Väljer man ridstil av okunskap

[syrran]

Sv: Väljer man ridstil av okunskap

Funderade på det där om backning/ridning i skogen....

När vi gör saker i skogen så kanske vi inte alltid är så noga med att det skall vara korrekt utfört? Vi joxar lite utan att tänka på hur vi gör och så blir det rätt... hästen förstår.

När vi sen kommer till ridbanan så får vi plötsligt en massa ideer om att det skall utföras på ett speciellt sätt. Det räcker inte att hästen bara går bakåt. Den skall dessutom kröka på nacken, sätta sig på bakbenen, runda ryggen.... osv... Då krånglar vi plötsligt till det för hästen med en massa komandon samtidigt.. och hästen förstår plötsligt inte alls vad vi vill.
Vi skulle kanske ta med oss det enkla sättet att rida, från skogen in på ridbanan??

Själv plockar jag russin ur många kakor..har ett förflutet som ryttare i den vanliga stilen som lärs ut på ridskolor runt om i vårt land. Konverterade sedan till westernridning. Tyckte att det var jättekul och det gick jättebra med min dåvarande häst.

Har nu sedan några år en ny häst. Sättet att skola och bygga hästar som man gör inom westernridningen passar inte denna häst alls. Alltså har jag fått vidga mina vyer och upptäckt AR.

Hästen utvecklas med stormsteg sedan jag börjat rida enligt AR. Märker dessutom att min skadade rygg mår betydligt bättre av denna typ av ridning.

 

[Totola]

Sv: Väljer man ridstil av okunskap

Allt beror ju på hur långt man driver det. Jag går på och hackar på själva beteendet och försöker få personen att ta reson. Dessutom är jag inte långsint och slutar personen hacka, så gör jag det med. Men jag kan gå på igen om det är så att det upprepas. tycker nämligen det är hemskt när mjuka människor blir ledsna pga en elak besserwisser eller fler! Och det har förekommit flera ggr på forumet!

Ont skall med ont fördrivas kan funka om man gör det balanserat och inte går för långt.

Man kan inte "skydda" andra människor. Var och en måste lära sej hitta och visa sina gränser.
Det är också ganska naivt eller långsökt att försöka uppfostra andra, var och en måste som sagt lära sej själv. Det enda som egentligen verkligen är konstruktivt är att bete sej mot andra som man vill bli bemött, samtidigt som man har tydliga gränser för vad som är acceptabelt. Och då är det regeln : minsta möjliga som ger effekt som gäller, blir man arg och mer eller mindre hoppar på någon får det oftast ingen effekt och ändå gör man för mycket. Förklarar man varför man inte gillar ett visst beteende på ett lugnt sätt är det oftast mycket mer effektivt.

 

[OlleAtlas]

Sv: Väljer man ridstil av okunskap

Har läst alla inlägg på tråden. Men inte klarat av att svara ännu. Var i Tyskland och jobbade. Blev där bjuden på både ostron och smaskig pasta med musslor. Men något av skaldjuren langade ner lite baciller i min mage, så jag har inte mått så bra
Återkommer så snart jag står ordentligt på benen igen.

OlleAtlas

 

[via]

Sv: Väljer man ridstil av okunskap

Krya på dig!

 

[OlleAtlas]

Sv: Väljer man ridstil av okunskap

Då ska jag ge dig ett ärligt svar: jag vet inte. :smirk:
I dagsläget (där jag befinner mig nu, i såväl teoretisk som praktisk kunskap) tror jag att det finns vissa grundelement som ryttaren måste förstå och kunna utföra. (Förutsatt att man vill rida dressyr). Och jag tror att grunden är densamma - nämligen en häst som kan bära sig själv och ryttaren, komma fram till handen, är skolad i munnen, att ryttaren har en skolad sits och hand och har kunskaper i hästens rörelsemekanik.

Självklart är det bra att man är öppen och villig att försöka hitta russin i olika kakor, problemet som _jag_ haft är att jag inte riktigt vetat hur russin ser ut, smakar, odlas och används. Jag har letat och letat, men inte haft kunskap om själva russinet. Nu låter det som om jag är helt bakom flötet... Hur ska jag uttrycka det. Ridning är inte helt enkelt, det finns så ohyggligt många aspekter, och jag upplever att många nöjer sig med att nosa på än det ena än det andra. Och det blir varken hackat eller malet. Man åker på en clinic med någon tränare, hör några lösryckta meningar (som inte behöver vara fel, men som för att ge effekt, ska göras av ekipage som kommit väldigt långt) och tar det till sig. Kanske hästen reagerar ganska bra och så tycker man att det var en grundsten att stå på. När man egentligen bara pregat in en växelspak i sitt bilbygge. (Man behöver ju motor, chassi, bensin, hjul osv osv).

Håller helt med dig om grunden, jag tror också att det är en nogorlunda bra förklaring på en vettig grund att arbeta urifrån.

Sen tror jag att ju mer man börjar förstå, desto mer kan man ta till sig av vad olika tränare säger. Man köper inte allt, men förkastar kanske inte allt heller. Det kanske är så att vissa tränare passar en vid just vissa tillfällen, eller utvecklingsnivåer. Men...håller med igen, man kanske inte ska vara helt säker på att det är en riktig grundsten man fått sig till lyst, det är bara en variant. Först när man börjar bli riktigt kunnig kan man nog helt förstå. Om ens då. Till dess är det väl bara att försöka så gott man kan, och att hålla sinnena öppna.

Det är förbaskat spännande att ödmjukt försöka få ihop olika teorier eller vägar tycker jag.

OlleAtlas - forever förvirrad

 

[OlleAtlas]

Sv: Väljer man ridstil av okunskap

Det där har nog lite med tränaren att göra också. Är tränaren duktig på att förklara och instruera och har bra kontakt med sina elever är förutsättningarna bra för att lära sej. Om tränaren dessutom är duktig på att hitta rätt "nivå" för träningen både vad gäller ryttare och häst är det ett stort plus.
Och själv får man vara noga med som sagt att hitta en tränare man respekterar..

Precis så tycker jag att min ena tränare är. Hon är fantastisk på att känna in var pålle och jag befinner oss. Hon har nån sorts inbyggd radar för när det är läge att lägga in vissa bitar, och avvaktar lugnt till dess det är dags. Även när jag bett om hjälp innan.

OA

 

[OlleAtlas]

Sv: Väljer man ridstil av okunskap

Funderade på det där om backning/ridning i skogen....

När vi gör saker i skogen så kanske vi inte alltid är så noga med att det skall vara korrekt utfört? Vi joxar lite utan att tänka på hur vi gör och så blir det rätt... hästen förstår.

När vi sen kommer till ridbanan så får vi plötsligt en massa ideer om att det skall utföras på ett speciellt sätt. Det räcker inte att hästen bara går bakåt. Den skall dessutom kröka på nacken, sätta sig på bakbenen, runda ryggen.... osv... Då krånglar vi plötsligt till det för hästen med en massa komandon samtidigt.. och hästen förstår plötsligt inte alls vad vi vill.
Vi skulle kanske ta med oss det enkla sättet att rida, från skogen in på ridbanan??

Jamenvisst, det tror jag med. Tror till och med att man sitter flottare i skogen när man kollar efter branter, älgar, rotvältor och annat läskigt. För att inte tala om tradare, motorcyklar osv när man kommit ur buskaget.

OA

 

[snerpa]

Sv: Väljer man ridstil av okunskap

intressant tema, okunskap eller omättlig på ökad kunskap? Ridningen har för mig utvecklats till ett förhållningssätt, som jag försöker ha med mig ut i vardagen. Nyfikenhet, öppenhet, lyhördhet och lite mod.
Inte för att bli fullärd, utan för att hitta hitta nya utmaningar och testa mig själv och koordinationen både psykiskt och fysiskt. Hur väl dessa övningar stämmer med min och hästens utvecklinsnivå. Nu är jag redo att använda mig av Swifts övningar, och hästens av AR s övningar. Det hat tagit en stund....
Snerpa

 

[psychogrrl]

Sv: Väljer man ridstil av okunskap

Den bästa ridningen utför man ju när man använder höger hjärnhalvas KÄNSLA. När man börjar blanda in vänster hjärnhalva som ska TÄNKA och hitta på (ja, eftersom höger inte har språket hittar vänster på vad höger pysslar med, vilket ofta blir fel, det är kontakten domemellan man tränar med tex feldenkrais), ja, då blir det ofta galet och konstigt.

 

[önskan]

Sv: Väljer man ridstil av okunskap

Man kanske väljer ridstil efter sättet man lär sig. Vi alla har olika sätt att lära sig:

De som lär sig genom att höra något förklaras (De som oftastlär sig väldigt bra på det traditionella ridskole sättet)

De som lär sig genom att känna (de som antingen är rena naturbegåvningar, eller aldrig verkar lära sig)

De som lär sig genom att se (passar inte riktigt i det vanliga ridskolesättet) Jag är i denna kategori

Som alla vet så passar olika tränare olika bra för människor beroende på hur de lär ut och kan växla mellan de olika sätten att lära. Har du en lärare som funkar för ens lärostil är det en stor chans att du fastnar för den läran för den "funkar"=man förstår den

Jag har tex. ridit för en erkänt duktig lärare som jag missförstår hela tiden, han funkar för andra men inte för mig, medans den lärare som vissa anser är luddig tycker jag är kristallklar.

Många som tycker att den höra/göra ridskolestilen inte funkar söker sig till andra inriktningar med andra tränare, tror jag iallafall.

Sen så betyder gratisreklam och "i ropet" tränare mycket, mode som mode i allt.

 

[Carmenzita]

Sv: Väljer man ridstil av okunskap

Jag håller absolut med dig, men ibland kan jag känna att ryttare tror att ridning är något separat från alla andra sporter/läror/"vetenskaper". Många ryttare har faktiskt en övertro till sig själva och orkar inte sätta sig in i ridningen. Man tror att man kan grunden och så åker man runt till diverse tränare och polerar glasyren.

Det är lite som om en helt vanlig Göran Olsson, som tittat lite på stjärnor på kvällarna, prenumererat på Illustrerad Vetenskap och tittat på Vetenskapens värld, skulle börja gå på astronomiseminarier med framstående astrofysiker. Hur mycket skulle Göran förstå egentligen? Han kanske trodde att han förstod halva strängteorin, men i själva verket har han inte rätt bas, så han har egentligen missuppfattat allt.

 

[Hallonsoda]

Sv: Väljer man ridstil av okunskap

Himla bra liknelse! =D

Jobbigt att inse bara... att ridning är svårt.

//Sofia

 

[Carmenzita]

Sv: Väljer man ridstil av okunskap

Men man måste först lära sig med vänster hjärnhalva (starkt förenklat, egentligen finns det inga klara bevis att det verkligen ÄR så), för att få in det i "ryggmärgen" så att säga.

Jmf med att lära sig köra bil, först tänker man verkligen på alla moment - tryck ner koppling, lägg i växel (vilken växel?), gasa lite, släpp upp koppling tills dragläget kommer (var fanken är det?!), håll kvar en millisekund (hur långt är det?) och släpp sedan upp hela kopplingen. Allt medan du håller ögonen på vägen, i backspeglar och lyssnar på radio. Det TAR tid att lära sig något, och man KAN inte förvänta sig att det ska gå på känsla meddetsamma.

Bara för att det känns avslappnat och mysigt i skogen, är det inte samma sak som att jag skulle kunna gått in på dressyrbanan och ridit ett MSV-program i den formen och med den fokusen.

 

[psychogrrl]

Sv: Väljer man ridstil av okunskap

Njea, jag vet inte om jag kan hålla med dig. För vissa funkar det säkert så, men inte för andra. Precis som det finns flera olika sorters intelligens så finns det olika sätt att lära sig på.

De stora mästarna som inte har någon pedagogik, som du kallar de som har känslan. De som gör en sak, men säger en helt annan sak till sina elever. De använder sin högra hjärnhalva när de rider, när de sen ska förklara för någon annan med ord vet inte vänster vad kroppen haft för sig och hittar då på. Finns många intressanta studier med opererade epileptiker där man sepererat kontakten mellan hjärnhalvorna.

 

[skrållan]

Sv: Väljer man ridstil av okunskap

Frågan där är kanske vad som är "grunden"? Vad är rätt och riktigt? Är det hur det ser ut, känns, vad man tror händer eller vetenskapliga mätningar av vad som antas ska hända i kroppen när den gör ditt och datt?

Det är ju (som nämnts i en annan tråd) väldigt mycket ridning / biomekanik som baseras på teorier. Teorier är bra, men de flesta kan inte helt säkert antagas som sanningar. Vissa verkar mer sannolika, mer förankrade i fysikens lagar eller anatomins, än andra. Genom att följa en teori kan man få den bekräftad genom både synintryck och känslor, utan att det gör teorin i sig mer riktig. Genom att följa en lära, som får hästen och en själv att reagera i enlighet med denna läras mönster, kanske man får en känsla av att vara på rätt väg - men hur vet man att den känslan är "rätt"? Den kanske stämmer in på teorin, men teorin kan vara fel? Å andra sidan kan det vara tvärtom, man gör rätt och får rätt reaktioner trots att teorin bakom handlingarna kan visa sig felaktig.

Många här är t ex kritiska mot BB och hans följeslagare, och kan presentera goda grunder eller dåliga exempel för det. Men det är sällan man visar samma ödmjukhet inför sin egen teoretiska bas / sina utgångspunkter / sin känsla som man avkräver BBs anhängare.

Det finns ju alltför många ryttare som okritiskt gör som de blir tillsagda (av föräldrar, kompisar, tränare) eller försöker ta efter och göra som de sett att andra, som de uppfattar som skickliga, gör. Lite teori i botten där kan skapa en grund för kritiskt tänkande och ifrågasättande som kan vara nyttigt. Beroende på teori förståss, vem som framför den, och hur.
Samtidigt så finns det ju oerhört skickliga ryttare som inte har någon teoretisk grund alls, som istället lärt sig mycket genom sin känsla, blandad med år av erfarenhet och otaliga träningstimmar - men alla behöver kanske inte en stark teoretisk grund för att klara hantverket och ha insikt i den "rätta" känslan (om den nu finns). Frågan är om de haft tur då, och träffat "rätt" förebilder, ridit "rätt" hästar som gett den "rätta" känslan - eller om vi ska tro på medfödd begåvning (tror jag bara på till en viss gräns - ingen blir duktig utan att träna, och en dålig tränare kan sabba en naturbegåvning! - min teori).

Det gör hur som helst inte teorin onödig, det är nyttigt att förstå mekaniken bakom det man gör eller vill göra, det kan skapa nycklar till problemlösning som man inte kan få genom erfarenhet enbart - när det dyker upp nya problem krävs nya grepp eller tankegångar för att lösa dem. Nya grepp kan komma genom kreativ intuition (men det kan ju bli helt åt skogen) eller genom kreativt tänkande utifrån den kunskap man har. Så jag tror ju på kunskap, fakta och ridteori. Men jag tror att det krävs ödmjukhet inför den som inför så mycket annat.

I jämförelsen med hobbyfysikern Göran så kan man säga att om Göran fått en god förklaringsmodell av den astrofysik han är intresserad av, så kan han mycket väl tillgodogöra sig ett seminarium kring detta - även om han inte förstår de matematiska uträkningarna, eller kan göra just dem själv. Fysik är ju till stor del matte, men det är först när det förklaras i ord som det blir intressant, även för fysikerna. Och på den berättande nivån kan man välja ord som även kan göra krånglig fysik begriplig för ett barn. Fördjupning kan man däremot alltid syssla med, på alla områden.

Jaja, svammel. Ville mest filosofera på morgonkvisten!

 

[Carmenzita]

Sv: Väljer man ridstil av okunskap

Och finns även intressanta fall med folk som haft hjärnblödningar inom specifika områden av hjärnan som borde slagit ut vissa funktioner. Det gjorde de också initialt, men efter några år kunde patienterna visa en anmärkningsvärd återhämtningsförmåga och t ex få tillbaka skriftspråket, eller vad det nu vara månde.

Jag hade gärna varit en person som bara hade "känslan". Men de flesta av oss är inte sådana. Och då måste vi lära oss och även få känslan beskriven för oss. Vi är ju inte DUMMARE än andra, vi behöver bara lära oss.

 

[psychogrrl]

Sv: Väljer man ridstil av okunskap

Jag säger inte att någon som måste få saker förklarade i språket är dummare än andra, bara att man lär sig på olika sätt.

Neuropsykologi är ett välidgt intressant område (men dock hur stort som helst), jag har tyvärr dock inte tid att diskutera runt det nu eftersom jag har massa socialpsykologi-uppgifter att göra..

 

[Noir2]

Sv: Väljer man ridstil av okunskap

- lånar knapp -

Jag tycker att ett stort problem har varit/är attväldigt få har vetat/förmedlat vad det är som skall ske när man rider. Vad skall bli bättre, på vilket sätt.

Det finns jättemånga myter kring hästens arbete i dressyr idag, men få av dem verkar gå på djupet. En del av de ytliga repeteras maskinartat innan instruktören på ridskolan repeterar hjälperna för den rörelse som alla elever skall rida efter kokbok.

Det är viktigt att förstå vad man skall lära sig innan man sätter igång och lär sig det.

Tessan

 

[Piraja]

Sv: Väljer man ridstil av okunskap

Himla bra liknelse! =D

Jobbigt att inse bara... att ridning är svårt.

//Sofia

Åh, se det inte så...se det mer som att det finns hur mycket som helst att upptäcka. Det är ju det som gör det så spännande med ridning. Jag hör till "ålderdamerna" och har gått från vanligt ridskoleridning till western vidare till Akademiskt. Det ena utesluter inte det andra om man bara tänker till lite. Jag lägger AR som grund, tänker tävla i western, rida lite dressyr för nöjets skull men mest av allt njuter jag av samvaron och de sköna skogsturerna :smirk:

 

[OlleAtlas]

Sv: Väljer man ridstil av okunskap

Det är lite som om en helt vanlig Göran Olsson, som tittat lite på stjärnor på kvällarna, prenumererat på Illustrerad Vetenskap och tittat på Vetenskapens värld, skulle börja gå på astronomiseminarier med framstående astrofysiker. Hur mycket skulle Göran förstå egentligen? Han kanske trodde att han förstod halva strängteorin, men i själva verket har han inte rätt bas, så han har egentligen missuppfattat allt.

Phanken vad bra uttryckt, så är det ju!!!! Egentligen så har de flesta av oss bara börjat köpa lösnummer. Men vi är alla ändå nyfikna, det är en väldig fördel tror jag.

OA