Ah, ok! Tack för infon. Trodde det var tvärtom. Typiskt nog fick vi reda på att Baby Björn inte är något vidare när vi redan hade köpt den
. Inte konstigt att lilleman inte tyckte om den. .Har du sysmaskin? Det är inte svårt att sy en egen, ergonomiskt, sele om man vill detAh, ok! Tack för infon. Trodde det var tvärtom. Typiskt nog fick vi reda på att Baby Björn inte är något vidare när vi redan hade köpt den
Då ska jag testa att gå lite kortare rundor med sjalen och hoppas att det funkar bra
Jag har tyvärr inte detHar du sysmaskin? Det är inte svårt att sy en egen, ergonomiskt, sele om man vill det
. Men han kanske gillar barnvagnen snart igen och tills dess hoppas jag det funkar med sjalen .Arvid tycker jag är fint och passar bra ihop med Karl.
Ah, ok! Tack för infon. Trodde det var tvärtom. Typiskt nog fick vi reda på att Baby Björn inte är något vidare när vi redan hade köpt den
Då ska jag testa att gå lite kortare rundor med sjalen och hoppas att det funkar bra
Tack! Det ska jag kolla närmre på.Du kan göra din babybjörn mer ergonomisk genom att knyta så som bilden här visar, https://scontent-bru.xx.fbcdn.net/h...=30998faae46cf1821ee3344fabd197d5&oe=559D2C64
Jag kommer inte på något namn att ge till lillebror
Du kan göra din babybjörn mer ergonomisk genom att knyta så som bilden här visar, https://scontent-bru.xx.fbcdn.net/h...=30998faae46cf1821ee3344fabd197d5&oe=559D2C64
Kommer säkert låta jättegnällig nu, men måste skriva av mig lite och denna tråd är ju super för det ändamålet
Lilleman har slutat gilla att åka i barnvagnen. Han kommer inte till ro. I värsta fall får jag inte honom lugn alls vilket gör att vi tvingas avbryta promenaden och gå hem istället. I bästa fall lugnar han ner sig och somnar om jag tar upp honom och vaggar honom till sömns i några minuter. Det är så frustrerande. Jag vill så gärna komma utanför huset och gå promenader i närheten men som det är nu riskerar jag att ha en gallskrikande bebis hela rundan, och det är varken kul för bebis eller mig. Bärselen är inte heller populär. Bärsjalen somnar han gärna i men går helst inga längre promenader med den pga. att jag då får ont i axlar och rygg.
Till råga på allt ville han inte sova i natt heller. Han har alltid sovit gott mellan amningarna på nätterna men inatt vaknade han och gick inte att lugna på två timmar
Jag vet att det är många som har betydligt skrikigare bebisar än vad vi har, och jag älskar honom över allt annat, men just nu är det påfrestande att vara så bunden till honom hela tiden. Jag älskar när han sover på mig, att amma funkar jättebra, men jag får aldrig chans att göra något utan att bära runt på honom. Han vill vara nära mig hela tiden och han kommer inte till ro av att ligga själv. Det hade varit skönt att åtminstone få någon timma varje dag då jag åtminstone kunde sitta och läsa en tidning eller göra iordning mat ordentligt utan att behöva trösta honom.
Jag antar att denna känsla av att ständigt vara bunden är något jag får lära mig leva med ett tag, men har ni några tips om hur jag ska hantera det rent psykiskt får ni hemskt gärna dela med er.
Nu har jag åtminstone fått sova lite under förmiddagen och lilleman och jag har haft en jättemysig stund i soffan så just nu är livet jättebra igen
Detta har verkligen blivit påtagligt sista veckan och det märks att hon inte är riktigt den där spädgrisen längre Hon var ju himla snuttig på kvällarna innan men så är det inte längre, så det går över
Det första stycket beskriver mycket väl hur jag känner. Jag älskar att umgås med mitt barn, verkligen. Men just nu kan jag knappt fixa mat åt mig själv utan att ha honom i bärselen. Han är väldigt känslig och reagerar på minsta lilla förändring. Har dock märkt att han har längre perioder där han är nöjd med att bara ligga på rygg och vara, så det är ju positivt
.
. Han somnade fort och jag kunde lunka runt i den vitsippeblomstrande lövskogen bakom huset. Jag fick gå ganska lugn och inte så raskt som jag brukar men bara att få en stund utomhus var verkligen balsam för själen just nu. Ska fortsätta med detta när vädret tillåter så länge barnvagnen ratas.
Det känns skönt att höra. Även om denna tid har sin charm med så är det lättare att klara av de jobbiga perioderna av att veta att det lugnar sigPå tal om detta med att bli låst första tiden. Emelie blir som sagt 8 veckor idag och hon tar inte till mat som tröst för allt längre och äter alltså inte lika ofta heller utan kan vara nöjd med att sitta i knä när hon är gnällig i babysittern som ett exempel. Det är inte alltid mat/bröst så fort hon är missnöjd som hjälper nu utan andra saker också
.Elmer är på min shortlist också :-)@Smulu Jag hör inte till den här tråden alls men läser då jag är 1887's syster, men jag vill ändå föreslå Kaspar för det är mitt favoritpojknamn
Det första stycket beskriver mycket väl hur jag känner. Jag älskar att umgås med mitt barn, verkligen. Men just nu kan jag knappt fixa mat åt mig själv utan att ha honom i bärselen. Han är väldigt känslig och reagerar på minsta lilla förändring. Har dock märkt att han har längre perioder där han är nöjd med att bara ligga på rygg och vara, så det är ju positivt
Nackdelen med minibebis, när vi kom hem hade han 1 kg kvar till minimivikten på selen, spädbarnsinlägg till trots I onsdags var det 600 g kvar, får se vad vikten på bvc säger imorgon!Ja jag har tänkt det!
