Tänker att det viktigaste att fokusera på är valpens känslor, snarare än bara stävja beteendet. Att få tyst på skällandet kan ni absolut lyckas med på annat sätt, men det är inte schysst mot hunden och risken är att de jobbiga känslorna bara tar sig andra uttryck. Det är alltså inte ett "kommando" som ska tränas in, utan ni behöver ge valpen förutsättningar att gradvis kunna känna sig tryggare.
Vilken känsla är skällandet sprunget ur? Vilken funktion fyller beteendet för hunden? Uppstår det alltid eller bara ibland? Känner sig hunden trygg och bekväm med sambon? Skall kan vara självbelönande och ett rent känslouttryck. Det är inte konstigt att hunden känner sig trygg på en plats men inte på en annan. Om det springer ur otrygghet/separationsångest så behöver ni jobba i små, små steg med att valpen kan vara ifrån dig och fortfarande känna sig trygg. I den processen håller ni er hela tiden under valpis stresströskel och kollar av att hen är mogen för nästa steg, och backar bandet om det inte funkar. Var ni kan börja med att lägga ribban visar valpen själv – att du t.ex. lämnar rummet är uppenbarligen redan för jobbigt, så jag antar att vovven alltid själv brukar välja att vara i samma rum som du. Kanske brukar ni alltid sitta nära med kroppskontakt? Då kan du börja med att t.ex. resa dig kort och sätta dig igen och kolla hur det känns, sätta dig en bit ifrån i soffan eller rummet och se om det funkar utan ångest/oro hos valpen. Öka sedan distans och tid och håll det hela tiden på en nivå som valpen klarar av utan problem. Försök inte "smita iväg obemärkt" eller lura valpen genom att distrahera t.ex. med mat, utan var tydlig med alla steg och var noga med att alla steg känns okej, annars blir ångesten bara större om du plötsligt är borta och valpen kan känna att hen aldrig kan slappna av, utan ständigt måste hålla koll så att du inte bara försvinner. När valpen känns lugn nog att testa – om hen t.ex. självmant har lite större avstånd och kanske är i ett annat rum en stund, det är en god indikator – kan du sätta ett kompostgaller framför dörröppningen till rummet och gå utom synhåll för att direkt komma tillbaka. Känns hunden lugn? Vänta en sekund innan du kommer tillbaka nästa gång. En tydlig ordsignal som visar att du ska gå kan också hjälpa hunden att slappna av, till skillnad från att vara på helspänn i limbo och försöka hålla koll på allt du gör. Jag säger alltid till mina hundar när jag börjar göra mig iordning för att lämna lägenheten "jag är strax tillbaka". Ge det tid och lär dig känna igen subtila stressignaler hos hund, och backa bandet om de dyker upp. Och lyssna inte på folk som säger att du måste ignorera din hund när du kommer tillbaka, det är förlegat trams. Du kan hälsa varmt och kärleksfullt, men det är bra att vara lugn så hunden inte kommer upp i stress.
När ni kommit så långt att hunden klarar av att vara själv en stund kan ni göra tiden som hunden är ensam trevligare på olika sätt genom att erbjuda vettig sysselsättning som aktiverar och sänker stressnivån, t.ex. ge en fylld & fryst Kong, godis i en hoptejpad kartong, eller snuffelmatta. Både att tugga och att använda nosen är sånt som sänker stressnivåerna.
Sen får man också lämna lite utrymme för att hundar skäller ibland, det är helt naturligt och en rimlig nivå som inte kommer sig av jobbiga känslor ska man inte försöka tysta i onödan. Olika raser är dessutom olika benägna att göra det, så även om ni jobbar med det här tycker jag målbilden får anpassas efter det. Tänk också på att hundar är i grunden sociala djur och ensamtid är inte riktigt det de är gjorda för. Ångest ska hunden dock inte behöva ha. Om ni känner er lost, kontakta en välutbildad instruktör som jobbar med moderna, hundvänliga metoder baserade på aktuell forskning. Många gör hembesök.
PS: Ensamträning görs bäst med en hund som fått sina behov tillgodosedda (dvs. ej akut kissnödig, hungrig el. dyl.) och är i ett lugnt sinnesläge (dvs. ej uppe i varv efter att precis ha skällt på grannens katt eller kommit innanför dörren efter att ha sprungit efter bollar).
