Vård för panikångest-attacker?

Framåt2023

Trådstartare
Berättade för min psykolog om vilka känslor och upplevelser jag har i vissa situationer. Hen bekräftar det jag redan misstänkt, att det är panikångest-attacker, och väljer att avsluta vår kontakt med orden att hen kan inte hjälpa mig just nu. Jag får återkomma om jag behöver samtalsterapi längre fram :eek::banghead:

Så vart vänder jag mig nu eftersom jag trodde att en psykolog var första steget till hjälp? Det var av den anledning jag sökte hjälpen, för jag trodde att hen visste vart jag kunde vända mig för hjälp.
 
Vården tenderar att vilja medicinera bort panik/panikångest attacker. De vill antagligen att du i stället har kontakt med läkare.

Och visst, det fungerar ju iofs. Men det är så himla mycket bättre att kunna hantera ångesten tillräckligt för att slippa ha attackerna alls.

Jag fick ingen hjälp med att hantera det alls, förutom medicin. Men har efter hand hittat strategier för att hantera det på egen hand. Är det bra strategier? Um. Nej? Händer det att jag fortfarande får attacker? Ja, men jag kan oftast ta mig ur dem innan jag är fullständigt överväldigad.
 
Jag har fått hjälp på vc med remiss till kbt samt även medicin att ta vid behov.
Jag vet inte ännu vad som kommer hjälpa då jag bara är två veckor in i ”behandling” men tycker jag fått väldigt bra hjälp.
Har även fått samtalsstöd av företagshälsovården via jobb så jag kommer ha dubbel terapi.
 
Mitt bästa råd är att söka dig till en annan psykolog som kan hjälpa dig med panikångesten. Efter egen erfarenhet av panikångest, som jag tyvärr enbart fått mediciner emot. Inte hjälpt långsiktig, bara kortsiktigt. Nu är jag beroende av mediciner och vågar inte sluta med dom. Pga. Medicinerna vågar jag inte köra bil igen och mitt liv har tagit slut. Så mitt råd är tänk dig för innan du medicinerar mot panikångesten.
 
Mitt bästa råd är att söka dig till en annan psykolog som kan hjälpa dig med panikångesten. Efter egen erfarenhet av panikångest, som jag tyvärr enbart fått mediciner emot. Inte hjälpt långsiktig, bara kortsiktigt. Nu är jag beroende av mediciner och vågar inte sluta med dom. Pga. Medicinerna vågar jag inte köra bil igen och mitt liv har tagit slut. Så mitt råd är tänk dig för innan du medicinerar mot panikångesten.
Det finns ju mediciner som inte påverkar körförmågan. Kan du byta?
 
Berättade för min psykolog om vilka känslor och upplevelser jag har i vissa situationer. Hen bekräftar det jag redan misstänkt, att det är panikångest-attacker, och väljer att avsluta vår kontakt med orden att hen kan inte hjälpa mig just nu. Jag får återkomma om jag behöver samtalsterapi längre fram :eek::banghead:

Så vart vänder jag mig nu eftersom jag trodde att en psykolog var första steget till hjälp? Det var av den anledning jag sökte hjälpen, för jag trodde att hen visste vart jag kunde vända mig för hjälp.
Kinesisk akupunktur som första hjälpen!! ...och KBT för att lära dig hantera det som triggar igång din panikångest.
 
Det finns ju mediciner som inte påverkar körförmågan. Kan du byta?
Hej! Tack för ditt svar! Kan nog inte byta, är redan beroende av dessa som jag äter sedan en lång tid tillbaka. Dom säger att de ångestdämpande jag äter, blir man inte blir trött av. Men jag blir det. Har försökt dra ner på tabletterna men får sådana hemska panikattacker då. Så jag sitter fast helt enkelt. Sedan var jag med i bilolycka för några år sedan som har påverkat min rädsla för bilkörning också.
 
Jag fick hjälp av hypnos. Obs! Inte av hypnos som erbjöds av vården utan alternativ-terapi.
Det viktiga var att hitta orsaken, o sen försvann attackerna.
 
Tack för svar, jag har laddat ner en app där jag registrerar varje dag där jag befinner mig i de situationer som kan ge panikångest. Samt läser olik böcker om ångest för att se om jag kan lösa detta på egen hand. Mediciner är inte aktuellt.
 
Tack för svar, jag har laddat ner en app där jag registrerar varje dag där jag befinner mig i de situationer som kan ge panikångest. Samt läser olik böcker om ångest för att se om jag kan lösa detta på egen hand. Mediciner är inte aktuellt.

Alltså, basen i ångestmedicinering är antihistaminer. Dvs allergimedicin.

På mig räcker det. Går det för långt så låter medicinen mig kunna tänka igen (för mig så känns allvarliga anfall ungefär som att hela hjärnan fryser fast).
 
Låter konstigt att psykologen avslutade för att du har panikångest?
Sök annan psykolog. Många psykologer jobbar med behandling av panikattacker.
 
Alltså, basen i ångestmedicinering är antihistaminer. Dvs allergimedicin.

På mig räcker det. Går det för långt så låter medicinen mig kunna tänka igen (för mig så känns allvarliga anfall ungefär som att hela hjärnan fryser fast).
Antihistaminer hjälper inte för alla, själv har jag flera ångestmediciner, räcker inte med enbart den som har antihistamin funktion. Atarax, t.ex., funkar inte alls på mig.
Får man fråga vilken antihistamin du använder? Kanske jag inte provat den. Frivilligt att svara såklart!
 
Antihistaminer hjälper inte för alla, själv har jag flera ångestmediciner, räcker inte med enbart den som har antihistamin funktion. Atarax, t.ex., funkar inte alls på mig.
Får man fråga vilken antihistamin du använder? Kanske jag inte provat den. Frivilligt att svara såklart!
Funkar inte alls på mig heller. Jag blir mosig i huvudet och kan inte fokusera på att häva panikattacken. Jag tror det är meningen att den mosiga känslan ska göra en lugn, men jag tycker man behöver skärpan för att hantera panikångesten.

För mig har bästa tipset varit andningstekniker. Slipper man hyperventileringen så slipper man yrseln och allt det, då lägger sig paniken igen. Jag upplever också att man får dem mer sällan när man lär sig hantera dem.
 
Antihistaminer hjälper inte för alla, själv har jag flera ångestmediciner, räcker inte med enbart den som har antihistamin funktion. Atarax, t.ex., funkar inte alls på mig.
Får man fråga vilken antihistamin du använder? Kanske jag inte provat den. Frivilligt att svara såklart!

För mig är det för tillfället atarax men har testat andra varianter också. Tex tavegyl (men då blev jag hysteriskt aggresiv... det var... uh... intressant)

@Mabuse Jag blir också mosig i huvudet av dem, men använder dem aldrig i förebyggande syfte utan bara när det liksom redan är fullgånget. Att vara mosig hjälper (min) hjärna att minska låsningen. Men kan inte ta det i förebyggande syfte, då känner jag likadant, att jag behöver ha min hjärna vässad för att kunna undvika fullskaliga attacker.
 
För mig är det för tillfället atarax men har testat andra varianter också. Tex tavegyl (men då blev jag hysteriskt aggresiv... det var... uh... intressant)

@Mabuse Jag blir också mosig i huvudet av dem, men använder dem aldrig i förebyggande syfte utan bara när det liksom redan är fullgånget. Att vara mosig hjälper (min) hjärna att minska låsningen. Men kan inte ta det i förebyggande syfte, då känner jag likadant, att jag behöver ha min hjärna vässad för att kunna undvika fullskaliga attacker.
Jag fick tavegyl och atarax i megadoser för antihistamineffekten (svårartad allergisk reaktion), så det lugnande var mer en bieffekt. Det gjorde panikångesten mer svårbemästrad, så jag skulle inte ta dem mot panikångest. Men jag kan iofs tänka mig att om man har ihållande ångest, så kan ”mos-effekten” ta udden av det värsta, som du beskriver.
 
Alltså, basen i ångestmedicinering är antihistaminer. Dvs allergimedicin.

På mig räcker det. Går det för långt så låter medicinen mig kunna tänka igen (för mig så känns allvarliga anfall ungefär som att hela hjärnan fryser fast).
Whoaaa jag trodde jag var udda som använde allergimediciner som ångestförebyggande... Har liksom tänkt att när jag är småallergisk så bidrar det till ångesten, men det har alltså en direkt verkan?
 
Whoaaa jag trodde jag var udda som använde allergimediciner som ångestförebyggande... Har liksom tänkt att när jag är småallergisk så bidrar det till ångesten, men det har alltså en direkt verkan?
Absolut! Det är det vanligaste att testa först eftersom det inte är vanebildande.
Jag äter bland annat så medicin för att kunna sova då jag nu valt bort starkare mediciner.
 
Absolut! Det är det vanligaste att testa först eftersom det inte är vanebildande.
Jag äter bland annat så medicin för att kunna sova då jag nu valt bort starkare mediciner.

Alltså sinnet är så sjukt intressant.

För mig sitter ångesten tätt ihop med autoimmuna skov också, som att ångesten är en känslomässig inflammation samtidigt som jag har inflammation på andra ställen i kroppen. Ibland orsakar ångesten att jag får ett kroppsligt skov, ibland orsakar ett kroppsligt skov ångest...

Försöker vårt immunförsvar skydda mot även abstrakta tankehot, måntro?
 

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok Jag tänkte jag kunde ha en egen tråd att uppdatera i istället för att drälla inlägg överallt i forumet och på dagbok. För att göra en...
6 7 8
Svar
149
· Visningar
15 109
Senast: Sasse
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Först tänkte jag skriva i en kropp som inte orkar, men grejen är att ju längre tid jag varit sjuk desto mer en del av mig känns kroppen...
2 3
Svar
47
· Visningar
7 206
Senast: manda
·
Juridik & Ekonomi Är det ens möjligt att stämma/få skadestånd från myndighet? Jag ska försöka berätta så bra det går utan att avslöja för mycket, vill...
Svar
4
· Visningar
3 559
Senast: Grazing
·
Kropp & Själ Hur får man en anhörig som de senaste åren (ca fem) inte riktigt fullt ut klarat av att ta hand om sig själv att förstå behovet av hjälp...
6 7 8
Svar
145
· Visningar
13 912

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp