- Status
H
hjortron
Sv: Varför går "äldre" mammor ...
Kanske för att vi har erfarenhet av livet och vet att det är mycket man vill göra som blir svårare om man har barn.Jag tycker inte man ska skaffa barn för tidigt både för sin och barnet skull. Nu fick jag mitt första barn när jag var 17 år och trots ett bra nätverk runt mig har det varit jobbigt. Fick även barn vid 36 år o vilken skillnad så av min erfarenhet tycker jag att man inte ska ha för bråttom.
Kanske för att vi har erfarenhet av livet och vet att det är mycket man vill göra som blir svårare om man har barn.Jag tycker inte man ska skaffa barn för tidigt både för sin och barnet skull. Nu fick jag mitt första barn när jag var 17 år och trots ett bra nätverk runt mig har det varit jobbigt. Fick även barn vid 36 år o vilken skillnad så av min erfarenhet tycker jag att man inte ska ha för bråttom.
U
ulda
Sv: Varför går "äldre" mammor ...
Jag är väl inte direkt "äldre" (32 i år) men åtminstone ingen ung mamma.
Jag tycker helt enkelt att det är skönt att ha ett ordnat liv med bra ekonomi och bra förutsättningar (bor i villa, har utbildning, är gift etc) så att man slipper praktiskt "tjafs" när man har ett barn att tänka på (det kan ju vara nog så jobbigt).
Dessutom erkänner jag villigt att jag inte hade varit mogen tidigare. Även om jag tror att om just jag hade råkat bli med barn mycket tidigare hade förmodligen klarat bättre än många att ta hand om det (har bra grundförutsättningar med att komma från kärnfamilj som skulle ha kunnat hjälpa till om det krisat osv).
Alla vi som är lite äldre har en gång också varit unga (oh herrejisses nu låter jag som om jag vore hundra år
) och vet att man ändrar sig och mognar med tiden. Det är nog väldigt svårt att inse som ung - då tycker man att äldre människor är trista och gamla. Jag menar, man känner sig faktiskt inte så himla gammal när man är 30-40 år.
Å andra sidan, jag är själv uppvuxen med en rätt gammal mamma (36 när jag föddes) och jag märkte själv på henne att det var jobbigt när hon var 55 och vi fortfarande bodde hemma... Det finns säkert fördelar med att vara ung mamma - man orkar förmodligen mer när barnen är större.
Jag är väl inte direkt "äldre" (32 i år) men åtminstone ingen ung mamma.
Jag tycker helt enkelt att det är skönt att ha ett ordnat liv med bra ekonomi och bra förutsättningar (bor i villa, har utbildning, är gift etc) så att man slipper praktiskt "tjafs" när man har ett barn att tänka på (det kan ju vara nog så jobbigt).
Dessutom erkänner jag villigt att jag inte hade varit mogen tidigare. Även om jag tror att om just jag hade råkat bli med barn mycket tidigare hade förmodligen klarat bättre än många att ta hand om det (har bra grundförutsättningar med att komma från kärnfamilj som skulle ha kunnat hjälpa till om det krisat osv).
Alla vi som är lite äldre har en gång också varit unga (oh herrejisses nu låter jag som om jag vore hundra år
) och vet att man ändrar sig och mognar med tiden. Det är nog väldigt svårt att inse som ung - då tycker man att äldre människor är trista och gamla. Jag menar, man känner sig faktiskt inte så himla gammal när man är 30-40 år.Å andra sidan, jag är själv uppvuxen med en rätt gammal mamma (36 när jag föddes) och jag märkte själv på henne att det var jobbigt när hon var 55 och vi fortfarande bodde hemma... Det finns säkert fördelar med att vara ung mamma - man orkar förmodligen mer när barnen är större.
Sv: Varför går "äldre" mammor ...
Jag var nästan 33 när jag fick mitt första barn så då räknas jag väl in till det du skriver om äldre mamma. Däremot känner jag inte att jag gått i försvarstal någonstans. Vi valde att vänta länge med att skaffa barn, efter 11 år tillsammans. Helt eget val för vi ville inte tidigare, hade så många resor etc vi ville göra. Himla skönt nu tycker jag för vi är säkra i vår relation, med oss själva, har stabil ekonomi, skiter i karriären och sätter barnet först (dvs vi har aldrig varit karriärnissar men har ändå hunnit bli inarbetade i våra yrken innan vi börjar ta föräldraledigt), etc etc. Däremot skulle jag inte fördömma unga mammor men jag skulle inte rekommendera folk att skaffa barn väldigt tidigt.TinyWiny skrev:Med "äldre" menar jag första barnet vid typ trettio-trettiofem då det oftast är de som har förvarstal på sina inlägg, kanske är det som du säger att de önskar att de börjat tidigare
Sv: Varför går "äldre" mammor ...
Nu har jag iofs inte skrivit nåt i andra trådar, men jag fick mitt första barn för två månader sedan och jag är 36!
I mitt förra förhållande (gift, numera skild och därefter sambo med ny man) var jag sk oförklarligt barnlös med mitt ex i flera år. Det blev inga barn och jag bearbetade detta och ställde sen in mig på ett barnlöst liv och det kändes helt ok för min del. Sen skilde jag mig, träffade ny man och vi flyttade ihop. Vi blev gravida väldigt snabbt! Hann inte säga ägglossning förrän jag var med barn haha.
Så i mitt fall har jag inte väntat med barn för att jag inte ville ha just då eller för att jag ville göra karriär eller utbilda mig eller nåt sånt. Det blev inget förrän nu helt enkelt och för mig är min lille son ett mirakel och ett smärre underverk!
Och jag bryr mig inte det minsta om ifall man är 18 eller 38 när man får sitt första barn
Nu har jag iofs inte skrivit nåt i andra trådar, men jag fick mitt första barn för två månader sedan och jag är 36!
I mitt förra förhållande (gift, numera skild och därefter sambo med ny man) var jag sk oförklarligt barnlös med mitt ex i flera år. Det blev inga barn och jag bearbetade detta och ställde sen in mig på ett barnlöst liv och det kändes helt ok för min del. Sen skilde jag mig, träffade ny man och vi flyttade ihop. Vi blev gravida väldigt snabbt! Hann inte säga ägglossning förrän jag var med barn haha.
Så i mitt fall har jag inte väntat med barn för att jag inte ville ha just då eller för att jag ville göra karriär eller utbilda mig eller nåt sånt. Det blev inget förrän nu helt enkelt och för mig är min lille son ett mirakel och ett smärre underverk!
Och jag bryr mig inte det minsta om ifall man är 18 eller 38 när man får sitt första barn
Sv: Varför går "äldre" mammor ...
I beg to differ...
Jag är inte mamma ännu och är snart 37 år. Vill dock gärna bli det (har jag alltid velat). Jag tycker generellt att jag INTE dömer någon utifrån ålder när de vill skaffa barn. Tja, det skulle vara en 15-16åring då... men jag har flera vänner som fått barn vid 19-20 och lyckat alldeles utmärkt med det. Det är mer en individuell sak om man bör ha barn tidigt eller ej (eller någonsin...). En 20-åring som vill ha barn med en pojkvän hon haft i 3 månader, som inte flyttat hemifrån och inte har egen försörjning skulle jag nog vilja få att vänta lite med den saken; hon har ju all tid i världen dessutom (till skillnad från en annan...) Men jag skulle tänka likadant om hon var 25, 30, 35 och bodde hemma utan egen försörjning och inget långt förhållande med den blivande pappan.... så; det är inte så mkt ålder, utan mer förutsättningarna.
I beg to differ...
Jag är inte mamma ännu och är snart 37 år. Vill dock gärna bli det (har jag alltid velat). Jag tycker generellt att jag INTE dömer någon utifrån ålder när de vill skaffa barn. Tja, det skulle vara en 15-16åring då... men jag har flera vänner som fått barn vid 19-20 och lyckat alldeles utmärkt med det. Det är mer en individuell sak om man bör ha barn tidigt eller ej (eller någonsin...). En 20-åring som vill ha barn med en pojkvän hon haft i 3 månader, som inte flyttat hemifrån och inte har egen försörjning skulle jag nog vilja få att vänta lite med den saken; hon har ju all tid i världen dessutom (till skillnad från en annan...) Men jag skulle tänka likadant om hon var 25, 30, 35 och bodde hemma utan egen försörjning och inget långt förhållande med den blivande pappan.... så; det är inte så mkt ålder, utan mer förutsättningarna.
Sv: Varför går "äldre" mammor ...
Jag är i och för sig ingen mamma och inte "äldre" enligt din definition i den här tråden heller, men jag kanske får komma med ett inlägg ändå? Jag har följt debatten litegrann och undrar varför det (av en del) anses som en rättighet att skaffa barn "bara för att man vill" utan jobb eller utbildning (= ingen inkomst). Borde man inte vilja ha möjlighet att kunna försörja sig själv innan man sätter en ny person till världen?
Jag skulle tro att det är, angående "försvarstalen", som Björk säger ovan: "det är inte så mkt ålder, utan mer förutsättningarna".
Jag är i och för sig ingen mamma och inte "äldre" enligt din definition i den här tråden heller, men jag kanske får komma med ett inlägg ändå?
Jag har följt debatten litegrann och undrar varför det (av en del) anses som en rättighet att skaffa barn "bara för att man vill" utan jobb eller utbildning (= ingen inkomst). Borde man inte vilja ha möjlighet att kunna försörja sig själv innan man sätter en ny person till världen?Jag skulle tro att det är, angående "försvarstalen", som Björk säger ovan: "det är inte så mkt ålder, utan mer förutsättningarna".
Senast ändrad:
Sv: Varför går "äldre" mammor ...
Jag tycker inte jag läst speciellt många försvarstal i trådarna men det beror nog på hur man ser på saken, skaffade man själv barn tidigt (eller planerar att skaffa barn tidigt) kanske man reagerar mer på inlägg där mammor är väldigt nöjda med att skaffa barn lite senare? Kanske har man själv funderat på hur livet hade sett ut om det hade blivit annorlunda?!
Vi fick barn när jag var 31, hade jag skaffat barn när jag var 22 hade mina barn haft separerade föräldrar och en mor utan utbildning.
Hade jag väntat med att skaffa barn tills jag var 43 kanske det inte hade blivit några barn, ett handikappat barn eller så hade jag tyckt att det var världens grej eftersom jag hade hunnit spara så mycket pengar att jag kunnat vara hemma med barnet så länge jag ville utan att behöva oroa mig om räkningar.
Man har ju ingen aning om hur livet skulle eller kunde ha gestaltat sig, man kan bara gå efter sin egen känsla i den aktuella åldern. Jag hade nog gillat läget och gått in för att bli en så bra förälder jag bara kunnat om jag blivit med barn "oplanerat" i yngre dagar.
När jag nu har fördelen av att "se i bakspegeln" på hur jag förändrats och vuxit som människa så är jag väldigt glad att jag fick vara barnslig och ego under en så lång tid innan jag blev mamma och var tvungen att växa upp !
Men det som är rätt för mig behöver naturligtvis inte vara rätt för en annan!
Jag tycker inte jag läst speciellt många försvarstal i trådarna men det beror nog på hur man ser på saken, skaffade man själv barn tidigt (eller planerar att skaffa barn tidigt) kanske man reagerar mer på inlägg där mammor är väldigt nöjda med att skaffa barn lite senare? Kanske har man själv funderat på hur livet hade sett ut om det hade blivit annorlunda?!
Vi fick barn när jag var 31, hade jag skaffat barn när jag var 22 hade mina barn haft separerade föräldrar och en mor utan utbildning.
Hade jag väntat med att skaffa barn tills jag var 43 kanske det inte hade blivit några barn, ett handikappat barn eller så hade jag tyckt att det var världens grej eftersom jag hade hunnit spara så mycket pengar att jag kunnat vara hemma med barnet så länge jag ville utan att behöva oroa mig om räkningar.
Man har ju ingen aning om hur livet skulle eller kunde ha gestaltat sig, man kan bara gå efter sin egen känsla i den aktuella åldern. Jag hade nog gillat läget och gått in för att bli en så bra förälder jag bara kunnat om jag blivit med barn "oplanerat" i yngre dagar.
När jag nu har fördelen av att "se i bakspegeln" på hur jag förändrats och vuxit som människa så är jag väldigt glad att jag fick vara barnslig och ego under en så lång tid innan jag blev mamma och var tvungen att växa upp
!Men det som är rätt för mig behöver naturligtvis inte vara rätt för en annan!
Sv: Varför går "äldre" mammor ...
För de är gamla och visa och vet vad som händer när man är mellan 18-35 kanske?
Jag var ut och åt middag med min mamma och henns 5 vänner för några månader sen. De är mellan 43-47 år och fick sitt första barn mellan 20 - 28 år.
De som fick tidigt hade hellre väntat några år, och de som fick sent hade om de kunnat skaffat barn tidigare, men hon som fick vid 28 pluggade tills hon var 23, sen har hon jobbat och kände att hon nått sitt mål vid 27. Hon ångrar att hon inte började plugga direkt efter gymnasiet, så hon kunde blivit mamma vid 25.
De som fick tidigt önskar att de lugnat sig och skaffat sig bättre ekonomiska förutsättningar först och inte tänkt "det löser sig".
Jag har sett min pappas tidskort från det året han jobbade innan jag föddes, och det var inte roligt, måndag-lördag minst 12 timmar/dagen.
För de är gamla och visa och vet vad som händer när man är mellan 18-35 kanske?
Jag var ut och åt middag med min mamma och henns 5 vänner för några månader sen. De är mellan 43-47 år och fick sitt första barn mellan 20 - 28 år.
De som fick tidigt hade hellre väntat några år, och de som fick sent hade om de kunnat skaffat barn tidigare, men hon som fick vid 28 pluggade tills hon var 23, sen har hon jobbat och kände att hon nått sitt mål vid 27. Hon ångrar att hon inte började plugga direkt efter gymnasiet, så hon kunde blivit mamma vid 25.
De som fick tidigt önskar att de lugnat sig och skaffat sig bättre ekonomiska förutsättningar först och inte tänkt "det löser sig".
Jag har sett min pappas tidskort från det året han jobbade innan jag föddes, och det var inte roligt, måndag-lördag minst 12 timmar/dagen.
Sv: Varför går "äldre" mammor ...
Håller med fullständigt! Jag var dock 24 när jag fick mitt första barn och nyss fyllda 30 när jag fick mitt fjärde och sista barn.
Min brorsa och hans sambo fick sitt första barn 12 dagar innan min sista kom till världen nu i dec. Vi hade en hel del snack oss emellan.
Nu kan jag ju uppfattas som präktig. Men jag träffade min make sommaren -92. Vid 24 (maken 28) års ålder hade vi båda jobb, var gifta sedan några år samt även hunnit med att både köpa hus och sälja samt bygga ett nytt.
Min bror fyller 23 i år och sambon är 19.... Båda var arbetslösa, brorsan har ADHD.(ganska kraftigt) En hel del skulder hos fogden, sambon hade hoppat av gymnasiet. Med detta som grund bestämmer de sig för att bilda familj!!!
MEN med hjälp av arbetsförmedlingen rehab som fixade jobb åt brorsan -där han seglade in på en räkmacka till en lön på 17000:- i ingång. Så har detta unga par någorlunda fixat det hela utmärkt!!
De flesta skulderna är borta, de har egen lägenhet som alltid är välstädad! -hos oss ser det ut som om en virvelvind dragit fram
Däremot blir jag lite sur ibland. Då dottern bara var två månader gammal hivas hon över till vår mamma som ska vara barnvakt över natten för de ska gå på fest!!! Detta har nu inträffat 3-4 gånger. Lilla mamma tycker att det är lite jobbigt men går ju i försvar : bättre att jag har henne än att hon är med..... Så sant. -Själv tycker jag att är det så himla viktigt att gå på fest och supa till sig en riktig baksmälla så kanske man inte är hundra redo för det här med familj och allt ansvar som följer? (Rätta mig gärna om nån tycker annorlunda)
Nu vill hans sambo börja tillverkning av barn nr 2. Försökte lite vänligt påpeka att vore det inte bättre att jobba först så hon får upp en sgi och slipper ifrån lägsta nivå på fp?!
Nähä vaddå? Man får ju både barnbidrag, bostadsbidrag och socialbidrag och bidrag och bidr..... om så skulle behövas!!!
Räcker inte pengarna knatar man hem till vår mamma och gnäller. Mina föräldrar har uppenbarligen dåligt samvete över hans ADHD. De har liksom aldrig sparkat fågelungen över bokanten, vilket de gjort med oss övriga. nåväl....
För min del tror jag inte att det har såå mycket med ålder att göra, även om en viss del spelar in. Men jag har vänner som fortfarande springer hem till föräldrarna trots att de passerat 30 och behöver låna pengar för att lönen liksom tog slut den 18e......
Fick jag välja på att bli förstagångs mamma vid 18-20 eller vid 38-40 så skulle jag definitivt välja 18-20... Men det är ju min åsikt
Håller med fullständigt! Jag var dock 24 när jag fick mitt första barn och nyss fyllda 30 när jag fick mitt fjärde och sista barn.
Min brorsa och hans sambo fick sitt första barn 12 dagar innan min sista kom till världen nu i dec. Vi hade en hel del snack oss emellan.
Nu kan jag ju uppfattas som präktig. Men jag träffade min make sommaren -92. Vid 24 (maken 28) års ålder hade vi båda jobb, var gifta sedan några år samt även hunnit med att både köpa hus och sälja samt bygga ett nytt.Min bror fyller 23 i år och sambon är 19.... Båda var arbetslösa, brorsan har ADHD.(ganska kraftigt) En hel del skulder hos fogden, sambon hade hoppat av gymnasiet. Med detta som grund bestämmer de sig för att bilda familj!!!
MEN med hjälp av arbetsförmedlingen rehab som fixade jobb åt brorsan -där han seglade in på en räkmacka till en lön på 17000:- i ingång. Så har detta unga par någorlunda fixat det hela utmärkt!!
De flesta skulderna är borta, de har egen lägenhet som alltid är välstädad! -hos oss ser det ut som om en virvelvind dragit fram
Däremot blir jag lite sur ibland. Då dottern bara var två månader gammal hivas hon över till vår mamma som ska vara barnvakt över natten för de ska gå på fest!!! Detta har nu inträffat 3-4 gånger. Lilla mamma tycker att det är lite jobbigt men går ju i försvar : bättre att jag har henne än att hon är med..... Så sant. -Själv tycker jag att är det så himla viktigt att gå på fest och supa till sig en riktig baksmälla så kanske man inte är hundra redo för det här med familj och allt ansvar som följer? (Rätta mig gärna om nån tycker annorlunda)
Nu vill hans sambo börja tillverkning av barn nr 2. Försökte lite vänligt påpeka att vore det inte bättre att jobba först så hon får upp en sgi och slipper ifrån lägsta nivå på fp?!
Nähä vaddå? Man får ju både barnbidrag, bostadsbidrag och socialbidrag och bidrag och bidr..... om så skulle behövas!!!
Räcker inte pengarna knatar man hem till vår mamma och gnäller. Mina föräldrar har uppenbarligen dåligt samvete över hans ADHD. De har liksom aldrig sparkat fågelungen över bokanten, vilket de gjort med oss övriga. nåväl....
För min del tror jag inte att det har såå mycket med ålder att göra, även om en viss del spelar in. Men jag har vänner som fortfarande springer hem till föräldrarna trots att de passerat 30 och behöver låna pengar för att lönen liksom tog slut den 18e......
Fick jag välja på att bli förstagångs mamma vid 18-20 eller vid 38-40 så skulle jag definitivt välja 18-20... Men det är ju min åsikt
Sv: Varför går "äldre" mammor ...
Nej jag tycker inte heller det är en rättighet att skaffa barn det är en underbar gåva som man ska ta väl hand om på alla sätt man kan, vad jag kan störa mej lite på är människor som tycks tro att de kan planera barnafödandet som man planerar semestern.
Det är ju faktskt så att alla inte kan få barn och fertiliteten minskar ju med åldern.
Jag håller med Björk att åldern inte spelar så stor roll utan förutsättningarna
Jag är så glad att jag fick barn precis när jag ville , jag firade min arton års dag på bb
Andra barnet blev också till på en gång, när vi bestämt att vi ville ha en till och föddes två månader innan jag fyllde tjugo.
När jag nu har facit i hand är jag ännu gladare att jag fick barn tidigt eftersom jag inte kunnat bli gravid sen...
Och för att jag som mitt liv är idag (diverse handikapp efter olycka) inte hade orkat ta hand om ett barn så som jag kunde när mina var små
Nej jag tycker inte heller det är en rättighet
att skaffa barn det är en underbar gåva som man ska ta väl hand om på alla sätt man kan, vad jag kan störa mej lite på är människor som tycks tro att de kan planera barnafödandet som man planerar semestern.Det är ju faktskt så att alla inte kan få barn
och fertiliteten minskar ju med åldern.Jag håller med Björk att åldern inte spelar så stor roll utan förutsättningarna
Jag är så glad att jag fick barn precis när jag ville
, jag firade min arton års dag på bb Andra barnet blev också till på en gång, när vi bestämt att vi ville ha en till och föddes två månader innan jag fyllde tjugo.
När jag nu har facit i hand är jag ännu gladare att jag fick barn tidigt eftersom jag inte kunnat bli gravid sen...
Och för att jag som mitt liv är idag (diverse handikapp efter olycka) inte hade orkat ta hand om ett barn så som jag kunde när mina var små
Senast ändrad:
Sv: Varför går "äldre" mammor ...
Jag fick mina när jag var 38 resp 41.
Och var ABSOLUT inte mogen för uppgiften tidigare. Egentligen var jag det inte med första heller, men han fungerade lite som en katalysator kan man väl säga så jag nästan hann bli vuxen innan nr 2
Jag fick mina när jag var 38 resp 41.
Och var ABSOLUT inte mogen för uppgiften tidigare. Egentligen var jag det inte med första heller, men han fungerade lite som en katalysator kan man väl säga så jag nästan hann bli vuxen innan nr 2
Sv: Varför går "äldre" mammor ...
Jag är en "gammal mamma"! Fast jag tror aldrig att jag har gått i försvarsställning angående när man bör skaffa barn. Jag tror inte ens att jag brukar diskutera sånt.
Det måste ju vara himla olika när man är mogen att fostra barn. Jag blev inte trygg i mig själv förrän för några år sedan, så jag var inte mogen för barn tidigare. Lite trist, för jag hade gärna velat vara lite yngre som mamma. Men jag är ändå jätteglad att jag till slut började må så bra som jag nu gör, och att jag hann skaffa barn och familj!
TinyWiny skrev:
Jag är en "gammal mamma"!
Fast jag tror aldrig att jag har gått i försvarsställning angående när man bör skaffa barn. Jag tror inte ens att jag brukar diskutera sånt. Det måste ju vara himla olika när man är mogen att fostra barn. Jag blev inte trygg i mig själv förrän för några år sedan, så jag var inte mogen för barn tidigare. Lite trist, för jag hade gärna velat vara lite yngre som mamma. Men jag är ändå jätteglad att jag till slut började må så bra som jag nu gör, och att jag hann skaffa barn och familj!
B
Britta68
Sv: Varför går "äldre" mammor ...
Medelåldern på förstföderskor i Norden är väl runt 29 år nånting, då tycker jag inte man kan anse 30-35 som "äldre" utan helt normalt.
Dessutom har jag inte läst så många försvarstal från äldre mammor här, tvärtom, de flest försvarstalen kommer ju från de yngre.....de äldre verkar oftast helst tillfreds och trygga i sin situation.
Britta - mamma vid 29 och (om allt går bra) 38
TinyWiny skrev:Med "äldre" menar jag första barnet vid typ trettio-trettiofem då det oftast är de som har förvarstal på sina inlägg, kanske är det som du säger att de önskar att de börjat tidigare
Medelåldern på förstföderskor i Norden är väl runt 29 år nånting, då tycker jag inte man kan anse 30-35 som "äldre" utan helt normalt.
Dessutom har jag inte läst så många försvarstal från äldre mammor här, tvärtom, de flest försvarstalen kommer ju från de yngre.....de äldre verkar oftast helst tillfreds och trygga i sin situation.
Britta - mamma vid 29 och (om allt går bra) 38
G
Gul13
Sv: Varför går "äldre" mammor ...
Jag var synnerligen omogen för att skaffa barn när jag var runt 20 år. I min värld fanns bara träning, resor, fester och jobba så mycket som möjligt för att kunna göra just det. Barn ... nej usch, de var snoriga och slemmiga och kräktes mest hela tiden.
Omogen eller bara naturligt ung: Det vet jag inte.
Det jag reagerar på i trådar där unga mammor uttalar sig är "Jag skulle aldrig orkat om jag var 35 år och fick en bebis!" Men kära värld: Det låter som om man är färdig för hemmet och rullator när man passerat 35 minst. Inte känner jag mig speciellt gammal och orkeslös.
Känner mig tvärtom nästan på-nytt-född när jag blev mamma. Tycker jag orkar hur mycket som helst trots att dottern är snart 17 månader! 
Jag var synnerligen omogen för att skaffa barn när jag var runt 20 år. I min värld fanns bara träning, resor, fester och jobba så mycket som möjligt för att kunna göra just det. Barn ... nej usch, de var snoriga och slemmiga och kräktes mest hela tiden.
Omogen eller bara naturligt ung: Det vet jag inte.
Det jag reagerar på i trådar där unga mammor uttalar sig är "Jag skulle aldrig orkat om jag var 35 år och fick en bebis!" Men kära värld: Det låter som om man är färdig för hemmet och rullator när man passerat 35 minst. Inte känner jag mig speciellt gammal och orkeslös.
Känner mig tvärtom nästan på-nytt-född när jag blev mamma. Tycker jag orkar hur mycket som helst trots att dottern är snart 17 månader! - Status
Liknande trådar
Övr. Barn
Hej på er alla kloka!
Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips.
Jag har sen en tid tillbaka...
Senast: Modest
·
Gravid - 1år
Jag kommer förhoppningsvis få ett barn till hösten. Jag bor idag i Malmö, där jag också jobbar. Jag kommer att vara självstående.
Jag...
Senast: Queen
·
Juridik & Ekonomi
Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;)
Jag är i 30-års ålder och lever...
Senast: TeamLundVer
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Tjockistråden 4- Kropp & Själ Så besviken. Jag har lämnat in min bil på verkstad och skulle köra en extra bil vi har i familjen, jag packar in hundarna med...
- Pilot
- Svar: 235
- Visningar: 15 013
- Allmänt
Hund, Katt, Andra Djur
-
Rallylydnad- Hundträning Vilka fina ord 🥰
- Tajger
- Svar: 148
- Visningar: 23 329
- Hund
Hästrelaterat
-
Bygga hovhälsa innifrån på vanvårdad häst.
- Foder & Strö Börja med att byta ut dina "experter", skulle jag säga. Det där låter helt vansinnigt för en fånghäst. :cry: Övertygad om att du bara...
- Sirap
- Svar: 17
- Visningar: 527
- Vård
-
Sadelgjord när gjorden glider bak?
- Utrustning Låter som sadeln inte riktigt passar 🤔 Är stropparna i rätt sadelgjordsläge?
- Tossa90
- Svar: 1
- Visningar: 90
- Utrustning
-
Dressyrsnack 17- Dressyr Vad roligt, det ser jättefint ut!
- Lillgrådis
- Svar: 1 210
- Visningar: 117 195
- Grenar