Sv: Väljer man ridstil av okunskap
jag låter de sätta upp sina egna mål, personliga, och för laget som helhet
det är i o f lag men man jobbar så med individuella också
inte nybörjaretjejerna, för de är nybörjare och har då så mycket annat att få grepp om först, innan man kan börja *lyfta* upp dem
Men jag hade ett killag också, som redan var på högre nivå, men det hade gått lite dåligt så de hade deppat ihop helt, helt tappat fokus. De hade aldrig jobbat på det sättet som jag gör - jag kan inte göra något för dem om de inte har satt sina egna mål, vart de vill vara.
En dag dök jag upp på killarnas träning med ett töntigt frågeformulär ... tyckte de först ... frågor om vad de tyckte de individuellt, personligt, och lagmässigt stod idag, och så vart de ville komma, jag sade det finns inga gränser för era drömmar, önskningar och svar då, vill ni bli statsminister så skriver det då - bara jag får veta vad det är ni vill.
De pustade och de stönade när de fick tänka ordentligt och skriva. Å andra sidan hade de inte hyrt mig för att jag skulle vara med i en popularitetstävling
Två drömde om att bli uttagna till landslaget, och alla ville till Elitserien för laget.
Jag hade också lagt in krux-frågor för varje huvudfråga - "Vad tror du behövs för att det skall bli så?"
Efter det gjorde jag en snygg sammanställning med allas svar, lade in dem som "röster" så som de skrivit, fast utan namn så de inte visste vem som skrivit vad. Så gjorde jag en kopia till allihop och kom ut med den på en träning, så de kunde läsa och vi hade en genomgång av vad framkommit - om allas mål spretade helt åt olika håll och riktningar, eller om de ville samma saker osv
Det var hösten 1999, och av deras mål gjorde jag en planeringsdraft på 5 år och 10 år, även årsdetaljerat vad som skulle uppnås för varje år och så sade Nu kör vi, dags att börja jobba
De är i Elitserien nu. Mitt uppdrag trodde jag det skulle räcka med ett år för, men jag fick förlänga det ett år till.
Poängen här, var att jag lurade dem på en ordentlig blåsning -
jag gjorde ingenting - jag lurade dem ordentligt med mitt formulär att sätta målen helt själva och även tala om vad de trodde de behövde för att det skulle bli så. Sådant kunde bara de veta, hur skall jag kunna veta det
Jag lurade dem då att göra jobbet helt själva när det gällde de bitarna, och det enda jag sedan gjorde var bara att se till att de resurser som de behövde för att nå dit de ville, fanns där.
Det roligaste var, att jag faktiskt aldrig någonsin i hela mitt liv hållit på med deras sport, jag hade aldrig ens sett en match. Sicken total okunskap jag hade
Nä, inte helt, vissa saker kunde jag från en närbesläktad gren, men inte deras, och så tog jag till kunskaper från mina andra arbetsområden.
Och något jag talade om för dem, var noga med att de skulle veta, var att jag var väldigt stolt över dem. Jag var stolt över att de hade tagit sig dit de ville, och det helt av egen kraft.
Och jag var tacksam mot dem, att de hade accepterat mig, och låtit mig hållas med mina mycket, för dem, helt nya och *underliga* metoder
När det sedan gäller specifikt hästar :-) - när jag var ung, barn, valde jag aldrig mina hästgrenar av okunskap, utan utifrån att det var faktiskt vad jag var intresserad av då och ville göra. Och jag har gjort det jag ville göra, och det var fantastiskt att få de möjligheterna, jag har haft väldigt mycket roligt, och ångrar absolut inga val eller någonting.
Vad som sedan är bra med just hästar i förhållande till många andra sporter, är att det finns ingen bortre ålder. Man måste inte lägga av med hästar helt för att man blir över 30-35 år (normal ålder när man är slut i många andra sporter). Jag vill fortfarande göra det jag har gjort tidigare, men nu har jag faktiskt insett äntligen (?) att jag har faktiskt brutit både knä, nacke osv så jockey kan man ju utesluta, rodeo också, och detsamma med hoppning, och även jaktritt då. Åldern har inte satt en gräns för grenar, men skador har gjort det. Då är det ju utmärkt att det finns "lugnare" grenar, men som ändå ger en ett utbyte av att hålla på med - och där det finns så mycket kvar att lära
:-)
oj, det var värst vad jag skriver långt
