Det där med valp och promenader har jag tänkt på mycket på sistone. Jag vill inte minnas att det var så vanligt med t ex osteochondros förr. Är det för att veterinärerna har blivit duktigare på att diagnosticera det idag, är det för att vi blivit duktigare på att gå till veterinären, eller är det för att vi är för hårda eller för försiktiga med våra valpar?
Själv lever jag i en slags flumvärld.
En valp ska inte motioneras tycker jag, men den ska få hänga med och gå på upptäcktsrundor. Hur långa de får vara beror ju på individ och förutsättningar. En valp säger ofta till när det blir för mycket (sen om det är att sätta sig på rumpan eller att börja tugga och skälla är ju en individfråga).
När Podrick var 10 veckor gick vi rundor på 1-2km ungefär 2-3 gånger om dagen. Och så ut och kissa och bajsa däremellan. Nu är han 5 månader, och vi tänker inte på hur lång rundan är, utan snarare hur mycket som händer på rundan. Vi bor ju i stan, och 2km stadspromenad är klart mer ansträngande än 5km i skogen.
Jag tycker att variation är jätteviktigt, både mentalt och fysiskt. För som ni säger så måste leder och ligament bygga upp sig, och valpen måste också bilda muskler för att stödja leder och ligament.