Vad vinner man på att "tukta"/rida till hästen vid olydnad?


Det är otroligt svårt för en människa att ändra hur man tänker och agerar. Men det är inte omöjligt.
Däremot kan man förstås inte kräva att alla ska vara intresserade av det. Och ibland finns inte tiden att göra det jobbet iom att hästen behöver skötas/ridas/tränas här och nu.
Så jo, jag rekommenderar ibland att folk ska sälja sina hästar.
Det ska vara kul att ha häst! Om man inte tycker det är kul är det inte värt det.
Så är det så att man är rädd tex kanske man inte ska ha en känslig häst.
Det går absolut att sluta ge hästen fysiska tecken på att man är rädd. Det går att arbeta bort sin rädsla. Men då krävs det att man är villig att slita, att man vågar och framför allt orkar och tycker det är värt de alla timmar av upprepning innan man slutar känna rädsla.
Det behöver man inte tycker jag. Köp hellre en häst man kan ha kul med här och nu!

Och hur bra timeing man har, hur bra man är på att kontrollera den energi man sänder ut och med det påverka hästarna etc.. Det går att träna upp. Men den tiden kanske vanligt folk med vanliga jobb inte vill eller kan lägga.
Alltså kan man behöva välja häst efter det.

Men att jobba med de personer som vill ändra hur de ÄR, hur de reagerar och känner, det är fantastiskt!
Det är så himla kul när de utvecklas och man kan jämföra några år bak i tiden.
Väldigt intressant!

Man måste vara enormt tjatigt lagd som tränare. Det krävs flera, flera tusen repetitioner för att ändra nervsystemets inprogrammerade responser.
Så först ska man få folk att ens hitta rätt. Sen upprepa maaaasssor.. ;)

Men jag kan tycka att vi kräver ju att våra djur ska ändra sig så väldigt. Det finns inget som är naturligt i ridningen. De ska bära något på sin utsatta rygg. Rent instinktivt vill hästar göra sig av med saker på ryggen om de inte är skolade till att tåla oss. De går rent instinktivt mot tryck. De ska också per instinkt fly och inte tänka.
Vi ber dem flytta sig från tryck och de får inte fly med oss.
Ska hästarna kontrollera sig tycker jag det är min skyldighet att också behärska mina impulser.
Så jag roar mig med att behärska diverse impulser dygnet runt.
Det brukar jag också "tvinga" andra till.

Har man en häst man vill eller måste behålla får man lära sig hantera den på bästa sätt.
Det kanske inte alltid är kul under den första tiden. Men när man får framsteg är det himla skoj. Och man gör det ju för hästens skull.[/QUOTE]
Funderar på det här med känslig häst. Dom allra flesta hästar är hur lugna som helst i hagen när dom går och betar ihop med kompisarna. Det är när dom hanteras av människor och rids som 'känsligheten' visar sig.

Jag känner en tjej som har jättefina dressyrhästar när dom går i hagen regerar dom inte på mycket varken högljudda maskiner eller andra människor. När hon rider i padocken tio meter från hagen regerar dom på lite prassel i en buske.

Visst är det märkligt
Hon säger själv att det inte går att få dom hästarna lugnare

Jag är övertygad att det går att få känsliga hästar tryggare även ihop med människor

En tjej köpte en 4-årig valack (billig) ingen annan vågade/ ville rida honom han ansågs som 'knäpp' Idag är han 20 och lugnet själv och har varit så dom senaste 15-åren

Det måste väl alltid handla om tillit, eller vad tror du?

Är vi dåliga på att kommunicera, känner sig hästarna trängda, visar vi ingen förståelse, respektera vi inte hästarna iom att dom bara verkar vara känsliga i vår närhet?

Egentligen är det för mig obegripligt att hästarna accelererar oss öht. Vi kommer ut i hagen luktar kött från hamburgare vi åt till middag. Vi luktar rovdjur lång väg och så vill vi rida på deras rygg...
 
Där fanns en liten 4-årig minihingst på ett jobb jag hade. Han hade blivit av med ett öga som 2-åring. Någonstans hade han då börjat slå sig fri och bitas. Så när jag lärde känna honom var han en liten krokodil som kunde stå och slå efter folk, han var också bra på att köra ner huvudet mellan bena och bara gå iväg när man ledde honom, stark som en björn. Fick han upp farten så var det många som släppte för dom fick inte stopp på honom. Vi kom rätt bra överens, han bet mig några gånger, mest tjyvnyp, och några gånger fick jag mig en smäll av frambenen. Om han stegrade sig mot mig brukade jag ta fatt på ett ben och hålla så han inte kunde bita mig och vänta ut honom. När han då ruskade på huvudet och bara blängde mot mig så var det tecken på att jag "vunnit" och att jag kunde släppa ner honom, släppte jag honom innan försökte han bita mig i benen. Någonstans på vägen fick jag honom och tog med honom hem.
Det blev mindre o mindre krokodil men mycket hingst med mycket nerv, han var väl 7 år.
Då kom en avlägsen bekant förbi. Hon blev störtkär och fick köpa honom.
Hon förvandlade den här lille vildingen till en fantastisk barnponny. Hon hade honom sen tills han blev riktigt gammal och aldrig att han bråkade eller bets trots att han fick förbli hingst och betäcka. Han är inte den enda häst hon förvandlat, hon är rätt så tillbakadragen och ingen tuffing alls.
 

Liknande trådar

Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
99
· Visningar
15 778
Senast: Juli0a
·
Foder & Strö Hej! Nu behöver jag lite input från er. Det är lång läsning och jag förstår om ni inte orkar läsa 😅 Jag vill vara tydlig från början med...
2
Svar
20
· Visningar
2 395
Senast: QueenLilith
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Idag har jag hunnit med mycket ;) Ponnyn har ridits. åkte till ridhuset då ridbanan är stelfrusen och hoppade lite, hon var lite spänd...
Svar
0
· Visningar
490
Senast: Coras star
·
Ridning Var osäker på om tråden skulle vara här eller under Vård, men moderator kan ju flytta den om den ligger fel. Min vanligtvis relativt...
2
Svar
24
· Visningar
4 879
Senast: Linda_A
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp