Var drar ni gränsen?

[misan]

Sv: Var drar ni gränsen?

nu väcker jag tråden till liv igen.
jag tycker, som de flesta, att det här är en jättesvår fråga.. jag och syster står litegrann inför ett val som inte är lätt på något vis. vi har ett 21-årigt sto som var väldigt dålig i fång för 5 år sen, sen dess har hon "mått bra" och motionerats lite lagom. men jag tycker att hon mer och mer blir ostadig på benen. egentligen vet jag inte vad det beror på, det känns som om hon skulle vara fotöm men hon är skodd med sulor fram..
när man rider, det händer henne aldrig när hon bara går i hagen, är det som att benen viker sig emellanåt. aldrig flera ben samtidigt så att hon går omkull (även om jag väntar på dagen), utan kanske ett bakben som "försvinner" eller ett framben snubblar till, utan att det finns nåt att snubbla på.
det här gör att det är ganska obehagligt att rida henne, och jag törs bara skritta.
det svåra är ju att veta om hon har ont och om de här sakerna är symptom på någon smärta. hon är ju till synes, utom just vid ridning då, frisk och utan men av fången (förutom trakter som växer fort).
sen det moraliska dilemmat; Egentligen skulle ett yngre avelssto passa oss bättre att ha.. fanns inte den aspekten skulle vi kanske inte fundera på saken än, jag vet inte. samtidigt som hon, ur min synvinkel, har ett ganska tråkigt liv. det roligaste hon vet är att springa allt hon kan framför vagn men det får hon ju inte. på somrarna kan hon inte just gå på nåt bete och vi "måste" då ha de andra hästarna med henne vilket resulterar i att de inte heller får en rättvis betessäsong..
usch, det är inte lätt. egentligen är det väl så enkelt som att man bestämmer själv vad man vill göra med sin häst. men ändå vill man på nåt sätt rättfärdiga allt..

 

[tretjak]

Sv: Var drar ni gränsen?

Vi har ett återbesök i dag på klinik efter behandling av ledinflammationer i kotor, hovleder och ett bakknä.
Jag velar fram o tillbaka, hästen är ung, bara 6 år och har haft problem av och till med inflammationer. Nu hade han varit frisk i över ett år och var i full träning, bättre än någonsin. Jag hade bestämt mig för att sälja eftersom han är lite för kaxig för mig och jag tror att han hade trivts på tävlingsbanorna, en riktig arbetsmyra som inte uppskattar våra uteritter särskilt mycket.

Spekulanterna började komma och ett böjprov gjordes för försäkringsbolaget, eftersom jag tyckte att han låg lite väl lågt i försäkringsbelopp i förhållande till hans värde och pris. Så var cirkusen i gång, igen...
En halv grads reaktion på bakknäet, och man tänkte att det kan ju vara att han har brallat i hagen eller nå't men in på klinik för säkerhets skull och för att ha besked åt spekulanterna. Böjprovsreaktioner på tre av fyra ben! Enl veterinären kotled, hovled och knäledsinflammationer.
Nu har jag kommit fram till att jag inte längre har ork att fortsätta med honom eller att vänta på honom men är mycket osäker på vad som är bäst för hästen. Jag vågar inte sälja ens med info om hans situation och till lägre pris eftersom man då mister kontrollen om vart hästen hamnar och om han får rätt ridning/behandling framöver. Han har fin dressyrstam, är världens vänligaste, personliga lilla häst man kan tänka sig, fostrar föl och unghästar, tar hand om nykomlingar i hagen med största omtanke. Det är svårt att tänka sig att ta bort honom. Tanken finns nu att jag kanske kunde hitta "den perfekta fodervärden" som har tid och ork att vänta in honom, som kan låta honom gå som promenadhäst ett tag. Nästa bekymmer är då att detta är en häst som vill arbeta och som är rätt spänd i ridningen =kräver rutinerad ryttare. Vilken ambitiös, rutinerad ryttare vill vänta?
Ibland får man fantasier i huvudet om en stenrik, excentrisk dam som bor på en stor herrgård med stoora gröna hagar som bara ringer och vill ha just honom! Hur troligt är det?

Har någon råd, åsikter och erfarenhet att dela med sig av?