Sv: Varför valde ni den häst ni har nu?
Besten, min första egna häst, köpte jag för snart 13 år sedan. Jag hade varit tvungen att ta bort en foderhäst i slutet av oktober 2000, och någon vecka senare läste jag annonsen om ett kallblodstravarsto till salu. Jag kände direkt att detta var den hästen jag skulle ha, men samtidigt tyckte jag att det var för tätt inpå. Bestämde mig för att sova på saken - och nästa dag var annonsen borta...
Så gick det en månad och annonsen kom tillbaks! Jag ringde direkt, och några veckor senare var jag och provred. Ytterligare tio dagar senare stod hon i stallet. Jag har inte ångrat köpet en sekund - hon är den allra bästa kamrat man kan få. Även om hon i början kostade mig en knäfraktur och en del blåmärken.... Idag är hon 21 och fräschare än någonsin. I morse red jag för min tränare och hon gjorde fantastiska piaffer.
Nordsvensken, 20 år, fick vi för 5 år sedan. I stort sett bara stod han i stallet en dag, sedan vi blivit övertalade att ta honom. I början såg han ganska trist ut och var inte så kul att rida, precis. Men efterhand som tiden gått har vi plockat fram hans personlighet, och hans kunskaper. Nu är han riktigt snygg, och väldigt trevlig att sitta på.
Unghästarna har jag köpt på känn. Valacken, som var 4 när vi köpte honom ifjol, är en riktig pärla. Vacker, snäll, arbetsvillig - ja, allt man kan önska. Jag föll för annonsen, och sedan jag pratat med säljaren beställde vi veterinärbesiktning (jag åkte inte ens och tittade på honom) och några veckor senare stod han i stallet.
Min "påläggskalv" är 4 år och henne köpte jag i våras sedan jag letat i ett halvår. Samma sak här, det var annonsen som på något sätt talade om för mig att detta är rätt häst. Kontakt med säljaren, och någon vecka senare åkte jag och min medryttare och tittade (heldagsutflykt). Sen beställde vi veterinärbesiktning och så hämtade vi henne 1 maj. Hon är väldigt vacker, något benig och kantig fortfarande, men man anar att hon kommer att bli i storlek med Besten (dvs stooor) när hon växt färdigt och musklat sig.
De fyra går tillsammans i flock, och det är en fantastiskt bra stämning i flocken. Inget bråk, ingen trängsel när det är mat osv. Ibland är den brune nordsvensken lite utstött eftersom de andra tre som är svarta gärna går tillsammans (vi kallar dem svartklubben), men oftast går han tillsammans med Besten.
Besten, min första egna häst, köpte jag för snart 13 år sedan. Jag hade varit tvungen att ta bort en foderhäst i slutet av oktober 2000, och någon vecka senare läste jag annonsen om ett kallblodstravarsto till salu. Jag kände direkt att detta var den hästen jag skulle ha, men samtidigt tyckte jag att det var för tätt inpå. Bestämde mig för att sova på saken - och nästa dag var annonsen borta...
Så gick det en månad och annonsen kom tillbaks! Jag ringde direkt, och några veckor senare var jag och provred. Ytterligare tio dagar senare stod hon i stallet. Jag har inte ångrat köpet en sekund - hon är den allra bästa kamrat man kan få. Även om hon i början kostade mig en knäfraktur och en del blåmärken.... Idag är hon 21 och fräschare än någonsin. I morse red jag för min tränare och hon gjorde fantastiska piaffer.
Nordsvensken, 20 år, fick vi för 5 år sedan. I stort sett bara stod han i stallet en dag, sedan vi blivit övertalade att ta honom. I början såg han ganska trist ut och var inte så kul att rida, precis. Men efterhand som tiden gått har vi plockat fram hans personlighet, och hans kunskaper. Nu är han riktigt snygg, och väldigt trevlig att sitta på.
Unghästarna har jag köpt på känn. Valacken, som var 4 när vi köpte honom ifjol, är en riktig pärla. Vacker, snäll, arbetsvillig - ja, allt man kan önska. Jag föll för annonsen, och sedan jag pratat med säljaren beställde vi veterinärbesiktning (jag åkte inte ens och tittade på honom) och några veckor senare stod han i stallet.
Min "påläggskalv" är 4 år och henne köpte jag i våras sedan jag letat i ett halvår. Samma sak här, det var annonsen som på något sätt talade om för mig att detta är rätt häst. Kontakt med säljaren, och någon vecka senare åkte jag och min medryttare och tittade (heldagsutflykt). Sen beställde vi veterinärbesiktning och så hämtade vi henne 1 maj. Hon är väldigt vacker, något benig och kantig fortfarande, men man anar att hon kommer att bli i storlek med Besten (dvs stooor) när hon växt färdigt och musklat sig.
De fyra går tillsammans i flock, och det är en fantastiskt bra stämning i flocken. Inget bråk, ingen trängsel när det är mat osv. Ibland är den brune nordsvensken lite utstött eftersom de andra tre som är svarta gärna går tillsammans (vi kallar dem svartklubben), men oftast går han tillsammans med Besten.
