Vänner som avbokar och ombokar

Lickety

Trådstartare
Jag har haft några vänner genom åren som ägnar sig åt att ställa in, avboka eller omboka träffar, ibland med kort varsel. Jag funderar på vad som ligger bakom detta mönster? Varför planera in något som ändå inte blir av, vad vinner man av det? :confused: Är det någon slags maktspel?
Till slut blir jag osugen att ens försöka planera in något. Nu har en sådan vän åter tagit initiativ till en träff, med två månaders framförhållning. Jag känner egentligen för att själv avboka det hela redan nu, eftersom sannolikheten att det ska bli av ligger på kanske 50 %, snällt räknat. Vad gör man med sådana här personer?
 
Jag hade en sådan vän. Nu hade hon psykisk ohälsa och en massa andra problem, bla eskalerande pillermissbruk. Så jag försökte ha överseende med att hon hade dåliga dagar nu och då. Men det sista året jag umgicks med henne gick det helt över styr, tror att vi sågs 2 gånger trots ett tiotal inbokade träffar.

Det blev helt klart att det var ett sätt för henne att styra och ställa med mig. Mest på grund av hur hon reagerade då jag någon gång sa att jag inte kunde, eller då hon avbokade träffen som skulle hända "någon gång under lördag eller söndag". Då hon sedan sent på söndag kväll ojade sig över hur helgen varit en katastrof och hon inte fått en minut över, och jag svarade att det gjore inget, jag hade haft fullt upp med diverse och inte varit mycket hemma blev hon skitsur för att jag typ inte suttit och väntat med nybryggt kaffe.

Världen hade också en märklig tendens att gå under precis innan vi skulle träffas, det var allt från magsjuka till dödsfall i släkten som hände några minuter innan, så hon "tyvärr" måste avboka. En gång råkade jag ha telefonen på ljudlöst då jag promenerade till henne, och hon var mycket förvånad då hon öppnade, hon hade ju precis skickat meddelande och avbokat? Jag fick ändå komma in. Det visade sig att orsaken till avbokningen var rent hittepå.

Jag försökte låta hela vänskapen rinna ut i sanden, varpå hon blev skitsur, och då sa jag upp vänskapen, då blev hon spritt språngande galen.
Good riddance.
 
Jag har haft några vänner genom åren som ägnar sig åt att ställa in, avboka eller omboka träffar, ibland med kort varsel. Jag funderar på vad som ligger bakom detta mönster? Varför planera in något som ändå inte blir av, vad vinner man av det? :confused: Är det någon slags maktspel?
Till slut blir jag osugen att ens försöka planera in något. Nu har en sådan vän åter tagit initiativ till en träff, med två månaders framförhållning. Jag känner egentligen för att själv avboka det hela redan nu, eftersom sannolikheten att det ska bli av ligger på kanske 50 %, snällt räknat. Vad gör man med sådana här personer?

Det finns säkerligen flera olika anledningar/personligheter som ligger bakom ett sånt beteende.

Ett exempel är en introvert person som verkligen vill träffa dig och därför fortsätter boka in träffar, men när datumet närmar sig så är den mentala kapaciteten på noll, och därför ställer man in.

Ett annat exempel är någon som hela tiden bokar in saker med ”alla”, och sen väljer det som är roligast för stunden. En cherrypicker typ, som inte tänker på hur beteendet kan vara trist och tråkigt (och elakt) mot andra som får sina planer omkullkastade i sista stund.

Båda situationerna, även om de är av två helt olika anledningar, är ju dock väldigt tråkiga om man känner att man hela tiden är den som blir avbokad/bortvald.

Hade personen/personerna varit någon jag velat ha i mitt liv, så hade jag lyft diskussionen med dem och förklarat hur jag kände mig när det blev så här hela tiden, och bett om en förklaring till beteendet. Om anledningen är av typ 1 så hade jag haft en väldigt stor förståelse för det.

Är det personer som inte är av egentligt värde i mitt liv, så hade jag bara sett till att vara ”upptagen” i framtiden varje gång hen ville boka in något.
 
Kan det bero på ohälsa av ngt slag? Ibland kanske en inte vågar vara rak med det, speciellt inte om det rör sig om ngn form av psykisk ohälsa? Bara en tanke, behöver ju inte vara det.
Kan ju också vara som @Miao skriver, en introvert person som får "kalla fötter". (Men alternativet att din vän är en skithög finns ju naturligtvis också).

Jag är tyvärr ngt av en sådan vän även om jag verkligen inte vill vara det. Dock är jag numera väldigt tydlig med det så att det inte blir sådana reaktioner. Samt att jag kanske får räkna med att folk inte alltid kan anpassa sig och kanske väljer att boka in ngt annat än saker med mig. Nu har jag iofs underbara vänner så det händer sällan. Det är nog mest jag själv som blir besviken på mig själv.
 
Det finns nog lika många anledningar som det finns människor som gör så. Ibland beror det på ohälsa.

Jag har behövt göra så ibland när jag inte mått bra och har en vän som gjort likadant. Nu vet jag att vi är väldigt viktiga i varandras liv och när vi mår bra och har livet i ordning så prioriterar vi verkligen varandra så det funkar bra ändå.

Sen finns det andra där man verkligen känner sig bortvald eller där avbokningarna görs så sent att det ställer till det i mitt liv så har jag snarare fasat ut vänner.
 
Det finns säkerligen flera olika anledningar/personligheter som ligger bakom ett sånt beteende.

Ett exempel är en introvert person som verkligen vill träffa dig och därför fortsätter boka in träffar, men när datumet närmar sig så är den mentala kapaciteten på noll, och därför ställer man in.

Ett annat exempel är någon som hela tiden bokar in saker med ”alla”, och sen väljer det som är roligast för stunden. En cherrypicker typ, som inte tänker på hur beteendet kan vara trist och tråkigt (och elakt) mot andra som får sina planer omkullkastade i sista stund.

Båda situationerna, även om de är av två helt olika anledningar, är ju dock väldigt tråkiga om man känner att man hela tiden är den som blir avbokad/bortvald.

Hade personen/personerna varit någon jag velat ha i mitt liv, så hade jag lyft diskussionen med dem och förklarat hur jag kände mig när det blev så här hela tiden, och bett om en förklaring till beteendet. Om anledningen är av typ 1 så hade jag haft en väldigt stor förståelse för det.

Är det personer som inte är av egentligt värde i mitt liv, så hade jag bara sett till att vara ”upptagen” i framtiden varje gång hen ville boka in något.
Det finns alltid en orsak eller ursäkt som man gömmer sig bakom. En av dessa är avpolleterad, story nedan:

Jag tog upp problemet med en av dessa för flera år sedan, och bokade sedan inte in något på många år trots förfrågningar. Vi pratar här alltså att vi inte setts på ca 12-13 år i dagsläget. Personen flyttade långt bort och vi hördes ytterst sporadiskt ibland per mess. I höstas hör hen av sig med extremt kort varsel (kvällen före) och vill ses nästkommande förmiddag. Eftersom vi inte setts på flera år, hen numera bor långt bort och jag hoppas på förbättring så stuvar jag om i kalendern. Vännen varken dyker upp eller hör av sig och återkommer på eftermiddagen och har då enligt utsago inte kollat på mobilen på hela morgonen och förmiddagen. Trots att hen frågade sent på kvällen om vi kunde ses. Jösses vilket BS.
Så, numera avpolleterad alltså.
 
Jag skulle aldrig avboka (om det inte handlar om sjukdom såklart) oavsett hur osugen jag må vara. Man gör inte så.
Men känner många som gör det. Min tröst är att de flesta gör det med alla, inte bara med mig så det är inte personligt.
Jag har lärt mig att nästan allt som planeras är preliminärt.
 
Kan du säga att inte vill planera så långt i förväg och träffa de personerna lite spontant?
Jo, det har jag provat, den nu aktuella vännen sa jag till i höstas att jag inte vill ha så lång planeringshorisont, utan boka med kortare varsel när datumen närmade sig. Så vi bokade med kort framförhållning i stället. Men då ställde hen in, typ två timmar innan träffen, pga magsjuka. Den där magsjukan alltså.
 
Jag skulle tagit upp det hela med vännen, sagt helt ärligt att "Jag är inte sugen på att boka in något, för det har vi gjort många gånger nu och det blir aldrig av att vi ses". Om det inte ändras då, att det märks att vännen verkligen försöker få till träffen, tja, jag orkar inte lägga tid och energi på folk som uppenbart inte bryr sig... Jag hade m.a.o. bara tackat nej om personen frågat om vi ska ses och sedan struntat i att försöka ha kontakt i övrigt. Alternativt enbart hållit mig till chatt eller liknande om det känns trevligt att ha kontakt på det sättet.
 
Jag skulle tagit upp det hela med vännen, sagt helt ärligt att "Jag är inte sugen på att boka in något, för det har vi gjort många gånger nu och det blir aldrig av att vi ses". Om det inte ändras då, att det märks att vännen verkligen försöker få till träffen, tja, jag orkar inte lägga tid och energi på folk som uppenbart inte bryr sig... Jag hade m.a.o. bara tackat nej om personen frågat om vi ska ses och sedan struntat i att försöka ha kontakt i övrigt. Alternativt enbart hållit mig till chatt eller liknande om det känns trevligt att ha kontakt på det sättet.
Ja, det får nog bli så. Jag ser förstås inte fram emot de bokade tillfällena längre, så det är nog lika så bra tyvärr.
 
Jag avbokar om jag mår dåligt men mina vänner vet min hälsostatus så jag tar för givet att dom har förståelse.
Däremot så har jag vänner som nästan alltid avbokar i sista minuten för det har dykt upp nått annat eller så har dom glömt att dom skulle göra annat. och dom bokar jag aldrig nått med längre. Dom får se till att dom mer eller mindre är på väg för att jag ska känna att det är idé.
 
Jag avbokar rätt ofta pga är för trött/överväldigad/blivit för förkyld för att orka med mer intryck än att just vara förkyld.

Det betyder inte att jag inte gillar mina vänner eller respekterar dom, för det gör jag. Men jag kan inte göra saker när jag har slut på görande-kapacitet. Då blir det enormt bakslag dagen efter, då blir jag helt inkapaciterad och jag måste ha ork till hushållssysslor, ta hand om barn och djur.

(är på spektrumet)
 
Har en sån bekant.
Har försökt ta upp beteendet med hen, att jag blir ledsen och irriterad över att jag prioriterat en träff i kalendern och så ställs den in med väldigt kort framförhållning gång efter annan.

Min bekant har även en tendens att "glömma bort" överenskomna aktiviteter så mer än en gång har jag stått och väntat utan att ens få ett svar när jag ringt.

Vi bor numera på olika orter och det här med att få meddelanden med kort varsel för att träffas låter också bekant.

Jag har gjort så att jag slutat göra upp planer med personen i fråga och har jag redan något inbokat när hen hör av sig så svarar jag bara "tyvärr redan planer."

I praktiken har vi väldigt lite kontakt numera, mest för att jag inte orkar med folk som konsekvent inte gör det man kommit överens om.
 
Jag har några bekanta som är så men av olika anledningar.

Ena typen så ställs det in pga hälsan, så där har jag ändå förståelse och stämmer av med personen hur läget är den dagen vi ska ses och ofta så har vi kanske en hyfsat nära relation.

Den andra, vill egentligen bara göra saker hen har lust att göra den dagen och om hen är lite trött, bakis etc så ställs det gärna in, det har jag väl generellt lite mindre förståelse för men blir det inte varje gång så är det inte hela världen om det inte är något speciellt vi planerat att göra tillsammans.

Känner även att någon bekant av typ nr 2 egentligen kan vara av typ nr 1 men känner sig inte bekväm med att diskutera sin hälsa med mig och prövar ist hitta andra anledningar för varför vi inte kan ses.
 
Ett annat exempel är någon som hela tiden bokar in saker med ”alla”, och sen väljer det som är roligast för stunden. En cherrypicker typ, som inte tänker på hur beteendet kan vara trist och tråkigt (och elakt) mot andra som får sina planer omkullkastade i sista stund.
En sån har jag råkat ut för. Personen ville hela tiden "hålla det öppet" när vi skulle planera någonting.
Hur lätt är det att planera när något "kanske" ska hända, man är ju ändå uppbokad och kan inte planera för något annat.
Det hände att jag gjorde något annat, men den som ville "hålla det öppet" blev då sur för att vi inte gjorde det som vi "bestämt" .
Vi har på mitt initiativ inte kontakt länge
 
Jag är en person som tidigare kunde ställa in saker lite oftare än kanske helt kutym. I mitt fall beror det på npf och svårigheter med startmotor/övergångar mellan aktiviteter. Det gäller alla övergångar hela tiden men det blir lätt att det är fritidsaktiviteterna som får stryka på foten då de är (på kort sikt) lättare att trassla sig ur. Att skolka från jobbet har svårare konsekvenser.

Idag är jag mycket mer noggrann med vad och hur jag planerar in saker. Jag har mediciner som hjälper startmotorn och jag har bättre strategier för att hantera trösklarna. Jag vet också att det är trösklarna (ofta helt bokstavligen: att ta sig ut genom dörren) och inte aktiviteten som är problemet.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 499
Senast: Anonymisten
·
Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
2 975
Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
10 705
Senast: Imna
·
Relationer Vad är hemligheten bakom att lyckas i långa relationer? Alltså inte att bara vara i en långvarig relation utan att faktiskt trivas i...
13 14 15
Svar
287
· Visningar
37 721
Senast: monster1
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp