Sv: Var drar ni gränsen?
Jadu Alexandra, jag tycker ju nog att du slagit huvudet på spiken just där, och att det är det som gör frågan och debatten svår... Precis som du säger så är det ju så med hästar att bara för att de har ont så springer de långt ifrån oftast med öronen bakåt eller står still på en fläck - då har det gått väldigt långt som sagt.
Läste nånstans att hästen inte har förmåga att koncentrera sig på mer än ett par intryck i taget, dvs skulle den ha ont på flera ställen så fokuserar den på det MEST smärtande, har den ont och något annat stimulerar den som är roligt och motiverande, kan den "glömma" smärtan till förmån för det "roliga"... Tycker mig ha sett exempel på detta många gånger, hästar som haltar men glatt springer ändå med öronen framåt, hoppar med flocken trots skador, osv osv, då det stämmer nog.
Men hur man än vänder och vrider på det så är det ju trots allt människan som bestämmer i slutändan. Och att separera frågan från sånt som ork, motivation och känslor tycker jag i stort sett är omöjligt. Snarare väger de väl rent krasst ganska tungt när man tar såna här beslut.
Om du orkar och veterinären tycker det finns iallafall 50% hopp att hon går att bruka inom nåt år, så skulle jag väl överväga och se det som en övergående konvalecens period som inte är värre än att den går att stå ut med för hästen.
Alexandra_W skrev:Men en HÄST kan inte tycka 'nej matte, jag står nog hellre inne idag med back on track och vilar lite, jag går ut vid lunchtid', eller för den delen 'nej, jag tänker inte bli rädd för den där saken och kasta mig runt och ta tre språng åt andra hållet, för det gör så ont i mina ben sen då'. Hästar är så programmerade med instinkter all vår avel inte har kunnat ta bort, att när de slutar med att följa flocken t ex, då är det riktigt illa. Visst kan de säga allt som vi människor kan, men inte ens jag som känner Kele utan och innan och till och med fött upp henne själv kan säga att jag skulle uppfatta allt hon sa utan att missa något. Dessutom VILL Kele iaf i nuläget otroligt mycket mer än vad som är bra för henne. Om HON fick bestämma skulle vi tömköra/handhästa/etc vareviga dag - skitsamma att benen skulle gå sönder i småbitar..
Jadu Alexandra, jag tycker ju nog att du slagit huvudet på spiken just där, och att det är det som gör frågan och debatten svår... Precis som du säger så är det ju så med hästar att bara för att de har ont så springer de långt ifrån oftast med öronen bakåt eller står still på en fläck - då har det gått väldigt långt som sagt.
Läste nånstans att hästen inte har förmåga att koncentrera sig på mer än ett par intryck i taget, dvs skulle den ha ont på flera ställen så fokuserar den på det MEST smärtande, har den ont och något annat stimulerar den som är roligt och motiverande, kan den "glömma" smärtan till förmån för det "roliga"... Tycker mig ha sett exempel på detta många gånger, hästar som haltar men glatt springer ändå med öronen framåt, hoppar med flocken trots skador, osv osv, då det stämmer nog.
Men hur man än vänder och vrider på det så är det ju trots allt människan som bestämmer i slutändan. Och att separera frågan från sånt som ork, motivation och känslor tycker jag i stort sett är omöjligt. Snarare väger de väl rent krasst ganska tungt när man tar såna här beslut.
Om du orkar och veterinären tycker det finns iallafall 50% hopp att hon går att bruka inom nåt år, så skulle jag väl överväga och se det som en övergående konvalecens period som inte är värre än att den går att stå ut med för hästen.