Hej alla!
Jag har en fjording på 19 år som jag köpte nu i november. Denna häst har jag känt i länge, hade honom på halvfoder i 4 år, och varje sommar, dock inte de senaste 3 åren. Det bestämdes för länge sedan att den dagen han går i pension från ridskolan skulle jag köpa honom.
Hur som, då jag hade honom på halvfoder red vi i skogen så gått som varje helg. Han gillar verkligen uteritter och är som en bulldozer som tar sig fram överallt. Red oftast ensam, men hade vi sällskap med någon ville han gärna gå först, precis som att "visa vägen och välja takt liksom"
Då, liksom nu, ett par år senare, har jag stora problem att hålla in honom om vi inte går först. Han dundrar på, nästan i baken på hästen framför. Lyssnar inte alls på mina förhållningar, med att ta & ge, ta tag i tyglarna och lätta. Han ska bara om.
Nu i helgen var jag och 2 stallkompisar ute på en runda. Han hade då vilat i 2 veckor, det var fint väder, så jag vet inte om det spelade in med. I alla fall, jag hade svårt att hålla in honom i traven, och när vi skulle galoppera en kort sträcka på grusvägen så red vi först. Det gick bra, tills han hörde att bakomvarande häst närmade sig, då la han in en växel jag inte trodde han hade, och bara for iväg! Det gick fort, och jag fick inte stopp!! For iväg så ett par hundra meter tills vägen delade sig, då visste han inte riktigt vad vi skulle, och där fick jag stopp. Hästen bakom skulle bara inte om! Så har han faktiskt inte gjort innan om vi blivit omridna. Resten av rundan gick dock bra, när de andra galopperade över en äng lyssnade han faktiskt och vi skrittade vid sidan om. Tog själva en kort galopp därefter, bara för att jag inte skulle bli rädd, och det gick bra.
Men, vad ska jag göra? Jag tycker inte om att ligga för nära andra hästar, och jag tycker definitivt inte om att tappa kontrollen. Jag galopperar gärna, men vill kunna få stopp med.
Funderar på att använda martingal, för att då ha något extra att hålla sig i om utifall att? Använder ett vanligt 2 delat bett.
Alternativet är att jag rider ut själv med honom, då är han på ett annat sätt. Han lyssnar och dundrar inte på. Samtidigt tycker han naturligtvis det är roligare när andra hästar är med.
Det konstiga är att han alltid varit sådan med mig. Han gick ju i ridskoleverksamheten innan, och när barnen red ut på sin lektion var han aldrig sådan. Han behöll sin plats i ledet, oavsett gångart, och försökte inte ens. Vilket var ju tur det.
Jag har en fjording på 19 år som jag köpte nu i november. Denna häst har jag känt i länge, hade honom på halvfoder i 4 år, och varje sommar, dock inte de senaste 3 åren. Det bestämdes för länge sedan att den dagen han går i pension från ridskolan skulle jag köpa honom.
Hur som, då jag hade honom på halvfoder red vi i skogen så gått som varje helg. Han gillar verkligen uteritter och är som en bulldozer som tar sig fram överallt. Red oftast ensam, men hade vi sällskap med någon ville han gärna gå först, precis som att "visa vägen och välja takt liksom"
Då, liksom nu, ett par år senare, har jag stora problem att hålla in honom om vi inte går först. Han dundrar på, nästan i baken på hästen framför. Lyssnar inte alls på mina förhållningar, med att ta & ge, ta tag i tyglarna och lätta. Han ska bara om.
Nu i helgen var jag och 2 stallkompisar ute på en runda. Han hade då vilat i 2 veckor, det var fint väder, så jag vet inte om det spelade in med. I alla fall, jag hade svårt att hålla in honom i traven, och när vi skulle galoppera en kort sträcka på grusvägen så red vi först. Det gick bra, tills han hörde att bakomvarande häst närmade sig, då la han in en växel jag inte trodde han hade, och bara for iväg! Det gick fort, och jag fick inte stopp!! For iväg så ett par hundra meter tills vägen delade sig, då visste han inte riktigt vad vi skulle, och där fick jag stopp. Hästen bakom skulle bara inte om! Så har han faktiskt inte gjort innan om vi blivit omridna. Resten av rundan gick dock bra, när de andra galopperade över en äng lyssnade han faktiskt och vi skrittade vid sidan om. Tog själva en kort galopp därefter, bara för att jag inte skulle bli rädd, och det gick bra.
Men, vad ska jag göra? Jag tycker inte om att ligga för nära andra hästar, och jag tycker definitivt inte om att tappa kontrollen. Jag galopperar gärna, men vill kunna få stopp med.
Funderar på att använda martingal, för att då ha något extra att hålla sig i om utifall att? Använder ett vanligt 2 delat bett.
Alternativet är att jag rider ut själv med honom, då är han på ett annat sätt. Han lyssnar och dundrar inte på. Samtidigt tycker han naturligtvis det är roligare när andra hästar är med.
Det konstiga är att han alltid varit sådan med mig. Han gick ju i ridskoleverksamheten innan, och när barnen red ut på sin lektion var han aldrig sådan. Han behöll sin plats i ledet, oavsett gångart, och försökte inte ens. Vilket var ju tur det.