimt bland arbetande hundar?

Vad jag menade var inte att de fysiska egenskaperna skulle göra dem olämpliga som sällskapshundar utan att man inte fokuserat aveln på att få lätthanterliga familjehundar med stabilt psyke.
PL
 
Sv: Varför är blandras legitimt bland arbetande hundar?

*lånar knapp*

Är inte några av det små hundarna typ Löwchen,Lhasa apso och Pekingese tänkta som sällskapshundar förutom då även som "tempelväktare" och inom religioner av olika slag?

Visst fyllde dessa små "väktare" även en funktion som sällskap till dessa munkar tex.
Eller till adelsdamerna, fotvärmande sällskap.

Men sen så ändras ju användningsområderna hela tiden. Från vakt - skydd - jaktkamrat - mat - kläder mm

:D Inget av detta egentligen något svar på trådfrågan från början.
 
Sv: Varför är blandras legitimt bland arbetande hundar?

Men jag menar inte att vi SKALL börja blanda, jag bara undrar varför det inte är ok att blanda raser om man har ett bestämt mål, precis som jakthundsaveln har.

Alltså, låt säga att jag som valpköpare inte alls är intresserad av exteriören, utan av en sällskapshund som fungerar mentalt. (nu handlar detta inte om mig, utan är ett exempel!)

Visst kan man satsa på att förbättra de raser vi har, men många raser är så dåliga (mentalt) att det kanske vore välgörande med en 10 procent ditten eller datten. (precis som vissa jägare gillar hamiltonstövare/tax-korsningar eller vad det kan vara)

Visst vore det bra om escodobes förslag slog igenom - med "sällskapshundstest" eller vad man skall kalla det, men jag undrar om uppfödarna är så intresserade? Vad tror du? Kanske får det ett löjets karaktär över sig? Jag tycker nog att man skulle kunna ta det mycket seriöst.

Nu gillar jag utställningar själv och visst kan en hund som ställs ut mycket och klarar långa dagar i kaos anses vara ganska bra mentalt, men det är inte det jag efterfrågar. Hunden kan ju trots det vara ordentligt skottberörd eller rädd för främlingar i mörker eller annat.

Och suger - jag tror du missförstod mg lite, Grana. ;) Jag menade att aveln är dålig. Allt hänger inte på att tanterna inte fostrar sina telningar.
 
Senast ändrad:
Sv: Varför är blandras legitimt bland arbetande hundar?

Vi är förresten på väg att skaffa en korsning BC, schäfer, vorsteh från en renskötare i norrbotten får se vad det blir.
PL
 
Sv: Varför är blandras legitimt bland arbetande hundar?

Hm har ni får finns det väl en viss risk att den "ställer" fåren... ;)
 
Sv: Varför är blandras legitimt bland arbetande hundar?

Förväntningar på sällskaps hundar ÄR stora,många har helt orealistiskta krav på vad deras sälslkaps hundar ska kunna göra.
De ska vara så snälal att skolbanen kan gå ut med dem,lugna,"lättfostrade", inte ha jaktinstiknt osv

Jag köpte en brukshund, en rottweiler och jag var medveten om att rasen ofta har problem med att funka ihop med okända hundar, Visst han ska kunna UPPFÖRA sig dvs ligga på platsliggning ect men att bara öppna grinden till hundhagen och låta den "leka" med traktens hundar...skulle troligtvis inte fungera :angel:
Men många med sällskaps hundar VILL att det ska gå att göra så och det FINNS raser som är bättre anpassade för sånt.
Är väldigt förvånad att både schäfer och rottis ligger högt på topp 10-listorna, likså golden och labbe - men jag antar att de är av den "urvattnade" sorten...
 
Sv: Varför är blandras legitimt bland arbetande hundar?

peter_lundin skrev:
Inga får längre, har haft får o vallhundar tidigare.
PL
Det var ju tur det! Men ni får nog en hund som kräver en hel del att göra... ;)
 
Sv: Varför är blandras legitimt bland arbetande hundar?

Just många av de egenskaperna HAR ju Labrador och Golden :) Och där förstår jag verkligen populariteten. Jag tycker att det är urskönt med hundar som inte bråkar och som går ihop med "alla".

Köper man en brukshund så räknar man med att jobba med hunden och att det inte är ungarna i familjen som uteslutande ska sköta den, men köper man en "lugn" Labrador så blir man ju hux flux rätt så överraskad när barnen inte kan gå ut med lilla Pelle 9 månader. De är urstarka redan i den åldern och väääldigt livliga. Många tror att de föds halvdöda och apatiska som man kan se äldre hundar vara.

Min yngre Labrador är av den lugnare sorten och är väl inte svår på nått sätt, men visst kan hon tjuvdra om hon vill fram till nått spännande och då skulle nog de flesta mindre åka efter henne :D Men även om det blir lite fel här och var i uppfostran så går det ju bra ändå eftersom att det i de flesta fall är så snälla hundar.

Men tillhör man inte den sportigare sorten hundägare som gillar att vara ute i ur och skur så skulle jag iaf välja en annan ras!! En Labrador (yngre) som inte får fysisk och psykisk stimulans är ingen rolig hund, då hittar de på rätt så mycket. Dra i kopplet och äta upp hemmet är väl det som är mest poppis...
 
Sv: Varför är blandras legitimt bland arbetande hundar?

Jag är faktiskt lite förundrad över den trend som jag stöter på lite överallt inom hundvärlden nu - att det är "fult" att vilja ha en hund till sällskap?!... Nu har jag haft ett drygt 10 år långt uppehåll på hundfronten och just börjat "ta mig in" igen, men jag tycker att tonen som råder är ganska annorlunda mot vad jag minns. Men det kan ju vara jag som missuppfattat läget iofs...

Jag har nog aldrig sett en arbetande labrador, golden eller spaniel, utan alla jag mött har hållts som sällskapsdjur (nu bor jag i Stockholm vilket kan förklara saken). Jag uppfattar inte att dom hundarna har mått dåligt eller fungerat dåligt, men som sagt, där är jag kanske lite ouppdaterad, eftersom mina kriterier för dålig hundhållning är om hunden blir slagen, misshandlad, inte får mat eller uppvisar ett stört beteende (tex aggression, passivitet, stressbeteenden, mfl). Nu för tiden verkar dålig hundhållning vara att "bara" vilja ha sin hund till sällskap? Det förutsätts på något konstigt sätt att man inte tänker aktivera eller uppfostra sin hund, bara för att man vill ha den till sällskap...

Jag tycker inte att det är konstigt att det finns en marknad för sällskapsblandraser på blocket. För vill man "bara" ha en sällskapshund är man knappt ens välkommen hos uppfödare av renrasiga hundar, även inom sällskapshundsgruppen. Det verkar inte som om man är kvalificerad att få köpa en hund om man anser att en sällskapshund har det bra. I mina ögon verkar detta vara en snobbifiering, som leder just till segregering av renrasiga och blandraser.

Jag förstår poängen med att bevara hundraserna, men i många fall är ju aveln mycket ensidigt inriktat på endast exteriör bedömning. I de fall en hund bedöms mentalt är det ju inget som egentligen kommer sällskapshunds-köparna till gagn. Ett MH, visst, men det är knappast optimalt för mig som letar efter en hund för sällskap som ska ha anlag för att få ett psyke som skulle passa mig. Jag tycker mig tex se rädsla som en utbredd egenskap bland många sällskapshundsraser. Varför är det så? Kan det vara så att en sällskapshundsuppfödare överser med rädslan, om hunden har en utmärkt exteriör, och avlar vidare på de rädda individerna?

Eftersom de sällskapshundsägare som vill ha en hund med bra mentalitet åsidosätts av den renrasiga aveln - för det finns ju inte något bra sällskaps-mentalitetstest utan endast exteriörsbedömningar att gå efter - så förstår jag varför folk försöker blanda fram hundar med trevliga psyken. Renrasaveln är ju många gånger alldeles för inriktad på att bevara exteriören istället för mentaliteten tyvärr!...
 
Sv: Varför är blandras legitimt bland arbetande hundar?

Mycket bra reflektioner! :bow:

Jag som alltid haft brukshund och nu skaffat mig en sällskapshund (som jag vill jobba med) har precis som du noterat att mentaliteten verkar komma i andra hand.

Det här med snobberiet är också konstigt, eller beror det på att du och jag är människor som verkligen sätter oss in i hur det fungerar?

När vi skaffade vår rottweiler 1994 så letade jag som en tok efter en kull där båda föräldrarna och deras syskon hade bra AD- och HD-statistik. Jag hittade vad jag sökte hos en ny kennel som tog sin andra kull.

Numera hade säkert den kenneln klassats som "sällskapsrottis" eller något annat då uppfödaren inte avlade på några direkta bruksmeriter. Mamman hade ett hp och pappan var korad, det var nog det enda.

Efter att sonderat terräng i min nya ras så konstaterade jag att några få kennlar dominerar på utställningssidan. Eftersom jag ville ha en hund att ställa ut så tog jag kontakt med dem som satsade. Döm då om min förvåning när man förväntas ställa upp på avelsrätter etc. utan ersättning, bara för att "du får ju köpa hunden av den eller den".

Har hela hundsverige blivit tävlingsfanatiker eller vad? Vad gäller Mh så har rasklubben precis bestämt sig för att satsa på det - och jag är sååå gald för det! :bow: Som det ser ut nu så har jag en hund som har fina utställningsmeriter hos sina anfäder, men jag vet inget mer om deras mentalitet än att pappan är skottfast 8de måste de vara i Italien för att få verka i aveln) och att mamman är skottfast, för att uppfödaren säger det.

Hur min egen hund kommer att uppföra sig på MH:t skall bli mycket spännade att se. Hittills har han infriat alla mina önskemål om en bra valp.

Jag tänker på vad Grana skrev, att man skall förbättra de raser som finns. Ja, en mycket bra tanke - frågan är om man hittar köpare? Skulle jag avla på min nya ras med ambitionen att få fram orädda, trygga sällskapshundar som fungerar i vått och torrt, så får jag kanske ge avkall på exteriören. Men jag tänkte inte på det enskilda fallet när jag skrev tråden, utan mer allmänt.

/Priffe som vill slå ett slag för sällskapshunden (utan att ha orimliga krav på den, så klart! ;))
 
Sv: Varför är blandras legitimt bland arbetande hundar?

För ett antal år sen var jag anlitad som funktionär på en stor nationell utställning vilket innebar att jag tittade på alla deltagande hundar. Jag kommer speciellt ihåg en ras, den enda som inte kunde andas normalt blev BIS.
PL
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp