Vårat fel???

[Krockodil]

För flera år sedan bytte jag och en kompis hästar en dag och red omkring i paddocken. Några bommar och cavaletti låg utlagda och jag styrde och red över utan problem. Då kom hästens ägare och frågade vad jag gjorde för något. Hon sa att hästen blivit tvingad över fasta hinder i sin ungdom och vägrade att gå över bommar längre. Men det visste inte jag och hästen hade inga problem att gå över den dagen.
Ett annat exempel är när jag red en annan häst förbi fårhagen och folk i stallet trodde jag hade en dödsönskan eftersom hästen var livrädd för får. Men den dagen hade han inte ens hoppat till även fast fåren levde om och stod precis intill där vi red.
Jag var inte en avancerad ryttare och har ingen erfarenhet av att lösa problem på något vis med hästar då så varför reagerade inte hästarna som dom gjorde med andra??
Om man inte vet om vilka problem hästen har så uppmärksammar man inte det som hästen är rädd för, eller hur? Om ryttaren är helt lugn så smittar det väll också av sig på hästen, precis som rädsla gör. Eller vad tror ni?
Har ni några andra erfarenheter om detta?
Jag kan i alla fall säka att jag kan göra även den mest trafiksäkra hästen rädd för bilar eftersom jag är livrädd för att möta trafik med häst. Jag blir helt skräckslagen om jag ser en lastbil eller liknande komma emot oss och vill helst hoppa av och gömma mig och hästen i skogen. Inte konstigt att hästen blir rädd den också, när ryttaren signalerar på alla vis att något farligt är påväg!

 

[joneya]

Sv: Vårat fel???

Det där beror helt på häst och ryttare tror jag. Min egna häst är det MÅÅÅÅNGA som har trott att jag själv jagar upp - men bara för att jag är lättstressad när han väl varvar upp - innebär det inte att det är jag som börjar det.

Nuvarande stallägare sa jag till att han är jättesnäll att leda och aldrig några problem - det är ordentligt folk med tjurig shettis som är otroligt väluppfostrad nu så jag var övertygad om att de inte skulle ha några problem; trots detta har jag fått höra att han har rest sig på bakbenen vid ett tillfälle för att något skrämde honom (detta har han i och för sig aldrig gjort med mig, men jag misstänker att de leder honom med kortare grimskaft = klaustrofobi i en situation som gör honom osäker/rädd.) och så tycker de rätt almännt att han är lite stirrig. Jag kan gå helt avslappad över gårsplanen och han flyger i luften för att hunden skäller vissa dagar - men det beror lite på dagsformen. Ibland är han lugn men kollar sig omkring, ibland förstår man inte vad som tagit åt honom.

Min förra stallägare ljög och påstod att han numera inte reagerade alls på traktorn eftersom han nu förknippade den med mat (ny hösilagebal i hagen), medans gårdens barn helt ofrågat kom och beskrev hur löjlig min häst varit som sprungit omkring som en galning i hagen även denna senaste balen. Jag kan bli totalt galen på min häst ibland för det har hänt att jag varit så övertygad om att han INTE ska reagera att jag hel tappat hakan över att han gjort det - ta t.ex. mina broddade barfotaboots som han då hade haft på sig säkert 3-4 gånger och helt plötsligt när han ställde ner hoven med en broddad sko på, på ett betonggolv (=läte) fick panik, backade rätt in i en skottkärra och flög omkring som ett yrväder på stallgången (jag har svårt att tro att en häst skulle spela så panikartad och dessutom göra illa sig själv med vilje.) Eller när vi lastade honom här sist, allt går bra (förutom att han är stenhård och vägrar gå på tills han SER linorna; men det är typiskt honom vid just lastning, han är inte alls rädd, vill bara ha sista ordet och när man tar fram linorna vet han att han inte kommer undan) och så när jag ska stänga frontluckan efter mig så hör jag hur han får panik och hur något smäller till inne i transporten, då stod jag också med hakan nere vid knäna och undrade vad i allsin dar det tagit åt honom (och han hade då inte bara steppat runt lite oroligt utan han fick verkligen panik - slet sönder säkerhetshaken på transportgrimskaftet och fick en liten reva över ögat.) Men trots dessa situationer använder jag fortfarande bootsen (men de senaste dagarna har han fortfarande varit skeptisk - jag säger lugnt, bestämt men så vänligt som möjligt åt honom att stå still för även om han är livrädd så får han inte få panik och göra illa mig medans jag tar på dem - och han måste förstå att det är ok att ha dem på sig och att inget händer (att jag använder en snäll röst är för att inte skrämma honom - hade en period när jag tog i med lite elakare röst när jag bad honom att sköta sig och då var matte hästätande elaking = betydligt nervigare häst - tonläget är a och o på denna häst.))

Jag måste nog säga att det kanske stämmer i vissa fall att hästar inte bryr sig - men i andra fall så är det bara omgivningen som tror att ägarna är löjliga (man kanske blir nipprig med en löjlig häst också, vem vet (fast jag kan vara rätt avslappnad och naiv trots min hästs löjlighet.)) Jag ledde honom längst en liten asfaltsväg när 3 motorcyklar kom susande förbi oss; ingen reaktion (och den gången ska jag erkänna att jag spände mig - inte för att jag var rädd men jag vill vara på alerten IFALL att något händer; om jag går i min egna lilla drömvärld så kan det ta för lång tid för mig att hinna reagera på att hästen gör något och eftersom han brukar springa för både traktorer och bussar så ska man väl inte utesluta att han hade kunnat reagera på motorcyklar eftersom det också är lite udda fordon.) Sen vet jag en tjej som ridit ut på honom och påstod att hon mött både traktor och buss utan problem - men vid närmare eftertanke så KANSKE han steppade runt lite runt dem, "men det är ju bara naturligt för hästar - han stack ju inte iväg eller något sådant". Hästen är fortfarande rädd, bara otroligt snällt sinnad (och det är jag glad för, annars hade jag inte stått ut att ha en nervig häst - men denna kille är en gentleman då han har sina bra dagar och även när han får panik tappar man inte kontrollen.)

Ursäkta långt inlägg men jag måste säga att jag är näst intill LED på diskussionen då jag inte vet hur många människor som påstår att jag jagar upp min häst - men i slutändan verkar det som att de helt enkelt inte hållt på med honom lika ofta och förr eller senare brukar de också få se något av de där hariga utbrotten som man inte alls såg komma. Jag tror faktiskt att min häst har gjort mig till en lugnare människa - visst måste jag erkänna att jag undviker vissa situationer om jag får välja, helt enkelt för att det inte verkar lönt att träna sig igenom dem (traktorer har han t.ex. sett hur mycket som helst och ändå springer han runt ÄVEN om han står i hagen (= ingen influens från "harig matte",)) och själv tycker jag faktiskt inte om adrenalinkickar när hästen trippar runt och du måste vara på g för att inte råka ramla av i ett hopp hit eller dit - då föredrar jag i mesta möjliga mån att inte rida i de riktningar där jag vet att de håller på med en traktor eller att en buss ska komma förbi, helt enkelt för att jag anser att det är totalt onödigt. Här om dagen stötte vi faktiskt på en traktor mitt ute på en grusväg och jag tänkte att idag kändes hästen lugn och nu ska vi minsann rida förbi - hästen börjar sidesteppa och tycka att traktorn är hästätande och matte blir först lite nervig men inser sedan att jag sitter ju kvar och inte så mycket händer egentligen. MEN så kommer traktorn mot mig och hästen blåvägrar att gå förbi och istället sidepassar han ifrån traktorn och ju mera jag driver desto mera sidepassar han, så den gången fick jag så lov att hoppa av för förbi traktorn skulle han bara! Hade jag varit såååå rädd hade jag illa kvickt vänt när jag hörde traktorn och ridit in på en sidoväg som låg inte långt bakom mig.

 

[mimus]

Sv: Vårat fel???

Jag tror absolut att vi påverkar varandra, människa - häst, häst - människa.

En del är extremt känsliga, andra hästar med tåliga, men visst läser dem av oss!!

Jag hade en in ackordering, en pensionär, som jag skulle sköta på heltid då matte var bortrest under en lång period.

Då ombesörjde jag skoning, avmaskning, vaccination, allt.

Han var hur lugn och snäll som helst, och så visade det sig att när vet hade varit ute här och vaccinerat så blev de mäkta imponerade, då hästen hade extrem sprutskräck. (det var meningen att en släkting till ägaren skulle varit här då, men jag ombokade vet med mycket kort varsel).
Vi visste ju inte det, och han stod så fint, just som alla mina andra.
Likaså avmaskningen gick lika lätt som med mina, jag sätter inte ens på grimma på dem, och gjorde lika dant med denna gamling.

Jag är övertygad om att hade vi vetat om hans sprutskräck, så hade vi stött på patrull....

Min egen häst, som jag förr upp, har ett läskigt hörn på min ridbana.
Det har han haft i 13 år, och jag har verkligen varit tålmodig med det.
De få gånger jag ridit lektion hemma, eller de få gånger någon annan ridit honom här, så har han gått förbi hörnet, visserligen spänt, men inte så som med mig.
Likaså om jag fått över mig mycket överföringar av aggressivitet på mitt jobb och lagt ner dagen på konflikter, så märker mina hästar det, även om jag försöker att inte visa det.
Han som jag fött upp lägger öronen lite rakt ut redan när jag hämta honom i hagen, och de dagarna rider jag inte dressyr, och sänker ribban helt, för annars så blir han för spänd och pga av mig.

Ibland är det tvärtom, att jag blir lugn och avslappnad om jag bara låter mig känna in hästen.

 

[Mirre]

Sv: Vårat fel???

precis som du skriver så känner hästen när ryttaren blir rädd.
Så eftersom du förväntade dig att det skulle gå bra med bommarna och fåren så kände ju hästen att du var helt lugn. Och då blev inte den heller rädd. Så den ägaren som sa att hästen var bomrädd sitter troligen och bara väntar på att hästen ska bli rädd. ja då blir ju hästen det såklart

 

[lakrits]

Sv: Vårat fel???

Hästar kan läsa av människorna mer än vad man tror. Det räcker med att tänka en tanke.

På en av våra ridvägar så finns det en bro med en älv under. Det forsar lite grann men inte jättemycket. Min häst har gått här över hur många gånger som helst. Men vissa dagar så är det bom stopp.
Varför....? Jo, för ibland tänker jag,,jaha..nu kommer bron,,,då får vi se om vi kommer över idag utan problem.
De tankarna räcker........speciellt om man rider själv.

Har man ridsällskap så tänker man inte på det.........inga problem.
Då kan hon gå först över utan att reagera knappt.

När man rider sig egen häst kan det vara svårt att låta bli att tänka på sådant...särskilt om hästen har reagerat tidigare på vissa ställen.

Men....det man inte vet har man inte av