E
eiwo
Mamma ringde mej med panik i rösten klockan halv nio i morse. Hon sa till mej att ta mej hem så fort jag bara kunde och köra henne och våran ett och halvt år gamla tik till Strömsholm. Sagt och gjort, kastade mej in i bilen och var hemma på 10 minuter. Mamma kommer ut med hunden inlindad i en handduk och vi fräser iväg. Under de tio minuter det tar för oss att köra dit berättar hon att hunden varit lite orolig i morse, så hon tog ut henne så att hon fick kissa. Väl ute började hon plötsligt vingla och lade sej ner på gräset. Mamma fick in henne, och hon sprang och bajsade i mammas säng, vilket aldrig hänt förut. Sen stod hon blick stilla på köksgolvet, utan att röra en muskel när mamma petade på henne. Det var då hon ringde Strömsholm som sa åt henne att komma in så fort hon kunde.
När vi kom fram fick vi vänta ett litet tag eftersom det kom in en tik som skulle valpa, men något hade gått fel. Våran hund skulle normalt ha blivit tokig av att sitta där och vänta. Hon borde ha tittat på och försökt hälsa på de andra hundarna som satt där, luktat och sprungit omkring, men hon kröp bara upp i mitt knä och låg där och skakade.
Efter ca 20 minuter fick vi komma in, och veterinären lyssnade på hjärtat. Det slog snabbt och hårt och pulsen var väldigt svag, hunden orkade inte stå utan vi fick hålla upp henne. Slemhinnorna i munnen var väldigt bleka. Både mamma (sjuksköterska) och vet. var överrens om att det tydde på förgiftning, så de tog blodprov, satte kanyl och gav henne två olika sorts dropp (är inte säker på vad för dropp det var, men mamma trodde att det ena var motsatsen till adrenalin?). När första droppet gått in fick hon tillbaka färgen på slemhinorna i munnen, och verkade lite piggare. Lyfte på huvudet när en skötare kom in och skulle ta tempen, som var normal. Pulsen låg på 160, den borde ligga på 120.
För ungefär en halvtimme sen kom vi hem igen, utan våran lilla snutta
Hon lyfte bara lite på huvudet när vi skötaren gick iväg med henne, inte alls normalt eftersom hon är vääldigt 'mammig'. Nu ligger hon på IVA med mer dropp. Vet. sa att det kunde ta allt från några timmar till flera dygn innan on blir bättre, om hon nu blir det. När vi åkte hade de inte fått svaren på blodproverna än, så vi vet inte vad de visade.
Vi har ingen aning om vad det kan vara hon ev. har fått i sej. Hon hade käkat lite av en blomma och spytt upp det igen, men den blomman är inte giftig och allt hon ätit hade kommit upp. Dessutom hade hon redan symptom när hon åt den. Vi har kollat alla andra blommor i huset, alla är enligt vet. ogiftiga förutom en blomma jag har på mitt rum, men hon är aldrig här uppe och även om hon kom upp, så skulle hon aldrig nå den (står på en bokhylla). Vi funderar på om hon har smitit ner i källaren och hittat något under de tio minuter de varit ensamma hemma i morse (dörren var iofs stängd, som vanligt), eller om hon på något sätt kommit in i badrumsskåpet (där var dörren också stängd iofs).
Nu håller vi i alla fall tummarna att hon blir bättre och att vi snart får hämta hem henne. Våran andra hund är väldigt bekymrad, springer omkring och letar efter henne Det känns så tomt!
När vi kom fram fick vi vänta ett litet tag eftersom det kom in en tik som skulle valpa, men något hade gått fel. Våran hund skulle normalt ha blivit tokig av att sitta där och vänta. Hon borde ha tittat på och försökt hälsa på de andra hundarna som satt där, luktat och sprungit omkring, men hon kröp bara upp i mitt knä och låg där och skakade.
Efter ca 20 minuter fick vi komma in, och veterinären lyssnade på hjärtat. Det slog snabbt och hårt och pulsen var väldigt svag, hunden orkade inte stå utan vi fick hålla upp henne. Slemhinnorna i munnen var väldigt bleka. Både mamma (sjuksköterska) och vet. var överrens om att det tydde på förgiftning, så de tog blodprov, satte kanyl och gav henne två olika sorts dropp (är inte säker på vad för dropp det var, men mamma trodde att det ena var motsatsen till adrenalin?). När första droppet gått in fick hon tillbaka färgen på slemhinorna i munnen, och verkade lite piggare. Lyfte på huvudet när en skötare kom in och skulle ta tempen, som var normal. Pulsen låg på 160, den borde ligga på 120.
För ungefär en halvtimme sen kom vi hem igen, utan våran lilla snutta
Hon lyfte bara lite på huvudet när vi skötaren gick iväg med henne, inte alls normalt eftersom hon är vääldigt 'mammig'. Nu ligger hon på IVA med mer dropp. Vet. sa att det kunde ta allt från några timmar till flera dygn innan on blir bättre, om hon nu blir det. När vi åkte hade de inte fått svaren på blodproverna än, så vi vet inte vad de visade. Vi har ingen aning om vad det kan vara hon ev. har fått i sej. Hon hade käkat lite av en blomma och spytt upp det igen, men den blomman är inte giftig och allt hon ätit hade kommit upp. Dessutom hade hon redan symptom när hon åt den. Vi har kollat alla andra blommor i huset, alla är enligt vet. ogiftiga förutom en blomma jag har på mitt rum, men hon är aldrig här uppe och även om hon kom upp, så skulle hon aldrig nå den (står på en bokhylla). Vi funderar på om hon har smitit ner i källaren och hittat något under de tio minuter de varit ensamma hemma i morse (dörren var iofs stängd, som vanligt), eller om hon på något sätt kommit in i badrumsskåpet (där var dörren också stängd iofs).
Nu håller vi i alla fall tummarna att hon blir bättre och att vi snart får hämta hem henne. Våran andra hund är väldigt bekymrad, springer omkring och letar efter henne
Det känns så tomt!
Hon kommer få specialmat och medicier som ska hjälpa levern och vi ska in på återbesök innan veckan är slut. Nu håller vi tummarna stenhårt att hon får komma hem i morgon 
