Men samtidigt så får man ju tänka på att det är så hemskt i flyktingarnas hemländer att de måste fly för att inte torteras, dö i krig eller bli mördade. Vilka är vi då att smälla igen dörren i ansiktet på dem och säga "Nä, för fullt, gå tillbaka!"? Eller bara släppa in en av femtio och säga åt de andra att de måste gå tillbaka?
En vacker dag kanske vi är i samma situation och måste fly till ett annat land. Självklart är det fruktansvärt vemodigt att lämna det land man har vuxit upp i och dessutom så är man inte det minsta välkommen i det land man hade hoppats skulle rädda en, hur skulle det kännas?
Det är inte rättvist!Vi hade bara ren tur som fick födas i ett så fredligt land som Sverige.
Vi hade verkligen tur. Min mormor satt gömd med sina föräldrar i sitt lilla hus utan någon belysning igång under ett krig. De hade lamporna släckta för att ingen skulle se att huset fanns och var bebott. Jag är glad att jag inte behöver leva så ens för en dag...
