ILY fortsätter vara ett A-barn. Hon är så himla enkel, gosig, vänlig och tokrolig. Lekfull och rar!Hon skäller sällan. Men gör ett ljud som en av våra gäster sa att ”så där kanske en döv hund låter”. För det blir som ett skall som sväljs och nästan blir utan ljud. Mer bara luft i rörelse.
Pebban blir mer och mer pratbar och förstår saker. Hon kan fortfarande bli för våldsam i lekandet med ILY. Så vi måste hålla koll. Men vi har berömt ILY de få gånger hon lackat ur och kastar omkull Peb och stått över och fräst. Så lite mer säger hon ifrån nu.
Och finns det något man kan stoppa i truten även när man springer 300 km i h så gör man det tycker Pebban. Och sen drar man tills det går sönder typ. Tur att hon är liten!
Hon börjar tycka om kroppskontakt mer och vill upp i knäet på mig. Och kan ligga tryckt mot mig och låta mig massera huvudet så hon inte kan hålla koll och slappna av i det. Försöker sambon så mer än bara ha i knäet så knorrar hon bara.
Vi hade besök av folk och hund som hundarna inte träffat alla av i helgen. Båda flickorna tyckte det var urkul. Pebban spårade totalt av glädje. Ena släktingen är speciallärarinna för barn med särskilda behov. Hon undrade vilka bokstäver Pebban har och menade på att det var nog hela alfabetet.Men hon tog iaf rättning av den äldre och större hunden när den tyckte hon skulle skärpa sig.
Pebban visar talang vid enkla spår vi lagt. Så kanske kan det bli ngt för henne och husse. Hennes skalle kräver mer än ILYs, helt klart!
Söta Peb börjar få ansikte:
Visa bifogad fil 80488
Alltså, ILY är jättefin, men team Pebby!
är det en västgöte?
