Sv: Vanliga namn med udda stavningar
KL
Jag som har ett engelskt namn, Sophie, har aldrig någonsin haft några problem vad gäller andras sätt att uttala det. De säger "Sofi" helt enkelt. (Även på jobbet där jag har namnskylt - Tandsköterska)
Däremot är jag själaglad att mina föräldrar inte gav mig stavningen Sofie eller ännu värre, Sofi. *ryyyser*
Jag fick det för att mina föräldrar tyckte det var ett vackert namn, och de tyckte som jag, att de svenska stavningarna var förfärliga i skrift.
I engelsktalande länder får jag självklart heta med det engelska uttalet, i Danmark SofiE (där de av någon märklig anledning vill betona sista e:et?) samt i Tyskland där det ofta blir någon variant av "Soffi".

Mamma heter Mary och har aldrig heller haft problem med att någon uttalar det fel. Däremot blir det gärna fel i skrift (Märit är väl vanligast). Likaså pappa, Lennie. Där uttalas det ofta fel och blir LennY. Nej, vi har inget engelskt påbrå, däremot norskt för längesedan.
Då jag är svensk uttalar jag namn på ett svenskt sätt, även om de har engelsk stavning eller liknande. Den som bär namnet får helt enkelt rätta mig till hur de vill ha det. Jag lägger ingen värdering i hur andra vill stava eller uttala sina namn. Det är mer än en gång jag stått i väntrummet och ropat upp och haft helt fel uttal. Inga problem, man kan ta efternamnet eller personnummer.
Jag tycker inte om vanliga svenska namn då jag tycker dom är tråkiga. Jag är förtjust i udda stavningar och tycker det är spännande att höra hur ett särskilt udda stavat namn ska uttalas på just den individen. Det finns så många fina namn och jag önskar jag kunde haft 20 stycken!
Skulle någon ropa upp mig med engelskt uttal skulle jag nog inte reagera eftersom jag inte förväntar mig att någon gör det här i Sverige. Är jag utomlands är jag mycket mer uppmärksam, och "förlåtande" att det blir fel. Inte alltför sällan får jag heta Louise här hemma. *haha*
Sambon är dansk och har en syster som heter Jeanne. Döm om min förvåning när jag fick veta att Jeanne ska uttalas Senni. ;-)
Efternamnet har danskt ä, eller ae i sig och det brukar falla bort och bli ä. Likaså har många en tendens att slänga dit ett t efter d:et på slutet.
Jag tycker det är viktigt att vara rädd om svenska språket, men just när det kommer till namn så blir jag gärna "wild n´crazy" och tycker det är helt ok att göra "som man vill". Däremot tycker jag nog inte att ett namn som stavas "Linda" ska uttalas "Alf", men jag dömer ingen om de vill ha det så.