Varför blir jag så knäpp!?

[pepp]

Som svar på detta så får jag nog tyvärr meddela att det är en ganska naturlig del av att dejta Jag känner ingen, inklusive mig själv, som inte nojjar över saker när man dejtar. Alltså, det är ju mycket på spel, både fjärilar i magen som spelar en ett spratt och en potentiell livspartner som man pratar med. Hur ska man kunna hålla sig cool? Jag har flippat genom alla mina år som singel.

Mitt bästa tips är att ta ett djupt andetag, försöka att inte övertänka saker och ta en dag i taget. Men, långsam på att svara har aldrig varit ett gott tecken är min erfarenhet. Är man intresserad hör man av sig. Med det sagt så kan ju det ändras snabbt också. Jag var den som svarade långsamt av mig och min fästman, mina känslor för honom växte långsamt och det tog ett år innan det blev vi.

Oj vad jag behövde läsa detta!

 

[Folri]

Kan det va att han spelar svår? Eller är busy?Tar alltid 1-2 dagar innan han svarar.

Antingen det eller så har han fler på Tinder som han vill checka av. Är man på dejt så sitter man ju knappast och svarar nån annan. Det ser jag som oartigt och förminskande av dejten som han har just den kvällen

 

[Lingon]

Egentligen behöver jag inte prata hela tiden men jag vill ju ha bekräftelse att han är intresserad. Trodde vi skulle ut och äta imorgon kväll men han sa vi ska cykla så vi ska ses redan på eftermiddagen och hänga på stranden och se solnedgången. Så de blir mysigt. Får se hur han verkar och sluta nojja hur snabbt han svarar..

Eller så hittar du någon som är som du i stället. Allt blir mycket enklare och bättre då. Det finns många saker där inget är rätt eller fel men där det blir mycket enklare för alla inblandade om man är lika.

 

[Modest]

@Mallju Om det skaver redan såhär tidigt i dejtandet så hade jag sagt tack och hej.

 

[Bison]

Undrar om det delvis är en generationsfråga?
Jag gick i skolan när fria sms blev vanligt, innan ringde eller smsade om det var något viktigt men när det blev "gratis" blev det mer skrivande om allt och inget.
Sen har det byggts på mer och mer på smartphones och olika sociala medier där det är lätt att hålla kontakt och skriva mycket.

Min snubbe är yngre än mig och för honom är det ännu mer självklart att skriva mycket, hans mobil vibrerat konstant

Är självklart även en fråga om personlighet, jag gillar det spontana och enkla skrivandet i chattformat. Skulle jag inte höras med vänner och kille på flera dagar hade jag känt mig totalt övergiven

 

[Mistimed]

@Bison
Så olika man kan vara!
Jag tror vi är i liknande ålder utifrån din beskrivning, men jag verkligen avskyr att sitta och messa. Jag skriver gärna med någon jag är kär i när jag sitter hemma vid datorn (sena kvällar, antagligen trött och osocial vid det laget dock...), vänner enbart om det är något - inte bara för att. Snacka om allt mellan himmel och jord kan vi göra när vi ses liksom.
Mina vänner tvingade efter ett par år av tjat in mig i deras chattgrupp på whatsapp - jag fick panik och var tvungen att mute:a hela appen så jag kan läsa ikapp när jag känner för det.
Vill heller inte sitta och messa när jag jobbar - får jag upp ett flow hade en vibrerande mobil gjort att jag helt kommit av mig. För jag svarar alltid direkt jag har läst om jag bara har möjlighet - något annat känns ofint. Men jag kan ju också lägga mobilen någonstans och glömma av den, så svar kan ändå dröja.
Krav på att man ska svara si och så ofta hade gett mig klaustrofobi.

Men är man förtjust blir det ju lite en annan sak. Jag har också haft personer jag messat med om allt under hela dagarna. Men det var innan mitt liv var så fullproppat med grejer. Jag skulle dock inte vilja att det gick ut över jobbet, och övriga grejer jag gör tillåter inte direkt att stå och pilla med mobilen. Så hade nog inte lyckats messa en massa även om jag hade velat.

 

[Red_Chili]

@Bison
Så olika man kan vara!
Jag tror vi är i liknande ålder utifrån din beskrivning, men jag verkligen avskyr att sitta och messa. Jag skriver gärna med någon jag är kär i när jag sitter hemma vid datorn (sena kvällar, antagligen trött och osocial vid det laget dock...), vänner enbart om det är något - inte bara för att. Snacka om allt mellan himmel och jord kan vi göra när vi ses liksom.
Mina vänner tvingade efter ett par år av tjat in mig i deras chattgrupp på whatsapp - jag fick panik och var tvungen att mute:a hela appen så jag kan läsa ikapp när jag känner för det.
Vill heller inte sitta och messa när jag jobbar - får jag upp ett flow hade en vibrerande mobil gjort att jag helt kommit av mig. För jag svarar alltid direkt jag har läst om jag bara har möjlighet - något annat känns ofint. Men jag kan ju också lägga mobilen någonstans och glömma av den, så svar kan ändå dröja.
Krav på att man ska svara si och så ofta hade gett mig klaustrofobi.

Men är man förtjust blir det ju lite en annan sak. Jag har också haft personer jag messat med om allt under hela dagarna. Men det var innan mitt liv var så fullproppat med grejer. Jag skulle dock inte vilja att det gick ut över jobbet, och övriga grejer jag gör tillåter inte direkt att stå och pilla med mobilen. Så hade nog inte lyckats messa en massa även om jag hade velat.

Samma här! Jag tycker det är ganska skönt att inte höras konstant och hela tiden, jag behöver rent mentalt koppla bort från allt sådant för att må bra. Är dessutom ljudkänslig så tex plingande mobiler gör mig helt tokig. Han jag träffar nu blev förvånad när jag första gången skrev till honom under arbetstid och hade tänkt ungefär att "nu måste det verkligen vara något speciellt"

Har mobilen på ljudlöst för det mesta, har väldigt få appar installerade och har stängt av notiser från samtliga just för att minska plingandet. Enda gångerna jag alltid är snabb(!) på att svara är tex när vi håller på och bestämma när vi ska ses eller liknande.

En person jag träffade förut blev smått irriterad på mig för att jag inte svarade på tex sms under arbetstid. "Du har ju tid tex när du står och väntar på hissar eller äter lunch!" sa han. Han kunde inte förstå att jag rent mentalt inte fixade det, och att det dessutom blev ännu svårare för mig att skriva något när det kändes som ett tvång. Det skapade en irritation som gjorde att det mer och mer framkom hur olika vi var när det gällde kommunikation och som till sist ledde till att jag valde att bryta kontakten med honom.

 

[Mistimed]

Samma här! Jag tycker det är ganska skönt att inte höras konstant och hela tiden, jag behöver rent mentalt koppla bort från allt sådant för att må bra. Är dessutom ljudkänslig så tex plingande mobiler gör mig helt tokig. Han jag träffar nu blev förvånad när jag första gången skrev till honom under arbetstid och hade tänkt ungefär att "nu måste det verkligen vara något speciellt"

Har mobilen på ljudlöst för det mesta, har väldigt få appar installerade och har stängt av notiser från samtliga just för att minska plingandet. Enda gångerna jag alltid är snabb(!) på att svara är tex när vi håller på och bestämma när vi ska ses eller liknande.

En person jag träffade förut blev smått irriterad på mig för att jag inte svarade på tex sms under arbetstid. "Du har ju tid tex när du står och väntar på hissar eller äter lunch!" sa han. Han kunde inte förstå att jag rent mentalt inte fixade det, och att det dessutom blev ännu svårare för mig att skriva något när det kändes som ett tvång. Det skapade en irritation som gjorde att det mer och mer framkom hur olika vi var när det gällde kommunikation och som till sist ledde till att jag valde att bryta kontakten med honom.

Eller hur!
Jag blir nästan förvånad när folk har ljudet på på sina telefoner, blir så stressad av att något ska pocka på min uppmärksamhet stup i kvarten.
Jag blir till och med stressad av en kollega som, när hen delar skärm under möten, får upp "xxx är nu tillgänglig"-notiser i sin applikation med jämna mellanrum. Jag hade aldrig stått ut med att använda ett program som hela tiden skulle pocka på min uppmärksamhet om att "nu är nån online!".

Det tar ju energi för mig att vara social, även via text. Dessutom behöver det ju någon form av fokus, vilket jag ofta har riktat på något annat (jobb, kollegor, danslärare, häst, stallkamrater, klättervägg etc). Jag fixar inte heller att vara uppkopplad och tillgänglig och social konstant, och blir precis som du irriterad om den pressen skulle finnas på mig - det i sin tur skulle dessutom leda till att jag inte är speciellt intresserad av att göra tid att skriva när jag annars kanske skulle haft möjlighet.

 

[Migo]

Undrar om det delvis är en generationsfråga?
Jag gick i skolan när fria sms blev vanligt, innan ringde eller smsade om det var något viktigt men när det blev "gratis" blev det mer skrivande om allt och inget.
Sen har det byggts på mer och mer på smartphones och olika sociala medier där det är lätt att hålla kontakt och skriva mycket.

Min snubbe är yngre än mig och för honom är det ännu mer självklart att skriva mycket, hans mobil vibrerat konstant

Är självklart även en fråga om personlighet, jag gillar det spontana och enkla skrivandet i chattformat. Skulle jag inte höras med vänner och kille på flera dagar hade jag känt mig totalt övergiven

Jag har kontakt med vänner typ en gång i månaden/om något händer, men R och jag har sällan mer än 20 min paus i textandet när vi är vakna och lediga bägge två.

Skulle bli hysteriskt orolig om det tog honom mer än några timmar att svara på meddelanden. En dag utan svar(utan förvarning) så hade jag nog börjat ringa anhöriga och kollat så inget hänt! Men vi är som sagt kanske lite speciella på flera sätt...

 

[Sharpless]

Jag suger på kommunikation... Visst, beroende på kan jag sitta länge och prata/chatta. Men oftast så kanske jag läser ett meddelande och tänker att "jag håller på med annat just nu, svarar sedan", och sedan glömmer bort det lite för länge, och så är jag mot alla, även vänner och släktingar.

 

[Voeux]

Oj vad jag behövde läsa detta!

Jag har alltid undrat om folk verkligen håller sig lugna eller om det bara är ett sånt där råd som folk ger lite slentrianmässigt men ingen egentligen lyckas hålla själva heller En av mina bästa vänner var nyligen väldigt nedstämd och sa att hennes dejt sedan 6 månader tillbaks känns "off", och hon vet vart det här kommer att sluta. Jag ville svara henne att hon inte skulle övertänka så mycket, att han kanske bara är upptagen och att det kommer att visa sig. Tänk inte så mycket på det. Men innerst inne så visste jag att.. hon vet ju redan, och hon visste. Någon vecka senare fick hon rätt och han bröt. Man försöker tolka beteenden för att det helt enkelt är så vi kommunicerar som människor. Vi kommunicerar genom hur snabbt vi svarar, hur ofta vi vill ses osv. Sen finns det gott om utrymme för att misstolka varandra för att vi fungerar väldigt olika ibland, men att sluta försöka tolka beteenden tror jag inte ligger i vår natur riktigt. Hade jag gjort det så hade jag aldrig fattat att min fästman var kär i mig Han var ytterst fåordig, men han klev upp tidigt på morgonen och stekte pannkakor till frukost, han hörde av sig ofta, han kom alltid förbi den nattklubb jag befann mig på och tog hem mig tidiga mornar, han kom ihåg saker jag berättat, ville ses ofta osv. Då sa mina vänner att "Ja men han är ju kär i dig det fattar du väl!" och de hade rätt. Frågade man honom så blev det något ytterst diffust svar Men DÅ var det plötsligt fritt fram att tolka hans beteenden men så fort någon är långsam på att svara, känns "off" eller beter sig märkligt så ska man "sluta tolka!". Jag skulle nog säga - tolka lagom, fråga om du är osäker och försök att inte övertänka. Får man spel är det helt naturligt men då får man ta en dusch, ta en promenad eller dra på en distraherande film. Det ÄR påfrestande och nervöst att dejta.

 

[stjarnhimmel]

Min största lärdom av att dejta är att inte tro att det sett man själv gör är det rätta. Tex när jag läser här att folk tror att någon inte är intresserad för att svar dröjer lite.
Jag kan absolut dröja lite med svar och det har inte att göra med intresse eller inte. Snarare att jag vill skriva något vettigt. Om jag ska svara direkt blir det ju typ "jo det är fint. Nu ska jag äta lunch." Och den typen av konversation ger mig inte så mkt.
Så prata om hur man föredrar att kommunicera.

 

[Lingon]

Min största lärdom av att dejta är att inte tro att det sett man själv gör är det rätta. Tex när jag läser här att folk tror att någon inte är intresserad för att svar dröjer lite.
Jag kan absolut dröja lite med svar och det har inte att göra med intresse eller inte. Snarare att jag vill skriva något vettigt. Om jag ska svara direkt blir det ju typ "jo det är fint. Nu ska jag äta lunch." Och den typen av konversation ger mig inte så mkt.
Så prata om hur man föredrar att kommunicera.

Det är just det jag menar med att i många fall finns det inget rätt eller fel. Men oftast trivs man bättre och det mesta blir enklare om man redan från början kommunicerar på samma/liknande sätt.

 

[Bison]

Min största lärdom av att dejta är att inte tro att det sett man själv gör är det rätta. Tex när jag läser här att folk tror att någon inte är intresserad för att svar dröjer lite.
Jag kan absolut dröja lite med svar och det har inte att göra med intresse eller inte. Snarare att jag vill skriva något vettigt. Om jag ska svara direkt blir det ju typ "jo det är fint. Nu ska jag äta lunch." Och den typen av konversation ger mig inte så mkt.
Så prata om hur man föredrar att kommunicera.

Precis så.
Kunna prata med varandra är verkligen grunden till allt för att undvika grubbel och missförstånd.

 

[Smurfoff]

Efter vår dejt igår, som var helt jäkla underbar så känner jag mig så mycket lugnare. Vi hängde på stranden hela eftermiddagen/kvällen och han ber en tjej bredvid oss ta bilder och han kysser mig så ser typ ut som vi är ett par. Men vi hade himla trevligt och han sa direkt han ville vi skulle ses igen och vi bestämde en dag. Imorse skrev han det var underbart igår att de får vi göra om. Så nog är han intresserad

 

[Smurfoff]

Är jag för på om jag frågar nästa gång vi ses varför han är långsam med att svara? Tar fortfarande ca ett dygn eller många timmar innan svar och ibland svarar han inte på de jag skriver. Utan skriver något helt annat. Borde jag backa och inte höra av mig förens vi ska ses på onsdag?

 

[pepp]

Är jag för på om jag frågar nästa gång vi ses varför han är långsam med att svara? Tar fortfarande ca ett dygn eller många timmar innan svar och ibland svarar han inte på de jag skriver. Utan skriver något helt annat. Borde jag backa och inte höra av mig förens vi ska ses på onsdag?

Alltså, jag tycker inte det ska vara så svårt såhär i början. Det ska liksom falla på plats naturligt.

Har själv gjort misstaget flera gånger att gå och fundera över varför han inte hör av sig osv.

 

[Smurfoff]

Idag skrev han att han var ute och cyklade några mil med en kompis så förståligt han ej vill hålla på med mobilen då. Men igår hördes vi inte alls.. jag vill ju prata i telefon osv med den jag tycker om, vi ses typ en gång i veckan . Dock har jag jobbat mkt.. är ledig snart 2 veckor så ska fråga om vi ska ses lite oftare så vi kan lära känna varann bättre

 

[Smurfoff]

Men samtidigt skriver han att det var jättemysigt i fredags att de får vi göra om.. men jag får hjärnspöken när de tar sån tid att svara ja tänker dejtar han massa andra också??

 

[Nahar]

Men samtidigt skriver han att det var jättemysigt i fredags att de får vi göra om.. men jag får hjärnspöken när de tar sån tid att svara ja tänker dejtar han massa andra också??

Men skämt åsido, tror du behöver klura ut om du tycker att det är du som har hjärnspöken eller om ni faktiskt bara inte är kompatibla i kommunikationssättet. Utifrån det så har du sen din väg framåt; jobba med dig själv eller bryt och gå vidare.