Vårföräldrar 2015 #3

[snna]

Är det någon som tänkt EC:a?
Har börjat lite smått nu efter första veckan, har fångat upp både kiss och bajs.
Känns fint varje gång vi sparat en blöja

 

[Tassetass]

L är inte nöjd med livet just nu. Verkar inte bättre än att vi har en förkylning på gång... Tur i oturen får vi besök från BVC idag, hon kanske har några bra tips.

 

[lil-sis]

Det är inte så lätt att säga till dem som så gärna vill hålla och mysa med bebisen, för man vill inte verka ogin och snål. Nu när det gått tre veckor är det lättare att låna ut henne en stund men i början var det ibland riktigt jobbigt.

"Kan du inte hjälpa mig med disken först?"

 

[lil-sis]

Kan jag tänka mig! Det är lätt att tänka att det är viktigast att göra som en själv vill men en vill ju inte såra människorna omkring en heller.

Man sårar inte folk för att man säger vad man önskar, tvärtom.

 

[Melisen]

Men säg det då.

Jag vill ju samtidigt att alla ska få träffa henne och jag är så oändligt tacksam att vi har så många omkring oss som bryr sig och är lyckliga över Alice. Jag tror att hormonmonstret i mig och tröttheten påverkar mycket såklart så jag försöker att inte reagera på varje känsla

 

[Smulu]

Jag kommer inte på något namn att ge till lillebror inget känns liksom helt rätt. Så nu vill jag ha era förslag på namn. Jag gillar namn i stil med Oscar, Konrad, Rasmus, Rickard gillar inte typ Kevin, Liam, Love. Så vore snällt om ni kunde hjälpa mig med förslag att testa. Namnet ska passa ihop med Karl, för det blir det andra namnet. Han ska inte ha dubbelnamn ex. Karl-Erik.

 

[pajaztar]

Jag kommer inte på något namn att ge till lillebror inget känns liksom helt rätt. Så nu vill jag ha era förslag på namn. Jag gillar namn i stil med Oscar, Konrad, Rasmus, Rickard gillar inte typ Kevin, Liam, Love. Så vore snällt om ni kunde hjälpa mig med förslag att testa. Namnet ska passa ihop med Karl, för det blir det andra namnet. Han ska inte ha dubbelnamn ex. Karl-Erik.

Ooh namn är kul ju! Hoppar in bara för jag tycker det är roligt.

Kommer det blir Namn Karl eller Karl Namn? Vad heter syskonet?

Här är lite förslag i alla fall:

Henning
Axel
Ruben
Rufus
Ivar
Harald
Nils

 

[lil-sis]

Jag vill ju samtidigt att alla ska få träffa henne och jag är så oändligt tacksam att vi har så många omkring oss som bryr sig och är lyckliga över Alice. Jag tror att hormonmonstret i mig och tröttheten påverkar mycket såklart så jag försöker att inte reagera på varje känsla

De kan ju diska först och sen gosa bebis, nyttja folk!

 

[1887]

Är det någon som tänkt EC:a?
Har börjat lite smått nu efter första veckan, har fångat upp både kiss och bajs.
Känns fint varje gång vi sparat en blöja

Ja jag har tänkt det! Svårt att säga såhär innan hur det kommer gå då jag har noll erfarenhet av bebisskötsel i största allmänhet men om man vet när bebis är hungrig och vill ha mat borde man ju kunna veta när bebis vill kissa eller bajsa Vill gärna spara in på blöjor, får lite andningssvårigheter när jag tänker på vilket blöjberg man skulle skapa varje år

 

[em-pirre]

Jag kommer inte på något namn att ge till lillebror inget känns liksom helt rätt. Så nu vill jag ha era förslag på namn. Jag gillar namn i stil med Oscar, Konrad, Rasmus, Rickard gillar inte typ Kevin, Liam, Love. Så vore snällt om ni kunde hjälpa mig med förslag att testa. Namnet ska passa ihop med Karl, för det blir det andra namnet. Han ska inte ha dubbelnamn ex. Karl-Erik.

Edwin
Albin
Alvar
Wilhelm
Viljam
Edmund

 

[Rhinos]

Kommer säkert låta jättegnällig nu, men måste skriva av mig lite och denna tråd är ju super för det ändamålet .

Lilleman har slutat gilla att åka i barnvagnen. Han kommer inte till ro. I värsta fall får jag inte honom lugn alls vilket gör att vi tvingas avbryta promenaden och gå hem istället. I bästa fall lugnar han ner sig och somnar om jag tar upp honom och vaggar honom till sömns i några minuter. Det är så frustrerande. Jag vill så gärna komma utanför huset och gå promenader i närheten men som det är nu riskerar jag att ha en gallskrikande bebis hela rundan, och det är varken kul för bebis eller mig. Bärselen är inte heller populär. Bärsjalen somnar han gärna i men går helst inga längre promenader med den pga. att jag då får ont i axlar och rygg.

Till råga på allt ville han inte sova i natt heller. Han har alltid sovit gott mellan amningarna på nätterna men inatt vaknade han och gick inte att lugna på två timmar . Tyckte så synd om honom, samtidigt som mitt psyke inte riktigt pallar. Sambon var inte hemma igår så hade ingen chans till avlastning.

Jag vet att det är många som har betydligt skrikigare bebisar än vad vi har, och jag älskar honom över allt annat, men just nu är det påfrestande att vara så bunden till honom hela tiden. Jag älskar när han sover på mig, att amma funkar jättebra, men jag får aldrig chans att göra något utan att bära runt på honom. Han vill vara nära mig hela tiden och han kommer inte till ro av att ligga själv. Det hade varit skönt att åtminstone få någon timma varje dag då jag åtminstone kunde sitta och läsa en tidning eller göra iordning mat ordentligt utan att behöva trösta honom.

Jag antar att denna känsla av att ständigt vara bunden är något jag får lära mig leva med ett tag, men har ni några tips om hur jag ska hantera det rent psykiskt får ni hemskt gärna dela med er.

Nu har jag åtminstone fått sova lite under förmiddagen och lilleman och jag har haft en jättemysig stund i soffan så just nu är livet jättebra igen . Måste bara försöka förbereda mig mentalt inför nästa jobbiga period.

 

[Melisen]

Är det någon som tänkt EC:a?
Har börjat lite smått nu efter första veckan, har fångat upp både kiss och bajs.
Känns fint varje gång vi sparat en blöja

Vi tänker att vi ska göra det, har hållit henne över handfatet några gånger men hon blir bara skitarg så vi tar det lite lugnt. Hon bajsar mest samtidigt som hon äter...

Har börjar med tygblöjor och det funkar jättebra! Även min skeptiska sambo tycker att det känns bra. Vi gör på tygisar när vi är hemma dagtid och om vi ska iväg så blir det engångsblöja. Känns skönt att spara in på blöjorna både för ekonomin och miljön och jag upplever att bebisrumpan mår bra av det också

 

[Lo_]

"Kan du inte hjälpa mig med disken först?"

Jag hade inget behov av hjälp med hushållet, det gjorde min sambo, men däremot var det ibland svårt att säga att man ville ha tillbaka bebisen .

 

[Lo_]

Kommer säkert låta jättegnällig nu, men måste skriva av mig lite och denna tråd är ju super för det ändamålet .

Lilleman har slutat gilla att åka i barnvagnen. Han kommer inte till ro. I värsta fall får jag inte honom lugn alls vilket gör att vi tvingas avbryta promenaden och gå hem istället. I bästa fall lugnar han ner sig och somnar om jag tar upp honom och vaggar honom till sömns i några minuter. Det är så frustrerande. Jag vill så gärna komma utanför huset och gå promenader i närheten men som det är nu riskerar jag att ha en gallskrikande bebis hela rundan, och det är varken kul för bebis eller mig. Bärselen är inte heller populär. Bärsjalen somnar han gärna i men går helst inga längre promenader med den pga. att jag då får ont i axlar och rygg.

Till råga på allt ville han inte sova i natt heller. Han har alltid sovit gott mellan amningarna på nätterna men inatt vaknade han och gick inte att lugna på två timmar . Tyckte så synd om honom, samtidigt som mitt psyke inte riktigt pallar. Sambon var inte hemma igår så hade ingen chans till avlastning.

Jag vet att det är många som har betydligt skrikigare bebisar än vad vi har, och jag älskar honom över allt annat, men just nu är det påfrestande att vara så bunden till honom hela tiden. Jag älskar när han sover på mig, att amma funkar jättebra, men jag får aldrig chans att göra något utan att bära runt på honom. Han vill vara nära mig hela tiden och han kommer inte till ro av att ligga själv. Det hade varit skönt att åtminstone få någon timma varje dag då jag åtminstone kunde sitta och läsa en tidning eller göra iordning mat ordentligt utan att behöva trösta honom.

Jag antar att denna känsla av att ständigt vara bunden är något jag får lära mig leva med ett tag, men har ni några tips om hur jag ska hantera det rent psykiskt får ni hemskt gärna dela med er.

Nu har jag åtminstone fått sova lite under förmiddagen och lilleman och jag har haft en jättemysig stund i soffan så just nu är livet jättebra igen . Måste bara försöka förbereda mig mentalt inför nästa jobbiga period.

Usch det låter jättejobbigt. Jag tankar energi på långa vändor med barnvagnen, skulle få dåndimpen om det inte gick plötsligt. Kan din sambo avlasta dig lite mer tror du? Eller någon annan i din närhet?

 

[Melisen]

Kommer säkert låta jättegnällig nu, men måste skriva av mig lite och denna tråd är ju super för det ändamålet .

Lilleman har slutat gilla att åka i barnvagnen. Han kommer inte till ro. I värsta fall får jag inte honom lugn alls vilket gör att vi tvingas avbryta promenaden och gå hem istället. I bästa fall lugnar han ner sig och somnar om jag tar upp honom och vaggar honom till sömns i några minuter. Det är så frustrerande. Jag vill så gärna komma utanför huset och gå promenader i närheten men som det är nu riskerar jag att ha en gallskrikande bebis hela rundan, och det är varken kul för bebis eller mig. Bärselen är inte heller populär. Bärsjalen somnar han gärna i men går helst inga längre promenader med den pga. att jag då får ont i axlar och rygg.

Till råga på allt ville han inte sova i natt heller. Han har alltid sovit gott mellan amningarna på nätterna men inatt vaknade han och gick inte att lugna på två timmar . Tyckte så synd om honom, samtidigt som mitt psyke inte riktigt pallar. Sambon var inte hemma igår så hade ingen chans till avlastning.

Jag vet att det är många som har betydligt skrikigare bebisar än vad vi har, och jag älskar honom över allt annat, men just nu är det påfrestande att vara så bunden till honom hela tiden. Jag älskar när han sover på mig, att amma funkar jättebra, men jag får aldrig chans att göra något utan att bära runt på honom. Han vill vara nära mig hela tiden och han kommer inte till ro av att ligga själv. Det hade varit skönt att åtminstone få någon timma varje dag då jag åtminstone kunde sitta och läsa en tidning eller göra iordning mat ordentligt utan att behöva trösta honom.

Jag antar att denna känsla av att ständigt vara bunden är något jag får lära mig leva med ett tag, men har ni några tips om hur jag ska hantera det rent psykiskt får ni hemskt gärna dela med er.

Nu har jag åtminstone fått sova lite under förmiddagen och lilleman och jag har haft en jättemysig stund i soffan så just nu är livet jättebra igen . Måste bara försöka förbereda mig mentalt inför nästa jobbiga period.

Usch vad tufft! Nu är jag inte alls påläst om sånt här men har ju hört om att bebisar gör utvecklingssprång och att det då kan vara kämpigt med det mesta men att det brukar vara för en kortare period. Kanske är lättare att stå ut om man kan anta att det snart går över?

Hur fantastiskt det än må vara att bli mamma och få barn så är det ta mig tusan ingen lätt uppgift!!

 

[Smulu]

Ooh namn är kul ju! Hoppar in bara för jag tycker det är roligt.

Kommer det blir Namn Karl eller Karl Namn? Vad heter syskonet?

Här är lite förslag i alla fall:

Henning
Axel
Ruben
Rufus
Ivar
Harald
Nils

Edwin
Albin
Alvar
Wilhelm
Viljam
Edmund

Stora syster heter Frida.
Det kommer vara Karl Namn.

Av era alternativ gillar jag Ivar och Harald

 

[vilse]

Kommer säkert låta jättegnällig nu, men måste skriva av mig lite och denna tråd är ju super för det ändamålet .

Lilleman har slutat gilla att åka i barnvagnen. Han kommer inte till ro. I värsta fall får jag inte honom lugn alls vilket gör att vi tvingas avbryta promenaden och gå hem istället. I bästa fall lugnar han ner sig och somnar om jag tar upp honom och vaggar honom till sömns i några minuter. Det är så frustrerande. Jag vill så gärna komma utanför huset och gå promenader i närheten men som det är nu riskerar jag att ha en gallskrikande bebis hela rundan, och det är varken kul för bebis eller mig. Bärselen är inte heller populär. Bärsjalen somnar han gärna i men går helst inga längre promenader med den pga. att jag då får ont i axlar och rygg.

Till råga på allt ville han inte sova i natt heller. Han har alltid sovit gott mellan amningarna på nätterna men inatt vaknade han och gick inte att lugna på två timmar . Tyckte så synd om honom, samtidigt som mitt psyke inte riktigt pallar. Sambon var inte hemma igår så hade ingen chans till avlastning.

Jag vet att det är många som har betydligt skrikigare bebisar än vad vi har, och jag älskar honom över allt annat, men just nu är det påfrestande att vara så bunden till honom hela tiden. Jag älskar när han sover på mig, att amma funkar jättebra, men jag får aldrig chans att göra något utan att bära runt på honom. Han vill vara nära mig hela tiden och han kommer inte till ro av att ligga själv. Det hade varit skönt att åtminstone få någon timma varje dag då jag åtminstone kunde sitta och läsa en tidning eller göra iordning mat ordentligt utan att behöva trösta honom.

Jag antar att denna känsla av att ständigt vara bunden är något jag får lära mig leva med ett tag, men har ni några tips om hur jag ska hantera det rent psykiskt får ni hemskt gärna dela med er.

Nu har jag åtminstone fått sova lite under förmiddagen och lilleman och jag har haft en jättemysig stund i soffan så just nu är livet jättebra igen . Måste bara försöka förbereda mig mentalt inför nästa jobbiga period.

Vad är det för sjal och sele du har?
Selen kan ju passa olika kroppsformar olika bra, men en sjal borde inte ge dig ont. (om det inte är ont i som otränade muskler?)

Bästa sättet att få lite egentid är att helt enkelt säga till pappan att nu behöver jag vara själv i någon timme. Och sen gå iväg och göra ditt Amning får du ju ställa upp på ( ) om du inte har utpumpat vill säga.
De där timmarna är väldigt viktiga att få ibland

 

[FengurLaugar]

Var ute på 5 km promenad med syskonvagnen förut på en väg som går mycket upp och ner så mamman fick slita en del, men det är bra träning Ikväll ska jag rida så pappan får liten egentid med barnen. Mini är rätt mammig och är inte jättenöjd hos pappa även fast hon inte vill äta. Men dom får umgås så mycket dom kan så hon inser att pappa är bra han också! För bättre pappa än vad våra flickor har kan man inte ha

8 veckor blir E idag! Herregud vad stor hon blir så fort

 

[Rhinos]

Tack för era svar . Det hjälper verkligen att få ventilera lite.

Usch det låter jättejobbigt. Jag tankar energi på långa vändor med barnvagnen, skulle få dåndimpen om det inte gick plötsligt. Kan din sambo avlasta dig lite mer tror du? Eller någon annan i din närhet?

Ja, barnvagnspromenaderna har verkligen varit höjdpunkten på dagen och har kunnat vara ute i en timma utan problem. Visst att han kan ha varit ledsen när jag precis lagt ner honom men då har han lugnat sig efter 100 meter ungefär och somnat gott.
Sambon kommer hem ganska sent och mina vänner och släktingar bor i grannstaden så det är lite långt för dem att åka för någon timmas avlastning, men tror att jag får ta upp det med sambon för att se om vi kan hitta en bra lösning. Han ska som tur är arbeta hemifrån imorgon och på fredag är han ledig så resten av veckan hoppas jag blir lite lättare .

Usch vad tufft! Nu är jag inte alls påläst om sånt här men har ju hört om att bebisar gör utvecklingssprång och att det då kan vara kämpigt med det mesta men att det brukar vara för en kortare period. Kanske är lättare att stå ut om man kan anta att det snart går över?

Hur fantastiskt det än må vara att bli mamma och få barn så är det ta mig tusan ingen lätt uppgift!!

Jag har också tänkt i de banorna. Har tankat ner en app som beskriver de olika sprången och mycket stämmer in på hur han beter sig just nu. Är det ett språng är det helt klart lättare att hantera det .

Nä, lätt är det inte. Det är tur att de härliga stunderna är så fantastiska att de jobbiga stunderna glöms bort .

Vad är det för sjal och sele du har?
Selen kan ju passa olika kroppsformar olika bra, men en sjal borde inte ge dig ont. (om det inte är ont i som otränade muskler?)

Bästa sättet att få lite egentid är att helt enkelt säga till pappan att nu behöver jag vara själv i någon timme. Och sen gå iväg och göra ditt Amning får du ju ställa upp på ( ) om du inte har utpumpat vill säga.
De där timmarna är väldigt viktiga att få ibland

Jag har en tricot-sjal som är väldigt bekväm, men bär jag honom i den långa stunder så spänner musklerna och jag får ont i axlarna. Jag har haft problem med axlarna tidigare så det är antagligen inte sjalen i sig som är problemet, men en sele är lite mer ergonomisk (inbillar jag mig iaf, kanske inte stämmer?!). Selen är en klassisk Baby Björn.

Innan brukade sambon gå en runda med honom i vagnen och det gick ju bra då, men nu har den ju tyvärr inte varit lika populär. Han kan ju iofs kanske gå med honom i sjalen istället, får föreslå det .

 

[vilse]

ag har haft problem med axlarna tidigare så det är antagligen inte sjalen i sig som är problemet, men en sele är lite mer ergonomisk (inbillar jag mig iaf, kanske inte stämmer?!). Selen är en klassisk Baby Björn.

Tvärtom. Knyter du rätt är sjalen MYCKET mer ergonomiskt än selen, både för dig och barnet.
Tyvärr är ju Babybjörnen ingen vidare sele, oftast inte särskilt ergonomiskt för bäraren, och inte alls för barnet (de hänger bara där...). De nyare babybjörnar är väl iofs lite bättre och barnet (kan) sitta bra de en kort tid...

Så satsa på sjalen om du kan! Kanske göra något annat knyt? Försöka få mer belastning på höfterna?
(jag har tyvärr inga tips om olika knyt, men här är ju en "sjal och selet"-tråd där det bara är att fråga!)